Trots terrorn – fokus måste ligga på fredsarbetet
Av Anna Veeder • 2008-03-07 • Kategoriserat under: IsraelEgentligen vill jag inte skriva om det här. Och vad jag definitivt inte tänker göra är att publicera bilder på sönderskjutna döda israeliska ungdomar för att få publicitet och “bevisa” hur barbariska palestinierna är (det skulle dessutom inte gå, för sådana bilder kommer sällan ut på nätet av respekt för de döda). För som vanligt är det våldsdåden som har högst nyhetsvärde och som sedan används som slagträn i den ömsesidiga pajkastningen mellan “propalestinier” och “proisraeler” på bloggar i Sverige, medan diskussioner om hur man skulle kunna undvika en vidare eskalering inte får någon enorm respons.
Det här är inte den första terrorattacken i Jerusalem och inte den sista, och i längden kommer den inte att göra någon nämnvärd skillnad, precis som Israels attacker i Gaza inte lyckas hindra raketbeskjutningen. Det palestinska folkets rättmätiga krav på självständighet kräver en ansvarsfull ledning, och att Hamas som vald (men inte ensam) representant för det palestinska folket tar del i det politiska arbetet. Det israeliska folkets rättmätiga krav på säkerhet och säkra gränser kräver att regeringen lägger i en växel i samtalen med Abu Mazen och samarbetar med det internationella samfundet.
Fler och fler röster höjs i Israel angående samtal med Hamas om en temporär vapenvila, och fler och fler talar också öppet om behovet av en internationell fredsstyrka i Gaza (se Haaretz Defense chiefs warm to idea of multinational force in Gaza). Sverige och EU har en viktig uppgift att fylla i Mellanöstern, och den består inte i att förfasa sig på prime time sändningstid i TV eller komma med ett moraliskt hyttande pekfinger. Lite mer konstruktiv hjälp, tack.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Gaza Israel Jerusalem Palestina
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Bilder på döda israeler är nödvändigt att visa. Många förstår inget annat. Det är det faktum att bilder på “lidande” palestinier visas varje dag som gör att så många sympatiserar med de palestinska terroristerna. Att visa bilder på offren av palestinsk terror är nog fullkomligt nödvändigt. ArutzSheva har idag bilderna, blodigt och otrevligt, men det blir väldigt verkligt, och vännerna av palestinaterror kan inte längre leva oemotsagda när deras dåd visas precis så som dom är.
Jag tycker att det räcker utmärkt med rapporteringen som den är bruklig i Israel vid terrordåd. Om något av mina barn skulle dödas i en sådan attack (chas vechalila) så skulle jag inte vilja att bilder skickades runt urskiljningslöst på nätet oavsett syfte. Det går utmärkt att argumentera mot “vännerna av palestinaterror” och andra utan att använda oetiska metoder.
Däremot är kopplingen Nazityskland och “Palestinierna” relevant: kolla bara Arafarts farbror Stormuftin av jerusalem, al Hajj al amin al husseini, som 1938 hälsade på Hitler i Berlin, och som sedan hela kriget välsignade bland annat islamistenheten Waffen SS “Handschar” i Bosnien, som dödade kristna och judar utan urskillning – bara för att de var Serber, eller judar.
Medias nyhetsvärdering är verkligen smutsig och rasistisk vad det gäller konflikten i Palestina. När 8 israeler dödas hamnar det högt upp på första sidan och diskuteras i alla Tv-soffor. När mångdubbelt fler palestinska civila dödas så får bloggare kämpa för att det ska bli förstasidesstoff.
Det är bedrövligt att svenska media på ett så uppenbart sätt tar ställning för förtryckaren i konflikten Israel – Palestina. Så öppet värderar medborgarna i förtryckarlandet högre än de förtryckta människorna. Det är faktiskt vanhedrande för svenska media. Vandhedrande att man tar ställning för en förtryckar- och ockupationsmakten genom en rasistisk och islamofob nyhetsvärdering.
Det är Israel som är skurken i sammanhanget. Det är Israel som ockueprat land som inte är deras. Det är Israel som förtrycker, fängslar och mördar de flesta civila offer. Det finns lösningar och vägen till de lösningarna stavas förhandlingar med den palestinska regeringen.
Svensk media skämmer faktiskt ut sig när det gäller nyhetsvärderingen i Palestinakonflikten. För alla människor är lika mycket värda och alla civila som dödas är lika mycket offer. Så är det tvyärr inte i den nyhetsvärdering som de svenska tidningarna håller sig med. Tyvärr är inte heller dansk eller norsk media speciellt mycket bättre. (nåja norsk är väl något bättre)
Adnan:
Bloggare kämpa för att det ska bli förstasidestoff? Har du skygglapparna på dig? Konflikten i Gaza har dominerat nyheterna den senaste veckan. Du överskattar för övrigt bloggarnas betydelse i världen med ett par potenser.
Vad räknar du som nyhetsvärde, för övrigt? Dödsstatistik? Har du en poängtavla på väggen, måntro? Varför bekymras du inte av att media inte orkar rapportera om Burma längre då? Om människorättsbrotten i Nordkorea och Kina? Om människorättsbrotten i Iran? Att Irak som mest blir en fotnot? Att folkmorden i Sudan är bortglömt? Att de flesta svenskar inte ens kan peka ut Tjetnien på en karta? Låt höra, varför din selektivitet? Och oavsett selektivitet, hur sjutton får du det till “rasistisk[t] och islamofob[t]” att rapportera om offrena för ett terrordåd?
Att du anser Israel “skurken i sammanhanget” talar endast och bara om hur inskränkt din syn är på konflikten. Om konflikten bara hade en part så skulle det inte vara mycket till konflikt, eller hur? Varför tror du att Israel går till så mycket besvär för att ockupera Västbanken, har du någonsin funderat på det?
Du förespråkar för övrigt förhandlingar med den palestinska regeringen? Vilken menar du då? Fatahs regering? Hamas? Kan någon av dem anses folkvalda längre? Varken av dem bryr sig ens om att följa sin egen konstution, och de löser problem sinsemellan genom att kasta varandra från höghus. Om du nu menar Fatah, hur hade du tänkt att Israel ska förhandla med en part som inte erkänner det som statsbildning?
Gah, menade givetvis Hamas i sista meningen på föregående post.
Mike Kushner
“Varför bekymras du inte av att media inte orkar rapportera om Burma längre då? Om människorättsbrotten i Nordkorea och Kina? Om människorättsbrotten i Iran? Att Irak som mest blir en fotnot? Att folkmorden i Sudan är bortglömt? Att de flesta svenskar inte ens kan peka ut Tjetnien på en karta? Låt höra, varför din selektivitet?”
hum, inte för att jag kan läsa Adnans tankar, men kan inte hans selektivitet när han begränsar sig till att kritisera israel ha att göra med att denna bloggen handlar om just israel? vore det inte rätt mycket off-topic att börja prata om tjetjenien?
och hur kan du veta att Adnan inte också bekymrar sig över människorättsbrotten i Nordkorea och Kina? telepati?
Frederico:
Anledningen till att jag frågar är för att Adnan opponerar sig mot att tidningarna enligt hans högs subjektiva syn ger judiska dödsoffer mer uppmärksamhet än palestinska. Jag påpekar att de begår en betydigt värre synd än så om han utgår från bodycount. Ska han klaga över att judarna äger media så får han åtminstone vara konsekvent.
Sen är inte principen om nyhetsvärde speciellt svår att klura ut, men det kan vi ju lämna som en övning åt Adnan.
Att den dåliga medicinska behandlingen av skadade araber och s.k. människorättsorganisationers klassificering av logistikpersonal till islamistiska miliser, som civila, leder till en stor överskattning av “civila” offer för strider med IDF är helt klart. Här handlar det om en gigantisk, global desinformation
En sak som jag uppmärksammat men som är helt off topic i Sverige (om vi nu ska diskutera nyhetsvärde och vad som får rubriker) är att egyptiska styrkor upprepade gånger skjutit ihjäl, slagit ihjäl eller skadat afrikanska flyktingar som försökt korsa gränsen till Israel, senast sköts en man från Darfur igår eller förrgår. En kvinna som sköts ihjäl för några veckor sedan var en 34-årig kvinna från Eritrea som hade två döttrar, åtta och tio år gamla, med sig. Israeliska människorätts- och flyktingorganisationer bryr sig, och HRW och andra, men många svenskar har förmodligen ingen aning om vad som händer ens.
Anna, jo jag såg det – på Haaretz…