Yaron London om Jerusalems framtid
Av Anna Veeder • 2008-06-04 • Kategoriserat under: Israel, Judeen, Samarien, Gaza - Palestinska MyndighetenDen här artikeln finns att läsa på ynet på engelska, men för att underlätta för läsarna så gör jag er tjänsten att översätta den. Yaron London är en väldigt respekterad journalist i Israel som bland annat leder det synnerligen sevärda aktualitetsprogrammet “London och Kirshenbaum” i kanal 10 varje kväll klockan 19. Hebreiskakunniga kan se det på nätet här online vid samma tidpunkt (vi är en timme före Sverige, alltså klockan 18 svensk tid).
Jerusalems bistra framtid
Jerusalemdagen, som firades på måndagen, markerar sexdagarskrigets “mirakel”, då Jordaniens Kung Hussein gjorde avsteg från sin brukliga försiktighet och attackerade västra Jerusalem. Han avsåg inte att ockupera staden utan snarare att blidka egyptierna som pressade honom att gå i krig tillsammans med dem.
Först tvekade den israeliska regeringen att dra fördelar av möjligheten att gottgöra förlusten av det judiska kvarteret i självständighetskriget. “Vad ska vi med den här Vatikanen till?” frågade försvarsminister Moshe Dayan. Under tiden förutsade den dåvarande presidenten Zalman Shazar att om vi tar över de heliga platserna så kan vi förvänta oss ett evigt krig med den muslimska världen.
Det är tveksamt om konflikten mellan judar och araber hade kortats om regeringen hade lyssnat på de realistiska ministrarnas varningar, men det är uppenbart att stadens framtid är ett av hindren för att vi ska kunna lösa vårt förhållande med arabvärlden. Om vi inte hade tagit över Jerusalem så hade staden fortsatt att ha ett marginellt värde för muslimer - men från det ögonblick som judar tog kontroll över hela staden så har ”Al Quds” blivit eldens hjärta.
Därtill kommer att annexeringen av östra Jerusalem har försvagat staden snarare än fördjupat vår kontroll över den. Jerusalemdagen är ett officiellt evenemang som åsyftar att täcka över detta bistra faktum, men endast hälften av befolkningen köper det. Detta är den halvan som är övertygad om att Gud är upptagen med fastighetsfrågor och lägger yttersta vikt vid en utökning av Hans kontor.
Men enligt alla kriterier som kan användas för att bedöma makt och kontroll så försvagas huvudstaden konstant och hastigt. För det första är de demografiska realiteterna till förmån för araberna. När vi tog över Jerusalem så var de ungefär 20% av stadens befolkning, medan de idag omfattar ungefär 40%. Skulle de besluta sig för att förverkliga sin rösträtt så kommer vi att ha en arabisk borgmästare om några år. På detta vis förlorar judarna den demografiska fördel som de haft sedan mitten av 1800-talet samtidigt som de kontrollerar staden.
För det andra främjade annexationen en demografisk förändring i förhållandet mellan sekulära och ultraortodoxa judar. Snart kommer de sekulära bara utgöra en fjärdedel av stadens befolkning. Det huvudsakliga skälet till detta är skillnader i födelsetal parallellt med att välstående sekulära lämnar staden.
Denna process accelererar av sig själv och gör vår huvudstad till den fattigaste staden i Israel. Stadens imponerande yttre döljer fattigdomen, eftersom den betonar de storslagna officiella byggnaderna, transportprojekten och de enormt dyra semesterbostäderna som tillhör judar i diasporan.
För det tredje så ledde friktionen mellan judar och araber inte till ökad samexistens utan snarare till en radikalisering av fientligheten. Den uppenbara diskrimineringen mot araber och det våldsamma försvaret emot deras ökande hat gör slogans som “den enade staden” eller “Fredens stad” löjliga.
Den storskaliga annexeringen, huvudstadens demografiska struktur och den eskalerande konflikten i staden föranleder internationella krav på en lösning genom internationell administration av staden. Det gradvisa erkännandet av vår äganderätt till en del av staden har urholkats på grund av våra anspråk på hela staden och därigenom tredubbla dess yta.
Chanserna att dela staden minskar, samtidigt som priset för en sådan delning skjuter i höjden, eftersom vi skapade bostadsområden att fungera som buffrar inne i arabiska bostadskvarter. Propagandaninslagen i TV kommer inte att förändra stadens situation och kommer inte att ändra demografiska, ekonomiska och politiska realiteter som sammanfattar Israels huvudstads bistra framtid.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel Jerusalem Yaron London
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Jag vill gärna ha kommentarer till den här artikeln som diskuterar dess innehåll. Så får vi se vad ni i praktiken har att säga om den. Vad är Jerusalems framtid? Hur lösa de komplexa problem som gör staden så jobbig att leva i? Hur se till att alla kan leva i fred och säkerhet? Hur trygga de religiösa platserna?
Anna
Jerusalem är onekligen en mycket svårlöst nöt att knäcka och mina kommentarer utgår från bristande kunskap och vilar därför på lös grund. För mitt vidkommande vore det därför kanske bäst att inte kommentera alls.
Men jag måste erkänna jag har svårt att avhålla mig från detta. Trots att synpunkterna kanske inte blir till speciellt mycket mer än ett inkompetent inlägg i debatten.
Min utgångspunkt är pragmatism men också sakskäl, och att så många som möjligt skulle känna sig nöjda med den föreslagna lösningen.
Jerusalem är ju främst en religiös centralpunkt för judar och kristna. För muslimer är staden också viktig, men inte på samma sätt som Mekka. Mekka är islams huvudstad. Och muslimer kan inte ha varje jordplätt i världen som den heligaste platsen bara för att Muhammed påståtts ha “pinkat” där. Men det är ju klart. Det bestämmer dom själva. Dock behöver inte vi ickemuslimer anamma deras synsätt.
Det andra är att Jerusalem är befolkat av olika folkgrupper som också sinsemellan är starkt splittrade.
Hur gör man? Ja, det är milliondollarfrågan.
Mitt förslag är att man bygger ut Jerusalems förorter. Driver därefter ut alla bofasta ur centrala Jerusalem och gör det tomt på bosatt befolkning.
Därefter förvandlas dessa områden till helig mark och ges status av fridlyst område och muséum.
Affärsverksamhet som kafeer och restauranger kan vara kvar men de som ska jobba i dessa och i de religiösa byggnaderna får åka in och göra det de ska men ska sedan återvända efter arbetsdagens slut. Då ska staden vara tom och stängd för alla andra än ordningsmakten.
Däremot ska det under övriga tider vara fritt tillträde till staden.
Om staden sedan administreras av Israel eller av part utsedd av det internationella samfundet tycker jag är en undeordnad fråga.
Synpunkter mottages tacksamt!
Frågorna är viktiga, men svåra att svara på. Jag skulle nog hellre vilja komplettera med lite information.
För varje gång jag är i Jeusalem (nu senast för ett par veckor sedan) slås jag av att jag hör oftare amerikanska talas, än hebreiska. Och de amerikanska judar som man kan stöta på överallt över västra delen av staden är oftast bosatta och inte turister. Troligen har många av dem kommit med Nefesh be Nefesh osv.
Jerusalem är en väldigt levande stad med ett rikt kultur -och nöjesliv. Det finns alltid något att göra, nya byggnader kommer till. Staden förtätas och stora projekt är på gång - trots att många i medelklassen väljer att flytta till Sharonregionen och staden generellt sett blivit fattigare. Gamla stans fd största synagoga, Hurvasynagogan återuppbyggs och mängder av judiska turister strömmar till staden.
Jag tror att Jerusalem har en enorm potential. Utbyggnad och filialer till Hebrew University, förtätning av bostadsområden, spårvagnslinjen som kommer byggas etc, plus invandring av välutbildade olim från USA, Kanada, Frankrike, England och i viss mån Tyskland kan lockas till och utveckla stan - så länge det finns ett nationellt intresse av det i Israel och bland dess politiker.
De övriga exakta frågorna om stadens eventuella delning av stadsdelar och religiösa platser och “dystra framtid” överlåter jag till andra att svara på. Kommer att följa debatten!
För det första: tack till Anna för det fina översättarjobbet.
För det andra: det är en intessant artikel, som tar upp många viktiga aspekter.
3: Jerusalem var mitt hem, min plats på jorden under många år. Jag känner Jerusalems gator bättre än jag vet innehållet i min egen plånbok….
Fyra: Det är ett gigantiskt ämne. Det enda sättet att ta sig an det hela är att portionera ut analysen i ett stort antal inlägg och kommentarer.
Återkommer.
Tack allihop för seriösa kommentarer. Alla har ni relevanta synpunkter. För enkelt är det inte.
Solen - ditt förslag är drastiskt, men det har onekligen fördelar. Töm, rensa och börja om från början. Jag tror inte att det är genomförbart men tankegången är intressant och kanske kommer man att genomföra något liknande men mindre drastiskt.
Simon - det är helt sant att många nya projekt är på gång och att många nya kommer till staden. Infrastrukturen och vägarna har byggts ut enormt, och att staden har en enorm potential för turism av alla slag är väl utom all tvivel. Mitt problem här är att östra Jerusalem lämnas åt sitt öde och förslummas. Att ha flyktingläger brevid enormt rika områden är inte smart någonstans, och i en så delad stad som Jerusalem ger det ännu mer bränsle åt de nationella känslorna. Kommer du igen så rekommenderar jag en tur genom Jabal Mukabbir, Shuafat eller vissa delar av Abu Dis innanför muren, eller om du törs - al Azariye på andra sidan. Speciellt skillnaden mellan det välmående och utvecklade Maale Adumim och det heltrasiga al Azariye är slående och får åtminstone mig att må illa. Jag säger inte att det är Israels fel - men jag tror att jag törs påstå att det är Israels ansvar och i Israels intresse att se till att skillnaderna mellan befolkningsgrupperna inte ökar ytterligare utan minskar.
Roy - varsågod. Jag vet att Roy är en Jerusalemaficionado i själ och hjärta, men en Västjerusalemit. Inte en bosättar-Jerusalemit. Och ja, det är ett gigantiskt ämne. Det här var en lämplig intro och dessutom behövde jag inte skriva den själv. Jag tänker fortsätta att gräva i det här, en liten sak i taget. Men helhetsperspektivet måste också få vara kvar. Allt är en del av det stora hela, och så vidare.
son of the sun:
Jag tror du underskattar stadens vikt inom Islam ganska ordentligt. Påstår inte att jag är expert inom just Islam (var alltför längesedan jag läste om religionen i fråga), så jag skall se om jag kan hitta lite information om det hela. Jag återkommer.
Ett förtydligande:
Jag har redan skrivit en hel del om Jerusalem, både här på bloggen och i min yrkesutövning. Men sedan har vi en annan aspekt:
jag väljer medvetet att undvika ämnet. Varför? Därför att det är känsligt för oss judar? Nej - pay attention:
Jag försöker följa händelseutvecklingen. T ex: idag skrev jag om Olmert i USA, därför att han är där, och därför att han plågas av det jag nämnde i inlägget.
Om israeler och palestinier idag hade varit inne i brännande och avgörande förhandlingar om Jerusalem, då hade jag postat en lång essä om Jerusalem. Jag är en ödmjuk man, men jag vill inte heller hymla om det jag faktiskt kan, och jag kan Jerusalem. Nu och då. Gator och torg. Helighet och blasfemi.
Detta ska verkligen inte förstås som en kritik mot att Anna publicerade en text om Jerusalem.
Jag bara redogör för min stil. Och personliga bloggtaktik.
Det var i själva verket strålande av Anna att posta den här texten, eftersom frågan de facto har diskuterats i Israel, av den duktige Y. London, bl a.
Som sagt: jag håller tillbaka mina Jerusalem-analyser, eftersom jag inväntar nyheter om att Olmert/livni och Abbas/Qureia på allvar börjar prata om konkreta kompromisser i Den Heliga Staden.
Till sist:
Säkerhet. Fördelning av säkerhetsansvaret. Där har du den svåraste frågan. Sedan finns där tusen detaljfrågor. Jag återkommer.
Per Degerman
Det är ju upp till muslimerna själva att värdera sina heliga platser. Men kom ihå att judendomen har mängder av heliga platser på Västbanken som kommer att hamna på palestinska sidan vid en fred. Och det är detta som är en viktig orsak till varför bosättarrörelsen inte vill flytta på sig.
Vill judar och muslimer ha fred måste man lära sig avstå för att få. Och för muslimer är inget heligare än Mekka. För judar och kristna är ingenting heligare än Jerusalem. Även muslimer måste lära avstå för att få fred.
Ack ja… Jerusalem är en hemsk stad. Orättvisor, religiösa dårar och trängsel. Smutsigt och skränigt. Men också helt underbar! Jerusalem är källa till konflikt men samtidigt nyckel till fred. Största utmaningen är att kunna samexistera utan att peka finger. Sots inlägg känns som sandlåda: min plats är mycket mer betydelsefull än din plats. Sådetså. Pillutta dej. Det är just sånt man måste försaka att säga. Tömma Jerusalem på människor och göra sterilt museum? Det är ju myllret som ÄR Jerusalem!
Maria
Sandlåda? Förklara gärna vad som är fel i mitt inlägg.
Var har jag påstått man ska tömma Jerusalem på människor? Läs mitt inlägg igen och tänk, så kanske du förstår.
Anna: Varfor skulle Jerusalem ha en bister framtid. Tvartom Jerusalem har en ljus framtid. Folket ar tillbaks efter 2000ar med hjalp av den egyptiske generalen som hade befal over dom Jordanska styrkorna i Jordanien-67. Om nagon ska ha tack for hjalpen/miraklet -67 nar Israel far Juda o Samarien serverat pa fat sa ar det Nasser. Anna vi har inte “tagit over” Jerusalem vi har befriat staden som ar Judarnas huvudstad sedan Kung David kopte tempelplatsen. Vi behover inte be Arberna om bygglov varje gang som vi bygger nya hus i varan huvudstad. Jerusalem ar inte ens omnamnt i Koranen o allt gnallande o skrikande fran Araberna ar bara att dom vill att vi ska tycka synd om dem. Bara mordern politik. Samexistens ar en mojlighet i framtiden men inte idag. Forst sa maste den Islamska varlden sluta upp med deras hatpropaganda som dom har i sina skolsystem. Nar det galler Jerusalem sa maste vi vara positiva o stodja staden o kanske kan det bli en samexistens nagon gang i framtiden.
Maria: Jerusalem är, vad man gör det till. Dess pluralism gör att det inte går att sätta fingret på staden, om man inte letar efter specifika definationer av Jerusalems natur, baserat på redan förutbestämda meningar, då kan man se och uppleva staden efter dessa.
Mr.Rael t ex upplever staden som en gigantisk ambassad där vi ska välkommna våra skapare från yttre andromedagalaxen, vilket han funnit bevis för när han uppevt Jerusalem. Han må slickat på för många frimärken, men hans upplevelse (eller uppenbarelse) är inte mindre sann än andra, mer jordnära upplevelser.
Ur ett rent filosofiskt perspektiv.
Någon som läst Twains The innocence abroad, om hans resa till Jerusalem och Palestina? Väldigt intressanta skildringar om t ex ett Jerusalem utan liv..
Gällande Islam och Jerusalem, så måste man även här förstå Jerusalem ur olika perspektiv, det finns många som använder Jerusalem som ett politiskt spel förankrat till MÖ-konflikten. Likaså finns det de som helhjärtat, och utan hemliga agendor, ser Jerusaem som en helig stad för muslimer, och då måste man hantera deras upplevelser som reella och försöka komma till konsensus.
Något som förenat kristendom,judendom och Islam i Jerusalemfrågan är iaf UFO-kulten Rael, som ville bygga en stor UFO-ambassad mitt i Jerusalem, med ett enstämigt Nej till svar från kristna, muslimer och judar. Om man bara kunde hålla dessa stunder av konsensus i de små frågorna och frysa dem i tid, så ser man snart att de tre religionerna har många ömsesidiga upplevelser av staden. Att alla tre sedan slåss inbördes för status och rätt är en fråga man inte kan ta itu med förrens den stora konsensusfrågan är löst.
Sedan klarar muslimer givetvis att avstå från Jerusalem som en “materialistisk ägodel” utan att för den skull behöva reducera dess heliga natur. Judar var utan kontroll av Jerusalem i 2000 år utan att heligheten reducerades. Helighet och en stad som materialistisk ägodel är två vitt skilda saker, även om de idag sammanflätas av politikens gift.
8# son of the sun:
Detta är förvisso sant, men det var inte det jag ifrågasatte heller.
Adler
#15 Mycket väl uttryckt.
15# Adler:
Måste hålla med son of the sun här, väl uttryckt.
Per Degerman
#16 Jag verkar inte ha fattat vad du menade. Så vad var det du ifrågasatte?
Man måste förstå sig på väldigt religösa judar, dem kanske ser Jerusalem som det ända judendomen har och även dem själva har. Det börjar visa sig igen att ortodoxa judar inte har mycket platser på jorden där dem får leva sitt liv utan att andra ska diskriminera dem eller dylikt. Israel har skött Jerusalem, enligt mig, bra om man t.ex. jämför med andra superreligösa platser som Mekka.(självklart inte problemfritt, inte många platser som är det på jorden och Jerusalem borde verkligen inte vara problemfritt) Inte för att det är så viktigt för mer än muslimer men ändån, Det är förbjudet för 5/6 av jordens befolkning. Principen liksom.
Jag ifrågasatte att Jerusalem bara är ännu en plats som blivit helig för att Mohammed besökt den.
Detta grundade jag på det faktum att man inom Islam från början hade Jerusalem som qibla (böneriktning) - Läste dock att detta bara varade i sjutton månader då Mohammed plötsligt ändrade sig (enligt muslimerna på G-ds uppmaning) och började be sina böner vänd mot Kaba i Mekka istället.
Det och det faktum att flera av de andra profeterna inom Islam har koppling till staden.
F.ö. kan man ifrågasätta ifall Muhammed någonsin besökte Jerusalem -
I den s.k. Hadith så tolkar man Al-Masjid Al-Aqsa (den bortersta mosken) i Suratu al-Isra* som just Tempelberget - detta är dock enbart en antagelse. Men, nämnas bör att denna antagelse ledde till byggandet av Al-Aqsa mosken på tempelområdet. Dock bör man även nämna att Al-Isra inte alltid tolkas som en riktig resa, utan ibland som en profetisk dröm av muslimer.
Men jag har även läst att stadens helighet inom Islam är ifrågasatt även bland muslimer - särskilt då den aldrig nämns i koranen.
*Al-Isra betyder - om jag förstått det rätt - Nattfärden, och berättar en historia om hur Mohammed flyger på en bevingad springare till den bortersta mosken där han ber, och genomgår en himmelsfärd.
Sedan så kan man ju ifrågasätta hur pass respektfullt det var att bygga en moske på den heliga tempelplatsen, där det tredje templet förmodligen skall stå - men det löser sig nog.
Per Degerman
Du har läst på bra. Det du kommit fram till stämmer med min uppfattning.
Och som jag tidigare poängterade är Mekka islams religiösa huvudstad. Medan Jerusalem är judendomens och kristenhetens dito.
Nåväl, nogh om detta.
Muslimer har tidigare haft som regel att riva andra religioners religiösa byggnader och istället bygga moskeér på ruinerna av dessa. Så till vida är moskebygget på judendomens heligaste plats tempelberget, ingenting nytt eller ovanligt för islam.
Så har de gjort överallt ända bort i Indien. Anledningarna har antagligen varit att visa andra religionernas utövare att det nu är islam som är den gällande och godkända religionen, ett sätt att förhindra utövande av andra religioner, och ytterst ett sätt att markera islams överhöghet.
Oavsett om man är sekulär eller religiös måste man inse både Jerusalems och Hebrons värde för det judiska folket och för sionismen. För varför är vi “här” om det inte vore för dessa städer. Utan det historiskt-religiösa arvet har “vi” ingen legitimitet att finnas där vi gör. Då hade det varit smartare att välja australien, alaska eller kanske uganda.
Sedan behöver inte ett fredsavtal med palestinierna innebära att man lämnar över judiska heliga platser på västbanken! De kan få status som israeliskt territorium ungefär som ambassader. I utbyte finns mängder av muslimska byggnadsverk i Israel som skulle kunna få status som palestinskt territorium.
Nåväl, Jerusalems framtid är inte speciellt dyster. Men staden har alltid varit delad och kommer fortsätta att vara det. Israel kommer vara tvunget att ge upp flera arabiska kvarter och ingen förlust i det. Problemet är snarare att kunna behålla de judiska kvarteren på västbanken så att inte det judiska jerusalem blir en lite enklav i ett palestinskt hav. 1967 års gränser innebär just det och det är inget hoppingivande. Nåväl, markbristen är något positivt för israeliska städer då det tvingar till bättre markanvändning och gentrifiering. Det betyder INTE skyskrapor men att ödetomter och osmart planering (hur man drar vägar, vägnät, stadens täthet etc) blir ohållbart. Safdie-planen var det sista stora planerar-vansinnet för Jerusalems del. Se bara vilken fantastiskt utveckling Tel Aviv genomgår just nu när markbristen börjar bli skriande!
Spårvagnen är annars något livsavgörande för Jerusalems del då det kan utöka Jerusalems befolkningsunderlagsområde. Araberna och de ultra-ortodoxa lever mycket mer trångbott än vad någon människa vill göra och Jerusalemskogen får inte offras. Lösningen är mer linjebunden trafik till områdena västerut. Betydligt fler människor skulle kunna ha sin arbetsplats i Jerusalem och det skulle kunna skapa en sorts motvall för de judiska kvarteren eftersom palestinierna har större markområden att bygga ut sin del av staden.