Staffan Heimerson i Aftonbladet
Av G. Tikotzinsky • 2006-07-22 • Kategoriserat under: Israel, LibanonBland ABs många kolumnister finns faktiskt några som förstår realpolitik enligt modellen som förs i Mellanöstern. Staffan Heimerson är en av dem.
Så här skriver han i dagens krönika “Inbördeskrig är att vänta inom en månad:”
‘Det är skit med stater, som inte kan försvara sitt lands gränser. Det hjälper inte att klaga på “oproportionerlig krigföring”. Tack vare oproportionerlig krigföring besegrade britterna 1982 Argentina i Falklandskriget. Med oproportionerlig krigföring fördes Kosovokampanjen 1999 till avsett slut. Utan oproportionerlig krigföring hade inte Churchill och Stalin 1945 till slut besegrat Hitler. Krig går ut på att vinna. Ingen statsman har nöjd hörts säga: “Jag förlorade. Men jag krigade proportionerligt.” För Israel är situationen inte annorlunda.’
Krig går ut på att vinna. Så enkelt är det.
Resten av krönikan är också läsvärd. Hoppas vi får se mer av Staffan i framtiden.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,860676,00.html
No related posts.
G. Tikotzinsky är bosatt i Israel där han verkar som styrelseordförande i flera kibbutzägda industriföretag. Han har en BA-examen i internationella relationer och en MBA-examen. På den politiska höger-vänster skalan identifierar sig Tikotzinsky som oberoende naturvän.
Alla texter av G. Tikotzinsky
Tack G. Tikotzinsky för en bra post med en mycket intressant artikel av Staffan Heimersson.
“Inbördeskriget 1975 startade när maroniterna hade fått nog av att palestinier i flyktingskap i södra Libanon. Kriget varade i 15 år.”
“Palestinierna drevs ut. Vakuum fylldes först av Israel, sedan av Hizbollah, som – politiskt, militärt och i utrikes relationer (Iran-Syrien-Hamas) – skapade en stat i staten.”
“Om vi på en månad inte skapar stabilitet blir det inbördeskrig. Många fraktioner kastar sig in.” Mången gås har legat oplockad. Bara det faktum att levnads-standarden de senaste åren drastiskt stigit har fått människor att hålla igen. “Inbördeskriget leder till kaos.” “Främmande makter blandar sig i och Al-Qaida smyger sig in.”
Första prioritet för Israel är att neutralisera Hizbollahs militära kapacitet att kunna angripa israeliskt territorium med raketer och annat militärt våld.
Raketramper bekämpas med flygbombning och artellerigranetr samt idag med pansar och infanteri 2-3 km in i Libanon. Efter 11 dagars krig skjuter Hizbollah fortfarande 20-tals katuscha raketer in i Israel och utkämpar närstrider med Israeliska soldater i Libanon.
Demokrati, fred och välstånd i Libanon är den enda lösningen som kan garantera Israels långsiktiga säkerhet. Hizbollahs militär och nuvarande Libanons militär måste integreras och underställas det demokratiskt valda parlamentet och presidenten. Israel avser att med våld tvinga Hizbollah att acceptera en sådan lösning och diplomaterna med förhandlingar som startar på onsdag i hos påven Vatikanen i Italien och USA, EU, FN, Ryssland och Libanon, Israel och övriga arabstater skall förhandla om permanet fredslösning.
Det råder stor och snabb internationell bistådnsverksmahet med evakuering och införsel vatten, mat, medeciner, etc via “humana korridorer”.
Nu gäller det för världen att rädda Libanons folk och demokrati undan död och förintelse samt israelisk ockupation eller islamisktisk diktatur.
Lycka till.
TT vägrade rapportera om att hakkors målade på plakat bredvid Israels flagga använts vid demonstrationerna i Malmö i torsdags 20 juli, trots att överåklagare Alhem sagt att det var brott. TT försökte lura mig med att om det hände igen vid dagens demonstrationer lördag 22 juli, så skulle de ta med att det skett två gånger och försäkrade mig att TT bevakade allt. Av den nedersta länken syns att TT återigen utelämnat om hakkors i demonstrationståget. Polisen har två olika dagar sagt att de ej sett det, Sveriges Television som filmade vill inte berätta om det och Ekot vill inte ta med uppgiften.
Ska vi behöva acceptera att islamistiska demonstrationer i Sverige, av polis och riksmedier tillåts använda hakkors från den nazistiska ideologin som våra förfäder bekämpade för 60 år sedan?
Varför vågar Sydsvenskan skriva om det, men inte riksmedier?
http://sydsvenskan.se/malmo/article173441.ece
http://sydsvenskan.se/malmo/article173610.ece
http://sydsvenskan.se/malmo/article173775.ece
TT-artikel:
http://sydsvenskan.se/sverige/article173773
Håller helt med. Skrev en kommentar om detta ungefär ett dygn innan Staffan, dock inte med lika välformulerade ord kanske, i den här bloggen (inväntar moderering dock)
Fråga till admin – vad avgör om något ska modereras eller inte? Är det vissa personer som modereras, eller är det nyckelord? Ibland får mina inlägg invänta moderering, ibland inte?
Bra av Heimerson. Krig är inget golfspel med handikapp och handskakningar, målet är alltid att vinna snabbt och avgörande. Att Hizbollah inte har militär kapacitet att t.ex. slå ut hela Haifa verkar ses som förmildrande och ger dem sympati. Krig ska inte vara rättvist; tänk om hizbollah och Syrien hade haft samma militära kapacitet som Israel. Skulle det leda till mindre civila dödsoffer i Libanon? Eller bara till enormt mycket högre i Israel? Och varför är det i så fall bättre!?
Läs dagens aftonblad, med Jan Guillo:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,861145,00.html
Läs nu svenska nazistpartiets officiella organ, “Den Svenske”:
http://www.den-svenske.com/txt/EEVFFAuFluMRARBEaJ.shtml
Man skulle lika gärna kunna lägga upp den sistnämnde anonymt på en nystartad blogg och mottaga hyllningarn från den svenska vänstern.
Vad tänker egentligen vänsterpressen när de publicerar sina artiklar och upptäcker att de likaväl kunde vara skrivna av det svenska nazistpartiet?
“Man skulle lika gärna kunna lägga upp den sistnämnde anonymt på en nystartad blogg och mottaga hyllningarn från den svenska vänstern.”
Utan någon som helst tvekan. Det är ordagrant samma retorik.
Suck…. så om Hizbollah hade kapacitet att slå ut hela Haifa, och varför inte Tel Aviv som bonus, besinningslöst bomba sönder sjukhus, kraftverk och hela byar och bostadskvarter, fullständigt förstöra Israels civila infrastruktur och dess ekonomi, mörda tusentals civila och driva hundratusentals eller mer på flykt, så skulle det vara helt acceptabelt eftersom “krig går ut på att vinna”. Det är schysst världsåskådning somliga har. Inte legitimt eftersom det är Israel som “försvarar sig”? Ersätt exemplet med Syrien då. För att få tillbaka Golanhöjderna måste väl precis allt vara tillåtet enligt Heimerson och de andra neandertalarna?
Ulf, det handlar inte om vad som är tillåtet. Det är väldigt vanligt att diskussioner om konflikter av den här storleken blandar äpplen och päron.
Det finns ett etiskt-moraliskt perspektiv, med utgångspunkt i vissa grundvärden (låt oss hoppas att de flesta här anser att det är moraliskt fel att döda och att alla har rätt till ett värdigt liv och frihet att tycka och känna som de vill så länge andra respekteras).
Det finns även ett statsvetenskapligt, eller socio-politiskt perspektiv, där krig är en av ytterligheterna.
Att blanda ihop de två blir ofta pannkaka, och inte av den goda sorten. Att någon har möjlighet att döda någon annan behöver inte betyda att det är moraliskt bra eller “rätt” etiskt, men Heimersons artikel behandlar nödvändigheten av att avsluta en påbörjad kampanj och att krig inte vinns genom att man är “snäll”.
För att dra parallell till personliga planet. Att börja berätta för en respektive att man kanske inte längre vill vara tillsammans, se henne gråta och sedan ta tillbaks henne för att man inte står ut med att se henne gråta – det är inte att vara snäll. Det är att vara dum. Och att göra båda parter mer illa.
Nu gråter Libanon. Och det är hemskt och det gör ont och det är vidrigt att det måste vara så. Men nu har man sagt orden: “Du får inte lov att såra mig såhär längre, det får räcka nu”. Nu gäller det att man håller fast vid just det.
Ursäkta reflektionerna på personpsykologiska planet, men såsom i det lilla, såsom också i det stora. Olam katan tror jag det kallas inom judendomen?
Björn,
Kommentarer fastnar i moderering om de innehåller ett eller flera nyckelord som ofta förekommer i mer provokativa poster samt om kommentaren är väldigt kort eller innehåller mycket länkar.
Systemet idag går ut på att jag sitter och kollar modereringskön med jämna mellanrum och det funkar ganska bra så länge som jag är i närheten av en dator. Nu har jag varit bortrest ett par dagar och kom hem till en lång modereringskö. Vi skall lösa det snarast så att vi är flera som modererar för det är naturligtvis inte meningen att du skall behöva sitta och vänta över ett dygn på att din kommentar släpps igenom.
Ulf,
Krig har alltid ett politiskt pris, liksom icke-krig. Det politiska priset bestämms inte bara av den militära krigsutgången, utan också av den kringliggande geo-politiska situationen och världsopinionen. (Världsopinionen – de politiska ledarna och andra maktfokus, inte gemene man på gatan.) Vad gäller priset för icke-krig, så erbjuder jag mitt favoritcitat från Kafka: “‘Du behövde bara springa åt andra hållet’ sa katten innan han åt upp musen han trängt in i hörnet.” (Min översättning från engelska, jag har inte det tyska originalet.)
Du kan vara ganska övertygad om att Syrien skulle göra precis som du skriver om de hade den militära förmågan. Som tur var för mig, så anses Israel ha en starkare arme och därför avstår Syrien.
#9. G. Tikotzinsky,
“Krig har alltid ett politiskt pris, liksom icke-krig. Det politiska priset bestämms inte bara av den militära krigsutgången, utan också av den kringliggande geo-politiska situationen och världsopinionen.”
Instämmer. Jag tycker om ditt pragmatiska och realpolitiska perspektiv på Israel-Palestina konflikten och kriget med Libanon 2006-07-12.
Den shiamuslimska palatsrevolutionen 1979 i Iran och 2006 i Irak och 2005 i Libanon och samarbetet med sunnimuslimer i Syrien och Palestina (Gaza och Västbanken). Iran-Irak-Syrien-Libanon-Palestina-Israel-USA-Turkiet-Afganistan-Pakistan-Indien-Kina- Nord Korea-Ryssland-Japan-Syd Korea-Taiwan-etc.
Ett demokratiskt och stabilt och fredligt och blomstrande Libanon är viktigt för alla, speciellt för Libanon och Israel och Palestina och Syrien om fredsavtal erhålles. Israel väljer 1967 års gränser och överlämnar Gaza, Västbanken och södra Libanon till FN inom 12 månader. Säkerhetsmur och ett antal gränsstationer med tre säkerhetsorganisationer på Israelisk mark. Överge Golanhöjderna till Syrien mot fredsavtal.
Tre freden med mellan Israel och Palestina, Libanon samt Syrien år 2006?
Vad gäller Guillous artikel i AB är den knappast att betrakta som uppseendeväckande då den är komponerad av en man som beskrivit staten Israel som en rasistisk parantes i MÖ för vilken dess utraderande bara är en fråga om när. Israels intervention i södra Libanon framställs av Guillou som ett uttryck för israelisk ondska och för deras strävan efter förintande av sina arabiska fredsälskande grannar – Hizbollah framstår således, som en konsekvens av denna historielösa argumentation, som Libanons försvarare, en försvarsorganisation, när deras agenda idag i själva verket utgörs av ett prioriterat mål; att förinta så många judar som det bara är möjligt.
Anledningen till den senaste tidens tragedi är att Libanon är svagt och helt i händerna på hatets budbärare från Iran och Syrien. Den libanesiska ledningen har aldrig lyft ett finger för att hindra Hizbollah från sina ständiga angrepp mot civila mål i Israel, angrepp med de enda syftena att döda och sätta skräck i så många civila som det bara är möjligt. Slutsatsen av Guillous inlägg i AB är att de är konsekventa och förutsebara av den enkla anledningen att en man som aldrig erkänt den judiska staten självklart ej heller att samma judiska stat har någon som helst rätt att försvara sig. Guillou är en skam för svensk journalist men jag blir idag inte längre arg och upprörd när jag läser honom; jag tar honom inte på allvar.