Syrien+Nordkorea=sant
Av Roy B. Alterman • 2008-04-25 • Kategoriserat under: IsraelSyriens president Assad d.y ville skaffa sig plutonium. Han anlitade Nordkorea. Man satte igång med bygget i Syrien. Men Mossad hade koll på allting. Faciliteten bombades, men av vem – det är väl fortfarande oklart…
Syrien härbärgerar många terrorgrupper. Terroristerna får skydd, och tillåts träna och planera sin verksamhet utifrån baser och högkvarter i Damaskus. Syrien har också goda relationer med Iran, och kopplingen till Hizbollah är välkänd.
Plutonium i händerna på någon av dessa terrorgrupper är Israel-hatarnas våta dröm par excellence. Guillou, Jinge, Morria m.fl beklagar förmodligen att någon lyckades sätta stopp för det syrisk-nordkoreanska projektet.
Det största hotet mot det israelisk-palestinska fredsarbetet kommer från den militanta islamismen, och dess allierade.
De svenska vänsterbloggarna hyllar diktaturer och islamister, för att i nästa andetag demonisera den judiska och demokratiska rättsstaten Israel.
Jajaja. Skåpmat.
Israel går en ljus framtid till mötes. Make no mistake about it.
—
De foton som visar interiören från faciliteten i Syrien, samt möten mellan syrier och nordkoreaner – vem tog dem?
Hur illa ställt är det egentligen med den syriska säkerhetstjänsten?
Och nu kommer rapporter om att Hisham Faiz Abu Libda, byråchef hos Khaled Mashaal, har dödats i något som först såg ut som en trafikolycka. Många säger dock att elimineringen av Abu Libda var ytterligare en signal till Assad att han bör avhålla sig från att odla kontakterna med Iran och terrorgrupperna.
Först Mughniyeh, sedan avslöjandet om det syrisk-nordkoreanska plutoniumprojektet och nu är Abu Libda borta.
Fattar Assad vad han måste göra? Kommer polletten att trilla ner?
Fortsättning följer.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel plutonium Syrien terrorism
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Det här är väldigt intressant men…jag är hemskt skeptisk till absolut allt som läckt hittills. Du säger inte vad som är trovärdigt och vad inte, och vad som läckts av vem och varför.
Var det alltså ett plutoniumprojekt, som någon israelisk vetenskapsman ansåg, och inte en kärnreaktor? http://blog.wired.com/defense/2007/11/israeli-target.html
Och vad hände med rapporten om Mughniyes död? Dödades han, som vissa rapporter sade, pga brister (eller läckor) i den syriska säkerhetstjänsten? Hur kan någon plantera en bomb av den kalibern i huvudstaden i en totalitär regim som Syrien som styrs av säkerhetstjänsten utan att denna vet om det?
Och vad är detta med Abu Libda och varför är det en signal till Assad?
Vill ha mer detaljer. Mycket mer detaljer. Väntar otåligt på fortsättning. Och var snäll och säg vad du stöder dig på och varför.
Roy.
Mycket intresant vad som händer i Syrien en Thriller. Varför detta hemlighetsmakeri bakom en reaktor ?
Anna och Paul,
ja det här är intressant. Jag kommer att skriva fler inlägg om “this developing story”. Men här och nu, inför shabbat, hinner jag bara med följande:
Desinformationen är bedövande! Jag har helt klart en bisarr humor, för jag gillar att kolla alla utspel och läckor. Bakom en viss läcka är det nästan så att man kan höra förtjusta fniss från de agenter som har planterat nyheten.
Klart är också att många saker konvergerar i den här affären. Sexpartssamtalen om Nordkorea är förvisso är viktig pusselbit. Sen har vi frågan om Assads vägval: fördjupa samarbetet med Iran eller luckra upp detta, och istället närma sig andra krafter.
Om vi talar Syrien och Iran och plutonium och Hamas och Islamiska Jihad och Hizbollah så blir det ju också en fråga som berör Israel.
Mughniyeh var en ärkefiende – nu borta. Dessutom har Mashaals byråchef gått ur tiden. Samtidigt tycks det som om agenter lyckades komma in i det syriska bygget och där fotograferat.
Byggnationen har varit känd i närmare fem år, men i fjol kom ny info som övertygade CIA och Mossad om att Nordkorea och Syrien fösöker dölja produktion av plutonium.
Oklart dock hur långt de hade kommit med bygget. Vissa säger att de hade långt kvar för att kunna framställa plutonium. Andra säger att bygget skulle komma att färdigställas inom kort.
Desinformation, med andra ord, från alla håll och kanter.
Mitt i allt detta kommer läckor om att Israel och Syrien är på väg att förhandla om Golan. Enligt mina källor är detta bara utspel utan substans.
Den övergripande frågan, förutom kopplingen till sexpartssamtalen, handlar om Syriens vägval. Assad är hårt trängd. Den syriska säkerhetstjänsten tycks vara i uselt skick.
Och ändå väljer han att odla relationen med Ahmadinejad?
Som sagt – jag återkommer. Nu är det shabbat.
shabbat shalom på dig Roy
Ja, nog är de bra på att spionera alltid israelerna. Vän eller fiende spelar visst inte så stor roll, fråga bara amerikanarna.
Liksom Anna skulle jag gärna vilja veta hur mycket av allt det som nu påstås av Syrien som kommer från pålitliga källor och hur mycket som är lika sant som de där sagorna om Saddams massförstörelsevapen.
Mycket intressant Inlägg Roy,
va roligt att du kommer skriva mer inlägg om detta ämne, jag kommer med glädje följa den.
Om den syriska säkerhetstjänsten blev lämnat i totalt mörker när Mughniyeh och sedan Abu Libda dödades, samt det faktum att någon (Mossad och/eller CIA) har varit inne i den kärntekniska faciliteten och tagit bilder, som vore de glada och svettiga turister, då kan man fråga sig vad Assad dy.håller på med. Och den frågan ställs inte minst i – Teheran.
Den syrisk-iranska länken, med förgreningar till Hizbollah och Hamas, har länge varit något som mullorna sett anledning att vårda och utveckla. Och precis samma terrorlänk utgör ett allvarligt hot mot judar/israeler. Men Ahmadinejad kan inte ignorera den senaste tidens pinsamma säkerhetsfiaskon i Syrien. Detta skulle ju kunna leda till att Irans tentakler också blir fotograferade och publicerade över hela världen.
Vi sätter alltså press på Ahmadinejad och Assad. Vi skickar otvetydiga signaler om att vi vet vad de håller på med.
I bästa fall leder detta till ett syriskt paradigmskifte, vad beträffar geopolitik, vilket skulle innebära goda nyheter inte bara för Israel, utan även, och kanske framförallt, för Libanon samt för palestinierna i Gaza och på Västbanken.
Det vi nu tittar på är vad som blir Assads nästa steg.
Erdogan är i Syrien för att prata business. Sen hoppas man även hinna med att prata Israel och Golan.
Turkiet har goda relationer med både Jerusalem och Damaskus. Turkiet är med i NATO. Turkiet tillåts bomba kurder i norra
Irak. Israeliska turister invaderar regelmässigt de turkiska semesterorterna.
Israel och Turkiet har utvecklat ett långtgående försvarssamarbete.
Erdogan kollar läget. Kan han bidra till att Golanprocessen tar fart?
Nja. Det kan bli en del prat. Kurirer kan komma att åka omkring. Utspel lär se dagens ljus.
Men det är inte som bl a Guardian tror, att någonting är “på gång” mellan Israel och Syrien rörande Golan.
Vi får vänta på nästa amerikanske president.
Jag tror ju snarare att det här med Syrien mest är frågan om att sätta press på Hamas (för Israels del – titta, vi struntar i er, vi sluter fred med Syrien istället – en välbeprövad taktik) och för Assad att få lite publicitet och kanske skaka av sig lite internationell kritik och öka det inrikespolitiska stödet, plus att inte låta Abu Mazen få gå för långt i förhandlingarna med Israel utan att Syrien också får vara med. Men något konkret handlar det inte om.
Jag håller alltså med Anna att det inte rör sig om någonting konkret ang. Golan. Däremot försökte jag här ovan peka
på ett antal trådar som löper samman.
Den välbeprövade taktiken om att vända sig till Syrien för att sätta press på Hamas tror jag dock är av marginell betydelse, just här och nu – under rådande omständigheter.
Assad pressas av USA, EU och FN i en rad frågor: LIbanon (inkl. presidentfrågan, Hariritribunalen, Hizbollah), relationen med Iran och Hamas m.m, kopplingen till Nordkorea och plutoniumprojektet osv.
Det är denna massiva press (av diplomatisk art) som leder till utspel av skiftande slag.
Kort drömscenario: Syrien sparkar ut Hamas, kyler ner relationen med Iran, och värmer relationen med Europa, tar avstånd från Hizbollah och medverkar till att denna islamistiska rörelse slutar med sin militanta verksamhet, skrotar pluotniumplanerna, slutar destabilisera Libanon så att cederlandet äntligen kan få en president – om Assad gör allt detta så leder det till att USA sätter press på Israel ang Golan. Och DÅ kan något vara “på gång” betr. de sköna höjderna i Norr.
Just det. I den bästa av världar kommer detta att ske.
Närmast gäller, som jag skrev här ovan, att kolla vad Assad gör härnäst.
Han sitter nog mest i ett förgyllt rum och skäms. Allt är så pinsamt, tänker han. Andra länders agenter tycks röra sig
fritt i Syrien, och jag kan inget göra! Vilken skam. Mitt under min vackra näsa – pang! (Mughniyeh), Krasch! (Abu Libda) och Klick! (Reaktorn).
Frågan är vad denna förnedring leder till. Närmare eller längre ifrån Iran och islamisterna?
Vi får se.
Mmm ..men vi skall nog ha i beaktande den dag Judar blir ” eliminerade ” som en signal att avhålla sig från ..säg folkmord ?
Vad har det att göra med att Israel förstört en potentiellt Plutoniumproducerande kärnreaktor i Syrien? Berätta Nomad!
Här en bunt relevanta frågor angående “bevisen”:
http://www.juancole.com/2008/04/more-on-syrian-reactor-bombing-from.html