Svensk kultur i Israel? Mamma mia!
Av Anna Veeder • 2008-08-13 • Kategoriserat under: IsraelLångt, långt ifrån de svenska bloggarna pågår det israeliska sommarlovet, ända tills den sista augusti. Det är varmt, för varmt, och till poolen går man helst på kvällen (de har öppet till 22), så ungarna tillbringar dagarna med att sitta inne i luftkonditioneringen och kolla på TV, spela dataspel, slåss och äta popcorn, som jag helt sanningsenligt skrev i en annan post. På helgen kan man ta dem med och campa någonstans, sätta upp tält, elda och grilla vid någon av favoritplatserna Hof Habonim vid kusten söder om Haifa eller Hurshat Tal, en stor park med jättelika ekar som muslimerna anser vara heliga (Muhammed red förbi med sina följeslagare, de slog läger för natten och band sina hästar där) och kanaler med iskallt vatten från Danfloden, som längre ner blir Jordanfloden. Många arabiska och drusiska familjer kommer hit för att grilla, bada och koppla av, och många tar med sig stora darbokot och trummar loss.
Men vad göra i veckorna när man jobbar? Gå på bio, till exempel, för att ge lite omväxling till dataspelen, DVD och TV, och ge barnen lite svensk kultur på köpet.
Så igår gick vi på Mamma Mia. Israeler har inte det här svenska problemet som kanske fler i min generation har, att ABBA först var väldigt populära men sedan fick en tönt-stämpel, plus eventuellt någon släng av Jantelagen, och alla ABBA-skivor gömdes längst in i skåpet eller gavs bort till någon lillebror som i vilket fall inte fattade någonting. Israeler gillar ABBA. Det gör mina barn också. Så alla i salongen, inklusive mina israeliska barn och engelska man, satt och sjöng med i sångerna, och jag blev alldeles rörd och måste snyta mig av ren, skär och kitschig sentimentalitet. Det blir så när man tillbringat några år av sin tidiga barndom med att stå på ett bord och sjunga ABBA-sånger med handtaget till ett hopprep som mikrofon och sedan se sin avkomma göra ungefär samma sak.
Mina barn är alltså välsignat ovetande om vad som skrivs om Israel på svenska bloggar. Men de vet hur man leker fritt på en svensk ö, de kan fånga grodor och sniglar, ro en roddbåt, paddla kanot, känner igen blåbär, smultron och hallon och den svenska flaggan. Och alltså sjunga ABBA-sånger. Inte dåligt jobbat av en utlandssvensk morsa, tycker jag.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel Kultur Sommarlov sverige
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Mycket bra jobbat, tycker jag.
Sedan var det kul att höra om att du blev sentimental…;)
Vad hände med din ständigt påslagna och skarpa hjärna?::;)
Alltså – jag får kontra med en sentimental Roy-story:
För några veckor sedan hörde jag för första gången på många år en låt med Bette Midler:…..”you are the wind beneath my wings”, och jag började småhulka….
Varför?
Tja, jag är en mjuk och klen typ, helt enkelt. Man blir ertappad med garden nere, om man säger så. Man tycker synd om sig själv. En sträng i reptilhjärnan slås an, och otaliga oförrätter och trauman väller fram – och man får syn på sig själv, och kanske tycker man, som sagt, synd om sig själv. Det får man göra, en stund. Det är inte den sliskiga varianten av att tycka synd om sig själv, utan en nobel empati med sig själv.
Sedan är jag svag för när idrottsmän/kvinnor är generösa mot en ärkekonkurrent i nederlagets stund. En svensk terränglöpare var på väg att vinna OS (han ledde in på upploppet och var på väg att utföra en bragd). Men så trampade han fel, snubblade och vinglade till och förlorade fart, och killen bakom drog förbi och vann guldet.
Vid prisceremonin går svensken (jag har glömt hans namn) ner från pallen och fram till vinnaren och gör ett statement:
han gratulerar vinnaren och klargör att han är en värdig segrare. Visst, det var bittert att sitta att snubbla när han var bara några meter från guldet, men nu gav han full credit till den som vunnit tack vare/pga den andres hemska otur.
Det var ett vackert ögonblick.
:) Bette Midler, davka?
Min ständigt påslagna och skarpa hjärna funkar bra i skrift…men annars går jag nog oftast omkring och känner mig som Ally. Inklusive Bette-Midler-sång-madeleinekaka-fenomenet. Som tur är har jag kontaktlinser och kan alltid skylla på att jag fick något i ögat eller att linsen strular om jag plötsligt översköljs av en oväntad emotionell våg :)
Hur skulle en israeler kunna låta bli att gilla Abba (=pappa)?