U-båtar och diplomati
Av Roy B. Alterman • 2009-12-15 • Kategoriserat under: Intressant just nu, Iran1. Israel har 5 Dolphin-ubåtar (U212) Bild
De ger Israel en second strike capability.
Dolphin-ubåten har förstorade tuber som kan avfyra missiler. Man kan vara ute till havs i 50 dagar innan det blir dags att tanka.
Dolphinen har försetts med israeliska kryssningsmissiler (räckvidd 1500 km) som kan bära kärnstridsspetsar (200 kiloton). Dessutom har man den amerikanska Harpoon-missilen, som också kan bära kärnvapen och som har en räckvidd på 135 km. De nya och förstorade tuberna (650 mm-26-inch) kan lätt nå nukleära och andra mål i Iran, inkl. hamnar och baser där det revolutionära gardet håller till.
De förstorade tankarna gör att man man segla 10 000 km och, som sagt, vara ute i 50 dagar utan att behöva tanka. Detta gör det möjligt att “parkera” ett tag vid Irans kust.
Tidigare i år, i juni, passerade en Dolphin för första gången genom Suezkanalen, eskorterad av egyptiska fartyg. Detta var en signal till Teheran om att Egypten, vid händelse av att omvärlden hamnar i en akut och väpnad kris med Iran, kan låta Israel ta genvägen via kanalen, istället för den långa vägen runt Afrika.
Delfinen, synnerligen tystgående, är också kapabel att stanna längre än en vecka i u-läge.
2. Till detta fär vi lägga gårdagens besked om Irans “neutron iniator”, samt dagens utspel från Amos Yadlin, chefen för Israels militära underrättelsetjänst, att Iran i princip nu har bemästrat den teknologi som krävs för att “sy ihop” en Bomb. Frågan blir då hur Teheran kommer att svara på den diplomatiska offensiven mot landet. En annan fråga berör regimens stabilitet.
3. Tidigare i år genomförde Israel och USA en stor antimissil-övning, Juniper Cobra, där man bl a använde FBX-T, det amerikanska radarsystem som numera är på plats i södra Israel. Nu meddelar Pentagon dessutom att man drar i gång en övning i januari som, till skillnad från tidigare övningar, tar fasta på missilhotet från Iran. En aggressiv och offensiv “Iran-missil” ska avfyras från Marshallöarna. Den ska sedan förhoppningvis fångas in av en antirobot, avfyrad från Vandenberg Air Force Base i Kalifornien.
4. Uttalanden från bl a Hillary Clinton har också varit ämnade att sätta tryck på Teheran. Två veckor kvar av 2009. Time is running out. Det finns fortfarande tid och möjlighet för Irans ledning att acceptera IAEA:s och de sex ländernas förslag rörande uran-frågan.
Detta är Obamas stora krigs- och fredsfråga. För ett år sedan skrev jag ett inlägg där jag talade om 2009 som diplomatins sista år i den här frågan. Det var i stort sett riktigt, även om jag förutspår att de diplomatiska turerna spiller över en bit in på 2010. Men det infernaliskt komplicerade spelet, som nu har pågått i många år med många aktörer, är nu på väg in i sista akten. Countdown to showdown.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Dolphin Iran Israel
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Hej
Utmärkt inlägg. Kolla mitt sista inlägg på min blogg http://meaktualiamm.blogspot.com Dessutom har jag ett äldre som handlar just om Dolfin ubåtarna. Israel och Egypten signalerar till Iran, Gulf staterna och USA 070709 http://meaktualiamm.blogspot.com/2009/07/israel-och-egypten-signalerar-till-iran.html
mvh
Arieh
Jag vill till Roys, som vanligt välinformerade post, bara tillägga att åtminstone 3 av IN´s u-båtar är utrustade med Air Independentent Propulsion system(IAP, en uppfinning av svenska Kockums i Malmö) som innebär att fartygen kan vara under vatten veckovis utan att visa en snorkel.
Den amerikanska marinen har hyrt in en svensk u-båt av Gotland-klassen utrustad med detta framdrivningssystem för träning och har haft påtagliga problem med att jaga den.
Detsamma torde gälla motsvarande israeliska u-båtar eftersom Kockums har en” joint venture” med tyska örlogsvarv om samma lösning för Israels Dolphin u-båtar.
/BR
Tack för kommentarer.
Idag kan vi tillägga:
- Representanthuset röstade igenom ett förslag till nya sanktioner mot Iran. Utländska företag som antingen säljer petroluem till Iran eller förser mullorna med utrustning med syftet att förbättra den egna kapaciteten, ska stängas ute från den amerikanska marknaden. Dock – även senaten måste godkänna förslaget.
- Iran sägs har provskjutit Sajjil-2.
- Iran sägs ha arresterat en “spion från väst” som var på plats inne i Qom-anläggningen.
IN har tre Dolphin-ubåtar och två på order.
Harpoon är en ship-to-ship fire-and-forget missile, och kan inte skjutas mot landmål. Den kan inte heller skjutas mot båtar som ankrar i hamn, eller nära strand. Jag har aldrig hört talas om att Harpoon kan laddas med kärnstridspets, men kanske USA har en variant som de kan klämma in. Missilen är ganska liten, med 135 kg stridsspets. Räckvidden på 74 nm är teoretisk, eftersom det kräver over-the-horizon targeting capabilities. Problemet är att i sjökrig räcker det inte med att se ett mål på radarn, man måste också kunna identifiera det som fientligt. Ett vanligt sätt är att ha en helikopter i luften över horisonten som uppdaterar missilens flygbana, men Israel har inte den Harpoon-varianten. Och naturligtvis så har u-båtar inte helikopterstöd i sin organiska arsenal.
Vad gäller nukleära robotar mot land, så har det spekulerats mycket kring Dolphin-båtarna. Varken bomben eller u-båtsbaserade delivery system har bekräftats. Att 650 mm i teorin skulle kunna räcka för att skjuta en kryssningsmissil är för mycket teori och för lite substans för att dra några slutsatser. Speciellt som det rör sig om torped-tuber och inte om vertikala avfyrningskammare.
Oj då. Är det så att Tikotzinsky har underminerat min ställning? Kanske dags att lägga ner bloggverksamheten.
Mina efterforskningar har givit att de två sista har levererats. Det ska ha skett i sept-okt. Har du andra uppgifter?
Jag har också förstått det som att Harpoonmissilerna verkligen kan laddas med kärnstridsspetsar. Och när jag talade om robotar mot land så syftade jag på de israeliska kryssningsmissilerna.
Menar du att Israel inte har over-the horizon targeting capabilities?
Till allt detta får man lägga den sedvanliga reservationen, nämligen den om nuclear ambiguity:
Har Israel kärnvapen? Kanske.
Kan Delfinerna avfyra kryssningsmissiler med kärnstridsspetsar mot landmål i Iran? Kanske.
Menar Tikotzinsky därmed att Israel inte har en second strike capability?
Såvitt jag har kunnat läsa mig till så är det inte Dolphinsubarnas Sub-Harpoonmissiler avsedda för sjömål som skulle kunna laddas med nukleära stridsspetsar utan en variant av IAF´s Turbo Popeye avsedd för markmål med en diameter på 21 Inches som skulle kunna utrustas med kärnstridsspetsar på ca: 200 kg.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dolphin_class_submarine
http://groups.google.com/group/alt.war.nuclear/browse_thread/thread/81b0ade1cf3f44f9
/BR
Roy,
Vad gäller leverans, se http://www.defenseindustrydaily.com/germany-may-sell-2-more-dolphin-subs-to-israel-for-117b-01528/. Leveransen har inte rapporterats i israelisk press. Det går inte att gömma två U-båtar på flottbasen i Haifa, de skulle synas från hela staden. Det är möjligt att båtarna är färdigbyggda, och nu befinner sig antingen i sea trials eller håller på att utrustas på hemlig ort.
Vem vet, USA kanske har spetsat sina Harpoon missiler med taktiska kärnvapen. Ett sådant vapen skulle vara avsett att bekämpa fientliga hangarfartyg eller tunga kryssare som den sovietiska Kara-klassen. Även om det går tekniskt, så skulle det vara irrelevant för Israel. Att använda ett sådant vapen mot Syriens Petya- eller Osa-klass båtar skulle vara dumdristigt och slösaktigt.
Enligt Internet-uppgifter köpte Israel Harpoon Block I, med 64 nm räckvidd. Den missilen saknar kapacitet att updateras i luften.
Over-the-horizon targeting är sjökrigföringens holy grail. Som jag redan skrivit, så krävs alltsom oftast flygunderstöd, i alla fall om målet håller radartystnad. Det stora problemet är att identifiera ett radarmål som fientligt. Det andra problemet är att hålla isär fientliga mål från civil sjöfart när man skjuter.
Beakta följande:
-Flyghastigheten vid Mach 0.85 är 1 km på 4 sekunder. Vid yttre räckvidden på 130 km skulle det ta 520 sekunder att nå fram, eller nästan 9 minuter. På samma tid förflyttar sig ett fartyg 4 nm vid en hastighet av 25 knop. Om det fientliga målet ångar mot ett civilt mål som rör sig med samma hastighet i mötande rikting, så kan de börja 8 nm från varandra och vara bredvid varandra när missilen når fram. Om du sedan lägger till missilens sökfält på ett antal nm, så riskerar du att träffa fel mål trots att den civila båten befinner sig 13-15 nm (24-27 km) ifrån fiendemålet när du skjuter din missil. Om du vill kan du lägga på några sjömil till för missilens vindavdrift vid ogynsamma omständigheter. Lösningen på problemet är antingen uppdatering i luften, eller att bara skjuta på båtar som är ensamma på havet. Men vid senare fall missar man ju totalt poängen!
-Wolfpacks är lika omoderna i sjökrig som Spitfire i luftstrid. Moderna u-båtar seglar ensamma. Ensam har en u-båt inga som helst möjligheter till over-the-horizon targeting. Det har ingen betydelse vilken flotta u-båten tillhör.
Vad gäller second-strike capabilities, så vet jag inte. Jag vet inte heller om Israel har first-strike capabilities. Jag vet inte om Israel har atomvapen överhuvudtaget, även om jag skulle känna mig tryggare om bomben-i-källaren verkligen fanns.
BR,
Harpoon och Popeye är inte samma sak. Harpoon är en amerikansk sjömålsrobot, Popeye är en israelisk landmålsrobot.
Tack för kommentarer.
Second strike capability – oklart.
First dito – vet ej.
Var är de två Delfinerna? På väg till Israel. I ett hav nära dig. Kanske.
Min lilla och modesta strategi fungerade ganska bra: av inlägget och kommentarerna här ovan kan man inte dra några säkra slutsatser om ämnet, förutom att fientlig stat även framledes tvingas brottas med den jobbiga känslan av att inte riktigt känna till de exakta detaljerna i det som utgör Israels försvars- och avskräckningsförmåga. Ambiguity, var ordet.
GT!
Jag vet att Popeye och Harpoon är två olika missiler. Det var därför som jag skrev att det sannolikt är en modifierad Popeye och inte en Harpoon som teoretiskt skulle kunna utrustas med kärnstridsspets på en Dolphin.
Vad gäller over-the-horizon krigföring så har väl GPS-navigation via satelliter numer möjliggjort att icke synliga mål kan bekämpas utan optisk kontroll såsom med den amerikanska Tomahawk.
/BR
BR,
OK, jag blandade ihop orden i din kommentar.
Vad gäller over-the-horizon och GPS: GPS löser en rad problem i landattacker, men inte i sjökrigföring. Exakt positionsbestämning hjälper inte att identifiera anonyma radarmål. Och GPS löser inte heller problemet med den långa flygtiden mot ett rörligt mål som seglar bland civil sjöfart. Möjligtvis löser GPS problemet med vindavdrivning, vilket naturligtvis inte är lite bara det.
GT!
Du har givetvis rätt i att GPS-targeting inte funkar i ett sjökrig, men däremot i attacker mot ex.vis Iranska nukleära landmål.
Den standard som den franska Exocet satte i Falklandskriget med initial målorientering från flygplan och sedan “seascimming” med egna sensorer är förmodligen fortfarande giltig, eller har du kännedom om mer modern målsökningteknik?
Hur målstyrdes den iranska C-802 som träffade INS Hanith, 2006? Optiskt?
BR,
Exocet, Harpoon och C-802 tillhör alla samma kategori sjömålsrobotar. De är små, lågtflygande, fire-and-forget och utrustade med monopulse radar och ganska avancerade anti-jamming kapacitet. För Harpoon: “The four basic modes are Bearing Only Launch (BOL) and Range and Bearing Launch (RBL) with small, medium and large search patterns. At a range given by the set mode, the seeker is activated and searches for the target. Once a target is acquired lock-on occurs and Harpoon descends for its low level run-in. Subject to preloaded parameters, the missile enters its terminal trajectory, punching through the skin of the target and exploding inside.”
Exocet hade sina storhetsdagar under första gulfkriget. Iraq attackerade allt som rörde sig i Persiska Viken. Några hundratal civila fartyg lär ha anfallits, med ett okänt antal träffar. Eftersom missilen är ganska liten, så räcker inte en träff för att sänka ett stort handelsfartyg. Mest berömda träffen är USS Stark som träffades i fören, med 37 döda som följd. Stark’s Vulcan Phalanx CWIS var i stand-by mode, precis som Hanits skulle vara 19 år senare. Det är inte svårt att träffa ett fartyg som har stängt ner försvarsvapnen. Framtiden får visa hur effektiva missilerna är mot fartyg som aktivt försöker försvara sig.
Tack för infon GT!
Det är helt uppenbart att fartyg som släcker ner sin Close Defence-elektronik för att inte störa den egna sidans missiler och surveillance är vulnerabla för fientliga missilattacker.
Den framtida frågan att lösa är problemet med elektronisk interferens mellan egna motmedel och egna offensiva medel.
H.
/BR