Svensk Mellanöstern-standard
Av Roy B. Alterman • 2008-02-22 • Kategoriserat under: Sverige och MÖ-konfliktenNyligen fick jag mig ett gott skratt:
Ulf Bjereld rapporterar att paneldebatten i Göteborg var “hetlevrad”, “polariserad” - och att
känslorna var “upphettade”.
Jag var inte där (Baruch HaShem) och vet således inte om Bjerelds beskrivning håller måttet. Däremot vet jag hur det brukar låta när elit-tyckarna drar igång sina gräl.
Det blir skränigt och eländigt, vilket inte sällan beror på att det bland de etablerade Mellanöstern-debattörerna i Sverige finns fanatiker som sitter fast i det ökända träsk som bär namnet “Pro/Anti”.
Det finns svenska palestina-demagoger som visar upp en större fientlighet och ett mer febrigt hat mot Israel än jihadisterna i Gaza.
Det finns även svenska Israel-apologeter som inte sällan överträffar Kahane i sin rasistiska hållning gentemot “araberna/palestinierna”.
Kardinalfelet, som tycks vara något slags neuropsykiatrisk störning, är att dessa pubertala tyckare så gärna vill tala om hur man skapar fred i Mellan-östern.
Jag hör vad de säger och jag tänker:
De är barn.
Det är möjligt att någon av deltagarna i Göteborg var lugn och saklig. Men det tycks ändå ha blivit en massa pajkastning. Då måste de som var med fråga sig själva: varför blir det alltid så här? Varför blir svenska debattörer mer uppjagade än vissa av kontrahenterna på plats i Mellanöstern?
Ni som tillhör denna debattelit måste också reflektera över hur ni uppfattas av många svenskar. Ni framstår som oresonliga och i ständig affekt. Det vilar oftast ett löjets skimmer över debatterna.
Men det är förstås möjligt att de andra deltagarna uppfattade den aktuella debatten i Göteborg som sansad och balanserad.
Sen kan man fråga sig om en debatt där Dror Feiler ingår någonsin kan bli just sansad och balanserad.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel mellanöstern sverige
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Suck. Suck suck suck.
Kan bara bidra med att jag hade en väldigt intressant diskussion med en grupp gymnasieungdomar från Borlänge i onsdags i Jerusalem. De går någon form av uppgraderat samhällsvetenskapsprogram, och de hade bättre överblick och mer detaljerad kännedom om situationen i Israel/Palestina än många så kallade “Mellanösternvetare” som jag läst och hört (hoppas ni läser det här killar och tjej :-)). Inget svartvitt, inget pro-anti, men tuffa frågor baserade på ingående kunskap. Jag var djupt imponerad. Det är sådana här ungar som bör ta över Sveriges utrikespolitik, jag skojar inte. Guld.
Roy
Ibland undrar jag om dessa Pro/Anti vill ha fred i MÖ. Det är kanske förklaringen till att de ignorerar och låtsas som om det inte pågår en fredsprocess. Processen är visserligen inte högljudd och alarmistisk men läser man Israeliska nättidningar får man en viss överblick/inblick i olika turer och svårigheter som bearbetas och som det förhandlas om.
Kanske en fred vore en katastrof för dessa Pra/Anti? Vart skulle de annars projicera sina personliga frustrationer, tillkortakommanden och sitt hat? Mö konflikten verkar ju utgöra en slags drog för dessa. Och har de väl blivit beroende av och satsat sin energi och prestige på denna 60-åriga “olösliga” följetång kan det bli ett smärtsamt uppvaknande den dagen den tar slut, och sökandet att finna en ersättare för den kan bli mödosam och svår.
Nazivänstern - som jag föredrar att kalla dem som påstår sig vara vänster, men som i själva verket har åsikter som ligger mycket nära nazismen - är inte i något hänseende intresserade av fred i Mellanöstern - eller någon annanstans, för den delen. Målet för det här gänget är att hetsa mot Israel och judarna. Palestiniernas situation är helt ointressant för dessa element, men funkar bra som alibi i hetsandet. Det här handlar om människor som har övergett allt som handlar om demokrati, mänskliga rättigheter, jämlikhet för att bejaka sitt perverterade hat mot den judiska folkgruppen. Bjereld är en av dessa. Han skryter om att han är professor, och när han gör det, undrar jag hur illa det står till med den svenska akademiska standarden. En professor som först bestämmer sig för facit (allt här på jorden är Israels, judarnas, sionisternas eller amerikanernas fel), och därefter kokar ihop en historia, är väl ungefär den sortens professor man förväntas kunna finna i en extrem diktatur. Men eftersom den här människa lever i en hyggligt fungerande, men gradvis allt sämre demokrati, är det läge att börja fundera på om karln har någon allvarlig psykisk störning som gör honom så rabiat hatisk.
Åsikterna i kommentaren ovan (#3) är Sionists, och inte al-hamatzav.orgs officiella ståndpunkt. Jag själv kommenterar mycket på Bjerelds blogg, och jag kritiserar ofta hans forskningsmetodik och slutsatser. Men därifrån till Sionists anklagelser är steget mycket långt.
Jag vill hänvisa till dessa referat från “samtalet”! i Göteborg med Ulf Bjereld som samtalsledare.Enbart valen av samtalsledare och propalestinska debattdeltagare borde ha utgjort en varningssignal mot deltagande,för de få proisraeliska debattdeltagarna
.http://fredimellanostern.wordpress.com:80/2008/02/17/svenskt-kulturliv-som-plattform-for-antiisraelisk-propaganda/
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=421&a=402018#
Det är klart att det är mina åsikter - det är ju jag som uttrycker dem. Det som tydligen är obehagligt för Tikotzinsky är att dem inte är inlindade i det politiskt korrekta snömos som kännetecknar alla slags debatter in det här landet. Vad är för övrigt skillnaden mellan det jag skriver och detta:
“Kardinalfelet, som tycks vara något slags neuropyskiatrisk störning, är att dessa pubertala tyckare så gärna vill tala om hur man skapar fred i Mellan-östern.”
Ja, åsikterna är mina eftersom jag uttrycker dem. Dessutom är de baserade på det faktum att antisemitiska element som Bjereld projicerar sina egna åsikter och tillkortakommanden på det judiska folket. Sanningen är att Bjereld & Co själva stödjer krafter som har folkmord på judar agendan, är för etnisk rensning så länge den sker i arabländerna, är rasister gentemot såväl muslimer som judar och själva motarbetar all som kommer i närheten av det man skulle kunna kalla en varaktig och rättvis fred. Självkännedomen i dessa kretsar är lika med noll, liksom den empatiska förmågan.
Yehuda Bauer talar om de tre folkmordsideologierna - islamismen, kommunismen och nazismen. Såvitt jag kan bedöma, så bejakar antisemitvänstern det mesta i alla dessa ideologier. Det är anledningen till mitt språkbruk i detta sammanhang om min dom över dessa element.
Hej sionist, och ni andra - det här känns visserligen som om jag nu rotar i mina egna exkrementer, men låt mig rekapitulera något av vad jag redan har skrivit alldeles för mycket om:
Anna - jag är tyvärr pessimistisk beträffande Borlängeungdomarnas framtid. Ponera att tio av dem även framledes kommer att intressera sig för Mellanöstern. Då kommer nio av dem att bli fanatiker.
Jag får mig, som sagt, alltid ett gott skratt när jag betraktar de svenska “experterna”. Här kan man urskilja vissa typiska drag:
Politikern måste visa vad som skiljer honom från opponenten. Här måste vi tycka synd om dessa tyckare, eftersom de inte förmår annat än frän polemik mot de politiska antagonister som också strävar efter makt och ära.
Konflikten (-erna) i Mellan-östern är bedräglig. Vid en första studie är det lätt att fastna i en eller annan dikotomi, vanligtvis den som stavas “Ockupant v.s Ockuperad”. Och har man en gång “tagit ställning”, förbjuder egot uppenbarligen att man reviderar och/elller nyanserar sin uppfattning. Det här är ett psykologiskt och alltförmänskligt problem. Det har också i allra högsta grad med hjärnan att göra: hjärnan söker och upptäcker mönster. Och har man en gång dessutom fått en emotionell koppling till en palestinsk familj i ett flyktingläger, så förstärks den dikotomistiska bilden på ett sätt som i sin tur i många fall skapar en livslång övertygelse.
En svensk variant av detta psykologiska fenomen, handlar om moraliskt självförhärligande: ” Vi är utvecklade och moraliska, vi har den överblick som kontrahenterna saknar, vi har därför en plikt att vara en röst i världen”.
Jojo. Men man ska ju välja sina strider. Ingen svensk politiker kommer exempelvis att fördöma Turkiet för vad som nu sker i norra Irak.
Jajaja. Det här är skåpmat.
Vidare:
Det är oerhört skrattretande att 99 % av Sveriges bloggare och tyckare har sin UTGÅNGSPUNKT i att de anser sig veta vad som måste göras. Analysen uteblir. Plakaten kommer fram. Heja heja.
En variant på denna fanatism är den som exempelvis representeras av Guardian. UTGÅNGSPUNKTEN handlar om att brännmärka Israel. Det är en korkad inställning. Det är ett besök i det helvetiska PRO/ANTI-träsket. Hur många rader har Guardian skrivit som riktar hård kritik mot “Israel” ( och inte mot ett visst parti eller så)? Och hur många ord har Guardian ägnat åt att kritisera terrorlänken (Iran-Syrien-Hizbollah-Hamas-Islamiska Jihad)?
Min dom över Guardian: en fanatiker. Vältalig, javisst - men en fanatiker, likafullt.
Men med yttrandefriheten kommer den irriterande effekten att vi får bevittna huliganer och fanatiker både till höger och vänster.
Vad gör då jag? Tja, mitt jobb innebär bland annat att träffa makthavare bakom lyckta dörrar. Något lyckas jag väl förmedla vid dessa möten.
En person som jag dock aldrig har träffat är Carl Bildt. Men han har lyft sig en smula, utan min hjälp (sic). I den senaste riksdagsdebatten gjorde han en skarp och tydlig markering mot Ahlin och Hultqvist och Ohly & Co.
Det var faktiskt riktigt bra.
Om man lusläser och närgranskar det som Bildt säger och skriver så kan man dra slutsatsen att han har haft trevliga och konstruktiva samtal med Tzipi Livni. Det är bra det.
Nej, fy fan för terrortyckarna!
Låt oss istället analysera, tänka och debattera. En Mellanöstern-debatt kan faktiskt, i bästa fall, bli extremt givande. I sämsta fall rasar man dock ner i träsket. Där kväker pro-grodan. Där väser anti-snoken. Där bråkar ungdomarna. Där hatar antisemiterna.
Nej, kom upp till mig, till den plats där det finns ljus och luft. Här finns även Anna och Tikotzinsky. Bland andra.
Roy
Hmm.
Blir mäkta imponerad (bli inte mallig nu), av din analysförmåga men även över din kännedom om hur den mänskliga naturen fungerar. Allt sammantaget visar på inte enbart ett gott intellekt utan ännu viktigare en väl utvecklad urskillningsförmåga.
Du är inte ensam här men du är i en klass för sig.
När man analyserar skeenden är det viktigt att hålla känslorna borta. Detta innebär dock inte att de man analyserar saknar känslor eller att inte känslor skulle vara en viktig komponent i det skeénde man försöker analysera. I synnehet gäller det på den arabiska sidan i MÖ konflikten där mycket av propagandan går ut på att demonisera Israel och judar genom att piska upp känslor av okontrollerbar ilska. Vi får då ett ställningstaganden baserade på primitiva känslor och inte sunt förnuft.
Vi ser också hur vissa journalister ägnar sig åt emotionell journalistik, en journalistik som är ägnad att väcka känslor för den sak journalisten själv tagit ställning för. Ett gott ex är Cecilia U på sr.
Eftersom sådan journalistik inte är ämnad få åhöraren att göra en egen och självständig reflektion behövs ingen bakgrundinformation, alltså sätts skeendet inte in i en kontext.
Västerländska politiker som ofta är av en personlighetstyp av intellektuell natur, har svårt att hantera individer och händelsr styrda av emotionell natur. Intensiva känslor och emotioner överhuvudtaget utgör ett stort problem för dem att förstå sig på. I synnerhet gäller detta kyligt intellektuella personlighetstyper ala Bildt.
Av den anledningen anser jag Bildt vara opålitlig. Hos mig ringer varningsklockorna när jag har med en person att göra utrustad med ett kyligt beräknande intellekt befruktat med ett stark ego.
Jag gjorde en god gärning och bjöd in mig själv, Mike, Guardian och Tikotzinsky till nästa Ulf Bjereldledda “Mellanösterndebatt” (kommentar till diskussionen i Göteborg som Bjereld skrev om på sin blogg) :-)
Glömde Roy. Naturligtvis ska Roy också vara med, och gärna Magnus också. Varför alltid samma folk? Vem har sagt att JIPF eller vad de heter måste vara med absolut öööööööööööverallt? Eller för den delen Lisa Abramowitz? (stavas evtl annorlunda). Det blir hemskt tröttsamt. Jag tycker att vi borde bilda en förening, “Al Hamatzav Israel Bloggers” och kräva att få sända minst fem representanter till alla möten (jag och Tikotzinsky behöver flygbiljett). Alternativt gå med i Israelgruppen allihop och också få vara med. Är vansinnigt trött på Dror Feiler och de andra. Får jag tar jag gärna med en alldeles äkta palestinsk kompis också :-)
Sionist #7,
Jag är empiriker och föredrar att diskutera fakta och slutsatser. Name calling är inte min stil, och inte heller bloggens stil. Skärpning!
son of the sun, tack för de orden.
Nej, mallig kan jag inte bli. Jag känner mig själv, mina förmågor och framförallt mina brister väldigt väl.
Jag erkänner dock utan omsvep att jag ägnat en del tid åt att observera och analysera hur svenska Mellanöstern-tyckare beter sig.
Dina tankar kring Bildt är intressanta, även om jag inte delar din oro. Jag återkommer snart till ämnet.
Shalom.
Hej Roy – så du har vaknat till liv igen – och stora sopkvasten har du bestämt med dig.
Du gillar inte när man generaliserar - men gör det ändå flitigt själv… man kan ju hur enkelt som helst stryka ett streck över de ”svenska” experterna, och istället skriva det israeliska – och man hade fått en precis likadan diskussion.
Och att sätta ta ställning ”för eller emot” i motsats förhållande till en nyanserad åsikt är ju bara dumt!
Mitt perspektiv brukar vara, ”rätt eller fel”, eller inkonsekvens hur man behandlar eller bedömer palestinierna visavi Israeler. Om man inte gillar det så må det vara hänt.
Du älskar yviga gester - här ska kompromissas – men hur och vad som ska var till grund för att saken ska betraktas som kompromiss, kan du inte säga..
Vad bidde det då av de svulstiga kompromisserna, jo det bidde en tumme…
Istället för att leka upplyst Eminens och sätta dumstrut på oss andra, så kanske Roy kunde posta en rejäl genomgång hur skillnaden är på debattklimatet och israeliska experter visavi Sverige och svenska experter. Skillnaden kanske inte är så stor som man kan tro…
Det hade varit betydligt mera intressant läsning än Roys hemslöjdade uppfattning över vilka som är att betrakta som ”fanatiker”…
Nädå, Guardian, här sopas inte - jag kör med högtryckstvätt…
Här ovan finns funderingar kring ett antal fenomen i den svenska Mellanöstern-debatten. Bjereld vidgår ju att paneldebatten i Göteborg blev “hetlevrad” och “polariserad”. En typisk pro/anti-debatt, med andra ord. I den heliga subjektivitetens namn dömer jag ut dessa tyckare - utan pardon. Och jag vidhåller att hatiska och febriga sammankomster av den typen som uppenbarligen ägde rum i Göteborg har en hel del att göra med psykologiska förvecklingar.
Lösningen på Israel/Palestina-frågan är en komplicerad sak. Ändå skriker Dror Feiler och andra med fanatisk och frenetisk iver. Inte bra. För tio år sedan hade jag blivit förbannad. Nu drabbas jag av skrattparoxysmer.
Hos dig, Guardian, finner jag ungdomlig entusiasm och passion. Varför inte? Har du någon särskild koppling till Israel och/eller Palestina? Eller är det bara en moraliskt-intellektuell fråga för dig? Vad det än är - jag önskar dig lycka till med allting.
Det är dock tyvärr så, att det du skriver i de här frågorna för mig framstår som lätt fanatiskt. Detta måste du skilja från att stämpla en annan person som fanatiker. Jag är alldeles uppriktig och hederlig när jag talar om hur jag betygsätter ditt skrivande och kommenterande. Jag ser, t ex, sällan eller aldrig en analys av en viss problematik. Det är beklagligt, ty jag tror nog att du har en större kapacitet än du själv f.n är medveten om. Du är formad och fostrad i den särskilda debattform som gäller i Sverige. Men du måste vidga dina vyer.
Handen på hjärtat: förutom kritik och fördömanden av Israel, vad har du skrivit? Är du (idag) överhuvudtaget förmögen att skriva en Mellanöstern-text som INTE innehåller kritik? Amos Oz har sagt att det rör sig som konflikt mellan “rätt och rätt”, men du skriver här ovan om “rätt eller fel”.
Jag hoppas att vi ska kunna mötas i debatter om sakfrågor. Men du är ju säkert medveten om att ett stort antal av de inlägg jag skrev runt årsskiftet var ett slags kommenterande reportage om skeendet. Och Ja - i jämförelse med en Ali Esbati eller en Anneli Enochsson så är jag en eminens…(inte ta för allvarligt…ironi).
“De svenska Israel-apologeterna överträffar inte sällan Kahane i sin rasistiska hållning gentemot “araberna/palestinierna”.”
Eh? Skärp dig.
Den där typen av påståenden bör nog backas upp med exempel. Jag har dels svårt att se vilka “apologeter” du talar om och dels vilken rasism det är du pekar på.
Eh Magnus…här på Al Hamatzav så har vi Johannes som ständigt återkommer med teorier att “det inte finns några palestinier”, alltså inget palestinskt folk, och i vilket fall vore det bättre om de begav sig tillbaka till Egypten och Jordanien eller var de nu kommer ifrån (de är nämligen invandrare och saknar rötter i landet). Jag undviker epitet men för mig är den åsikten både tydligt apologetisk och innehåller ett visst mått av rasism. Dessutom är den både icke korrekt och fullständigt verklighetsfrånvänd, och det är mest det jag bråkar på Johannes för varje gång han drar upp det.
Sedan har vi Sionist. Och några andra kommentatorer och bloggare, ingen nämnd och ingen glömd. Oftast går det ut på att palestinierna 1) inte finns 2) om de finns så är de terrorstödjande islamofascister, plus lite annat smått och gott. Nu läser jag hellre vettiga bloggar och kommentarer än de här mer urflippade så jag är ingen expert, men fenomenet är inte helt obekant.
Roy gillar inte inte den polariserade debatt som utgörs av om pro-anti-Israel argumentation.
Som boende i Sverige, med starka Israelsympatier, måste jag bekänna att jag, en eller annan gång(!), själv gjort mig skyldig till den försyndelsen.
Jag tror att förklaringen till att nyanserad argumentation kan vara så svår på håll, är dåliga kunskaper om Israels inre liv.
Det är, så här på avstånd, så lätt att se Israel som en monolit, när landet, i själva verket, sjuder av pluralism.
Ni som bor i Israel är så välinformerade om alla de olika politiska och kulturella strömningarna i landet att ni har lättare för att följa debatten i media och kanske på ännu närmare håll. Det man som boende i Sverige kan göra är att följa nätupplagorna av J Post och Haaretz, men tyvärr räcker inte tiden till för en kontinuerlig bevakning
Ni vet att det finns olika åsikter i media, i Knesset och på departementen om såväl inrikespoliti k, som vilken utrikespolitisk linje landet skall följa
Detta gör att ni har lättare att se båda sidorna av alla de mynt som utgör situationen i MÖ.
Men visst kan väl åsikterna mellan vänster och höger i Israel, om ex,vis bosättningarna också koka ner till en pro-antidebatt?
När det gäller den svenska, offentliga MÖ-debatten så domineras den utan allt tvivel av proarabiska röster.
Förklaringen till detta är komplex men några komponenter är dominansen av vänsteråsikter i journalistkåren; det går tyvärr nästan ett rakt rör mellan att vara vänster och att ensidigt kritisera Israel, arvet efter Palme, Sten Andersson , Sverker åström och Pierre Schori kastar fortfarande långa skuggor över åsikterna om MÖ hos det man, trots nuvarande borgerliga regering, får kalla ett statsbärande, Socialdemokraterna. En hypotes är också att framväxten av en stark svensk offerkultur i alla sammanhang gynnar sympatierna för den arabiska sidan; Israels alla militära segrar har skapat en bild av araber som offer för en Israelisk militärapparat.
På tongivande akademiska institutioner inom humaniora och samhällsvetenskap dväljs en, ofta verbal och publicitetsvillig, kår av vänstersympatisörer som får ett stort utrymme i våra största media. Dessa driver också en Israelfientlig opinionsbildning.
Miitt hopp är att spridande av information om det livaktiga israeliska samhället med alla dess åsiktsbrytningar och dito debatter skulle kunna öka förståelsen för Israels situation i förhållande till landets grannar och Iran.
Ni duktiga skribenter här skulle mycket väl kunna bidra till detta genom att närma er de svenska media med debattartiklar och information.
En liten historisk återblick ( i minnet alltså, jag har f.n. inga länkar eller källor att ange) ger vid handen att Israel var sverigevänsterns gullunge i flera år från att Sovjetunionen överraskande erkände Israel. Så länge Israel uppfattades som socialismens brohuvud i Mellanöstern var de hjältar, pionjärer och föredömen.
Jag tror att det ändrades framförallt 1956 med Sinaikampanjen när Israel lierade sig med de gamla “imperialist”-makterna Frankrike och England. (Som bekant var orsaken till detta omaka kamratskap F.s och E.s vilja att säkra Suezkanalen och Israels vilja att komma åt Fedayeen som opererade från Egypten.)
Kan tänkas att vänsterns oförsonliga och överdrivet fientliga hållning mot Israel, som tom leder till omfamnandet av religiösa tokdårar som Hamas, Islamska Jihad och Hizbollah, vars ideologi inte knde vara mer fjärran från vänsterns ideologi, härrör sig från en (naturligtvis obefogad och ologisk) känsla av svek och förräderi?
Magnus, det råder ingen brist på pro-israeler som klumpar ihop fienden som “araberna/palestinierna”. Jag tycker inte att en sådan attityd är särskilt begåvad. Eller konstruktiv.
Johannes, hallå där: när man stöter på den tradition du så riktigt refererar till, den som har burits av Sten Andersson m.fl, så är det ju fullt normalt och förståeligt att man så att säga ställer sig “anti” till deras ensidighet. Så “pro/anti”-debatten är mänsklig och, i vissa fall (faktiskt), rättfärdig. Problemet är att kontrahenterna fastnar i denna gegga. Sen är det så, att alltsedan Oslo har det dikotomistiska “Israel vs. Palestina” luckrats upp. Idag bör den engagerade Mellanöstern-debattören först ställa sig frågan: stödjer jag det aktuella fredsarbetet? Tycker jag att israeler och palestinier ska förhandla sig fram till den ack så omtalade tvåstatslösningen? Om svaret är ja - då bör pro/anti-tänkandet skrotas. Jag tror inte att Blair är frälsaren som ska ordna allting, precis som han gjorde i NordIrland. Det jag gillar är inställningen, attityden: här på Västbanken är det möjligt att skapa jobb och framtidshopp. Detta kan inte vara dåligt. Detta är en liten pusselbit som åtminstone pekar framåt.
Till sist något som delvis motsäger det jag just sagt: istället för att skrota “pro/anti”-konceptet, kan man byta ut de som står på respektive sida; istället för “Israel vs. Palestina”, kan man på ena sidan ställa de israeler och palestinier (samt europeér och amerikaner) som jobbar för att fixa till en fred, och på den andra placerar vi islamister, kahanister och andra som motarbetar fredsarbetet.
Så även jag är pro - jag är pro-peacework. Och jag är anti - anti Iran, Syrien och Hamas & Co. Dvs: anti de som i ord och gärning verkar för att kriget ska fortsätta in absurdum tusen gånger om.
Anna: Romarna kallade Juda for Palestinia fran ar 135ce.Bysanterna kallade Samarien Palestinia Secunda fran 300talet. Om du har tid fyll garna in resten av den Palestinska historien. Jag hoppas att du verkligen att du har tid for min “kanske” ovanliga forfragan.
Roy
Nu har jag inga större illusioner över att det jag skulle skriva är speciellt unikt, både Tikotzinsky, Anna mfl skriver väl på ungefär samma jordnära sätt som jag brukar.
Men av någon outgrundlig anledning så är det oftast det jag skriver som ska ifrågasättas, och jag får väl känna mig lite hedrat utvald, men det är ju ingen annan som du klagar på över ”avsaknad av analys”.
Men det är ju så att varje text inte alls behöver ha en analys – det beror på textens karaktär.
”Lösningen på Israel/Palestina-frågan är en komplicerad sak”, säger du.
I visst avseenden- ja, men i allmänhet - Nej.
Lösningen är känd sedan 40-år tillbaka, alla parter är mer än väl medvetna om vad som krävs av dem, problemet är att det måste hända något på marken.
Så länge inte Israel inte visar på några seriösa intentioner till att dra tillbaka sina bosättare och armé så går det inte att skapa en palestinsk stat, och då dröjer lösningen.
Svårare än så är det inte…
Du beklagar dig över att jag ägnar mig åt ”kritik och fördömanden av Israel”, men samtidigt tycks du fullt oförmögen att ta till dig det faktum att israelerna gör saker som dom inte ska, eller får, eller har rätt till - man gör helt enkelt fel, där har du pudelns kärna
Detta vill jag få ändring på - därför belyser jag det.
Här kan det även vara på sin plats att påpeka att det helt klart finns en linje mellan att kritisera och fördöma Israel och kritisera israels agerande.
Jag sysslar med det sistnämnda.
Nädu Guardian - jag har läst det du skriver. Varenda text, nästan varenda mening, handlar om att kritisera och fördöma Israel. Du förstår - jag känner lukten av inbitna övertygelser på tusen mils avstånd…
Starka övertygelser kan slå över i storhetsvansinne - men det är väl inte megalomani som ligger bakom din intransigens?
Titta vad du skriver:
“Israel gör fel….”
“Svårare än så är det inte….”
Ganska komisk argumentation, eller hur?
Men gå in under inlägget “Inbjudan till debatt”. Där ställer jag ett antal frågor om bromsklossen Hamas-i-Gaza. Du är välkommen att bidra med kommentarer. Och jag lovar att ge beröm när jag ser att du bifogar genomtänkta analyser. Det finns ju en tid för allt. Tid för ris, och tid för ros.
Bababatra, nej. Jag har inte det. Vill du leva i en låtsasvärld där inga palestinier existerar så gärna för mig. Försök övertyga dem om att de inte existerar, det kommer säkert att gå jättebra. Good luck. För mig räcker det med att palestinier anser att de är palestinier och att politiker från Sharon till Olmert och Zipi Livni till den yttersta vänsterkanten anser att de är palestinier och att ett fredsfördrag inklusive en palestinsk stat skulle vara I ISRAELS INTRESSE. Fred med palestinierna, oavsett om de existerade 135 eller 207 eller 1308 är ett israeliskt säkerhetsintresse. Bra för staten.
Anna: Tack for svaret som egentligen inte var ett svar. Latsasvarlden tycker jag passar battre hos Araberna som har stora problem med deras identitetskris.
Men du Anna Veeder. “Palestinierna” är ju ett invandrat folk från Egypten och Jordanien precis som Johannes säger. Det är ju sanningen. De har absolut inga rötter i Israel. Därför har de heller ingen rätt att bo i Gaza eller “Västbanken”. “Palestina” är en benämning som Romarna gav platsen: ett påhitt för att visa att judarna inte har nån rätt till landet alltså. Och jag har bott i Israel och jag har varit i Gaza när det var “lugnt”, och alla “palestinier” är inte terrorister. Men de flesta är det och 99% av dem stödjer terrorism hur som helst. De får mer bidrag en någon annan, ändå har de inga fungerande sjukhus, inga fungerade skolor, ingen el osv och de spenderar dagarna med att skjuta på varandra eller spränga ihjäl kvinnor och barn i Israel… De måste förstå att antingen flyttar de från landet eller så lägger de ner vapnen och accepterar att deras kamp är förlorad. Kahane hade rätt på vissa punkter och fel på andra, men självklart hellre Kahane en Olmert!
Jag antar att vi får välkomna kahanisten Sebastian till vår ädla församling…
Judar och araber har invandrat till området mellan Medelhavet och Jordanfloden. Israel är en erkänd stat. Det palestinska folket har rätt till en egen stat. Det pågår förhandlingar. Det pågår ett krig.
Roy, Israel är en erkänd stat bland annat därför att den, tillskillnad från den “palestinska”, faktiskt har existerat och inte är ett påhitt. Vi judar och araber har bott där i över 2000 år, men “palestinier” har aldrig bott där. De har ingen rätt till nån stat.
Läs gärna http://www.fidim.org/viewText.php?viewText=13 som avslutning.
Nädu, Sebastian - hur tänker du egentligen? Araber har bott där i 2000 år, men har inte rätt till ett framtida Palestina, medan judarna som också bott där i två milennium, har rätt till staten Israel?
Kahaneretoriken är död, Sebastian.
De araber som kallar sig för palestinier har enligt FN och det internationella samfundet rätt till en stat. Just nu förhandlar man i syfte att det ska bli verklighet.
By the way - är du som jag israelisk medborgare med fullbordad militärtjänstgöring, inbetalade skattepengar samt avlagd röstning bakom dig?
Jaha Sebastian. Du, Bababatra och Johannes verkar vara på samma total-denial-linje. Men vad har du att säga om att det israeliska parlamentet olagligförklarat Kahane, medan Olmert vann öppna demokratiska israeliska val? Precis som Rabin, Netanyahu, Barak och Sharon, som alla godtog Osloavtalen och förhandlade med palestinierna (inte alltid med vansinnig success, medger det).
Vad jag tycker är intressant och något oroväckande i din argumentation är inte din totala ovilja att erkänna existensen av ett palestinskt folk för att detta folk inte haft någon egen stat (har Kosovo någonsin varit en egen stat? Eller Östtimor? Eller de flesta staterna i Afrika eller Sydamerika eller…Norge innan 1905? Upplys mig gärna här, jag tycker att den här diskussionen är hemskt krånglig), utan att du helt bortser från vad israeliska regeringar ingått för avtal med den organisation och den myndighet som representerar, håll i dig, inte ett namnlöst “arabiskt folk”. Att FN beslöt om upprättandet av en judisk och en arabisk stat inom området för det forna brittiska Palestinamandatet i samma FN-resolution är väl inte relevant för dig?
Jag återkommer alltid till samma sak - extremister på båda sidor förnekar den “andra” sidans existens med precis samma argument fast med olika rubriker. Det finns inget judiskt folk, det är bara en religion, det har inte existerat någon judisk stat de senaste så och så många åren, judarna är ändå bara konverterade khazarer och har inget äkta semitiskt Mellanöstern-DNA, osv osv osv.
Sanningen är väl att folk alltid flyttat på sig och blandat sig och vänstrat och tagit varandra tillfånga och erövrat områden och handlat med varandra och konverterat, inte minst i Mellanöstern. Men så har vi nationalismen och modern historia och andra världskriget och FN och så. Idag finns staten Israel och det finns beslut på att upprätta en palestinsk stat, något palestinierna länge inte ville gå med på, i alla fall inte inom de gränser som föreslogs. Överdriver väl inte om jag säger att detta var ett katastrofalt misstag från deras sida. Men det är lätt att vara efterklok. Och detta hindrar inte att idag så är det så, Sebastian, att även president Bush - som inte kan beskrivas som vänstervriden - och Ariel Sharon, z”l, som inte heller kan beskrivas som vänstervriden - kom överens om att stödja upprättandet av en palestinsk stat, och att detta är i Israels intresse. Vad gör dig till så mycket klokare än majoriteten av israeler, landets parlament och dess senaste premiärministrar?
Misstag misstag - jag skulle inte skrivit z’l om Sharon, han ligger ju bara i koma.
Sebastian, fakta på bordet är att de araber du påstår har bott i landet i över 2000 år (i själva verket knappt 1300 år) i dag kallar sig palestinier, rätt eller orätt, och behöver ett eget land för att ha en chans till en framtid. Deras kusiner är ju föga intresserade av att absorbera dem i sina befintliga länder. Israel tar absolut inte emot dem. Nationellt självmord är inget som tilltalar israelerna.
Oavsett historien är det enda rätta att de får en stat att leva och utvecklas i. Sen är det en helt annan sak att de hittills lagt ned oändligt mycket mer energi på att förstöra sina möjligheter än att främja dem.
Sebastian
Vare sig palestinierna bott där tidigare eller inte bor dom där nu och kommer så fortsätta göra.
Och de flesta judarna i Israel har inte heller bott där alltför länge, men de bor där nu och kommer fortsätta så göra.
Alltså gäller det att tänka framåt. Frågan är ska foken i Israel och palestina leva i fred eller krig?
Frågar du dom tror jag de flesta kommer svara de vill leva i fred.
Då kommer vi till nästa fråga. Hur ska fred uppnås?
Just nu pågår en fredsprocess. Det finns ingen annan fredsprocess än denna.
Stödjer man den talar man om den och försöker få fler att sluta upp bakom den.
Stödjer man inte fredsprocessen uttrycker man likt islamisterna sitt motstånd mot den eller gör som vänstern och högern, dvs. antingen förtalar den eller låtsas om som den inte pågår.
Roy
“De araber som kallar sig för palestinier har enligt FN och det internationella samfundet rätt till en stat.”
Ett sidospår förvisso, men jag är skeptiskt till dessa påståendena att FN och det internationella samfundet skulle erkänna att palestinierna har en rätt till en stat. Var kan man läsa om detta? Att palestinska individer enligt FN och internationell rätt har rätt till medborgarskap i någon stat tror jag mig ha uppfattat, men att de skulle ha rätt till att bilda en ny stat låter märkligt. Varför skulle just palestinierna ha denna speciella rätten? I så fall borde väl baskerna, bretagnarna osv också ha en sådan rätt i rättvisans namn? Det faller ju på sin egen orimlighet.
Son of the sun, solklart skrivet! Tummen upp!
Frederico,
därför att FN har beslutat att det ska bildas en arabisk-palestinsk stat någonstans inom det område som ligger mellan Jordanfloden och Medelhavet.
Roy
“därför att FN har beslutat att det ska bildas en arabisk-palestinsk stat någonstans inom det område som ligger mellan Jordanfloden och Medelhavet.”
när beslutade FN det? det enda beslut i den riktningen som jag känner till var partitions-planen från 1947, men den var ju “obsolete” redan för 60 år sedan.