SvD, Migration & Miljö

Av Michael Diamant • 2007-11-04 • Kategoriserat under: Allmänt, Israel

Det är alltid roligt när svensk media visar andra sidor av Israel än konflikten eller någon negativ utveckling. Svenska Dagbladet har i sin kulturdel 4/11 -07 uppmärksammat att Tel Aviv ska omvandla en gammal soptip till “Ariel Sharon Park”, ett stycke urban vildmark. Nu kan man iof hävda att publiceringen beror på att journalisten i fråga har ett judisktklingande efternamn.

Hur som helst är skapandet av Ariel Sharon Park ett led i utvecklingen i Gush Dan-regionen. Gush Dan är inget mindre än Stor-Tel Aviv och Israels största stadsregion. Här finns flera historiska & tidiga sionistiska bossättningar såsom Rishon Le-Tzion, Herzliya, Peta Tikva, Lod och Ramle m.fl. Här finns ochså Israels enda verkliga internationella flygplats Ben Gurion. Regionen genomgår för närvarande en enorm omvandlingsprocess då den allt intensivare “krämar” av resten av Israel på medelklass och begåvning. Inte så att någon del av landet lider av avfolkning men många med ambition och pengar väljer att flytta från andra regioner till just Gush Dan.

kartany.JPG

Resultatet är en gentrifiering och prisstegring i hela området. Ska fler människor bo på en mindre yta, samtidigt som livskvaliten ska öka, så måste nämligen åtgärder tas som inte annars är så vanliga i Israel. Grönområden kan bara bevaras om man planerar för tätare bebyggelse och för att inte luften och tillgängligheten (bilköer) ska bli dålig måste man bygga ut kollektivtrafiken. På plussidan är ochså upprustningen av nedsliten arkitektur/områden, skapandet av en region av global betydelse (i ett land med en globalt sett liten befolkning) samt att nymodigheter introduceras som sedan når resten av Israel. Tel Aviv 2007 är ingen stad man behöver skämmas för (vilket jag kände 1999 då den var betydligt mer nedsliten).

Det negativa i denna utveckling är att flera svagare regioner utarmas på sin bäst utbildade och köpstarkaste befolkning. Haifa, Ber Sheva och Jerusalem har trots utmärkta universitet relativt svag ekonomisk utveckling. För ett land så utsatt som Israel är det dessutom en strategisk katastrof att det skett en sådan socio-ekonomisk koncentration på ett så litet område. Dessutom försämrar det integrationen/moderniseringen av landets arabiska befolkning som huvudsakligen bor i landets norra och södra del och därför inte dras in i den ekonomiska tillväxtspiralen. Det är kanske därför inte så konstigt att varje Israelisk regering efter 1948 behandlat Tel Aviv styvmoderligt, vilket dock inte minskat dess dragningskraft för Israelerna.

För framtiden krävs därför nya lösningar som fokuserar mer på att göra de andra regionerna mer attraktiva än att trycka ner Tel Aviv. Hitintills har man dock inte lyckats men inte heller slutat försöka. Vad man måste göra är att lägga all kraft på just Haifa och Ber Sheva då det räcker med att dessa städer blir attraktiva för hela norra och södra Israel ska få ett uppsving. Ett sätt vore att hårdsatsa på gentrifiering för att locka till sig medelklass istället för att bara satsa på att ta emot nya immigranter. Som det ser ut nu är städerna en sorts jätterinkeby som tar emot många nya invandrare samtidigt som man förlorar de invandrare som lyckats integrera sig väl i samhället. Därför är JNFs (Judiska Nationalfondens) satsning på Ber Sheva enormt välkommen. Är man Israelvän kan man bara hoppas att den lyckas.

Michael Diamant är 26 år och Stockholmsansvarig för ett marknadsundersökningsföretag. Pappa till en liten dotter. Bor i Stockholm men har morfar, morbor och kusiner i Israel.
Alla texter av Michael Diamant

16 kommentarer »

  1. att köpa mark i israel ligger väl på samma risknivå som att köpa havstomt i södra sverige… man vet vad man får nu men inte vad man har om 30 år.
    om man inte är optimist förstås.

  2. Men Haifaområdet har ju också upplevt en boom, med hitechområdena söder om Haifa osv. Beer Sheva är jag mindre bekant med.

    Problemet - och enligt min åsikt lösningen - är att bygga ut kollektivtrafiken. Zichron Yaakov och Binyamina, t ex, har expanderat massor pga tåget (en halvtimme till Tel Aviv från Binyamina). Folk bor gärna längre bort om de har en vettig möjlighet att nå sitt jobb på mindre än en timme. Tåget borde byggas ut österut från Binyamina över Afula och norrut, inklusive till Karmiel. Bilköerna i Gush Danområdet är idag helt hopplösa större delen av dygnet, det handlar inte om rusningstid utan om ett permanent problem.

  3. Anna.
    Jag håller verkligen med dig angående utbyggnaden av kollektivtrafiken. Utgår man från Tel-Aviv och skall köra norrut kommer man ingenstans under rusningstrafiken. En fråga till dig, har man överhuvudtaget ingen trafikvett i Israel folk kör ju som galningar?

  4. Paul,
    Din obseration är korrekt och svaret på den retoriska frågan är: Nej!

  5. Appropå förra inlägget på den här bloggen, är det inte osmakligt att döpa en park efter en krigsförbrytare som Sharon? Låt oss heller inte glömma att det som var en soptipp före 1948 var en arabisk by.

  6. Vad som är smakligt eller osmakligt får vad och en bestämma själv.

    Vad gäller Sharon som krigsförbrytare, så föredrar jag att låta domstolar avgöra sådana frågor. Annars hamnar Thomas i den ohållbara situationen att han är både åklagare och domare.

    Det fanns många arabiska byar före 1948 som övergavs av sina invånare. Marken togs sedan i bruk för allmännyttiga eller privata ändamål. Att en bys marker blev till en soptipp och en annan ett sjukhus, eller en skog är politiskt irrelevant. Jerusalem har två dussin arkeologiska lager, Megiddo ett drygt dussin, och det hus jag bor i står förmodligen ovanpå någon gammal romersk struktur - kanske en soptipp. Så vadå?

    För invånarna som beslutade sig för att söka ett bättre liv i Jordanien eller Libanon har det naturligtvis en sentimental betydelse vad som blev av deras övergivna egendom. Men inte mer än det sentimentala värdet som alltid finns när man asfalterar över en åker, eller river ett gammalt bostadskvarter och uppför ett köpcentrum.

  7. Jag tycker visst att folk har trafikvett, men jag körde bil i somras i Stockholmsområdet och även i rusningstid kom jag inte i närheten av trafiktätheten och tempot i Israel, och då speciellt runt Tel Aviv. Det är helt enkelt för trångt. Ska jag till Tel Aviv så åker jag tåg, ska jag till Jerusalem så åker jag tåg och/eller buss, fast ibland kör jag också om jag ska stanna på flera ställen på vägen. Men tåget är bäst, och utbyggda tåglinjer skulle göra speciellt centrala och östra Galileen till enormt mycket mer attraktiva områden att bo i. Speciellt med tanke på att även ett medelstort hus på säg 150 kvadrat med liten tomt i Galileen kostar mindre än en omodern liten tvåa i Tel Aviv och mindre än en trea i Haifa. Men folk måste ha jobb också, så de stannar i Gush Dan/Modiinområdet.

  8. Till Thomas och G. Tikotzinsky!

    Denna bloggpost handlar om urban utveckling i Israel. Vill ni diskutera ngt annat föreslår jag de andra blogginläggen där ämnet tas upp. Jag förbjduer rent ut sagt att detta inlägg tas över av 47,48,67-snack. /Michael

  9. Till hftg hstn 2007-11-05 - ?”? ???? ???”?

    Att köpa mark i Israel är lukurativt och lönsamt. Mina kusiner köpte hus billigt i Maskeret Batjam i närheten av Tel Aviv för 25 år sedan. Idag är deras hus värt mångmiljonbelopp. Israel har dessutom idag (till skillnad från för 27 år sedan) fredsavtal med både Egypten och Jordanien.

  10. Helt rätt, Michael!

    Hyrorna har gått upp med ca 50% i Tel Aviv de senaste två åren, och nya områden har tagits i bruk av unga, hippa hyresgäster. Mitt gamla kvarter i Yaffo har blivit total-coolt tack vare en ny universitetsfilial, och hela loppis-kvarteret håller på att renoveras till lyxbostäder. I norra Tel Aviv har de börjat bygga på det stora, tomma området norr om Dov-flygplatsen. Där skall få plats med några tiotusen lägenheter så småningom. Utan tåg blir det trångt att komma in till City.

    Jag liknar urbaniseringen i Israel vid den amerikanska modellen. Först etableras pendlarsamhällen på upp till en timmes avstånd från stan, med hjälp av tågen. Sedan utvecklas en lokal ekonomi i sovstäderna. Nya industriområden för lätt industri och service-näringar, bättre skolor, bättre livskvalitet. Sedan blir pendlar-samhällena självförsörjande och närheten still storstaden mindre nödvändig. Fastighetspriserna i reella värden två-tredubblas varje generation, och tvingar fram en upprepning av mönstret.

  11. Till Anna

    Haifaområdets boom är väl ändå ganska blygsam. Det har skett en upprustning av “templar colony” men annars är allt ganska smutsigt och förfallet nedanför berget. En ny bussterminal har ochså tillkommit. Haifa har jättepotential men staden är smutsig och nedgången nedanför carmel. Staden skulle behöva miljonsatsning på upprustning för att bryta den negativa flyttrenden.

    Angående tåglinjer så har Israels järnvägar redan 2004 presenterat hur de planerat att expandera (där ingår tågtrafik till Eilat och ordentlig sträckning genom gallileen och även Afula). Problemet är att regeringen skar ner på infrastrukturanslagen 2005(!!!!) vilket gjort att dessa linjer inte är färdiga idag. Israel är såpass litet så med snabbtåg så skulle alla landets regioner kunna fungera som storstadsområden med gemensam arbetsmarknad. På något sätt känns det som om regeringen väntar på att det här ska lösa sig av sig självt. Vilket det aldrig gör i Israel :)

  12. Nyss hemkommen från två veckor i Israel (den första visiten på elva år) vill jag förmedla en del av mina intryck.

    I hela området mellan Akko i norr och Jerusalem i öster samt Tel-Aviv i söder (där jag rört mig) har en för mig alldeles häpnadsväckande utveckling skett. Områdena mellan och kring storstäderna har fyllts ut med såväl höga bostadshus, som jättekontor, hightechindustrier och gigantiska köpcenter. Ett par nya vägar har byggts (5 och 6 samt förlängning av Ayalon)

    Jag besökte Kiriat Motzkin söder om Akko som alltid varit en välplanerad, vacker förstad och som nu mer än dubblats i folkmängd och geografisk omfattning, utan att förlora sin karaktär. Vissa områden som var ostädade och aningen förslummade 1996 är nu uppsnyggade och fräschare. Ett jätteköpcenter har etablerats vid väg 4 utanför Kiriat Bialik, som antagligen har hela Kerayot-området och Akko som kundunderlag.

    Raanana och Natanya är två städer som växer och växer. Och växer. Natanyas turistcentrum vid havet har snyggats upp till den grad att jag bara gapade. Vägen in till Natanya från väg 2 (Tsomat Poleg) var tidigare rätt ödslig, nu finns högbostadshus efter högbostadshus kantande strandlinjen.

    Samma observation kan göras längs vägen mellan Tel-Aviv och Jerusalem.
    I stadskärnorna syns däremot inte så stora förändringar, där är det svårare att förtäta och förnya.
    Kort sagt: Israel växer så det knakar. Knakandet består i de förfärliga trafikproblem som vidlåder landet. I Jerusalem är det allra värst. Det tar en timme att köra från centrum till utfarten till Tel-Aviv. Förra besöket 1996 gick det på tio minuter. Runt och i Tel-Aviv och Haifa är problemen också stora med stillastående köer här och var.

    Infrastrukturutbyggnaden har inte hängt med på långa vägar.
    Kruxet är att nästan all etablering sker i privata händer men infrastrukturen måste byggas upp offentligt eller åtminstone finansieras och beslutas offentligt. Detta sker inte, då staten och kommunerna är betydligt fattigare än befolkningen och investerarna.
    Man har tyvärr byggt ut vägarna men inte i nämnvärd omfattning spårtrafiken. Därför får man jätteproblem mellan städerna. I stadskärnorna måste det också till någon form av spårtrafik, tunnelbana eller annat.
    På kort sikt finns bara en lösning och det är att fortsätta köpa in bussar och etablera ett finmaskigt busslinjenät som får röra sig på reserverade gator. Trängselavgifter eller rent av förbud mot trafikering av stadskärnorna för t.ex. privatfordon med udda slutsiffra på udda dagar, jämn slutsiffra på jämna dagar. På lång sikt etablera ett spårbundet system som trafikerar såväl stadskärnor som interurbant.

    För att utnyttja områden i Israel som nu står lite utanför (Galiléen och Negev) måste de göras attraktivare för investerarna genom att man bygger ut masskommunikationer dit, även om de till en början blir överdimensionerade. Annars kommer investerarna aldrig att överväga dessa områden, åtminstone inte förrän kustremsan blivit helt överexploaterad.

  13. #7 Anna , jag har en vän som bor i Tiberias och arbetar i Natanya. (Hans fru jobbar i Tiberias, därför bor de där tills vidare). Än så länge funkar det med två-tre timmars pendelresor då det finns bra vägar som ännu inte är igenkorkade. Det är ett exempel på hur bostadspriser kan tvinga fram ett boende på jätteavstånd från arbetet. Jämför med att alltfler stockholmare flyttar bort längs Mälardalen. Här är dock spårtrafiken betydligt bättre utbyggd.

    Beträffande förekomst av trafikvett ber jag att få anmäla avvikande mening.. :)
    Alla tycks tro att de är Ingemar Stenmark och rundar medtrafikanterna med skrämmande liten marginal. För att vinna ungefär tio meter.

  14. #10 GT, jag är inte säker på att din uppfattning om den amerikanska modellen för urbanisering är helt korrekt. Den går mer ut på att etablera sovstäder med hjälp av vägar snarare än tåg, även om de kommer efteråt när efterfrågan blir tillräckligt stor pga trafikpropparna. Sen etableras stora köp- och serivcecenter utanför och mellan sovstäderna. Dit man kommer på breda och snabba bilvägar.
    I sovstäderna förekommer på sin höjd småbutiker typ bagerier och matställen, nattöppna jourbutiker, frisersalonger, läkarmottagningar etc. Jag känner inte igen beskrivningen att de skulle vara självförsörjande.
    Först på sistone har ekologiskt och miljömässigt bekymrade röster höjts för en urbanisering av mer blandad typ, som den som byggde de stora städerna under perioden 1850 - 1940.

    I Israel har såvitt jag kunnat se utbyggnaden av städerna spår av amerikansk sovstadsmetodik men inte helt. Kanske beror på att avstånden och arealerna helt enkelt inte är så amerikanskt gigantiska.

  15. 08,
    Jag kanske generaliserade lite för mycket. Modellen byggde jag efter Long Island, som jag känner intimt. Östra Nassau County och västra Suffolk County har numera kritisk massa vad gäller industri och arbetstillfällen. Naturligtvis med undantag för finansindustrin som är helt beroende av NYC. Nu finns det pendlare från billigare bostäder i mellersta eller östra Suffolk till arbeten i Nassau. Jag tror samma fenomen kan sägas förekomma i Silicon Valley, utan tågen som du helt korrekt påpekar.

  16. Michael, angående innerstaden i Haifa så har du rätt, och vissa områden som t ex Hadar har direkt förslummats. Jag menade snarast hitechområdet runt Matam vid södra utfarten mot Tel Aviv, som inte är sprillans nytt längre men som fortfarande utvecklas, och utbyggnaden längre söderut som Tirat Hacarmel osv.

Lämna en kommentar