Al Hamatzav

Det pågår för närvarande i den svenska mellanösternbloggsfären[1] ett debatterande om vad som från palestiniernas sida är motstånd och vad som är terror.
Några bloggar gör gällande att vi Israel-vänner, som konsekvent avfärdas som “extremhögern”, beskyller alla palestinier för att vara terrorister. Det är fullkomligt löjligt men helt i linje med hur palestinavännerna brukar agera. I brist på faktaunderlag, och med ett brinnande hat mot Israel och USA tvingas de behäfta oss med diverse epitet för att rättfärdiga sina befängda påståenden.

Att försöka få Hamas, Al-Aqsa martyrernas brigaders, Islamiska Jihads och PFLPs terror till legitimt motstånd mot en ockupationsmakt är omöjligt utan att alldeles ignorera sanningen.

För det första är det ingen av ovanstående organisationer som erkänner den judiska statens existensberättigande alls. Motståndet mot ockupationen är i det här fallet ett motstånd mot varje jude i mellanöstern. Det stipuleras exempelvis klart och tydligt i Hamas stadgar att målet är en islamsk republik i hela området som idag är WBGS och Israel.
Denna terror mot judar har ingenting med ockupationen att göra och den förekom redan i början på 1900-talet då hela området fortafarande var en del av det ottomanska imperiet. Terror var det främsta verktyget i kampen mot den judiska statsbildningen mellan 1948 och 1967 då Jordanien ockuperade hela Västbanken.

Ett motstånd mot en ockupation är att uppträda i uniform eller med någon sorts kännetecken, så att allmänhet och fienden kan identifiera motståndsmannen som just motståndsman.
Det är inte att klä ut sig till ultraortodox jude för att spränga en buss.

Ett motstånd mot en ockupation är att attackera ockupationsmaktens militära styrkor.
Det är inte att med råttgiftindränkt spik och skruv spränga kvinnor och barn i luften på en buss i Jerusalem.

Ett motstånd mot en ockupation är att bedriva motståndet på det ockuperade området.
Det är inte att beskjuta civila samhällen över gränsen med raketer.

Det är obestriderliga faktum att en övervägnade majoritetet av de israeler som har dödats under intifadan har dödats i Israel, inte i WBGS. Ett lika obestriderligt faktum är att en övervägande majoritet av de israeler som har dödats har varit civila, icke-kombatanter. Ofta barn och ungdomar eftersom platsen för “motståndet” varit kaféer, barer, discon och restauranter.

Den palestinska terrorn inriktar sig just på civila icke-kombatanter för att sprida osäkerhet och skräck. För att störa det normala och skapa misstänksamhet och rädsla.

Ett lika obestriderligt faktum är att majoriteten av de palestinier som dödats varit kombatanter.

Israel pysslar inte med mord på civila även om det ibland händer att fullkomligt oskyldiga civila palestinier dör i korseld eller dödas av misstag. Det är fruktansvärt tragiskt men en naturlig följd av hur terrororganisationerna utövar sitt motstånd mitt bl a sin civilbefolkning. Hade PA agerat mot terrorn hade Israel inte behövt göra det.

Israels militära närvaro är ett resultat av terrorn, inte tvärtom. Att hävda något annat kan inte beskrivas som annat än historieförfalskning.

–
[1] Se bl a:
Är motståndet mot Israels ockupation terror?
Frågan om vem som är terrorist

Posta till:

No related posts.