Svenska debattfenomen
Av Roy B. Alterman • 2007-10-02 • Kategoriserat under: Sverige och MÖ-konfliktenDen svenska Israel/Palestina-debatten rymmer många (arke)typer. För mig gäller det då att anpassa arsenalen efter målets karaktär. Det är ju inte smart att försöka knäppa en mygga med en haubits !
- Den extreme Israel-apologeten försvarar alltid allt det som israeliska regeringar fattar beslut om. Detta är att göra landet en björntjänst. På plats i Israel pågår alltid ett animerat (och ofta underhållande) gräl mellan diametralt skilda kombattanter. Men när apologeten möter en svensk Israel-hatare, då blir apologeten fanatisk och vägrar tillstå att det överhuvudtaget finns något som Israel kan kritiseras för. Hur absurt detta är, förstår man om vi sätter “Sverige” istället för “Israel”. Ska jag försvara svenska myndigheters beslut om att tvångssterilisera människor ? Nej, det kan endast en galen fascist göra. En sub-kategori till denne apologet innehåller de som tycks bli personligt sårade om någon hetsar mot Israel. Detta är ett psykologiskt problem. Det kan exempelvis röra sig om överlevande från Förintelsen, eller deras barn. Märk väl: Jag har inte rätt att moralisera över detta. Och inför deras fasansfulla lidande är det min plikt att hålla käften. Det jag talar om här är någonting annat – det jag talar om är hur ett excessivt försvar av Israel i längden blir orimligt. Det slår lätt över i panegyrik. Israel blir ett heligt samhälle, befolkat av människor lika intelligenta som Einstein, lika kloka som Shlomo och lika godhjärtade som Avraham. Det kan gå så långt att apologeten tror att Israel inte lider av kriminalitet. Att det inte finns judar/israeler som är hallickar, mördare, våldtäktsmän, svindlare eller hustrumisshandlare. Jag har t o m hört en apologet som hävdar att israeler kan spela fotboll…
- Den rabiate Israel-kritikern, Palestina-demagogen, är apologetens motpol. Det är en tragikomisk figur. Här finns dock många underavdelningar. Här finns, t ex. antisemiten. Men att sätta antisemit-stämpeln på samtliga Palestina-demagoger, är obegåvat. Demagogen är vanligtvis en godhjärtad och engagerad människa. Han har funnit sin plats i ett politiskt ungdomsförbund, där man efter att ha avverkat Vietnam och Syd-Afrika, har sökt med ljus och lykta efter en annan Fråga. Så fann man Israel-Palestina, och denna fråga vulgariserades till en enfaldig dikotomi, till Ockupant vs. Ockuperad, till en saga om ont och gott. P-demagogen gråter krokodiltårar över det palestinska lidandet, och blundar konsekvent för den militanta islamismens mordiska agenda. Det har redan gått så långt, att demagogen inte längre är förmögen att i sin analys väga in Ahmadinejad, Mashaal och Nasrallah i den israelisk-palestinska ekvationen. Och om inte Ohly, Esbati m.fl klarar av detta, då har vi ännu ett psykologiskt problem. De här demagogerna är inte onda xenofober, de är bara hjälplösa offer för det tveeggade svärd som heter Övertygelser. Lojaliteten till partiprogrammet fördunklar intellektet och gör demagogen blind för det heta hat, och den fanatism, som utgör den drivande kraften bakom det palestinska folkets tragedi. Jag vet inte “Hur man botar en fanatiker”, men jag känner igenom honom på långt håll. Jag kan lukta mig fram till honom.
- “Hur kan du, som varande professor/politiker/intellektuell, ge intryck av att du har sanningen, att du vet vad som måste göras, när det bevisligen rör sig om en ytterst komplicerad konflikt ?” Ställ gärna den frågan, men förvänta dig inte ett koherent svar.
- Förslag på medicin som kan lindra dina fundamentalistiska besvär:
Om du är Israel-apologet, ta och läs rapporter från israeliska människorättsorganisationer. Det bör leda till besinning.
Om du är Palestina-demagog, försök ta till dig det som Mashaal och Nasrallah står för. Detta bör begränsa alla dessa tvärsäkra
fördömanden av Israel.
Till sist:
Jag stod på torget, den där ödesdigra kvällen i november 1995, och lyssnade på Rabin. Jag stödjer idéen om att förhandlingar ska leda fram till den s k tvåstatslösningen. Hur och när detta ska bli verklighet har jag ingen aning om. Jag vet dock att Israel är en mogen demokrati, en stabil rättsstat med alla “checks and balances”; det är ett folk som längtar efter fred och säkerhet, men som inte har råd att vara lika naiva som den svenska vänstern.
Till er som blir upprörda över det ständiga och oftast enfaldiga kritiserandet av Israel vill jag säga följande: Tag ett djupt andetag. Du behöver inte försvara Israel. Det finns inget att rättfärdiga. Det enda som finns är sakfrågor. Genom att ta upp tusen sådana frågor, trasas fanatikern sönder och samman. Och med ett bättre självförtroende, kan du använda humor istället för indignation, när du kontronteras med P-demagogens besatthet av Israel.
—
Nur orkar jag inte mer. Det ska fan vara bloggare. Och ni är väl inte så godtrogna att ni köper all den smörja jag just har spytt upp !?
—
P.S En bonusfråga (pest eller kolera):
Vad är att föredra ?
Bjereld´s fientlighet eller Carola´s tillgivenhet ? D.S
No related posts.
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Jaa, joo, så godtrogen är man kanske. En stor del i alla fall. Det finns ju mellanting också. Jag blir nog personligt sårad eller mer förbannad över mycket medan jag också känner till en del om Israels andra problem iom personkontakter.
Bjerelds fientlighet känner jag till. Vad är detta om Carola?
Carolas tillgivenhet, ett enkelt val!
Jag kan nog räknas som Israel-apologeten. Min “kärlek” till detta lilla folk vaknade i mitt bröst sommaren 1972 när jag som 16-åring satt vid TVn och tittade på OS. Jag såg vad de arabiska terroristerna gjorde mot oskyldiga idrottsmän. Det gjorde så ont i mig att jag för alltid minns smärtan jag kände. När jag sedan som vuxen blev troende så insåg jag att det är något speciellt med Israel. Det lilla landet med en mäktig fiende.
“Och ni är väl inte så godtrogna att ni köper all den smörja jag just har spytt upp !?”
JOJOMEN! Just så godtrogen är jag. ;-)
Dock vill jag modifiera din beskrivning av Israel-apologeten något. De flesta Israelsympatisörer,är förnuftiga och balanserade när de diskuterar mellanösternproblematiken med likasinnade. När de stöter på den mest rabiate palestinademagogen, som du kallar dem, genomgår de ofta en metamorfos. Särskilt judar. De blir den mest obstinate israelförsvarare och överger sina kritiska synpunkter för att i vått och torrt, i nöd och lust, mot bättre vetande, försvara sitt land (oavsett om de är bosatta där eller inte)i de mest oförblommerade positiva ordalag. Så är det bara. Det är en instinktiv primitiv reaktion på vad som uppfattas som en attack på den egna gruppen.
Palestinademagogerna däremot är som de är, både inom den egna gruppen och utåt. Som du skriver, fast i sin ideologi och övertygelse.
Du skriver att de inte är onda xenofober. Jag är mindre tvärsäker på den saken. En viss antisemitism djupt inne styr, medvetet eller omedvetet, vissa av dessa debattörer när de drar fram klassiska antisemitiska plattityder för att riktigt kunna demonisera Israel. Inte ens amerikaner får sådana grova slängar av sleven från dessa vänsterextremister.
Nollåttan: det är just den där instinktiva, primitiva reaktionen som är så motbjudande. Det är sådana talesmän som får Israel att framstå som ett konstigt land bestående av efterblivna propagandister.
Jag har inte sagt att alla är på det viset – det räcker mer än nog med en enda Israel-apologet om året !
Roy
Appropå Rabin, så har Bill Clinton skrivit i sina nyligen utgivna memoarer, att Rabin hade lovat att dra sig tillabaka till Gröna linjen, pre 1967-års gräns. Detta styrks även av Shimon Perez.
Det är svårt att överskatta den skada som Amirs illdåd tillfogade fredsprocessen…
Nja Guardian. Det är svårt att överskatta den skada som Arafats utlösande av den andra Intifadan, gjorde fredsprocessen.
Sedan är det väl så att alla debattörer som försvarar Israel polariseras när de möter meningsmotståndare utan all kompromissvilja som stödjer sin argumentation på Koranen eller dess uttolkare.
Helt oundvikligt men knappast så extremistiskt att det skall kallas “motbjudande”, som Roy gör.
Människorättsorganisationer I israel som BTselem har kritiserats för att vara proarabiska och dess siffror skall kanske inte okritiskt användas som balansvikt i diskussionen om offer i konflikten mellan Israel och de palestinska araber som i många fall är ättlingar till inflyttade från Jordanien(till WB) och Egypten (till GS).
Innebär inte ett tillbakadragande till den gröna linjen ett lämnande av golan-höjden? Det hade ju varit förskräckligt! Sorry, ni tycker kanske att jag är nån sorts extremist men om Amirs illdåd har hindrat ett överlämnande av Golan-höjden till Syrien så undrar jag om jag inte ser illdådet i ett annat ljus från och med nu.
Johannes, Btselem har ett väldigt gediget rykte och allt de publiceras kollas väldigt noggrant, vittnesmål etc etc. Att kalla dem “proarabiska” för att de rapporterar om faktiska brott mot palestiniers mänskliga rättigheter är som att säga att de som publicerade bilder från övergreppen i Abu Ghraib är “pro-Usama bin Ladin” eller liknande. Övergrepp är övergrepp och de blir inte bättre för att man låtsas som om de inte existerar.
Nja Anna. BTselem har kritiserats för att organisationen är alltför propalestinsk.
Israeliska HD avslog ex.vis en gemensam anmälan från BTselem och palestinier, riktad mot Israels riktade aktioner mot terrorister.
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_14264272.asp Jag har någonstans, vet ej var just nu, sett kritik mot att BTselem överdriver antalet civila palestinska offer för israeliska aktioner.
De som använder händelserna i Abu Ghraib som inkörsport för en systemkritik mot USA i Irak är i sanning antiamerikaner och proislamister.
Guardian, glöm inte den demoniseringskampanj som skedde mot Rabin från israelisk höger. Tom efteråt hittar du folk som David D som försvarar mordet, på samma sätt som du hittar gott om israeler som försvarar mordet på Folke Bernadotte. Israel tillkom delvis genom terrorism, många av dess ledare ägnade sig åt terrorism i yngre år och det har satt sina spår.
Israel tillkom genom försvarskrig mot, på pappret, överlägsna arabiska grannstater Thomas, på precis samma sätt som de flesta av dagens oberoende nationer definierat sina gränser, genom krig. Där spelar teoretiska rättigheter för andra befolkningsgrupper en underordnad roll gentemot geopolitiska fakta.
De palestinska araberna som f.ö. har sitt urspung i både dagens Jordanien och Egypten har inga rättigheter alls i dagens Israel. De har förlorat, därmed basta, på precis samma sätt som Italien förlorat sitt Trieste, Spanien, Gibraltar och Ryssland sin del av Polen.
Johannes, att någon förlorar i HD är inte ett bevis på att de är “propalestinska”. Staten Israel har förlorat i en mängd HD-beslut, t ex i petitionerna mot barriärens sträckning. HD fattar beslut enligt israelisk lag, inte om något är “proisraeliskt” eller “propalestinskt”. Men precis som så kallade propalestinier skriker “MEMRI, förfalskning” så fort någon visar oaptitliga Hamas-barnprogram eller klipp om antisemitism i arabvärlden så är det en betingad reflex hos vissa att skrika “Pallywood, förfalskning” så snart Machsom Watch eller Btselem kommer med bilder och vittnesmål. Världen blir ju bekvämare så, onekligen. Men Israel blir inte ett bättre land att leva i.
Men Anna. Om nu BTselem, tillsammans med palestinier försöker stoppa IDF´s riktade attacker mot terrorister, så agerar väl organisationen proarabiskt eller propalestinskt. Har jag fel?
Johannes, de lägger in petitioner om övergrepp kring mänskliga rättigheter, inte för att något är “pro-” eller “anti-palestinskt”. Nu är det så att de flesta sådana övergrepp begås av den israeliska staten eller IDF mot palestinier, så det är liksom rätt naturligt att petitionerna görs tillsammans med palestinier. Men du säger att deras rapporter därför inte är trovärdiga. Jag säger att det inte har med varandra att göra och att kalla dem “propalestinska” för att de bryr sig om palestiniers (och israelers) mänskliga rättigheter, och på det viset illegitimera deras uttalanden, är dumheter.
Fråga till dig: Tycker du att Israel som en rättsstat bör följa sina egna lagar??? Och att det är OK om organisationer protesterar när de anser att staten inte gör det? Sedan kan HD döma vad de vill. Som sagt, staten har fått skäll mer än en gång för att ha brutit mot sina egna lagar. Läs t ex HD Bil’in som publicerades i september i år. Och begrunda vad israeliska HD skriver i den. Tänk själv.
Jag skulle vilja att Thomas och hans meningsfränder tydliggör varför palestinsk väpnad kamp inkluderande självmordsdåd och raketer mot civila mål inte utgör terrorism utan snarare motiverat motstånd, medan judisk (dvs före Israel) väpnad kamp, huvudsakligen riktad mot brittiska intressen, benämns terrorism?
Missförstå mig nu inte, attacken mot Deir Yassin och mordet på civila araber utgör terrorism enligt min ordbok. Och är en skamfläck på Israels historia.
Jag vänder mig bara mot propalestiniernas benägenhet att använda ordet terrorism endast för den ena sidans ohyggligheter men inte den andras.
Johannes #14: Nej, det är inte att agera pronågonting. Det är att pröva Israels åtgärder i domstol enligt Israels lag. I syfte att i en svår situation bevara Israels karaktär som en human rättstat. Under ett så svårt tryck som omgivningen utsätter Israel för är det lätt hänt att man faller för frestelsen att vidta åtgärder som inte stämmer med humanistiska principer. (Den viktigaste för övrigt uttalad först av Hillel och senare spridd av Jesus: “Älska din nästa såsom dig själv” eller “Gör icke mot din nästa vad du inte vill att han ska göra mot dig”)
Exempel på faran för humanismen ser man överallt i västvärlden idag, där rädslan för terrorister leder till tummande på rättssäkerheten.
Redogör för de de tre senaste tillfällena när BTselem har försvarat de mänskliga rättigheterna för israeliska medborgare gentemot arabisk terrorism.
Om ni kan det är jag villig att ta tillbaks mitt omdöme om BTselem som partisk för araber.
Och Anna det är väl lite hårklyveri att påstå att det enbart är att pröva israelisk lag när man ifrågasätter Israels rätt att försvara sig mot terrorism. Man gick ju uppenbarligen terroristernas ärenden då varför omdömet om proarabism kanske inte är överdrivet.
När *J*g*e kommenterar artikel i Dagen om de kristnas marsh i Jerusalem med “De verkar helt ha glömt bort vilka som befolkade Israel de tvåtusen år som gick innan judar började flytta dit” då undrar man vem som inte läst om Israels historia under de sista 2000 åren och tor säkert på fullaste allvar att Jesus var palestinier??
Thomas Palm
Rabin porträtterades i nazistuniform för att han signerat Osloavtalet. Det tycker jag säger allt om den judiska/israeliska högern. Snacka om att trivialisera förintelsen….
Johannes
I skrivandes stund finns det fortfarande inte ett enda verkligt bevis för det du påstår om Arafat.
Att du sedan väljer att dela upp världen i pro-palestinsk vs Israel, när det rör brott mot mänskliga rättigheter, är talande…
Jag instämmer f ö helt i Annas kommentarer.
Nollåttan
Det var väl inte ett helt oblygt försök att lägga ord i munnen på folk…
De flesta seriösa ”pro-palestinska” debattörer brukar inte försvara självmordsdåd eller raketer mot civila. Det i alla fall jag brukar peka på, är att även i Israel gäller lagen om ”orsak och verkan”.
F ö har ja sagt hela tiden att det enda sättet att få slut på raketerna är via politiska avtal, och det har ju Israel aktat sig för…
Ang gåtan om Bjereld och Carola:
Hellre en fientlig Bjereld än en pro-israelisk Carola.
Och med Ulf Ekman som Israel-vän, börjar jag längta efter Guillou.
Jag svär.
Guardian: “…De flesta seriösa ”pro-palestinska” debattörer brukar inte försvara självmordsdåd eller raketer mot civila. …”
Nej, de flesta brukar kanske inte försvara självmordsdåd eller raketer mot civila, men de fördömer inte heller. De agerar inte emot. Öppnar de munnen kommer strax ett “men…”
Tja Guardian. När det gäller den andra intifadan kan ju inte Arafat själv vittna, men visst finns det stöd för att våldsamheterna var planerade av araberna och att Sharons tempelbesök gav dem en välkommen anledning att utlösa dem.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Al-Aqsa-intifadan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Intifada
Johannes
Att gå ifrån “…Arafats utlösande av den andra Intifadan”, till “…att våldsamheterna var planerade av araberna”, är en ganska kraftig modifikation.
Sedan kan du ju reflektera över vad Sharons syfte var med sitt besök på Tempelberget, när han var känd motståndare och sabotör av Osloprocessen.
Men märkligt nog är det alltid Arafat som är den store skurken…
Guardian,
Eftersom vi inte kan fråga Sharon, så får vi nöja oss med att reflektera eller spekulera. Vad än syftet var, om det fanns något politiskt syfte över huvud taget, så är det ganska irrelevant. PLO/Arafat startade ett krig. Det var palestiniernas handling, deras ansvar.
Roy, jag antar att du känner för Carolas och Ulf Ekmans (känner inte till den personen) engagemang som jag känner för amerikanska kristna televangelisters översvallande förälskelse.
G: “…Men märkligt nog är det alltid Arafat som är den store skurken…”
Vad andra än tog sig till var Arafat alltid, att döma av vad han tog sig till mot egna och andra, en stor skurk.
Än mer pinsam är Ted Ekeroth. Han är inte bara sverigedemokrat och extrem israelvän, han fick dessutom pris för det av World Zionist Organisation.
“- Är man sionist är man judisk nationalist. Då måste man även respektera den svenska nationalismen.”
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=670772
A-K,
Ulf Ekman grundade “Livets ord”, en kongregation som Carola är (var?) med i.
Och du har förstått poängen: evangelisk USA-höger, frikyrko-Sverige, broderskapare – här kan man finna tungomålstalande kärleksyttringar till Det Utvalda Folket i Det Heliga Landet. Alla menar säkert väl. Och många gör goda saker. Men även här har jag luktat mig fram till djupt problematiska sentiment. Om detta tänker jag i sinom tid skriva ett resonerande inlägg.
Well Tikotzinsky, eftersom allt i Israel är just politik, så är det väl svårt att negligera Sharons förannonserade och välregisserade promenad.
Allt meden situationen var som en krutdurk…
Den som köper att den andra Intifadan som startade i september 2000, var planerad av araberna,men förnekar att Arafat var inblandad i planeringen, borde låta undersöka sitt huvud.
Det finns ett stort antal människor, de flesta i Europa, som ständigt kritiserar Israel. Vad vi kallar dem är ovidkommande MEN dessa skadar Israel på riktigt när Palestina Araberna får oförtjänt stöd och förlänger sitt sk “straggel”, med Arafats uttal. Om detta stöd hade upphört eller varit mera objektivt så skulle konflikten haft större chanser att få ett slut!
Jag undrar om det inte finns en del anti-semitisk skadeglädje att försöka påvisa vilken förfärlig bov Israel är.
Guardian, när Sharon gick på promenaden hade Arafat just proklamerat (jag minns det) att judar alltid skulle ha tillgång till Tempelberget. Sedan visade han iom intifadan att han inte menade vad han sa. Eller?