Al Hamatzav

Haniyeh har ställt in en resa till Mekka. Samtidigt åker flera Hamasledare – Mahmoud Zahar, Khalil al-Haya och Nizar Awadallah – till Damaskus för att prata med Khaled Mashaal. De planerar att återvända till Kairo ikväll. Där kommer av allt att döma de tyska medlarna Westerwelle och Urlau att infinna sig, tillsammans med den egytiske medlaren och säkerhetschefen Suleiman.

Vi ser alltså att EU är djupt involverade i att få till en deal. Detta får då ställas i kontrast till Obamaadministrationen, som motsätter sig att förhandla och göra upp med terrororganisationer. AIPAC säger inte blankt nej, men manar Bibi att hitta en vettig balans.

Kommer Israel verkligen att släppa Ibrahim Hamed, ledaren för Hamas militanta gren, och tillika hjärnan bakom bombningen av Moment Café i Jerusalem? Kan man släppa Abdallah Barghouti, bror till Marwan, som bl a var ansvarig för bombningen av restaurant Sbarro?
Och hur blir det med Ahmed Sadat, hjärnan bakom planeringen av mordet på Rehavam Zeevi? Det talas också om att fler av de tyngre terroristerna, ansvariga för oerhörda blodbad, kan komma att släppas fri. Hur mycket är sant? Hur mycket kan den israeliska allmänheten acceptera? Vad säger man i Netanyahus kabinett? Ex: Kan man acceptera att låt säga Sadat och Hamed släpps fria, under förutsättning att de skickas till Norge eller Italien? Kan Hamasledarna acceptera en sådan deal?

Gilads pappa Noam Shalit, som har träffat flera politiska ledare som motsätter sig en deal, däribland Uzi Landau, ska idag träffa de högsta rabbinerna Yona Metzger (ashkenaz) och Shlomo Amar (sefard). Noam och hustrun Aviva har också varit i kontakt med andra rabbiner, däribland Rav Elyashiv.

(50 rabbiner i Israel motsätter sig en uppgörelse för att få hem Shalit. De får i sin tur kritik av Israels högste Rabbin, Rav Yona Metzger, som bl a menar att de obstruerande rabbinerna inte har den information som krävs om detaljerna i dealen för att kunna fatta halachiska beslut. Sedan tillägger Metzger något som ger affären en överjordisk och mystisk dimension: I morgon torsdag ges enligt Kabbalah en unik bönemöjlighet. Det rör sig om 13 minuter (13.43-13.56). Så passa på och läs psalmer i morgon efter lunch. Du kan bidra till att Shalit kommer hem.)

För Netanyahu handlar det dock i första hand inte om böner. Det handlar dels om valet mellan pest eller kolera, dels om det djupt frustrerande i att i viss mån hänga i luften och vara beroende av Hamasledarnas nycker och taktiska förehavanden. Kom ihåg: Det är just detta som har övertygat tidigare skeptiska ledare i Israel om att man måste få ett slut på den här vidriga såpan. Hamasledarna har varit skickliga på att använda “trumfkortet Shalit”. Detta hänger samman med att Haniyeh & Co faktiskt är experter på Israel. Man är till 100 % på det klara med hur den enskilde soldatens öde gnager och tär och plågar den stor den av den israeliska allmänheten. Shalit-frågan är en stor framgång för islamisterna. Israel har, via uttalanden och åtgärder, implicit erkänt denna “seger”. Det har ju i första hand varit Israel som har fåttt vänta på Hamasledarnas utspel, och inte tvärtom. Jag hoppas att ni förstår att detta är fullständigt oacceptabelt. “Fullständigt oacceptabelt” är inte tomma ord.

Nu tror Hamasledarna att man inte kan mjölka den här kom så mycket mer, och alltfler i det israeliska ledarskiktet vill avsluta affären. Det faktum att notoriska storterrorister släpps ut i det fria är verkligen ingen bagatell – vi kan redan nu räkna med att någon eller några av dem på ett ur deras synvinkel framgångsrikt sätt lär genomföra terrordåd. Detta är ett av de pris många israeliska ledare ser sig tvingade att betala för att få slut på Shalit-affären och för att ändra spelets regler. Kort sagt: framtida terroråd och/eller kidnappningar med Hamas som huvudansvarig kommer att leda till israeliska reaktioner av ett sådant slag att vissa islamister lär se tillbaka på operation “Gjutet Bly” med saknad.

Till sist och igen – var står Mashaal? Han vet att en fångutväxling är ett tveeggat svärd: Det skulle stärka Hamas (x-faktorn i ekvationen är förstås Marwan Barghouti), men det innebär även att den goda eran med trumfkortet Shalit på handen tar slut. Timingen och innehållet i beslutet hänger också, som sagt, på hur man föreställer sig att “Iran-frågan” kommer att utvecklas under det närmaste halvåret.

Nog av. Nästa inlägg tar sikte på geopolitiska aspekter av det mer övergripande slaget.

Posta till:

Liknande poster:

1. Om Shalit, inför tisdag 22/12-09
2. Upprop för Gilad Shalit
3. Var det så att Henning Mankell och Mattias Gardell vägrade vidarebefordra ett brev till Gilad Shalit?
4. Shalit-uppgörelse på gång?
5. Det aktuella dramat – en kommentar