Tzipi Livni - premiärminister in spe
Av Roy B. Alterman • 2008-03-13 • Kategoriserat under: Intressant just nuJa, jag satsar härmed en symbolisk slant på att Tzipi Livni blir Israels nästa premiärminister. Låt mig förklara:
Hon har, inte minst under det senaste året, blivit alltmer bekväm i sin roll som offentlig person. Sedan tidigare vet alla att hon är intelligent och tuff.
Och att hon har humor.
Att hon har Mossadbakgrund innebär att hon har fått viktiga inblickar i de krafter och processer som påverkar utvecklingen i området men som sällan når ut till media.
En annan inte oväsentlig omständighet är att hon, liksom Olmert och Sharon, kommer från högerflanken - Likud. Hon var alltså en av de som följde med Sharon från Likud till det nybildade Kadima. Den politiker som kommer från höger in till mitten har större chans att bli premiärminister än den som kommer från vänster. Det har att göra med den israeliska allmänhetens säkerhetspolitiska medvetande.
Att Livni följde med till Kadima innebar dock inte att hon har lämnat alla gamla övertygelser bakom sig. Det handlar om realpolitik. Om vad som är möjligt. Om vad som ligger i Israels intresse. Om vad som är bra för den judiska staten.
Och det är här man får syn på släktskapet mellan Rabin och Sharon - och Livni.
Tzipi Livni verkar i Rabins och Sharons anda. Inte som kopia, utan som en modern och progressiv fortsättning på den enda hållning som har en chans att leda framåt: förhandlingar med den legitima palestinska ledningen och fortsatt krig mot den militanta islamismen.
Men låt oss titta på en aktuell fråga:
När besked kom att Israel planerar att bygga nya hus i Givat Zeev möttes detta av starka protester. Abbas gick i taket och Rice levererade tydlig kritik. Givat Zeev (trevligt ställe, om ni frågar mig) ligger på Västbanken och är en “förort” till Jerusalem. Hur gärna vissa israeler än vill se Givat Zeev som en del av Jerusalem, och därmed något som är väsensskilt från Västbanken, så betraktar omvärlden, inklusive USA, Givat Zeev som en “bosättning”. Att bygga där, säger Rice, innebär att Israel trotsar innebörden av Annapolis, och att man medvetet bryter mot det som föreskrivs i Färdplanen.
Nu har Livni uttalat sig om detta i samband med ett besök i USA. Jag läser vad hon har sagt och jag blir imponerad.
Hon deklarerar att byggandet ska “göra halt”. Hon säger att byggandet är “unhelpful”, vilket är exakt det uttryck som Rice använde. Livni gör en liten, elegant och smart triangulering, med andra ord. I like it.
Vidare klargör hon att det inte är den israeliska regeringens policy att ägna sig åt bosättningsexpansioner. Samtidigt intar hon en cool attityd - hon vill visa att det inte finns någon anledning att börja rasa och skrika med anledning av några hus i en redan befintlig bosättning. Hon påpekar att det rör sig om ett privat bygginitiativ. Men för att inte göra sig själv till åtlöje genom att låtsas som om inte regeringen kan göra någonting åt detta, så klargör hon, som sagt, att man beslutat att “göra halt”.
Livni meddelar också att bosättningar kommer att evakueras i samband med ett slutligt fredsfördrag. Notera att det är ex-Likudniken som säger detta. Och att det hon säger redan uttalades av Sharon.
Sedan kommenterar hon Gaza på ett kul sätt. Hon klargör att uttåget från Gaza inte gjordes för att man skulle komma tillbaka.
So far so good. Livni är cool och klok.
Men så tar hon ett steg till, och hon gör det på ett sätt som skänker ytterligare bevis för att hon är Israels mest progressiva makthavare:
Hon klargör att parterna inte har ett starkt behov av utomstående medling. Hon talar om hopp och möjligheter.
Sedan konstaterar hon att Israel/Palestina-frågan är världens sexigaste konflikt och att alla vill vara involverade. Men detta är onödigt, säger Livni:
“I think the world should leave it to us. There is no need to push us. It´s about our lives”.
Detta är, enligt min mening, lysande retorik. Enkelt, klart och konstruktivt.
Efter att ha uttryckt en human, progressiv, civilserad och försonlig hållning gentemot palestinierna, gör hon en skarp markering mot Iran. Även detta är storartad retorik. Hon tycks även ha duktiga kommunikationsstrateger vid sin sida.
Hon gör något av det jag här på bloggen har förespråkat ett antal gånger: hon tar tag i omvärldens uppmärksamhet och leder den först till de civiliserade och seriösa fredskrafterna i Israel, och gör sedan en sväng mot de krafter som motverkar fredsarbetet.
Hon säger: ok, vår konflikt är sexig, jag vet. Men vi är uppriktiga i våra ansträngningar och behöver inte predikande fredsmäklare ständigt hängande ovanför våra huvuden. Låt oss göra fredsjobbet på egen hand.
Men ni har ett annat ansvar - Iran. Ni måste leva upp till detta. Rikta all er energi och uppmärksamhet åt det problemet. Det är där ni kan göra skillnad, och det är där ni har det största hotet mot stabiliteten i Mellanöstern.
Avslutande kommentar:
Livni blir Israels nästa premiärminister. Hon har vad som krävs. Hon har framtiden för sig, till skillnad från den skicklige Olmert, som nog försvinner från den högsta maktpositionen i samband med att Kadima nästa gång ska välja sin ledare.
Alltså: Livni tar över. Huruvida hon därefter lyckas skapa och hålla ihop en koalitionsregering är en annan sak. Mycket kommer att hända.
Men Tzipi Livni är vår nästa politiska stjärna.
Jag har sagt mitt och satsar en slant. Hon vinner.
Kom ihåg var du först läste detta.
Tillägg:
# För att nå den högsta toppen skadar det inte om personen ifråga har någon liten kuriositet i sin livshistoria. Eller att familjens historia kan redovisa lite nationell dramatik.
# Notera att Tzipis pappa, Eitan Livni, kom som barn till det brittiska mandatet med sin familj från Vitryssland. Eitan kom att ansluta till den judiska motståndsrörelsen Irgun. Sedan gick han med i Likud och var minister i Begins regering. Även Mamma Sara (Rosenberg) var med i motståndsrörelsen.
Dessutom: Eitan och Sara var det första paret som vigdes i den nybildade staten Israel!
Detta skänker charm och an air av patriotism till Tzipis kandidatur. Sådant har betydelse, förstår ni.
# Tzipis gradbeteckning: löjtnant. Helt ok.
# Fyra år i Mossad. (Reservation: är det sant att hon jobbade i Mossad? Är fyra år korrekt? Vad var hennes arbetsuppgifter? Hur ska man kunna vara säker på någonting som nämns om personer som påstås ha jobbet i Mossad!?).
Hur som helst - även den här bakgrundsuppgiften är till hennes fördel.
# Hon läste juridik på Bar Ilan och jobbade som advokat, där han bland annat sysslade med affärsjuridik.
# Hon bor i Tel Aviv. Mycket bra! Hon lever och andas i en miljö som har viss distans till regionens religiösa sentiment.
# Hon är gift och har två barn. Att hon är mamma är ett annat vinnande vapen. En lustighet är att maken heter Naftali Spitzer. Jag hoppas att han inte är släkt med Elliott Spitzer i New York…
# Är Tzipi vegetarian/vegan? Vi kan nöja oss med att betvivla detta. Det ger ytterligare mystik kring denna häftiga kvinna.
# Hon har i sin politiska karriär bland annat haft ansvar för följande portföljer: byggnation-immigration (viktig identitetsmarkör i Israel)-Jordbruk och glesbygdsutveckling-regionalt samarbete. Och hon har varit justitieminister.
Nu är hon utrikesminister och “acting Prime Minister”. Detta ska inte förväxlas med “Vice Prime Minister/Vice Premier.
Acting Prime Minister (Memaleh Makom Rosh HaMemshalah) är den som tar över jobbet om den sittande premiärministern inte kan utföra sina uppgifter. Notera att Olmert var Acting Prime Minister och alltså tog över, i enlighet med lagen, när Sharon insjuknade.
Sammantaget: Tzipis parlamentariska och exekutiva erfarenheter är solida.
# Tzipi är född 1958. I sommar fyller hon således 50. För er som inte är så kunniga om Israel kan det vara värt att påpeka följande: hon tillhör en yngre generation, dvs: hon har i sitt eget liv ingen Galut-stämpel. Inte så att Galut-stämpel är någonting dåligt; det ska bara förstås som att hon i viss mån representerar ett ledarskap som vi faktiskt har saknat.
Hennes erfarenheter, privat och professionellt, är det moderna Israels erfarenheter.
1967 var hon nio år. Som 15-åring upplevde hon Yom-Kippur kriget.
Hon har Israels öde i gener, kropp och intellekt.
Jag tycker mig märka mycket av detta i hennes sätt att vara, och i hennes retorik. Hon har ett modernt, israeliskt tilltal som gör att hon kan komma att betraktas som en valvinnare av etablissemanget.
Golda Meir skickar en hälsning från himlen: Tzipi for Prime Minister!
Bihang
Jag gillar Livni. Hon har den kompetens som krävs för att leda Israel. Många israeler kan komma att se henne som en möjlig valvinnare och koalitionsskapare (och bevarare) vilket kan leda till att folk röstar på henne (och Kadima).
Men kommer jag att ge henne min röst? Hur kan Anna tänka sig att rösta på henne? Är det bara frågan om “the lesser evil”?
Livni lämnade Likud, men hon har kvar det mesta av de övertygelser som en gång gjorde att hon anslöt till “högern”. Sharon genomgick inte en metamorfos, utan bröt ny “höger-mark” eftersom han ansåg att den hårda kärnan inom Likud och den övriga högern hade fastnat i gammal-sionistiska drömmar. Sharon tog den pragmatiska och framåtblickande vägen. Därmed hamnade han i det mittenområde som hade skapats av Rabin (frid över hans minne).
Och detta är även Livnis hemvist.
Detta betyder att Livni ej är redo att anamma och omsluta de idéer som finns inom Avoda´s vänsterflank. Det betyder i sin tur att Livni aldrig kommer att gå med på Abbas krav om bl a Jerusalem. Aldrig? Ok. Israel och Mellanöstern är en märklig plats. Allt kan hända. Men min bedömning är att Livni är Rabins och Sharons ideologiska lillasyster. Och nu är det snart hennes tur att ställa sig längst fram på scenen.
Detta för oss till frågan om Kadimas vara eller icke vara. Min gode medskribent Tikotzinsky tror inte att Kadima kommer att hålla ihop. Jag ska här och nu inte lägga fram en lång och noggrann essä om de här frågorna, utan nöjer mig med ett fåtal funderingar. Tids nog återkommer jag i detalj till den inrikespolitiska utvecklingen. Det kommer att bli rysligt kul och intressant.
Men:
Många trodde att Kadima, Sharons baby, skulle kollapsa i och med att Olmert tog över. Så blev det inte, vilket till viss del beror på att Olmerts Kadima ännu inte har testats i ett val. Inom Kadima mediterar man nu över ett antal frågor: när ska valet hållas? Blir det ordinarie val 2010, eller nyval 2009? Vem är bäst lämpad att leda partiet i en valrörelse? Vem har störst vinstchanser - Olmert eller Livni?
Här finns, föga överraskande, tusen åsikter (men inga svar).
Den israeliska allmänheten tittar åt höger och ser Netanyahu. Nej tack, säger de flesta. Man tittar åt vänster och ser Barak. Nja. Han fick sin chans. Inte en gång till, tack. Man kollar vad som finns i mitten. Först ser man Olmert. Kan denne Ehud återvinna folks förtroende? Kanske. Tid finns, men finns förmågan? Som ni har förstått så anser jag att Olmert är ett politiskt geni. Jag har inte dömt ut honom, verkligen inte. Men kanske har alltför många israeler gjort just det - kanske är skadorna på förtroendekapitalet irreversibla.
I så fall tittar man förbi Olmert och får syn på Tzipi Livni. Och de säger:
Tov.
Tov meod.
Avslutande ord:
Kadima och dagens koalitionsregering måste förstås i ljuset av den kris som orsakades av den andra intifadan. Ponera att resten av 2008 blir en relativt lugn period med få terrorattacker, samtidigt som pressen ökar på Olmert att upphöra med förhalningstaktiken för att istället visa var han står ang. de s k kärnfrågorna.
Det innebär i så fall att Israel så sakteliga återgår till ett slags “normalisering” av det inrikespolitiska läget. Agnarna måste skiljas från vetet. Flosklerna måste rensas bort. De hårda motsättningarna mellan olika grupper i Israel, polariseringen, kommer då åter att synliggöras. Detta leder förr eller senare till nyval (förmodligen i början av 2009).
Kommer Livni att sig igenom detta som en vinnare? Vi får se. Vem av Livni, Olmert, Barak och Netanyahu har bäst koll på stämningsläget i Israel? Vem förmår formulera en policy som slår an hos alla de som är innerligt trötta på läget? Vem kan erbjuda en vision för framtiden till alla de, inte minst de unga, som talar mindre om Krig, Terror och Konflikten, och mer av det som verkligen är Israels styrka - nämligen det civila samhällets utveckling?
Livni?
Jag hade hellre sett en Avoda-kvinna(sic) ta över skutan. Livni är nämligen en höger-dam, like it or not.
Nu avslutar jag det här inlägget. Nästa gång ska jag lyfta in andra perspektiv. Och vi ska analysera varje mikrosteg i den dramatik som just nu genomgår en förpuppning.
Ajö.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel Tzipi Livni
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Fullständigt nonsens,de illegala bosättningarna kommer ALDRIG att evakueras. Det vet varenda fullt tänkande individ.
Vilken Roadmap som helst kan upprättas , men alla vet att staten Israel högtidligen skiter i vilket och därmed gör vad de behagar, det i total oenighet med allt vad FN-resolutioner heter. Kort sagt en fullfjädrad skurkstat.
Nomad, tack för nyanserat påpekande.
Som fullt tänkande individ är väl du medveten om att den fullfjädrade skurkstaten Israel redan har evakuerat bosättningar?
Jag skulle inte ha något emot Livni som premiärminister, tvärtom. Ställer hon upp mot Barak och Netanyahu har jag inga problem att välja. Men precis som alla andra kan Livni fastna i den israeliska politikens interna träsk och puttas undan. Roy om någon är medveten om alla sink holes i detta träsk. Och posten som utrikesminister är inte speciellt tacksam för att få pluspoäng i breda israeliska lager, däremot för att främja kontakter utomlands vilket Livni verkar ha gjort på ett ypperligt sätt. Jag kommer ihåg henne från politiska debattprogram 1996 var det väl när hon ställde upp bakom Netanyahu, och då ville hon bara prata ekonomi och privatisering och var väldigt försiktig när det kom till utrikespolitiken. Hon sade att hon tänkte lära sig mera och det löftet har hon hållit. Före Gazauttåget var hon en av Sharons bästa PR-kvinnor - hon var saklig, konkret, tydlig men inte pushig. Jag uppfattar henne åtminstone som extremt trovärdig, vilket inte alltid kan sägas om israeliska politiker.
Good point, Anna. Vägen fram till att bli israelisk premiärminister är nog något av det mest oförutsägbara och mystiska man kan tänka sig. Allt kan gå fel för Tzipi.
Det handlar ju inte bara om hennes kapacitet. När det väl blir kris och nyval dras så många krafter igång att landets främsta statsvetarprofessorer bryter ihop och börjar gråta…
Men - she will make it.
Jag föreslår att vi tillsammans drar igång en bloggkampanj: Tzipi for…not president, but prime minister 2009!
Vill ni vara med?
För vissa kommer MÖ alltid att vara ockuperad av Israel ända tills IDF drar sig bort i Medelhavet.
Nomad är sannerligen en skarpsinnig geopolitisk analytiker
Jag har lagt till en del text. Tillägget skrevs klart kl. 18.45 svensk tid.
Roy. Ja det kan du tro, där är väl ingen annan som mäktar dra det tunga lasset. Hon är faktiskt också respekterat av vissa arabledare.
Roy
Intressanta spekulationer.
Tja, vad vet jag. Kanske Tzipi blir nästa PM kanske inte. Vi får väl se.
En sak är dock säker och det är att hon har helt fel när hon tror sig klara av att skapa fred med palestinierna utan tryck utifrån. Jag tror tvärtom det är en viktig förutsättning.
Speciellt amerikanska påtryckningar. Israeliska politiker som kankse är mer vana vid dribblande än andra, vad vet jag, kommer snart inse att man inte dribblar med Rice och Bush. De är amerikaner och de gillar inte när man dribblar. De som som gör så kommer få värk i armarna. Sanna mina ord. För Rice och Bush kommer snart att kräva resultat.
Rice kommentar gällande utbyggnad av bosättningar är ett typiskt ex. Hon avser helt klart det finns andra ställen att bygga på i Israel än i bosättningarna. Och hon har rätt.
Så länge man inte vet vilka bosättningar som kommer tillhöra Israel och vilka inte, ska man inte förhålla sig till dessa som om det vore en ickefråga.
Först när ett avtal är klart vet man vilka bosättningar man kan bygga i. Tills dess byggstopp!!
Därtill är det dags att Olmert får ändan ur vagnen och börjar avveckla utposter. Han skulle kunna också kunna börja reformera reglerna för passage genom kontrollerna för vissa utvalda grupper och ge dom ett “grönt pass” som skulle underlätta för t.ex. gamla och affärmän att få en gräddfil eller egen kö genom spärrarna.
Roy,
Att Tsipi passar som premiärminister råder det inga tvivel om. Här är två synpunkter till:
Tsipi har INTEGRITET, vilket få israeliska politiker har. Den sista jag kan påminna mig var Benny Begin. Han hade så mycket integritet att han hoppade av politiken när han såg vad det hela handlade om.
Frågan är inte så mycket vilka fällor som väntar på Tsipi på vägen till topp-posten. Frågan är var vägen är. Enligt min bedömning kommer Kadima att försvinna i nästa valrörelse. Det gäller därför för Tsipi att bygga en politisk bas utanför Kadima, och en stark personlig bas hos Kadimas nuvarande toppnamn, de som kan väntas överleva partisplittringen.
Son of the sun, jag tror inte Livni menar att det förekommer yttre tryck som försvårar fredsprocessen, snarare tvärtom. Det är det implicita stödet för Hamas som är försvårande.
Så länge Hamas kalkylerar med omvärldens stöd och får det, i form av fördömanden av Israels minsta motreaktion på Hamsavåld, i form av resolutioner och deklarationer som säger att Israel har skyldighet att ge efter för allt motparten hittar på att kräva, så länge kommer de inte att ha något intresse av fredsproceseer, annat än som medel att nå målet som är utplånande av Israel.
Livni menar alltså att skulle omvärlden lämna regionen i fred skulle fred komma betydligt snabbare än någon kan ana. Och det har hon rätt i.
Son of the Sun tycker också att det är dags att börja avveckla utposter. Jag håller med, men Olmerts beredvillighet att göra det ska vi nog inte dra för stora växlar på så länge hans politiska ställning är så bräcklig som den är.
Roy , tack för lysande exempel på ironiskt påpekande (#2). Dagens skratt!
Tikotzinsky,
tack för intressant kommentar. Det är möjligt att personer med integritet inte står ut med politiken.:) och nog hade Benny Begin integritet, men där fanns även andra saker som låg bakom beslutet att hoppa av. Dessutom är det min blygsamma mening att man inte får vara något slags judisk prinsessa på ärten i de här sammanhangen. Om alla skulle hålla sina idealistiska fanor lika högt som Begin, då fick vi väl hyra in politiker från ett annat land. Nä, in i skiten och kämpa, som Lennart Bergelin sa en gång i tiden. Politik är ofta ett smutsigt schackrande, vilket beror på att människorna helt enkelt är sådana. Men that´s the way it is.
Nog om detta.
Din bedömning är att Kadima kommer att försvinna i nästa valrörelse.
En väldigt, väldigt intressant kommentar. Jag ägnar en hel del tid till att fundera över sådana frågor. Det är möjligt att du har rätt. Det är inte alls ett otroligt scenario.
I skrivande stund sätter jag dock en slant på att Kadima inte bara överlever, utan även att man blir regeringsbildande parti.
Men detta är ett dynamiskt och fascinerande ämne. Jag lovar att följa utvecklingen i detalj. Mitt bloggande kommer till icke oansenlig del att handla om detta.
son of the sun,
Livni talar inte om “noll medling”. Hon och alla andra vet att exempelvis USA måste vara engagerade, på det ena eller andra sättet.
Det hon vänder sig emot är att det kommer folk från Ryssland, Sverige, Syd-Afrika, Brasilien, Kina och tusen länder till - och att alla vill vara med, och att de hemskt gärna vill tala om för Israel hur man skapar fred i Mellan-östern.
De tycks utgå från att israelerna inte förstår sitt eget bästa. Att de (de utomstående) har förstått sånt som Israel borde upplysas om.
Livni säger - it´s about our lives, you know. Dvs - vi har inget intresse av att begå kollektivt självmord. Det gjorde man på Metzada, men det var ju också galenskap.
Men viktigare än så:
Livnis argument mot alla dessa som vill vara involverade i den sexiga konflikten, handlar om att detta engagemang även sätter tidspress på parterna. Hon anser att detta är galet (och jag håller med henne, fullständigt). Hon menar att allt måste få ta tid. Lugna ner er allihop. Take it easy. Låt oss i lugn och ro ta itu med frågorna. Sluta med era ultimatum. Sluta flåsa era idealistiska andetag i våra nackar.
Vi har beslutat att förhandla (säger Livni) med palestinierna. Komplexiteten är påfallande. Det kommer att ta tid. Sluta att varna för armageddon så fort det kärvar litegrann.
Jag har mer att säga dig, son of the sun, inte minst ang. utposterna och så, men jag måste rusa.
son of the sun,
här kommer ytterligare några ord:
Att Bush och Rice önskar resultat är väl alldeles uppenbart. Men jag märker av din kommentar att du inte tycks ha mediterat över den unika koppling och relation som finns mellan USA och Israel. Det du kallar för “att dribbla” uppfattas av både amerikaner och israeler som fullt legitima och giltiga resonemang.
Man står varandra nära (ideologiskt, realpolitiskt, fredsmässigt…).
Men visst är det så, att Rice kommer att jobba hårt för en överenskommelse. Här får vi dock väga in följande:
Om islamisterna trappar upp kriget mot Israel kommer Rice inte längre att kunna pressa Olmert om att göra eftergifter. Det här är bara en parameter. Mycket kommer att hända under 2008. En del av det som händer främjar fredsarbetet, annat ställer sig i vägen för en lösning.
En annan aspekt är att även om ett fredsfördrag ser dagens ljus under 2008, så kommer implementeringen att dröja.
Vi talar om övergångsperioder, verkställande av kraven i Färdplanen osv. Så den faktiska palestinska staten, förutsatt att vi får ett fredsavtal i år, kommer att förbli en vision för framtiden.
McCain tänker sig att de amerikanska styrkorna ska stanna i Irak i 100 år.
Olmert (och Livni) tänker sig att verkställandet av ett fredsfördrag med palestinierna kommer att ske gradvis över en period om inte 100, så åtminstone 10 år. 20, kanske.
Jag har nu lagt till ett Bihang. Bara för att skapa lite balagan i debatten.
Roy.
Ett intressant bihang, dock vill jag tillägga som du kanske inte uppmärksammade att Livni inte har varit inblandad i några skandaler ( inte vad jag vet) Lyssnade på henne från Davos och fick den uppfattningen att hon är beslutsam, kunnig och ärlig, och det är någon som Israel behöver. Skall Kadima finnas kvar som parti måste man kunna visa fram en ledare som är betrodd, och det är tyvärr inte Olmert. Nog fan att han är en skicklig politiker men jag gillar inte hans possitiva inställning till bosättarna.
Paul, Olmert har relativt sett ingen direkt positiv installning till bosattarna. Olmert var den som fick uppdraget att ga ut i media och kolla reaktionen till iden om ett ensidigt tillbakadragande fran Gaza nar Sharon behovde en forsoksballong for att kolla opinionslaget, och Olmert genomdrev utrymningen av Amona. I Jerusalem ar han dock hittills installd pa att fortsatta byggandet, det galler alltsa aven utanfor grona linjen inklusive Givat Zeev och Har Homa och sa. Definitivt i redan existerande bosattningar alltsa. Jag ar inte riktigt saker pa hur det ligger till med E1 som ar en helt annan grej. Mojligen pushar man byggandet i Givat Zeev osv for att kunna slippa bygga i E1. Ingen aning. Men byggs gor det.
Hur man far mig att rosta pa Livni? Det beror mycket pa vilka hon valjer att omge sig med. For nar hon valts maste hon betala tillbaka till dem som stottat henne. Och har vet jag inte hur bra Livni ar pa att gora politiska dilim och kombinot och allskons andra israeliska uppfinningar for att vinna val. Fuad Ben Eliezer ar en expert, Olmert ar en annan. For att anknyta till en annan trad, Livni ar inte tillrackligt machiavellisk tror jag. Det ar ocksa just det som gor henne sa trovardig. Plus faktum att de andra politikerna har absolut noll karisma och noll trovardighet och man helst vill slippa se dem.
Sedan borde ju Roy gora en patriotisk insats och komma hit och rosta, som jag sagt forut. Vem vet, vi kanske far ett nytt 1992?
Roy
Tack för dina svar och värdefulla synpunkter. Har inget att invända mot dina konklusioner i #13.
Tror dock du gör en felbedömningen när du i #14 tror implementeringen av färdplanen kommer ta 10-20 år.
Konflikten har pågått i 60 år och alla är trötta och vill ha ett snabbt slut på den, islamisterna undantaget. Och det är klart att innan dessa reducerats till en obetydlig kraft i den palestinska politiska verkligheten kommer ingen fred komma till stånd.
Men om de förhoppningsvis elimineras effektivt och snabbt tror jag det kan finnas förutsättningar till en implementering på betydligt kortare tid än så. Tycker dock det är onödigt att spekulera alltför mycket i tidshorisonten eftersom problematikens komplexitet är så stor.
Inlägget har avrundats med några Avslutande ord. Livni - see you later!
Anna,
jag kommer definitivt att rösta i nästa val.
Angående de avslutande orden: ju hårdare frågor, desto mer press på både regeringen och på Kadima som parti. Alla andra mittenpartier jag känt till i Israel (Dash, Mifleget Hamercaz, Shinui) har gått i bitar väldigt snabbt. Det blir väldigt intressant att se om Kadima överlever ett andra val. Jag tror faktiskt att de gör det - högerideologin har dragit sig ut på högerkanten och egentligen är det ingen större skillnad på Avoda och Kadima, det är mer en fråga om nyanser. Och överlever Kadima så är det mycket tack vare Livni. Och börjar bosättarna och Shas pressa regeringen för mycket kan det leda till precis motsatt resultat i den israeliska opinionen - att man faktiskt ställer sig på regeringens sida. Dynamiken här är väldigt svår att profetera. Men jag tror alltså att det hänt väldigt mycket sedan Netanyahus “Peres kommer att dela Jerusalem”-kampanj 1996.
Helt instinktivt tror jag att folk är väldigt trötta både på högern och på vänstern. Tror att folk kommer att rösta i mitten, som i de förra valen. Tippar en liknande koalition som idag.
20# Yesh!
22# Yesh(a)!!!
Anna,
ang. kommentar nr.21 (och som en varudeklaration riktad till bl a son of the sun):
Vi står nu inför en intressant tid. Jag ämnar analysera allting “in due time”. Det här inläggets poäng var att peka ut Livni, att försöka ringa in något av det som utgör hennes position.
Och när jag radar upp ett antal parametrar ang. hennes CV så ger jag en liten inblick i hur en kampanjarbetare kan gå tilll väga, om han/hon inte har något bättre för sig…
Och jag lovar att bidra med gräsrotstänkande som jag hör på gator, i shwarma-hak, på marknaden, i sherutbilar, vid lunchbordet på jobbet och de andra mer folkliga tillhåll som jag befinner mig i.
son of the sun,
bara något kort om tidsperspektiven:
10, 20 eller 100 år - jag hävde bara ur mig nummer. Andemeningen är att Olmert och etablissemanget runt omkring honom tänker sig flera övergångsfaser och implementeringsmekanismer, så att ett framtida fredsavtal noteras av alla inblandade och sedan läggs på hyllan (shelf agreement). Därefter vidtar försöken att uppfylla kraven i Färdplanen. Osv.
Men detta kommer man naturligtvis att bråka om. Både Abbas och Qureia älskar ju att varna för katastrofer om man inte snabbar på. Detta har Livni bemött genom att gång på gång kritisera de som vill sätta upp tidtabeller.
Vi får återkomma till detta.
Nu har Livni kritiserat domstolens hametz-beslut. Men hennes uttalande är ungefär som när någon kliar sig i vänstra örat med höger hand - lite otympligt. Och jag som här ovan har varit så snäll mot henne!
Livni talar om vikten av att ta hand om den judiska statens symboler, samtidigt som hon inte hymlar med att hon står långt ifrån de ultraortodoxa i många frågor. Dessutom uttrycker hon missnöje med “det religiösa monopolet”. Men, som sagt, genom sin kritik mot domstolens beslut så skickar hon en vänskaplig signal till bl a Shas. Vi ser alltså att Livni på kort sikt vill säkra den nuvarande koalitionen. Utgör hennes uttalande astt hon närmar sig det s k “ministerstyret”. Nej. Men hon får framledes inte sväva på målet när det gäller domstolarnas självständighet osv.
På lång sikt? Då vill hon ha med de religiösa i den koalition hon själv vill leda.
Har Livni stigit eller sjunkit i mina ögon efter det här? Varken eller. Jag vet vad han hennes plan handlar om.
Men kommer hon att lyckas “ta sig upp och förbi” Olmert”? Vet ej. Ingen vet. Men intressant blir det.
Där kommer icke ske någon fred 2008.
Ingen riktig sådan
Men något kommer man väl ändå att uppnå, eller hur? Vad anser du, Joomis, om de här idéerna kring “shelf agreement” och att “nothing is agreed, until everything is agreed upon”?
Och hur ser du på direktiven i Färdplanen? Och hur resonerar du kring olika förslag kring övergångs- och implementeringsperioder?
Jag återkommer med ordentligt svar.
Notera att jag arbetat för att förstå din fråga, samt för att kunna besvara den.
Vare sig de skiljaktiga kardelerna mäktar att tillvägabringa någonting, så kan jag icke satsa på hela tankegången i Annapolis ändamål. I fråga om hur man ska bearbeta relationerna bland avtalspartners och därtill även de som låsts ut från diskussionerna. Därutöver är det oanvändbart för dig att jag ska föreskriva vad som nalkas skall.
Efter Annapolis bestämmelser så slog jag på tv:n för att titta in de arabiska kanalerna. Det som slungades ut ifrån tv- skärmen var bilden på en Hamas ledare när han utgav ett framförande som bestod av agitation och propaganda m.m. Hur kan dessa krafter av just denna karaktär, störa fredsprocessen? Roy
Därutöver kunde vi (hela konkarongen) likaledes åse hur Den israeliska stadsstyrelsen i Jerusalem förtydligat bestämmandet utav en ytterligare expansion vad anbelangar Israels bosättningspolitik i Västbanken . Vilka krafter inom den Israeliska styrelsen verkar för att störa fredsprocessen? Roy
Dessa och en hel kedja utav andra obearbetade frågor. T.ex. flyktingfrågan, lag och rättigheter inom Israel, Jerusalems status, flyktingfrågan och gränserna för en god start.
Jag sätter Livnis kommentarer (”göra hallt”) under all tvivel av den orsaken att dessförinnan har framåtskridandet av byggnadsverksamheter (bosättningar) i den redan sen innan intagna Västbanken framskridit oberoende av regeringsmedlemmars uttalanden. Dock äger hon visdom om hur hon ska yttra sig i den internationella politiken, exceptionella kommentarer: “shelf agreement” “nothing is agreed, until everything is agreed upon”
Håller med dig om det.
Helheten i detta är det styrande skälet till varför jag ställer mig negativ till Annapolis ”bestämmelser”.
Min högsta önskan är att icke låta såsom en melankoliker, likväl förväntar jag mig det bästa för alla parter igenom förhoppningsvis vidare förhandlingar.
Roy
Se: http://stockholm.mfa.gov.il/mfm/Data/127302.pdf
Jag har dock inte läst någon “klar färdplan”. Har du något tips om hur jag kan få tag i en?
Jag känner att det ska bli intressant att läsa den.
Joomis,
vet du vad som åsyftas med “shelf agreement”?
Vad betyder “nothing is agreed, until everything is agreed upon”? Hur påverkar den principen fredsarbetet under 2008?
Färdplanen (Road Map) är en central och omistlig ingrediens i fredsarbetet. Och du känner inte till den? Hur ska vi då kunna få till en vettig debatt?
Övergångs- och implementeringsperioder; innebörden av detta måste också idisslas ett tag.
Jag vill se konkreta resonemang. Inte abstrakta och allmänna flummigheter.
Sen bör du inte skriva långa och komplicerade meningar. Skriv kort och enkelt.
Om allt du ägnar dig åt är ett slags practical joke - fine. Jag hoppas att du får dig många goda skratt. Det är nyttigt.
Men vad hoppas du kunna bevisa?
Klargör du betydelserna åt mig, innan jag klargör vad jag tror de betyder.
Okej, låt oss vara riktigt seriösa.
Roy, jag utför inga practical jokes. Jag kanske är ung, dum och flummig men visst har jag läst färdplanen även om jag inte sa att jag gjort det. Trodde bara att jag och du kunde gå igenom viktiga delar. I vilket fall, låt det börja.
Det jag vill få fram är
Speciellt inom fas 1.
“A two-state solution to the Israeli-Palestinian conflict will only be achieved through an end to violence and terrorism, when the Palestinian people have a leadership acting decisively against terror and willing and able to build a practicing democracy based on tolerance and liberty, and through Israel’s readiness to do what is necessary for a democratic Palestinian state to be established, and a clear, unambiguous acceptance by both parties of the goal of a negotiated settlement as described below. ”
Vad gäller Gaza Strip kan det här bli ett stort problem.
Där står det till och med om att alla gränser ska återgå till 28 sept 2000, vad gäller utbyggnaden av bosättningar så kan detta också bli ännu ett problem.
Vidare är det viktigt att klargöra:
“The settlement will resolve the Israel-Palestinian conflict, and end the occupation that began in 1967, based on the foundations of the Madrid Conference, the principle of land for peace, UNSCRs 242, 338 and 1397, agreements previously reached by the parties, and the initiative of Saudi Crown Prince Abdullah - endorsed by the Beirut Arab League Summit - calling for acceptance of Israel as a neighbor living in peace and security, in the context of a comprehensive settlement. This initiative is a vital element of international efforts to promote a comprehensive peace on all tracks, including the Syrian-Israeli and Lebanese-Israeli tracks.”
Arabförbundet spelar sin roll här. Vad krävs av Israel, för att arabförbundet ska acceptera och godkänna.
Jag är väldigt skeptisk.
Joomis, gapet mellan oss två är alldeles för stort. Du talar i allmänna ordalag. Jag har under 20 års tid sysslat med detaljanalys.
Så vi får lägga ner den här debatten.
Men låt mig bara säga följande: det är kanske kul att lägga fram pompösa och officiella texter. Men jag har sedan lång tid tillbaka passerat detta stadium.
Du vet inte vad som åsyftas när man pratar om detaljerna i Färdplanen, shelf agreement osv. För mig är detta basala kunskaper.
Så du får ägna några år åt att läsa och studera. bye bye.
Roy, hade du läst någon färdplan överhuvudtaget när du var 18 år?
Tag och Studera.
36# Jomis, jag hade inte det. Men jag skrev inte långa inlägg på bloggar och försökte visa för andra att De Lever I Mörkret medan Jag Själv Sett Ljuset heller. Jag höll faktiskt truten och lyssnade, och läste, och tänkte igen, och levde tillsammans med de här människorna. Jag har varit i flyktingläger i Gaza och i städer och i byar på Västbanken och lyssnat på folk. Inte sagt åt dem att de har fel och att jag vet hur det borde vara. Det tog hemskt lång tid för mig att känna att jag hade tillräckligt med kunskaper och erfarenhet för att ge mig in i diskussionen. Och att jag skriver om Israel beror på att jag kan Israel. Samtidigt så lyssnar jag mycket på vad palestinier säger, både i personliga samtal och i israelisk och utländsk press, och försöker förstå deras argument och synsätt. Men när jag skriver så handlar det oftast om mina egna upplevelser eller om saker som ligger nära mig. Har inga anspråk på att ge en objektiv bild på saker och ting utan snarare att förmedla mina egna tankar och ideer. Sedan får du själv foga ihop det du läser till en bild. Men det finns olika åsikter på Al Hamatzav och att säga “ni” är rätt missriktat, speciellt om du klumpar ihop mig med Realisten som högst ogillar vad jag skriver. Det blir väldigt konstigt.
#37 Jag ska nog återkomma någon dag med 8 årig utbildning minst, tills dess hoppas jag det finns någon annan (äldre, mer erfaren) som hoppar in och skriver Vettiga texter om situationen i mellanöstern.
#38
“Har inga anspråk på att ge en objektiv bild på saker och ting utan snarare att förmedla mina egna tankar och ideer.”
Helt rätt , dags att hålla truten så att du och dina Israeliska vänner kan skriva lite hur de vill.
Så fan heller, titel ska vara en reflektion på arbetet. Herrejisses, jag är ung och dum men visst vet jag vad som är vettigt skrivet om jag också upplevt verkligheten.
När ni skriver OM SITUATIONEN I MELLANÖSTERN så får ni fanimej ta och göra det ordentligt och utgå ifrån objektiva erfarenheter i sådant fall!
Ifall du varit i de ockuperade områdena, varför har du aldrig skrivit en artikel om det då på al hamatzvah?
Ja, nog kan man säga att du har chutzpah, Jomis. I like you och du har språkbegåvning! Men lär inte din lillebror att raketerna som skjuts mot människor Gaza är små leksaker! Tala om att det är vidriga aktioner som förlamat samhället. Detta är verkligheten.
Bara så du förstår något av vad du dragit upp: Jag är en - bara bloggbesökare som du - av de många som har fått det upp i halsen med Jan Guillou. På tidiga 80-tal hölls han fram som nån sorts guru i kunskap om Mellanöstern. Antar att han gjorde sig själv till expert? Han hade skrivit en bok som hette “Det nya Arabien” eller liknande som hyllade diktatorn i Irak. Samtidigt verkade han ha en viss romantisk syn på terrorism. Guilloucitatet om Libanon var ren propaganda och högst ignorant om verkligheten. Men så är ju karln författare av fiction så det passar väl? :) Och detta, ser du Jomis, sitter inte väl med folk vars släktingar, vänner och grannar - och de själva som nu Anna och GT sommaren 2006 - utstått otaliga dåd, krig och konstanta attacker under mycket längre tid än du har levat. När du viftar bort (beskriver som ollon-nånting) de attacker som i sju år har riktats mot civila i Sderot med dödsfall, amputeringar av 8-åringars ben, daglig skräck och andra hemskheter, då vet jag att du inte har hum om vad som pågar på den sidan.
Samtidigt har palestinierna det mycket dåligt ställt. Jag behöver inte gå in på detaljer; du känner till dem. Och ansvaret för den situationen är mångfasetterat, allt från FN som varit stagnerat, till alla länder som har en fot i konflikten. Du kan själv tänka ut exempel på vad ALLA sidor borde ha gjort för att palestinierna ska få en fredlig fungerande stat med framtidsutsikter för alla.
Du är ung och har aldrig varit gammal. Jag är gammal men jag har varit ung en gång. Det finns ett talesätt som låter ungefär så här: “ju äldre en tonåring blir desto mer visste hans föräldrar” >>>>>”ju äldre en bloggbesökare blir, desto mer visste hans opponenter?” Min 9-årige dotterson är en som redan kan och vet allting. Vad jag än säger kommer svaret; “I knew that” ! Vad månde bliva?
Lev väl och läs och lär.
tant A-K
haha, nu fick jag mig ett gott skratt… tant A - K.
Tack för uppläxningen.
Jag tar åt mig och delar vidare det du säger.
Men vi skiljer oss åt, precis som många andra människor i världen.
Jag tror inte att du har sett hela verkligheten dock.
Detta handlar dock inte endast om ålder, för det finns mer än så i mig. Jag är för ung, okej.
Men jag återupprepar så du kanske förstår:
För en del av din text är precis det jag pratar om, du skriver bara om en del medvetet.
Jag har sett hela verkligheten, och jag ser ingen annan reflektera om den i helhet. Oavsett om det är en 90- åring eller 9- åring som skriver, just nu ser jag ingen skriva om hela verkligheten!! Guillou eller inte!!
Då får den unge ta tag o göra det sålänge, emedan de äldre trollen lurkar i ena sidan av träsket….
Tack för svar, Jomis. Du tror att du har sett “hela verkligheten”? Det var ju intressant. Men vänta några år så har du sett halva. :)
Jag har sett verkligheten i Palestina och Israel, den mesta av den. Jag pratar inte om att ha varit där, eller att ha pratat med några muslimer eller araber inom området. Har du sett det som sker under ytan?
Berätta för mig, vad har du sett i Palestina - de ockuperade områdena? Ska bli intressant o få se.
A-K Roth, jag tror du missbedömmer i mitt fall. Och jag tycker att du ska öppna öronen för det du inte har fått höra innan.
Unga består inte bara av hormoner och ett livslångt trotsande ;). Det finns faktiskt lite vett i deras sakfrågor, för alltför ofta när någon ung visar sina åsikter så har de lite äldre också svårt för att ge SVAR på deras frågor, har du sett programmet debatt kanske?
Jag tycker att de äldre ska göra precis som de unga, börja lyssna, leva och lära. Kanske har de unga lösningar på de bekymren som inte de äldre har kunnat lösa? Eller så Kanske de bara är en bunt ungdomar som gillar att drömma och snacka omöjligheter? Vem vet..
Ny opinionsundersökning talar för Livni. Kolla här.
Vi ska alla lyssna och lära, Jomis.
I det här inlägget satsar jag en slant på att Livni blir nästa premiärminister. Och nu denna “poll”. Ska jag få rätt? hur mycket kommer jag att vinna?
Det här blir spännande. Och kanske lukrativt.
Så sant så, Tant A- k.
Jomis, jag har inte sett programmet Debatt då jag inte bor i Sverige. Däremot har jag hört OM programmet och har läst att på senaste debatten var det nästan bara gaphalsar och domderande dogmatiker. På ena sidan ska det ha domderats och på andra sidan ska alla meningar ha avbrutits. Vad är det för ordning?
Jag skrev min kommentar utifrån de program som sänts innan det inslaget.
Senaste debatten handlade om Palestina och Israel frågan.
Det är svårt att dra en diskussion om MÖ konflikter på en halvtimma, utan att det ska råda kaos i salen.
Alla vill ju få sagt sitt egna ord. Som alltför ofta, så kommer inte människor överens i dessa frågor.
Dålig ide att göra ett inslag om just det ämnet, med så lite tid kanske. Jag håller med dig, det var en bedrövlig visning.
Se gärna andra debatt inslag, inte helt lönlösa tro mig. Jag tycker inrikeskritiken i programmet verkligen får sin form i det svenska samhället. Se också arbetet som gjorts igenom; uppdrag granskning. Mycket intressant minst sagt.
Tzipi är konsekvent. Hon håller sig till det som hennes kommunikationsstrateger tjatar om. Men är det en vettig hållning? Tja, det avgörs på valdagen. Livnis upprepade nej till tidtabeller
Roy.
Hon gör alldeles rätt med att inte sätta upp en tidtabell, det är bättra att förslagen är väl genomarbetade än som hastverket Gaza.
Paul,
precis. Jag delar Livnis uppfattning i den här frågan. Och anledningen till att hon ständigt upprepar sitt nej till en tidtabell är att så många kräver just en sådan. Jag har skrivit om det här förut men minns inte i vilket inlägg. Livni har intagit en position, och den positionen kommer så småningom att utmanas av Abbas, och även av Kvartetten. Jag tror som sagt på en kompromiss: inte en detaljerad tisplan, men väl vissa ramar, vissa övergångsfaser o.d.
Tzipi Livni var ingen kontorsråtta inom Mossad. Hon var ute på fältet i Europa och jagade terrorister.
Livni har efter samråd med Adler kommit fram till att de här uppgifterna stärker hennes kandidatur. Allting är noga planerat. Kadimafolket och allmänheten i stort lär gilla den här rapporten: Kvinna, Spion och - premiärminister?