Al Hamatzav

Har varit i israel lite mer än en månad nu och det är en mycket intressant kulturchock jag och många andra olim med mig går igenom. Det positiva med Israel kände vi till och det förde oss hit i första början. Det negativa däremot har till stor del varit dolt i abstraktion men blir nu akut närvarande. Israel är inte annorlunda från Sverige eller något annat västland, det är insane (känner att detta engelska ord bäst beskriver). Som om krig och hårda immigrantliv inte vore nog har israelerna skapat ett samhälle som inte behöver något av dessa ingredienser för att vara rätt obehagligt att leva i. Byråkratin är ineffektiv, hård och folkflertalets fiende. Du kämpar varje dag för att de ska göra sitt jobb. Ignoransen är enorm och servicen noll. Alla samhällsinstitutioner eller halvstatliga företag fungerar ofta efter modeller så korkade att de måste vara uttänkta. Detta sagt så finns här också genialitet som inte existerar i Sverige, men absolut inget lagom eller mitt-i-mellan.

Samtidigt finns här en hårdhet som yttrar sig i obehagligt beteende människor emellan. Just detta är intressant att utveckla varför. Utan att försvara människors beteende finns här fyra förödande ingredienser som påverkat folkkulturen negativt.

Först har vi hyper-multilkulturalismen. Studier visar att tilliten i heterogena samhällen är lägre och att det som kallas “transaktionskostnader” stiger. Kommer människor från 170 länder och det inte finns någon majoritet så finns heller ingen naturlig grund för tillit än att alla är “judar”.

Sedan har vi ursprunget för samhällsinstitutionerna. Israel grundades av judar formade i tsarryssland och fick sedan ett tillskott av orientaler. Jag har svårt att tänka mig en värre kombination för skapande av institutioner vilka i sin tur påverkar människors beteende.

Nummer tre är fulheten i samhället. För att citera den mycket framstående brittiske författaren och läkaren Anthony Daniels (Theodore Dalrymple): “Where things are ugly, behaviour gets ugly”. Det finns ett utbrett förfall i israeliska städer och smuts och nedgång. Väldigt många människor klär sig dessutom fruktansvärt fult och går med usla hållningar. I en sådan miljö där fulheten härskar blir också beteende fult. Varför bry när ingen annan gör det? Varför inte skräpa ner? Varför inte behandla personen som skit när han uppenbarligen behandlar sig själv som skit? Judiska religiösa artiklar är dessutom tyvärr präglad av dålig smak så något stöd fås ej av religionen (som exempelvis katoliker får).

Nummer fyra är judendomen i sig. Judar är ett egalitärt folk och det finns ingen jude vad jag vet som anser att en annan jude är “bättre”. Detta skapar ett samhälle utan hierarkier och formaliteter. Visst, på gott att det skapar ett tillgängligt samhälle, alla kan prata med alla, på ont att alla anser sig ha rätten att göra det.

För mig känns det som om mitt abstrakta sionistiska mål (alltså utöver personliga livsmål) kommer handla om att bringa skönhet till Israel på alla plan men kanske särskilt stadsplaneringsmässigt. Någon som är intresserad av att forma en organisation?

/Michael Diamant

Posta till:

No related posts.