Al Hamatzav

“Tiga är silver, ljuga är guld”, tycks vara devisen som kommit att styra Aftonbladets ledar- och kulturredaktioner sedan Helle Klein och Åsa Linderberg rott iland sina respektive protektorat.

Låt oss börja med tigandet. Tyst är man när Muhammed Omar och Lasse Wilhelmsson anordnar en antijudisk demonstration tillsammans med diverse självutnämnda palestinavänner och nazister. Tyst är man när de egna sidorna zensidiga och hätska “journalistik” piskat upp rena hatstämningen mot judar; under Operation Gjutet bly samlades en skara moderata (Oslo-nostalgiska fredsvänner) Israelvänner i City-kyrkan för att lyssna på anföranden om Israels rätt att försvara sig och behovet av fredsförhandlingar. Efteråt defilerar deltagarna hukande ut mellan poliskordongerna som ska skydda dem mot de cirka 1000 taktfast vrålande faschister: “ISRAEL MÖRDARE!!!”. Själv står jag utanför och när jag ser några överlevande från Förintelsen – åldriga, krumma och rädda – mötas av ännu en vrålkavalkad får jag ett psykbryt och gastar ett och annat som definitivt inte passar sig för en fin judisk pojke.

Tyst är AB också när ens tidigare gullegris Mohammed Omar slår klackarna i backen och gör Helt Om Marsch riktning Khomeini, Hamas och Bin Laden, eller när denne återlanserar Achmed Rami i sin välbesökta blogg, en annan av tidningens gullegrisar, och landets ende officiellt auktoriserade antisemit, dvs. nazist (Om Jan Guillou kallar någon antisemit är vederbörande redan halvägs ner i SS-uniformen) . Eller ja, man publicerar en mesigt inställsam uppföljande intervju, där Muhammed oemotsagd får fila vidare på sin nya revolutionära image.

Men ljuga kan också vara en pigg strategi. Ljög gjorde man under hela Boström-gate, ljög om artikelns faktiska innehåll, ljög om artikelns metodik av av osorterade fakta, insinuationer och fiktiv, suggestiv kioskdeckarprosa. Och man ljög inte lite. Som jag påpekat i tidigare artiklar marscherade man fram merparten av tidningens namnkunniga medarbetare för att schavottera med sin yrkesheder i lögnkören.

När Åsa Linderborg nu med en åsnas sega envishet ska redogöra för Baron Boströms bataljer med de israeliska väderkvarnarna blandar hon både tystnad och lögner huller om buller. För Boström åker inte alls som han påstår till Israel för att “förklara sin artikel för Israelerna”. Han åker dit för att spärra upp sina stora blå och oskuldsfullt försäkra att hans artikel endast handlade om att Israel borde utreda om de obduktioner av döda palestinier som utförts vid rättpatologiska i Al Kabir har skett på ett etiskt tillfredsställande sätt. Kort sagt: Han är i Israel för att låtsas som det regnar. Samt för att få brallorna nerdragna till fotknölarna i hela två TV-intervjuer. Nåja, om detta säger Aftonbladet inte ett ord, däremot ägnar sig fru Linderborg åt att miskreditera en en av intervjuarna därför att påpekat att det kunde vara idé att stämma de tidningar som trycker propagandalögner om Israel. Däremot pekar man glatt på den mesigt inställsamma intervju som vänsterextremisten Gideon Levy gjort i Haaretz. Kan det måhända vara den kritikbefriade intervjutekniken från hemmaplan som väcker hennes saliga igenkännande?

A propose en tänkt taktik att stämma utländsk press för deras brott mot tryckfrihetslagen avslutar Linderborg:

“Frågan är om den taktiken ens är nödvändig – åtminstone liberala svenska medier står redan i israelisk drängtjänst, mer anpasslig till regimen Netanyahu än den israeliska pressen själv är.”

Ja, ska man skratta eller gråta. Under Operation Gjutet Bly publicerade Svenska Dagbladet en propagandaskrift signerad Hamas högste chef Khaled Mashal på sin debattsida. Helt okommenterat. Och de liberala debattsidorna och kulturkolumnerna svämmar över till brädden av enögd Israelkritik. Men för all del. De avstår från att publicera rena antisemitiska pamfletter. Att kalla detta för att göra drängtjänst åt Israel tyckes mig något …väderspänt?

För sanningen är ju uppenbar för alla som vill se: Åsa Linderborg och Aftonbladet jobbar hårt på att vidga den offentliga antisemitismens dypöl till att även innefatta dess mer ljusskygga aktörer. Idag Boström och Linderborg. Imorgon? Muhammed Omar, snart i ett Aftonblad nära dig.

Posta till:

No related posts.