Stormen efter lugnet
Av Anna Veeder • 2006-08-21 • Kategoriserat under: IsraelDen interna kritiken i Israel mot premiärminister Olmert, försvarsminister Peretz och överbefälhavare Halutz har i dagarna nått stormstyrka. Nu marscherar reservister som just kommit tillbaka ifrån det andra Libanonkriget på väg mot Jerusalem och kräver den israeliska ledningens avgång.
Men som man kanske skulle vara föranledd att tro handlar det inte om en generell protest emot kriget. Inte alls. Protesten handlar istället om att soldaterna känner sig djupt svikna både av de egna högre befälhavarna och av regeringen, som inte hållit fast vid de uttalade målen och som inte visat tillräcklig beslutsamhet att nå dessa mål.
I början av kriget var målet att hämta tillbaka de båda kidnappade soldaterna. Sedan ändrades det till att rensa södra Libanon från Hizbollahmilisen. Till slut accepterade den israeliska regeringen en FN-resolution som uppfattas som att den varken ger det ena eller det andra. Detta gör att många soldater känner att deras liv satts på spel i onödan och att de fallna dött förgäves.
“Den tunga känslan av att det högre befälet var dåligt förberett, osäkert, saknade förmåga att förutse händelserna och att fatta rationella beslut leder till frågan – kallades vi in för ingenting?” skriver reservisterna från battaljonen “Hod Hahanit” i ett protestbrev och kräver en statlig undersökningskommitté.
“Statlig” är ytterligare en förödmjukelse för militären – de brukar tycka bättre om att undersöka sig själva och gillar inte alls att civila lägger sig i deras inre angelägenheter. Bättre uttryckt: de hatar det som pesten.
Ett annat genomgående tema i soldaternas kritik är att de inte fått tillräcklig träning och att logistiken inte fungerade.
“När vi kom för att hämta vår utrustning upptäckte vi att värnpliktiga som skulle till Gaza redan lagt beslag på den“, berättar Yair som jag träffade i lördags just efter att han kommit tillbaka från en militär postering några kilometer utanför Tyre i Libanon. “Så vi tog den som en annan grupp skulle ha istället. En del av utrustningen passade våra behov, en del inte. Det fanns inte mycket att välja på“.
Vattnet, som skulle räckt i 48 timmar, räckte i sommarhettan bara i sex timmar. Maten kom inte fram på flera dagar.
“Vi gick in i libanesiska hus och tog ris och bönor”, suckar Yair. “Sedan fick vi skäll av befälhavarna för att vi hade “plundrat”. Men vad skulle jag göra? Låta mina soldater gå hungriga och törstiga? Hur stridsdugliga skulle de vara då?”
Målsättningen för kriget ändrades också under förloppet och soldaterna fick nya order. Eller inga alls. När de sedan äntligen fick klartecken om att de skulle dra sig tillbaka mot gränsen fanns det inga fordon för att transportera dem och de fick gå över två mil till fots till en annan militärpostering innan de forslades tillbaka till gränsen.
Men Yair är väldigt noga med att han trots kritiken är beredd att omedelbart infinna sig igen om det skulle behövas.
“Jag har enormt mycket kritik mot hur det här kriget har skötts”, säger han. “Men det betyder inte att jag inte är villig att till varje pris försvara landet och dess befolkning. Får jag en ny order i morgon, så kommer jag. Genast.”
Ynet: War protest growing
Haaretz: Reservists rally in Jerusalem
Uppdatering: läs Haaretz ledare No confidence in the commander
No related posts.
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Anna!
Man sörjer med IDF´s mannar som uppenbarligen inte var förberedda,vare sig psykologiskt eller logistiskt på kriget i södra Libanon. Om man skall klandra någon, måste det trots allt vara den Israeliska försvarsledning som under 6 år kunnat iakttaga terroristerna gräva ner sig i gränstrakterna mot Israel utan att ingripa, eller planera för motåtgärder- IDF´s hybris efter tidigare krig är den stora boven!
Hej Anna! Har sett ungefärlig samma redovisning du gav från media i Nordamerika. Nu kan vi hoppas på att fakta omtalad av Israeliska reservister avlivar myten att Israel och USA i förväg planerade anfallet mot Lebanon.
Hej Sandbuzz,
hela den där diskussionen om att Israel/USA planerat attacken mot Libanon i förväg är litet konstig, eftersom ett av militärens uppgifter är just att planera för hypotetiska händelser. Undrar vad de svenska militärerna hade för planer i sina lådor under 70- och 80-talen? Det vore alltså fullständigt straffbart om den israeliska militären INTE planerat en attack mot Hizbollah om israeliska soldater kidnappades eller civila israeliska samhällen besköts.
Men det betyder ju inte att man därför satt och väntade på ett lämpligt tillfälle att bomba sönder Libanon, som vissa tycks tro. Här “inifrån” så har jag definitivt intrycket att ingen var förberedd på ett så storskaligt krig, och inte på att Hizbollah skulle kunna skjuta så stora mängder raketer så länge emot israeliska samhällen. Så även om kriget kanske var förutsebart ur militär synpunkt (mig tog det som bekant fullständigt på sängen), så var det inte planerat i nuläget.
En av mina kolleger och bästa kompisar är från Persien(han avskyr namnet Iran som är arabiskt) sa att han från sina källor i Iran erfarit att Ahmadinejad är tämligen medelmåttligt begåvad och inte är psykiskt frisk. Inte vet jag hur färgade Kharis(fingerat namn) källor är, men ligger det ens ett uns av sanning i dem är det ominöst! Gud vare tack för IN´s senaste inköp av “second strike possible” U-båtar av Dolphinklass;Teheran i ruiner med döda präster tycker nog t.o.m. den Iranska teokratin är ett väl högt pris för att ödelägga Israel!