Yom HaShoah (Förintelsens minnesdag)
Av G. Tikotzinsky • 2006-04-24 • Kategoriserat under: Antisemitism, IsraelEfter ett familjebesök i Sverige är jag nu tillbaka i Tel Aviv. Att landa i Israel är alltid en känslomässig upplevelse, men idag också lite vemodig. I kväll (måndag) börjar nämligen Yom HaShoah, Föreintelsens minnesdag, som fortsätter till solnedgången i morgon.
Huvudceremonin hålls ikväll på Yad VaShem*, med landets ledare och utländska diplomater närvarande. I morgon kl. 10 hålls två tysta minuter för Förintelsens offer. Luftvärnssirenerna sätter igång, och hela landet står stilla. I kontor, banker, affärer, skolor, fabriker upphör all verksamhet under två minuter medan människorna står tysta för att hedra de döda; bilister stannar och ställer sig bredvid bilarna på vägbanan. Radiostationerna sänder hela dagen stillsam musik varvat med vittnesberättelser. En strikt upprätthållen lag stänger restauranger, biografer och andra nöjeslokaler. I skolorna används dagen till minneshögtider och Holocaust-studier.
Sedan kommunismen föll och israeler kan resa till Polen har förintelselägren blivit välbesökta resemål. Oftast rör det sig om guidade turer för gymnasieungdom, offentligt anställda eller olika föreningar. Syftet är att konkretisera något som är ofattbart, samt att hålla minnet vid liv. Samma syfte som minnesdagen.
Jag var för många år sedan på ett föredrag av Simon Wiesenthal. Han sade att drivkraften bakom nazistjakten inte var hämnd. Den verkliga drivkraften var att uppbåda nazisternas egna vittnesmål i rättegångarna. Dessa vittnesmål behövdes som en viktig del i kampen mot förintelseförnekarna. Runt om i världen har kristna länder också insett behovet av att ihågkomma Förintelsen. Många länder bygger museer, nu senast i Berlin. Forskningen fortsätter och kommer att få ny skjuts nu när tyskarna offentligör ett viktigt arkiv.
En intressant artikel i Haaretz pappersupplaga idag sammanställer Föreintelsen i Nordafrika. I motsats till allmänn tro, så utsattes också judarna i nuvarande Algeriet, Marocko, Tunisien och Libyen för förföljelser. I alla länderna stiftade Vichyregimen anti-judiska lagar enligt europeisk modell och deporterade judar till koncentrationsläger i Saharaöknen. Tyskarna styrde Tunisien direkt under 6 månaders tid 1942-43, och trots sina militära svårigheter så hann de med att planera förintelsen av landets judar och förbereda logistiken. Förintelsemetodiken i Nordafrika var likadan som i resten av Europa, men som tur var hann nazisterna inte lika långt.
Förintelsen är en del av Israels och det judiska folkets DNA. Liksom andra historiska katastrofer, som nederlaget mot romarna och den efterföljande diasporan eller spanska inkvisitionen, så kommer Förintelsen för all framtid att påverka judarna och judiskt liv. Men en annan del av den judiska DNAn är livsviljan. Trots katastroferna så lever folket vidare. Nu har vi en egen nationalstat och en egen arme som försvarar oss – det hade inte judarna i Europa under andra världskriget.
ויהיה זכרם ברוך
*Holocaust-museum och forskningsinstitut i Jerusalem. www.yadvashem.org
G. Tikotzinsky är bosatt i Israel där han verkar som styrelseordförande i flera kibbutzägda industriföretag. Han har en BA-examen i internationella relationer och en MBA-examen. På den politiska höger-vänster skalan identifierar sig Tikotzinsky som oberoende naturvän.
Alla texter av G. Tikotzinsky
Själv ägnar jag även en ödmjuk tanke till de styvt 20 miljoner ryssar som satte livet till. Utan dem skulle vi till mans käka Bratwurst o sauerkraut und sprechen deutch. Spassiba tavaritch.
Fy på sig Nomad :)
Jämförelser är enbart tillåtna när det gäller VästSahara, eller när man ska tala om det omoraliska i att engagera sig för palestiniernas sak…
Det går inte för Nomad och Guardian att sympatisera med ett folks katastrof. Det ena utesluter inte det andra. Tänk på israeler och judar som människor så kankse det lossnar. Tvi för er.
håller med roth. smaklöshet kan faktist hur konstigt det än låter smaka riktigt ILLA…
fred med er alla och ett fridens minne över alla själar, männsikor och barn som någon älskat…
För en gångs skull skall jag inte komma med mina standardsvar. Istället skall jag förena mig med Er i tyst respekt för offren i Europas svartaste kapitel.
Dagen till ära läser jag Tredje rikets uppgång och fall.
Det är lättare att förlåta Sovjetisk grymhet då det var den obildade hopens grymhet. Nazisterna gick på opera, läste filosofi och gick till jobbet, som råkade vara i ett fernichtungslager…
T
Maste aven jag instamma. Jag ar speciellt upprord, hiskeligt upprord faktiskt, over det totala forakt Nomad och Guardian visar for de resterande 40 miljoner manniskor som satte livet till under andra varldskriget ;)
Många olika platser runt världen håller idag minnesstunder för Förintelsens offer. Man drar samtidigt paraleller till andra folks katastrofer. Judeförföljelsen, shoah, riktades mot judar. Andra folk kränks inte av att judar minns sin egen unika katastrof. Folk i fd Sovjet minns och hedrar sina offer från WWII. De led enorma förluster och håller minnet av dem vid liv. I USA har man memorial Day då man hedrar fallna soldater. Varje folks upplevelse är unik och det är den judiska upplevelsen och den enorma tragedien för dem och för mänskligheten. Behöver man verkligen gå in på det? Tydligen är somliga gravt utmanade på många sätt, mentalt, känslomässigt; det finns i alla samhällen tyvärr.
Det är ett intressant fenomen hur sjukligt “missunnsamma” somliga kan bli över en katastrof.
Jag lovar härmed att fortsättningvis vara mer sparsam med ödmjuka tankar. Jag borde naturligtvis skämmas för att i sammanhanget nämna andra offer än de judiska. Att jag nämnde just ryssar beror dock på att det utan dem näppeligen fanns några judar kvar för att hålla minnesceremonier. Ty hade SS fått elda sina ugnar ett par år till, ja …
(lite hysteri blir det när ingen tycks notera att jag skriver ÄVEN! Det betyder i min lingua – tillika. Hur kan någon ens med bästa vilja läsa det som att jag inte sympatiserar med den judiska tragedin iom det? )
Nomad,
Jag noterade faktiskt inte ditt “även” första gången jag läste det, men det kan bero på Guardians efterföljande kommentar. Eller så är det bara så att man läser det man vill läsa, eller är van att läsa kanske snarare. För detta skäms jag något.
Å ena sidan har du ju alldeles rätt i det du säger. Andra världskriget var en enorm tragedi för fler folk än judarna.
Å andra sidan var det inget annat folk som så industrialiserat utsattes för en total utrotningskampanj. Utrotandet av den europeiska judenheten utgjorde ju en alldeles egen front, oavsett vilket nationalitet judarna hade och det får nog sägas göra händelsen lite speciell. Som sådan bör den kunna få stå själv, utan att folk skall relativisera den varje gång den kommer på tal. Jag har full förståelse för att folk reagerar starkt när de upplever att Förintelsen relativiseras eller inte erkänns som den enskilt mörkaste perioden i mänsklighetens historia. Men det betyder inte att man vill ha patent på lidandet. Bara att man faktiskt vill ha ett erkännande av händelsen.
Vi är tacksamma mot alla folk och alla individer som hjälpte till att besegra Nazi-Tyskland, eller att rädda judar undan nazisternas dödsmaskin. Får vi nu gå tillbaka och sörja VÅRA döda anhöriga utan att ämnet politiseras?
Svenskar som inte har några egna döda från andra världskriget kan välja vilken dag eller vilket folk de vill att sörja med.
En historisk-filosofisk kommentar: Det unika med Förintelsen är inte antalet döda, eller folkmordet per se. Det unika är den administrativa metodiken, den politisk-ideologiska basen, och det industriella utförandet. Därför är Förintelsen en viktig historisk företeelse vilken livsåskådning man än har.
Tack, GT och ML för alla kloka ord. Somliga vill eller kan inte kännas vid det ohyggliga i åren av statlig förföljelse på just judar som ledde till förintelsen.
Man har en minnesdag till detta ohyggliga. Samtidigt minns man andra grupper som jagades och mördades av nazisterna. När man säger namnen på utrotningslägren hedrar man alla offer där, judiska, romer, polacker och andra. I Washingtons Holocaust Memorial och i Yad Vashem ignorerar man inte andra offer vars liv togs så grymt. Det betyder inte att alla andra som gav sina liv i kampen mot nazismen ska glömmas. Det borde alla förstå.
Tragisk att läsa lika korkade inlägg som från Guardian och Nomad. Kan det bero på att Sverige blev aldrig ockuperad av Nazityskland. I centraleuropeiska länder minns man tillsammans, judar, polacker, tjecker, zienare, ryssar, ukrainare, serber… etc. Till och med en del tyskar minns sina släktingar som hamnade i koncentrationslägren.
Man måste troligen tillhöra ubermenschen, för att håna offren.
men historien är sjuk må jag säga.
HADE inte hitler hjälpt finland i WW2 i barbarossa/utnyttjat finlands längtan till rätt efter ockuperat territorium så hade nog stalin slukat finland
utan att omvärlden protesterat. då hade aldrig det krigsskadestånd finland dömdes att betala aldrig fått en halv miljon att lämna landet för att söka lyckan annorstädes. och då hade min mor aldrig mött min far och hade aldrig skrivit detta och skulle inte kunnat gå med mina barn på matisyeahu den 9:e…
kanske hade hon hittat hit ändå, men spåret tillbaka JUST NU ser ut på detta sätt.
en tröst i kontrasten är att hitlerarmén tvingades rycka fram i ryssland med finsk-judiska fältsynagogor..
trots allt, det som gäller: RESPEKT för livets okränkbarhet. VARJE männsikas rätt till fred, frihet och liv.
HAKKAA PÄÄLLE!
Att *geniet* Ferrysson kallar mig “korkad” kan jag lugnt leva med….
Guardian:
“…Att *geniet* Ferrysson kallar mig “korkad” kan jag lugnt leva med….”
De känslobefriade och psykopatiska, även de korkade, brukar nog leva ganska lugnt vad det än gäller.
Mina belackare på den här posten har snart adderat vartenda folk som var inblandat i andra världskriget.
Kanske menar Ferrysson att svensken saknar förmåga att sörja? Centraleuropeer sörjer inte bara RYSSAR utan han räknar upp än fler och ett Etc dessutom. (?) de minns…(törs vi utgå ifrån att det tänks en del ödmjuka tankar?) MIN ödmjukhet blir dock “korkad” (jag är ju svensk) bara av ryssen, och blev jag fan inte lite Ubermench på kuppen när jag försökte mig på lite sympati! UBERMENCH.. Tikotzinsky vill sörja “sina” döda och då rakt inte POLITISERA saken. Men se, där har vi det ju! Jag står ju redan här som en SS-major, en fullfjädrad Nazi och ubermench och HÅNAR offren?
Tiko/Ferry antyder att svensken p.g.a. omständigheterna saknar förutsättningar att uttrycka sympati med saken då vi inte deltog i kriget. Kanske det säger jag och kanske därmed också lönlöst att ha en hemsida på svenska språket? Eller så kunde svenska inlägg markeras med färg el dylikt, så alla vet att det handlar om ett nonsensinlägg.
Say what Magnus..
Nomad,
Jag får nog ställa mig brevid dig i detta. Kommentarerna har utvecklats på ett obehagligt vis.
Men jag skulle nog också gissa att det var Guardians ursprungliga inlägg, snarare än ditt som retade Lubbe.
Tikotzinsky har dock en intressant poäng. Jag tror att svenskar har ett underligt, naivt sätt att se på Förintelsen och andra världskriget eftersom vi av ren ryggradslöshet ställde oss utanför konflikten.
Jag skulle också gissa att svenska judar finner sig i en något snårigare situation än sina centraleuropeiska trosfränder. Många svenska judar (kanske t o m majoriteten?) har släkt eller vänner som är överlevare, men de lever i en kultur som inte kan relatera till vare sig kriget i allmänhet eller Förintelsen i synnerhet.
Tack Magnus,
Jag står för mina kommentarer och endast mina kommentarer. Hur det kunde bli såhär övergår faktiskt mitt förstånd ärligt talat. Redan ditt första inlägg avgjorde egentligen saken (vilket jag borde påpekat i mitt inl.16) men man blir lite edgy du vet. Min bästa vän och granne Björn (han är jude, för de oinitierade) drog jag in här imorse för att kolla in den här posten om Yom HaShoah. Det kanske inte lämpar sig med direkta citat här och nu, men säg så här: när han rynkar ögonbrynen på det viset är han inte direkt happy. Men..slutdängan var: – Varför skriver du inte “Nomad antisemitiska ormen” och med versaler en gång som denna? Technology you stupid azz sa jag.
Ryggrad Magnus, Åsa Linderborg gillar ni inte vet jag. Men kolla in hennes senaste på AB om nasseprinsen
och vilka jävla svin adeln och högheten var under tiden. För dem hade en tysk seger varit Nirvana. Ska vi sparka på svensken kanske vi ska börja i rätt ända:
d.v.s högst upp.
ps. Bra att du håller huvudet kallt, det hedrar dig i alla lägen.
Nomad,
Jag tror du har misstolkat mig. Jag har på inget sätt angripit dig. Tvärtom, jag betonade att du inte förväntas dela min sorg, och att det är ditt personliga val att sörja eller inte sörja. På samma vis väljer jag vem och när jag vill sörja.
Andra världskriget kostade tiotals miljoner människoliv. Varje nation och varje folk sörjer de sina, det är människans natur.
Svenskarna som väljer att inte sörja krigets döda (samtliga eller utvalda delar) kan ändå inte undvika att ta ställning till två unika historiska företeelser, och båda har med döden att göra. Den ena är Förintelsen, som jag skrev i kommentar 10. Den andra är atombombningen av Japan. Det dog fler människor i Hamburg än i Nagasaki (för att inte tala om Leningrad), men ändå är atombomben en unik händelse som påverkar våra liv och vårt tankesätt idag. Sen har det har ingen betydelse om man är kommunist eller USA-anhängare, pro-israel eller pro-palestinier.
Yom HaShoah i Israel är först och främst en sorgedag för döda anhöriga. Dagen utnyttjas också till att reflektera över Förintelsen som historisk företeelse. Svenskar som har gagnats av lyckosam historieutveckling behöver inte sörja på Yom HaShoah, men de bör respektera dagens betydelse för det judiska folket och Förintelsens betydelse för människan.
Slutligen vill jag också säga att sorgen efter döda nära anhöriga är personlig och opolitisk. I det perspektivet fyller Yom HaShoah en praktisk funktion – de flesta vet inte den exakta dödsdagen för de sina, och har ingen grav att besöka.
Tragisk att läsa lika korkade inlägg som från Guardian och Nomad.
……………………..
Att *geniet* Ferrysson kallar mig “korkad” kan jag lugnt leva med….
Inlägg, det är jag!
Åsa Linderborg gillar ni inte vet jag. Men kolla in hennes senaste på AB om nasseprinsen och vilka jävla svin adeln och högheten var under tiden..
Synd att hon missade till ex. Karl Vennberg. Visserligen inte adligt, men brun ändå.
Min misstanke om Sveriges unika ställning till 2:a världskriget är inte utan grund. Man inte behöver ta upp moraliska haverister bland journalister som Sofia Wiklund, Gunnar Fredriksson, eller Holocaustrevisionister och deras advokater från brunröd demensvänster.
Ifjol vid högtidliga firande av 60-åriga minnet i Moskva, tog Göran Persson fram Sveriges neutralitet under kriget som någonting extremt positiv. Det var inte konstigt att de andra blev ganska förlägna. Utanför Sverige betraktas inte kryperi och stjärtslickande som något hjältedåd. Största hjälten som Sverige hade under modern tid, Raul Wallenberg offrades i Moskva och han fortfarande förtigs av det officiella Sverige.
Visst kan man debattera vem som offrade vad under kriget och vem som offrade mest. Man kan debattera Chamberlains svek i Munchen, Stalins fredspakt med Hitler, kommunisternas samarbete med nazisterna fram till Tysklands överfall på Sovjet, judarnas öde i Östeuropa. Men till det behövs kunskaper och viljan till ärlig debatt. Det går inte med obildade individer som Nomad eller Guardian vars enda tillgång är pubertala påhopp på andra eller citat från Åsa Lindeborg.
Tikotzinsky,
Du misstar dig. Jag står i absolut första ledet att dela den judiska sorgen. Jag förbehåller mig rätten att sympatisera mot orättvisor varhelst och när de förekommer. Magnus kallar förintelsen “den värsta i historien” och jag instämmer. Kanske Ryssen tycker deras 28 milj? offer är större för dem vad vet jag?
Sant är att du inte angripit mig personligen, men som jag skrev “antyder” du inte att svensken (opersonligt här då) saknar förmåga till empati? Det sårar mig en smula ska sägas. Jag har en synnerligen opartisk hållning vad gäller Israel likväl emot palestinier. Al-Hamatzav är pro-Israelisk, det är inte jag. Något jag framledes skulle önska är just ett debattklimat där kritik och ifrågasättande kunde befrias från anklagelser att tillhöra en 60 år gammal rasideologi.
Ubermenchen…herregud! Kan vi inte skippa det?
Lubbe, det är synd att säga. Men du verkar vara totalt rudis!
Nomad,
Jag inget vis antytt att svensken saknar förmåga till empati. Det skulle vara mycket sorgligt om så var fallet. Var och en väljer att sympatisera med vilka orättvisor han vill.
Den 8 augusti undviker jag dock att påpeka för japaner som härstammar från Hiroshima att det dog minsann fler människor i Hamburg, etc. Som sagt, sorgen efter anhöriga är personlig och inte politisk.
Antingen håller vi med varandra, eller så missförstår vi varandra helt. Jag föreslår det första alternativet.
Tikotzinsky,
Tjaa… bristen på döda svenskar under andra världskriget torde torde inte hindra svenskar att sörja varesig döda judar eller ryssar. Att någon skulle nämna brandbombningen av t.e.x Dresden i samma mening som Nagasaki är i min mening heller inte orimligt, det var kriminellt.Inte ser jag någondera av dessa händelser som något du kallar “personligt”. Det är grava brott mot mänskligheten och borde bestraffas å de grövsta. VARFÖR skulle då menar du japaner ta illa upp av att du nämnde 8 aug. i samband med någonting annat under WWII? Japanernas brott kostade miljoner människor livet i Asien. Varför skall jag tassa på tå för det menar du? Svin är svin i min agenda. Glöm att saker och ting är personliga, det finns inte. Förintelsen är inte judarnas egna sorg, den delar vi alla, och måste göra.
Nomad, jag tror det är idel missförstånd.
“Förintelsen är inte judarnas egna sorg, den delar vi alla, och måste göra.”
Hur kan den inte vara “judarnas egna sorg”? Är inte folkmordet på armenierna armeniers egen sorg, etc? Om andra bryr sig tillräckligt för att sympatisera och sörja brott mot mänskligheten så mycket bättre. Du vill inte tassa på tå för någon grupp. Men gör då det anständiga och håll tyst medan andra hedrar de jagade, torterade och mördade som inte har några gravar. Det finns andra tillfällen att diskutera saken än att tränga sig in på minneshögtider. Bojkotta gärna. Jag tror inte du, nomad, går på begravning och basunerar ut att andra har ju dött också ju? Hoppas jag har fel. Du kan ha hjärtat på rätt ställe och ändå ha en del att lära om mänskliga erfarenheter. Peace man!
Japanska imperiets brott mot mänskligheten är en sak. Att japaner vill minnas Hiroshima och Nagasaki är en annan. Att somliga japaner, armenier, romer, judar etc inte vill syssla med minneshögtider är också O.K. Men när de görs, som här på sajten, ge något lite respekt. Eller ta följden av ditt eget agerande; folk blir förbannade. Och med all rätt! Du verkar juste om lite opolerad…:) Ska vi skramla till en polertrasa eller bok om etikett till dig?
Så har den nye svenske utrikesministern Jan Eliasson debuterat genom att(på order av GP?) inhibera det svenska flygvapnets samövning med andra demokratiska staters luftstyrkor(inkl Israels) för undsättnings och räddningsuppdrag. Motiveringen är att det aldrig kommer att bli aktuellt med sådana uppdrag tillsammans med den demokratiska staten Israel.
Riktigt, riktigt ynkligt av den svenska regeringen och man anar inflytandet av Hamaskramarna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet bakom regeringens beslut. Tack och lov har nu Sverige bitit sig själv i svansen genom att Israel har uteslutit Sverige som en möjlig medlare i ev. framtida fredsdiskussioner i MÖ. Bra att Sverige får reda på att terrorist/diktaturkramande kostar i den demokratiska världen
Anonymous: Har du läst Dick Haas’ bloggkommentar om Sveriges ställning för terrorism?
“Jerusalem, fredagen 28 april 2006, kl 7:48
Kommentar till Sveriges kuriösa luftpiruetter
Det är förstås löjeväckande att Sverige drar sig ur en internationell flygövning i Italien i maj, med motiveringen att också det israeliska flygvapnet kommer att delta i övningen.
Men det är förstås inte utan betydelse att Sverige agerar som man gör, i tron att man själv skulle främja freden i Mellanöstern, medan man samtidigt låtsas slå fast, att Israel absolut inte främjar freden i Mellanöstern.
Det är en både uppblåst och självcentrerad svensk föreställning med gamla anor. Men sanningen är en helt annan: Sverige har under de senaste 40 årens socialdemokratiska styren på intet sätt bidragit till någon fredlig utveckling i den israelisk-palestinska konflikten. Varken under epoken Olof Palme eller senare.
Det är givetvis svårt att säga om Göran Persson från första stund kände till vad UD:s talesmän planerade att säga i flygövningsaffären, men man måste förmoda att han personligen stod bakom detta i grunden impotenta svenska agerande mot Israel. Det var ju ett slag i luften, eftersom merparten av de andra länderna i Europa tänker flyga med israelerna under övningarna utan att åbäka sig på svenskt socialdemokratiskt manér.
Ett slag i luften eller snarare ett flaxande i den svenska ankdammen, där nästan ingenting har lyft längre. Det svenska lilla utspelet mot Israel påminner inte så litet om den berömda satiriska filmen, där Peter Sellers spelar dr Strangelove och ibland gör ofrivilliga Hitlerhälsningar med ena armen medan den andra söker hålla nere gesterna, ungefär som Göran Perssons regering ibland ofrivilligt och av gammal vana får små “neutralitetsryck”, fast det ju inte längre handlar om neutralitet alls. Sveriges agerande mot Israel är inte neutralt. Inte när man offentligen läxar upp Israel med falskt skorr, och ungefär samtidigt inbjuder representanter för Hamas, den palestinska och islamiska terrororganisationen, till Sverige. Hamas frånkänner Israel rätten att existera och får nu indirekt stöd från svenskt officiellt håll.
Det blir både groteskt och löjeväckande när svenska diplomater samtidigt hävdar att det finns representanter för Hamas som är medlemmar av denna terrororganisation men därför inte är terrorister. Det vill säga, alla svenska officiella socialdemokrater är inte socialdemokrater. De är snarare moderater som är socialdemokrater. Och jag som alltid trott att socialdemokrater var det de sade att de var: socialdemokrater. Och att Hamas är Hamas även om man påstår motsatsen i Sverige.
Det hjälper inte upp Göran Perssons sak, att han personligen säger att det är kränkande att Israel kopplar de inställda svenska flygövningarna till faktum att Sverige samtidigt låter Hamas få inresevisum till Sverige. Det hjälper inte att Persson försöker vända på en redan tappad stek och låtsas vara den kränkta parten.
Israeliska UD kallade i torsdags till sig Robert Rydberg, den i och för sig duktige och trevlige svenske ambassadören i Israel, för att läsa lusen av den svenska hållningen. Genom att ta upp den svenska inbilskheten på det sätt, som jag angett här ovan. Men givetvis med ett mera inlindat, diplomatskt språk. Vilket inte hindrar att budskapet var glasklart: Sverige ska absolut inte räkna med att bli anlitad som en fredsmedlare i framtiden, för den händelse att israelerna och palestinierna behöver en sådan part. Sverige är out.
Det vore överdrivet att påstå att israeliska UD är exceptionellt gramse på det svenska agerandet. Snarare känner man förakt för de svenska piruetterna. Det är förklenande för Sverige att den svenska utrikespolitiken tar intryck av personer som Per Gahrton, Jan Guillou och Sverker Åström och sparkar bakåt i historien. Hamas och andra representanter för den palestinska rasismen – det är ju det det handlar om, när man villkorslöst dömer staten Israels judiska invånare till döden – klappar redan händerna åt det svenska agerandet. Och det är nog så irriterande för israelerna.
Den svenska regeringen har i princip gett Hamasfolket och terrorismen mot Israel en liten indirekt klapp i ryggen, inte därför att man vill klappa terrorn i ryggen, utan därför att man inte har civilkurage nog att avstå.
© 2006 Richard Haas.”
A-K Roth. Som sagt är det förnedrande för Sverige att dess MÖ-politik låter sig styras av de Hamaskramare som redan räknats upp+ islamistaxeln Klein-Linderborg-Svenning på Aftonbladet, extremisterna i V och Mp och Arafatvännen och fossilet Sten Andersson. Jag tror att en borgerlig regering hade fullföljt åtagandet i den aktuella övningen och ju förr Sverige blir kvitt islamistsympatisörernas inflytande över utrikespolitiken ju bättre. Man frapperas dessutom av att så många inlägg på de stora svenska tidningarnas debatt- och kultursidor är gravt antiisraeliska. Varför kan inte några av de duktiga bloggskribenterna bl.a här skriva inlägg för Israel?
Till skillnad från skribenterna ovan tyccker jag att det räcker med att Sverige i diskussioner med Hamas försöker få in dem som en partner i fredsprocessen.
Att i dagens läge hålla militärövningnar ihop med dem upplever jag dock som onödigt!Det tycker jag att man ska vara ytterst restriktiv med om det handlar om länder och organisationer som inte uppfykller ställda FN-resolutioner.
Bulten i Bo är oinformerad! Den aktuellla övningen är inte militär även om resp. länders luftförsvar deltar. Syftet är att öva insatser för räddning och underhåll vid humanitära krissituationer. Uppenbarligen anser Norge, belgien, Tyskland, Italien m.fl. länder inte att Israel skall frånkännas en vilja att delta i sådana aktioner! Det förefaller troligt att terroristkramarna i Socialdemokraternas extremistiska stödpartier V och Mp har utövat påtryckningar på regeringen. jag tror inte att Urban Ahlin(S), ordförande i utrikesutskottet skulle haft något emot svenskt deltagande i övningen. Hamas skall f.ö. inte in i någon dialog innnan organisationen erkänt Israels rätt att existera och tagit avstånd från terrorism. Att Hamas vunnit ett demokratiskt val innebär inte att rörelsen är demokratisk! Det signumet kan man inte åsätta en organisation som vill införa Sharialagar och utplåna Israel. Jag efterlyser åter begåvade bloggskribenter, som flera här, som vill skriva inlägg för Israel i DN eller Expressen. I Aftonbladet blir tyvärr sådana inlägg sannolikt refuserade.
Sverige skulle ha bidragit med 6 JAS Gripen, men övningen skall inte ses som “militär”?!?!
Sedan kan ju “observer” fundera över vad exempelvis Likud står i frågan om erkännade av en palestinsk stat….
Vi får väl se hur *begåvat* det svaret blir….
Guardian,
Som jag skrivit ett flertal gånger: Som suverän stat behöver Israel inte erkänna palestiniernas nationella aspirationer, varken före eller efter förhandlingar. Spanien erkänner inte ett självständigt Baskien innan de förhandlar med ETA, Sri Lanka erkänner inte en självständig stat för tamilerna innan förhandlingar tas upp, Nigeria erkände aldrig Biafra, etc. Suveräna stater har politiska och juridiska rättigheter som aspiranter saknar – hur mycket aspiranterna än känner sig förfördelade. (Tror du Sverige skulle erkänna Skånes rätt till en suverän stat bara i utbyte mot vapenstillestånd om göingarna förnyar snapphaneupproret mot stockholmsregimen?)
Vad gäller militära övningar – när militära styrkor utför SAR så är uppdraget civilt eller humanitärt, men styrkorna militära.
Tikotzinsky
Jag skiter faktiskt blankt i vad skurkstaten Israel anser om sig själv. Något mera arrogant och självförhärligande får man leta efter. Ordet ”självkritik” existerar uppenbarligen inte i det hebreiska språket.
Jag pekade på det utbrott av Israeliska sjukan, dubbelmoralen, som tycks ha drabbat större delen av världen.
Samtidigt som det skriks och gapas fullständigt hysteriskt över Hamas brist på ”erkännande” så blundas det inte så lite över hur det ser ut på den israeliska sidan, rörande erkännanden.
Men det skulle naturligtvis vara förmätet att tro att propagandasidor som denna skulle klara av att ha en enhetlig måttstock…
Guardian,
Det står dig fritt att inte läsa al-hamatzav om du tycker illa om det vi skriver.
Som jag skrev, vad gäller erkännanden så skall Israel jämföras med andra suveräna stater som Spanien, Frankrike, UK, USA, Sri Lanka, Ryssland etc. Dessa länder är exempel på suveräna stater där väpnade separatiströrelser (eller irredentiströrelser) är aktiva. De territorier som separatisterna vill ha som egna stater är Baskien, Corsica, Ulster, Puerto Rico, de tamilska områdena, Tjetjenien. Inget av länderna har erkännt någon suverän utbrytarstat för att inleda förhandlingar med de väpnade separatisterna. Det finns naturligtvis ingen rimlig anledning att behandla Israel annorlunda än andra suveräna stater där etniska minoriteter vill skapa en utbrytarstat.
Hamas är en terrororganisation och har naturligtvis inte samma diplomatiska och politiska rättigheter som suveräna stater. Palestinska Myndigheten är heller inte en suverän stat, och saknar därför också rättigheter som suveräna stater har. Det är därför helt rimligt att det internationella samfundet ställer andra krav på Hamas eller PM än på Israel.
Vad gäller det hebreiska språket, kan jag bara notera att du uttalar dig om ett ämne där du saknar kompetens. Innan du diskuterar offentligt vilka ord som finns eller inte finns bör du övertyga oss om att du kan hebreiska överhuvudtaget. Vad är din uppfattning om ביקורת עצמית? Du får gärna analysera uttryckets olika användningar samt etymologi för bloggens läsare. (Ledtråd: Man läser hebreiska från höger till vänster.)
G. Tikotzinsky:
Varför tror du överhuvudtaget att jag la kommentaren om ”hebreiska och självkritik”?
Du är så förutsägbar med ditt dravel…
Att jämföra Baskien med det ockuperade Västbanken, ett område som Israel skulle ha lämnat för nästan ett halvt sekel sedan, är inte vad jag skulle betrakta som begåvat. Jag är inte direkt förvånad.
Tramset om de israeliska ”rättigheterna” skiter jag fullständigt blankt i, precis på samma sätt som den ”suveräna staten Israel” gör med de internationella lagar som den ”suveräna staten Israel” borde följa.
Att det israeliska partiet Likud inte erkänner den palestinska staten och har i koalition styrt Israel de senaste mandat perioderna, känner de flesta till. Inte ställdes det några krav på”erkännande” då!
Men man kan naturligtvis göra som Tikotzinsky och stoppa huvudet i sanden och låtsas som om jag inte påpekade dubbelmoralen, eller att den inte existerar.
Guardian -
1. Du är mig svaret skyldig vad gäller hebreiska. Du kan skippa etymologin, det är kanske lite för avancerat för dig. Men uttrycket är ändå intressant i sina olika användningsområden – du kan skriva analysen på svenska om du tycker det är lättare än på hebreiska. Det går dock bra att skriva på hebreiska på al-hamatzav om du vill imponera med dina språkkunskaper.
2. Om man frågar baskerna, så anser de att Spanien skulle ha lämnat området för mer än 50 år sedan… Och om man frågar en så sinnad Puerto Rican, så anser han/hon att USA skulle lämnat landet redan 1898. Och när tror du Ryssland borde ha lämnat Tjetjenien, enligt de lokala separatisterna?
3. Israel följer så gott det går det bilaterala och multilaterala traktat landet har ingått. Några andra “internationella lagar” finns inte.
4. Uttrycket “L’etat c’est moi” gäller inte för förhållandet mellan det politiska partiet Likud och Staten Israel. Du har tydligen förväxlat Israel med någon av de kringliggande absoluta monarkierna eller diktaturerna. (Om du inte känner igen uttrycket så kan jag ge dig en ledtråd till – det är franska!)
“Israel följer så gott det går det bilaterala och multilaterala traktat landet har ingått.”
***Det gör man verkligen inte!
Men jag begära inte att en som inte begriper skillnaden på Baskien och de krav som via FN-resolutioner ställs på Israel rörande Västbanken Gaza & Golan, ska tro något annat…
Nomad skriver-
‘Själv ägnar jag även en ödmjuk tanke till de styvt 20 miljoner ryssar som satte livet till.’
Judefientliga ‘antisionister’ brukar 194827 gånger säga att ”det var inte bara judar utan flera andra som var offer under WW2”.
I det sammanhanget bör dock påpekas att även många av de ”andra” också var judar.
Bla var många av de ‘ryska’ soldater som
stupade under WW2 judar.
kolla
Jewish War Veterans
http://www.jewishsightseeing.com/usa/california/san_diego/balboa_park_general/sd6-21-02medal_men.htm
http://www.jewishsf.com/content/2-0-/module/displaystory/story_id/6864/format/html/edition_id/129/displaystory.html
Judarna i Polsk arme-
http://www.zchor.org/meirtchak/krakowski.htm