Sveriges startelva mot Grekland…
Av Roy B. Alterman • 2008-06-07 • Kategoriserat under: Allmänt, Israel, Kultur…om Roy får bestämma.
Målvakt: Andreas Isaksson
Högerback: Fredrik Stoor
Mittbackar: Olof Mellberg, Petter Hansson
Vänsterback: Mikael Nilsson.
Och nu över till min geniala mittfältslösning:
Högerkanten: Christian Wilhelmsson
Mitten, defensiv: Anders Svensson
Mitten, offensiv: Sebastian Larsson (sic!)
Vänster: Fredrik Ljungberg
På topp: Henke och Zlatan.
Fatta att detta är genialt…
Men låt mig förklara:
Jag utgår från att Linderoth inte hinner komma tillbaka till sin gamla goda form, därför är Anders Svensson given som “smart städgumma”.
Jag utgår från att Ljungberg verkligen är i form, och då är han given på vänsterkanten.
Sen till genidraget:
Både Chippen (Wilhelmsson) och Sebbe (Larsson ) är i ruskigt bra form. Chippen har haft det bra i Spanien. Sebastian Larsson är verkligen på väg uppåt.
Det vore korkat att sätta en av dessa snubbar på bänken.
Och jag är alltså övertygad om att Sebastian Larsson kan anpassa sig till att spela i mitten. Han har en gedigen skolning i dojorna och i huvudet.
Jag är i själva verket övertygad om att Sebbe kommer att bli Sveriges bäste offensive mittfältare. Hans eminenta passnings- och närkampsspel är vad vi behöver för att Zlatan ska bli EM-kung…
Sen innebär den centrala rollen att Sebbe kan komma till skott på ett helt annat sätt än om han är ute och harvar och tröskar på kanten. Och ett ruskigt bra skott har han ju, det vet ni väl?
Men har Lagerbäck fattat allt detta!?
Det finns nu ett gyllene tillfälle att våga ta ett steg framåt, att överge gamla övertygelser för att på så sätt släppa in luft, energi och vinnarkraft.
Men vad kommer vi att få se?
Alexandersson, Allbäck, Daniel Andersson……snälla, ge mig en klusterbomb…
Intressant?
Andra bloggar om: EM fotboll. sverige
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Go AWAY. Lovar att publicera en laddning cheesecakerecept som hämnd.
stoor är från kärrtorp, det rockar !
Vafalls?!?
Fotboll och det gäller inte ens Israel…
Snälla redaktionen nu får ni allt hålla ordning ibland bångstyriga skribenter
F ö skulle jag satte slant på Ronnnie Rosenthal på top ;)
Hmm. Arbetarboll som fightas. Vi sofistikerade avvaktar US Open 12-15 June.
What the *(*&%^$!
Karlar och balls!
“Go AWAY. Lovar att publicera en laddning cheesecakerecept som hämnd.”
Hämnden är god, mycket god. Och förhoppningsvis kommer den snart.
Jag hade förväntat mig kritik av ett gäng fotbollsexperter. Vad hände…;);)?
Nog av.
BR talar om US Open som de sofistikerades eldorado. Han avslöjar därmed sin passion för sofistikerade bomber….
Och jag håller väl med, antar jag……
Nog av.
Hur som helst: kom ihåg var ni först läste det där om Sebastian Larsson som offensiv mittfältare.
Nu ska jag äta ostkaka. Och ta en sup.
Kärrtorp - smaka på namnet. Ett torp, i ett kärr. Aaah, svenska öden och hjältar och äventyr.
Till Guardian hälsar denne bångstyrige skribent - det gäller faktiskt Israel, till viss del. Men hur och var och i vilken form - det får blir en hemlighet. Men Guardian är ju ett fotbollsfreak, eller hur? Så - fram med analyserna, för guds skull.
“Startelva” innehåller naturligtvis en gömd referens till en av Josefs drömmar, vilket betyder att Roy i inlägget antyder att Sverige kommer att vinna medan alla bugar sig mot vinnaren. Quiz - förklara hur :)
(Tips: ni som kan sången “Ehad mi yodea”, som man sjunger på leil haseder, har svaret)
Fotbollsexperter? Inte jag. Men jag har en kompis som skriver om fotboll här http://www.sportal.nu/sport/fotboll , mycket rekommenderat.
Det är möjligen så, att Anna här är någonting på spåret, men jag vill inte säga för mycket, för då får jag för lite ostkaka.
Roy
Hur och vem har jag inga större åsikter om (tyvärr) men jag är av åsikten att liksom i filosofin i svensk landslagshockey så är laget större än individen.
Dock måste artister som zlatan & chippen även få utrymme, och det är laget som skapar detta utrymmet för soloprestationer.
Sedan har landslaget två skepnader, en när man möter bättre motstånd - då man i allmänhet lyfter sig.
När man möter sämre motstånd så har jag tyckt att spelet ofta kännts påfallande statiskt och man förmår inte att styra och variera så mycket som man borde för att dyrka upp ett försvar.
grundlig analys av svenska landslaget i fotboll hur startelvan än månde se ut:
de lär få ta en stor fet tugga av gräset….
ett livstidsstraff att vara svensk vad gäller landslagsfotboll… inte hjälper
det upp situationen att vara halvfinne heller…
Bra tänkt, Guardian.
Sen finns det en annan sanning, som alltför få i Sverige, inkl. bland de som har fotbollen som sitt yrke, har förstått:
Vad är den viktigaste skillnaden mellan Sverige och Brasilien, när vi talar om fotboll?
Standardsvaret från Svenska Fotbollsförbundets allra mest omsusade experter lyder så här:
Tekniken. De har en överlägsen teknik. Brassarna är helt enkelt så mycket bättre än svenskarna när det gäller tekniken, alltså är vi sämre, alltså får vi stryk.
Men det här är helt fel. Folk är verkligen förstockade. Skillnaden mellan hur brassar och svenskar spelar fotboll har väldigt lite med teknik att göra - det handlar om mentalitet, inställning, fostran, folkhemmet, socialdemokratin kontra skakande rumpor i Rio.
När en brasse får bollen tänds de delar av hjärnan som säger: framåt, finta, gör något nytt, uppfinn någonting, bjud på lite underhållning, testa det som ingen annan har vågat sig på, ta plats.
När en svensk får bollen slockar de där delarna i hjärnan, varmed andra, mer lågmälda delar hör av sig: gör ingenting överilat! Var försiktig. Säkra hemåt. Ät fiberrikt bröd. Ta död på romantiken. Var så tråkig att klockorna stannar och motståndarna ger upp av ren leda!
Så ligger det till, folks.
BR,
här ett ben att gnaga på:
I den europeiska traditionen gäller att en intellektuell ska fnysa åt all idrott. Man ska sitta i ekbeklädda salonger, smutta på en dyr konjak, droppa eleganta aforismer med en avmätt min.
Den amerikanska traditionen är annorlunda. Där är det inte bara så att en intellektuell kan få gilla sport, det är snarare så att han förväntas engagera sig i Baseball och Am.Fotb. osv.
Jag är fostrad i den svenska traditionen, som ju vill vara europeisk. Men det där har luckrats upp, och jag gillar vissa delar av den amerikanska stilen.
Sen har vi Israel, som innehåller både det europeiska och det amerikanska. Men israelerna är usla på fotboll, och börjar först nu få igång golfandet, så man har ännu inte förstått att man måste bilda sig en uppfattning om de här viktiga frågorna.
Roy
Sant! Idrott handlar till största delen om den mentala biten.
I varje turnering brukar en aoch annan skräll inträffa, allt som oftastt är det då lagmaskinen i ett “sämre” lag tar individualisterna i det bättre.
Kolla på Grekland 2004…ett “mediokert” lag som växte i kapp med att segrarna och gick hela vägen, Danamrk gjorde likadant 1992…
YES!!!!!!!
Skönt att vara så här hes igen!
Roy 12#
“När en svensk får bollen slockar de där delarna i hjärnan, varmed andra, mer lågmälda delar hör av sig: gör ingenting överilat! Var försiktig. Säkra hemåt. Ät fiberrikt bröd. Ta död på romantiken. Var så tråkig att klockorna stannar och motståndarna ger upp av ren leda!”
Även om det ligger viss sanning i det du säger kan jag inte göra annat än att försvara den svenska fotbollen. Speciellt med tanke på motståndet vi mötte igår kväll. Ponera att din beskrivning av svensk fotboll är 100% och vi bortser från den milda tonen av överdrift, hur skulle du då beskriva grekisk fotboll? I jämförelse med grekerna framstår det svenska lagspelet som utomjordiskt exotiskt, trots stela träben och strumprullare utan adress. De spelar oförskämt passivt i väntan på motståndarens offensiv och drar sig inte för att passa bollen fram och tillbaka i minuter mellan backlinjen. Usch!
Angående din startelva håller jag med till fullo. Bissen Larsson är tokhet, slutar aldrig kämpa och har (t.om. enl. Lagerbäck själv) lagets bästa tillslag på fasta situationer. Jag blev mäkta förvånad när Roseneberg klev in istället för Chippen men det visade sig att Rosenbergs byte redan var annonserat och således fick han gå före.
Sebastian Larsson är bördig av samma stad som jag och vi delar även födelseår. En mycket ödmjuk kille med båda fötterna på jorden. Jag hoppas innerligt att han får spela nästa match.
Hade missat #12 av Roy. har läst och vill bara säga att du har helt rätt i din analys där. Det är inställning, moral, uppfostran osv. som har störst betydelse.
Betydelsen av etik och moral osv. ses tydligt i mellanöstern och konflikten mellan Israel och palestinierna. Åtminstone anser jag att så är fallet.
Roy! Du beskriver traditionen hos europeiska intellektuella gentemot idrott, mycket välformulerat.
Men vissa sporter har ändå mer än andra funnit nåd även hos intellektuella (och överklassen); polo, cricket, tennis, golf.
Jag undrar om det inte är just folkligheten runt lagsporter som fotboll som från “Highbrowed” att rynka på näsan. Man kommer heller inte ifrån att de sannolikt upplever det som komprometterande att tillhöra samma supporterskaror som Black Armys eller Manchester U´s huliganer
Själv hade man inga som helst några betänkligheter mot att håna bortalagets spelare på den tiden MODO hette Alfredshems AIK och spelade på uterink.
När det gäller golfen som ju är min favoritsport par préférence, så har ju den, idag på elitnivå utvecklats så att spelarna blivit riktiga idrottsmän som tränar såväl styrka som kondition regelbundet för att kunna hänga med på toppen.
Borta är den aura av cigarr och Whiskey som in på 70-talet fortfarande omgav golfen; Tiger Woods blev flera år utsedd till sitt colleges bäste idrottsman.
Men visst är traditionen hos amerikanska intellektuella annorlunda. Kraftsporter som amerikansk fotboll och ishockey, publiksporter som base och basketboll är inget som amerikanska intellektuella (och överklass) någonsin har skämts för att vara intresserade av.
Zlatan! Vad kan man säga? Först blir man förbannad över att denne superstjärna tas bort av motståndarna. Men sen slår han till, och man lyfter på hatten. Han får mig att skratta. Det är underhållning. Gårdagens skott i krysset är fotbollskonst - fantastiskt.
Men kom ihåg: för att Zlatan ska stråla krävs att han har en stjärna vid sin sida, och den stjärnan heter Henke Larsson.
Kort analys av matchen:
Ok, Lagerbäck - vi fattar! Du kör din stil. Hängslen och livrem och socialdemokratiska partiets partiprogram. Det tar oss till slutspel. Det kommer nog att ta oss till kvartsfinal. Gårdagens försvars- och allmänna spelidé fungerade bra.
Men varför kan vi aldrig pröva att ta steg till? Om Tsahal hade verkat i enlighet med Lagerbäcks idéer så hade Entebbe aldrig hänt, för att bara ta ett exempel.
Daniel Andersson är kompetent och klok och gör det som Lagerbäck vill att han ska göra. Men passningarna går som regel i sidled, eller bakåt.
Vi längtar efter mod och nytänkande! Det är ju EM, för fan. Man får inte så många chanser. Man måste våga gå framåt.
Hellre lyss till en sträng som brast osv.
Alltså:
mot Spanien kräver (sic!) jag följande:
Fredrik Stoor som högerback. Han ska ges order att vara offensiv.
Sebastian Larsson till höger på mittfältet. Han ska slå sina suveräna inlägg. Han ska iscensätta kombinationer med Henke och Zlatan. Han ska slå frisparkar och hörnor. Sanna mina ord: Sebbe kommer att göra succé.
Samtidigt lider jag med Chippen. Han var mycket bra. Han har drag under dojorna.
På mitten: Kim Källström. Han är lite tung och trög i steget, jag vet. Och han är inte lika noga med Lagerbäcks försvarsdetaljer.
Men han är lite brasse-mässig i psyket. Han rör sig framåt. Vill skapa något nytt. Vill slå en häftig cross. Vill testa långskott. Det är action. Det är att våga - och att därmed ge Sverige chansen att vinna.
Mot Spanien måste Sverige fatta att det inte handlar om serielunken. Det är nu eller aldrig. Man måste gå framåt. Ljungberg, Källström, Sebbe, Zlatan och Henke. Men fatta detta, Lagerbäck. Där har du krafter som kan skapa rolig och effektiv fotboll.
Jag orkar nog inte med en match till där svenskarna spelar folkhemsktrygg fotboll. Det behöver inte vara på det viset. Det finns kapacitet i laget att bjuda på en show.
Defensivt på mittfältet: Anders Svensson. Eller börja med Linderoth. Fast han är nog inte i tillräckligt god form, misstänker jag.
Lagerbäck och spelarna måste fatta att det här är deras sista chans. Ska Sverige för evigt bli ihågkommet som ett tråkigt landslag? Tungt, tråkigt och en svår belastning på åskådarens (mitt) psyke?
Eller vill man visa att man nu är män som drar i fält, som är redo att krossa motståndaren genom att gå framåt, som inte är så himla ängsliga och trygghetsberoende? Vad är det de väntar på? Matchen drar igång och de svenska spelarna tycks inte kunna leva i nuet. Det finns någonting surmulet och tjurigt och ängsligt över alla dessa långa och höga bollar från backlinjen över mittfältet och upp till den ensamme och stolte krigaren Zlatan….
Nej - in och kämpa er blodiga. Vinn över Spanien genom att erövra deras spelidé! Stjäl deras flygfält och trosskompanier. Ta ifrån dem initiativet. Tag befäl. Segra - eller dö…….
Dags för US Open. Mannen att slå - Tiger Woods. Mannen som lyft spelet till en ny nivå. Sagolik talang. Hårt och metodiskt jobb. Toppfysik. Intelligens. Gediget hantverk. Nyskapande spelidéer.
Svenskarna? Sådär. De vågar inte vara visa och vinnande…..
Du borde vara golfkommentator Roy!! Du är inte bara Inte bara iakttagande utan också reflekterande, som Zacke. Kolla nu under helgen och njut! (det är OK för en sofistikerad person att zappa till Fotbolls EM då och då)
/BR
Nåväl, svenska landslaget är ju inget IFK Norrköping eller Sleipner precis, men får väl duge i EM..
BR,
för drygt tjugo år sedan (här kommer en bekännelse) var jag sportnörd. Sysslade med olika sporter. Jag var bl a en habil mittfältare. Gjorde en satsning på golf, nådde 12 i handikapp. Bäst var jag i volleyboll, som passare. Jag spelade i division ett (nivån under elitserien). Att vara passare, dvs att lägga upp för andra så att de får glänsa - ja, det är en del av min livsmelodi.
Hur som helst - då såg jag på allt och njöt av allt. Men åren går, och man blir avtrubbad. Vid senaste EM-slutspelet såg jag det mesta, men idag blir jag uttråkad av ful-fotboll och nörd-dumma kommentatorer.
Det krävs någonting utöver det vanliga för att det ska bli underhållning. I enlighet med denna tes blir EM för mig riktigt intressant först i och med kvartsfinalerna. Då blir det nerv och krig.
Sen har vi förstås Sveriges matcher. De stimulerar djupt liggande känslor (nationalism, vi mot Fienden osv).
Men här ett tips: i morgon lördag i matchen mot Spanien kommer vi att få se ett remarkabelt genombrott, nämligen av den svenske högermittfältaren Sebastian Larsson. Missa inte detta. Jag är övertygad om att hans framträdande blir en stor snackis i idrottsvärlden (främst bland nördarna, förstås).
Se på golf på teve? Trots att jag verkligen kan njuta av att analysera de bästa spelarnas briljans, så funkar det inte så bra för mig att se på golf på teve. Men med en laptop i knät och en Grappa i glaset går det kanske bra. Men dag 4, den avslutande rundan, bör man titta på. En stridslysten Tiger i toppform är inte bara underhållning - det är konst. Som när Stenmark åkte storslalom, som när Michael Jordan, svävande i luften, måttade mot korgen, som när J-O Waldner satte sina suveräna servar, som när Foppa (och nu Zetterberg) täcker pucken några centimeter från den frustrerade försvararen…. (Lägg gärna till fler exempel…).
Rocco Mediate leder fortfarande. Robert Karlsson ligger på en delad andraplats(applause) och Tiger ligger 5 efter Rocco. Men sanna mina ord kommer Tiger att blanda sig i tätstriden den sista speldagen.
roy.
du hade skitfel…
läste i fokus att i norsjö spelar alla volleyboll. var det dom krokarna
du stakade ut början av din väg ?