Visst är Israel en Organtjuv
Av Athanasius Pernath • 2009-11-03 • Kategoriserat under: Allmänt, Israel, Kultur, Sverige och MÖ-konfliktenVad händer med Al Hamatzav när Roy slutar bloggar? Det undrar Nollåttan i en kommentar. Inte en helt oberättigad fråga. Som möjligtvis det senaste tillskottet av skribenter på denna gruppblogg är min personliga reflektion att Roy är en av få av skribenter på denna blogg med verklig erfarenhet av det internationella politiska rävspelet, och kanske mest angeläget, mångårig erfarenhet av det politiska spelet inom Israel.
Ibland når man kritiska stunder där man bör ge utrymme till dem med kunskap och förträfflig analytisk förmåga att skriva av sig och dela med sig av sin synvinkel och erfarenhet. Det har sedan Gaza-operationen fram till nu varit just ett sådant kritiskt moment att ta hänsyn till, med tags som Goldstone-rapporten, Obama och inrikespolitiska israeliska maktspel. missförstå mig inte, jag har åsikter om allt, jag poängterar bara vikten av att låta lite tyngre analytiska texter få en framträdande roll vid specifika aktuella händelser. En producerad text går inte att ta tillbaka, och när någon om några år från nu söker efter kvalativa texter på svenska om just dessa företeelser är det av yttersta vikt att vad den finner är innehållsrikt, genuint och ligger på en stabil fond av kunskap och erfarenhet, allt annat vore oärligt att lämna efter sig.
När man nu åkallar mångfald bland posterna på Al Hamatzav hoppas jag man framförallt syftar på mångfald inom områden. Jag kan vara oense med Roy i vissa politiska frågor men i så fall tar jag det i kommentatorsfältet. Inte genom att t ex försöka mig på att skriva en egen analytisk artikel om det rådande politiska läget i Israel.
Varför?
Detta av flera anledningar, av vilka de främsta består utav
* Min erfarenhet av Israel är på gräsrotsnivå, av människor och upplevelser.
* Jag är inte Israelisk medborgare, betalar inte Israelisk skatt eller har rösträtt i Israel.
* Storpolitik är inte mitt precis mitt favoritämne.
Därav kommer jag, inte just nu, i detta skeende i mitt liv, försöka skriva analytiska artiklar om världspolitik eller israelisk inrikespolitik. Jag lämnar det till de som brinner för detta. Jag kommer dock skriva om mina åsikter om världen, Israel, kultur och peace, love and understanding. Mitt enda krav för att skriva här är att jag på något sätt berör Israel eller judisk kultur.
Nej jag vet inte vilken Israelisk politiker som för 20 år sedan blev påkommen med att ge ett BJ till den som idag ligger med han som är ingift kusin med den som idag har lite maktinflytande och därav skulle kunna förutspå hur vissa beslut landar.
Jag har dock erfarenhet av att få en Nord Lead och annan elektronisk musikutrustning att fungera i Negevöknen och se Refuseniks och IDF-soldater på permission dansa sida vid sida i två nätter och två dagar, all negativ friktion neutraliserad, bara för en stund, till förmån för beatet.
Jag har inte erfarenhet av maktspelen i Knesset, tisslandet och tasslandet, väggarna med öron, de sublima antydningarna i olika utspel.
Jag har dock erfarenhet att fotografera det utifrån, lyckas bli instängd bakom byggnadsstängsel, som jag fumligt fick klättra över medan några väktare fick sig ett gott skratt när de såg mig flåsandes kämpa mig över de 2 meter höga hindren mot friheten.
Jag har erfarenhet av organstöld, det var en andra generationens Israeliska med rötter från Yemen som stal mitt hjärta, hon sålde det dock aldrig från en baklucka av en bil i New Jersey, utan behöll det och vårdade det väl i 3 år, förändrade mig till det bättre, tills i somras då jag fick tillbaka det i Hyde park, krossat under en Merkava (inte dåligt jobbat av en vapenvägrerska :) Men bortsett från henne, visst är Israel en organtjuv, det stal mitt hjärta vid mitt första fotsteg på dess mark.
Jag har tusen små anekdoter att förtälja men denna bloggpost börjar redan bli för lång och är uppenbarligen inte något att “berätta för barnbarnen” att man läst, men, för allt vad det är värt, för att svara på den inledande frågan “vad händer om Roy når slutet av sin farväl-turné”?
Jag personligen kommer fortsätta skriva det som faller mig in, och som möjligtvis kan intressera er också, vilket givetvis är poängen med att blogga. Annars finns ju alltid den gamla hederliga personliga dagboken. (papper och penna).
Eller som börjar bli populärt här – Nog Av.
Intressant?
Andra bloggar om: bloggen framtiden Israel
Athanasius Pernath
Alla texter av Athanasius Pernath
Hehe – från fantastisk rubrik till välskrivet och underhållande inlägg. Mer av.
Det al-hamatzav jag känner är ett märkligt fenomen. Bloggen existerar som ett alltid tillgängligt mötes- och debattforum. Ibland är det livligt värre, ibland är det öken. Det finns liksom alltid, även när det nästan är dödstyst här inne, en slumrande, sleeping Mossad-potential. Just nu är Tikotzinsky tyst, men vi vet ju hur bra och intressant han skriver, bara han får ändan ur Merkavan.
Jag har nu i två omgångar, med en välbehövlig paus däremellan, ansträngt mig för att hålla uppe ett högt bloggtryck. Varför? Därför att det är kul. Allra bäst och roligast blir bloggen om vi får se en mångfald, inte bara i form av ställningstagande i förhållande till konflikten, utan även när det gäller ämnesval. För lite Roy – inte bra. För mycket Roy – hemskt. Plågsamt. Allergiframkallande. Rysligt. Fantastiskt.
För egen del är det så att jag har mycket jobb på gång, och det blir kanske svårt att hålla uppe bloggtrycket. Men samtidigt är det så, att varje morgon när jag vaknar, dricker kaffe och kollar nyheterna, så är Israel till brädden fullt av intressanta ämnen. Det är en återkommande frestelse, varje morgon. Hur kan jag överhuvudtaget tänka på att inte blogga!?
Du, Adler, har mycket att komma med. Det är naturligtvis ett tecken på genuin intelligens, samt ett bevis för grundligt tänkande, att du inser vad som är dina ämnen, din spelplan. Var och en kan skyffla in unika bloggposter till den här Israelfabriken. Så vad blir min slutpoäng?
Det är ingen fara om bloggen blir tyst ett tag. Hit kan man alltid återvända. Jag fortsätter att blogga ett tag till. Om ett par veckor kommer bilden att klarna. Då fattar jag beslut – det finns tre alternativ: Fortsätta som förut. Totalpaus. Eller sporadiskt bloggande.
Sen var det naturligtvis trist att höra om det krossade hjärtat. Hoppas att du är fortsatt stark med blicken stadigt framåt.
Inte nog med att den sionistiska regimen stjäl hjärtan, den har även en irriterande lust efter ens hjärna. Så var det för mig. I Israel drabbades jag en kraftfull syntes: Passion och Brains. Det håller i sig. Det går tammefan inte över. Men i detta finns en grundläggande trygghet och integritet som gör att jag kan skriva kritiskt om vissa saker i Israel, eftersom jag till 100% vet att man ständigt försöker förbättra samhället.
Ja du Andreas.
“Women. You can´t live with them but You can´t live without them.”
/BR
Underbart skrivet, agenten!
Jag vill bara förtydliga, med tanke på vad du skriver, att jag aldrig avsett att andra bloggare skulle skriva på samma sätt och om samma saker som Roy. Tvärtom, bloggen blir som mest levande med en stor variation på bloggare. Som skriver med utgångspunkt från sina erfarenheter, tankar, känslor och upplevelser, och med sina stilar. Det är uppfriskande med olika synvinklar och tänkesätt. Roy är en fantastisk bloggare på sitt sätt, men det vore nog svårsmält med säg fyra Roy-liknande bloggare på ett ställe. ;-)
En liten fråga bara, Adler. Från början presenterade du dig själv som *Förnamn* Adler. Vad ligger bakom att du bytt från förnamnet till någon slags nick som Agent Adler?
Adler,
jag känner inte dig och vet egentligen ingenting om din livssituation. Ändå är jag så chutzpamässig att jag här kommer med ett tips (som ska förstås i en glad, vänlig och lättsam anda):
Åk till Israel. Ta plats där. Jobba. Plugga. Tokdejta. Var promiskuös. Var monogam. Kör några år i Israel. Hälften i Tel Aviv, hälften i Jerusalem. Skriv en roman. Upprätta en egen blogg med rapporter från ditt liv där. Tokdejta, har jag nämnt det?
Det finns inga garantier i livet om nånting, men oddsen är mycket goda för att några år i Israel kommer att ge ett fantastiskt lyft – på många plan.
Agenten Adler.
Lämna det kalla norden, lev bland dina egna, bli inspirerat. Det finns så många människoöden att skriva om både sorliga och glada. Ett land med möjligheter, ett bra land att leva i.
Skulle för övrigt vara roligt med en facebook grupp, Alla vi som fått hjärtat stulet av en Israel.
Men för och vara seriös en stund, väl skrivet, Andreas.
Jag läser gärna mer om musik och dans i Negevöknen. Själv dansar jag gärna till Eyal Barkan och Yahel (Sorry Roy, inga Plácido Domingos precis).
#3 BR,
It goes both ways! :D
5. Roy
“Det finns inga garantier i livet om nånting…”
Death and taxes, enligt B. Franklin:-)
Ashna,
Barkan och Yahel är alltid rätt. Mer musik till alla. Mer israelisk musik till Aftonbladet.
ulrika #8 – haha, jag ger mig. Men men – nolltaxering och mystisk hinsidestro avlägsnar skatter och död, men utlovar istället rikedomar och evigt liv. Tänk att alla tänkare och politiker alltid frestas att garantera än det ena, än det andra.