Sanning, Sanningare, Alterman
Av Roy B. Alterman • 2009-12-24 • Kategoriserat under: Intressant just nu, Sverige och MÖ-konfliktenMitt inlägg Gudmundson + Lieberman = Sant? orsakade ett visst rabalder. Och nu har Guardian publicerat en replik. Det är dock tyvärr så, att Guardian läser Roy som fan läser bibeln. Och de kommentatorer som här på al-hamatzav gick till storms mot mitt inlägg har märkvärdigt och förtvivlat svårt att förlika sig med att den debatt som finns i USA även skulle kunna få en svensk variant. Jag talar om striden mellan AIPAC och Jstreet.
Varje tidning väljer sitt ledar-, opinions- och debattmaterial med stor omsorg. Man har en idé, en linje – kanske t o m (sic) en ideologisk övertygelse. Sen har vi tankesmedjor, intresseföreningar etc. Palestinagrupperna vs. SII. De slåss mot varandra. Här i Sverige. Den ena sidan plus, den andra minus. Arie Furth säger i en kommentar att Lisa och Anders “måste lägga sig något mer till höger än de själva verket befinner sig. Det går inte att driva hasbara mot de palestinska supportrarna från en Meretz-Shalom Achshav-linje när du befinner dig i Sverige. Om du gör det så ger du upp alldeles för mycket debatt ´mark´”.
Är det så? Istället för en “Meretz-linje” kör man “Lieberman-spåret”? Jag tror att vi här måste spjälka upp saken:
Märk väl – jag har inte pekat ut SII som något slags rabiat Kahanetrumpet. Bort det. Man erbjuder sakliga texter. Man angriper avarterna inom den pro-palestinska vänsterpressen. Här gör SII ett bra jobb. Det är inte oresonlig högerpropaganda. Ett ex: när svensk media sväljer Goldstone med hull och hår och inte för en sekund tycks kunna reflektera över det dubiösa och problematiska i dennes rapport, så publicerade SII invändningar och kritik, samt redogörelser för de åtgärder Israel vidtog för att minimera de kollaterala skadorna i Gaza. Bra gjort. Nyttigt.
Men så har vi opinionstexterna. SII är Jpost, inte Haaretz. Ska vi nöja oss med detta?
Men hur står det till på “den andra sidan”?
Man spanar förgäves efter självmedvetenhet, självkritik och tolerans för avvikande åsikter inom Palestina-rörelsen. Man får intrycket av en sekt. Det går inte att föreställa sig en palestinsk “Dror Feiler“, för att bara ta ett exempel. Men det är deras problem. Israels styrka handlar om demokrati och pluralism. Här på al-hamatzav har undertecknad plus Anna Veeder publicerat kritik mot Israel. Hur ser det ut på de pro-palestinska bloggarna? Kritik mot Palestina? Sicken skämtare.
Läge för debatt? You tell me.
Jag stannar här. För idag. Jag slappar nämligen på ett spa.
(Rubriken bottnar i självironi och ordlekartendenser, inte i megalomani).
P.S När jag har slappat klart ska jag kommentera Kadima-krisen. D.S
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Hej
Roy i princip är ditt inlägg bra. Du har helt rätt att vi borde försöka spegla den israeliska opinionen på ett riktigare sätt. Intellektuellt är detta riktigt, men problemet är att vi befinner oss i ett Hasbara krig. En av orsakerna till detta är att som du säger den pro palestinska sidan är nästan totalt onyanserad. Detta som för med sig att den pro Israeliska sidan drivs till en mer hökartad debattlinje.
Ta följande från min kommentar på din artikel Gudmundson + Lieberman = Sant? ” Arie Furth säger i en kommentar att Lisa och Anders “måste lägga sig något mer till höger än de själva verket befinner sig. Det går inte att driva hasbara mot de palestinska supportrarna från en Meretz-Shalom Achshav-linje när du befinner dig i Sverige. Om du gör det så ger du upp alldeles för mycket debatt ´mark´”.
Du kommenterar detta på följande sätt “Är det så? Istället för en “Meretz-linje” kör man “Lieberman-spåret”?
Menar du verkligen att allt som inte är en Meretz-linje är Liberman spåret? Det finns dock tre partier om än med luddiga ideologier som ligger runt mitten i Israels politiska spektrum. Arbetarpartiet, Kadima och i viss mån idag även Likud. Varför tar du upp spöket Lieberman.
Dessutom är Israel Beteinu inte ett klart extremt högerparti. Det var det första av de större partierna som gick ut och klart sa att man skulle dela Jerusalem. Jag vill inte nu gå in på att bena upp Libermans ideologi, skall i väg till teater, men dess ideologi är inte en ren höger ideologi.
Det är ju knappast så att detta du beskriver ovan har varit det primära som du blivit kritiserad för, Roy, angående ditt inlägg?
Jag begriper fortfarande inte vad det här har med Lieberman att göra? Liebermans käpphäst innan valet var en styckning av landet enligt demografiska principer. Sedan valet har Netanyahu gjort allt för att isolera honom, primärt därför att han är ett nöt som man inte kan ha i möblerade rum. Gudmundsson är inte att jämföra med Lieberman utan med Netanyahu. Att kritisera Israel i Sverige är lika meningsfullt som att sälja värmedynor i en bastu. Hatet mot Israel är kompakt här, kritiken ursinnig och några möjligheter finns över huvud taget inte till nyansering. Vill du ändå göra det så fine, men då är det betydligt intressantare när du gör det från ett israeliskt perspektiv snarare än när du ger dig på svenska debattörer som verkar i ett debattklimat du inte tycks begripa dig på.
Jstreet är för övrigt en propalestinsk organisation, jag är osäker på om det behövs fler i Sverige? Här finns ju redan JIPF och palestinagrupperna?
Ofer, jag tror att det är viss skillnad mellan JIPF/Palestinagrupperna och JStreet :) Ser du verkligen ingen skillnad? Så här står det på deras websida:
“J Street is the political arm of the pro-Israel, pro-peace movement.
J Street was founded to change the dynamics of American politics and policy on Israel and the Middle East. We believe the security and future of Israel as the democratic home of the Jewish people depend on rapidly achieving a two-state solution and regional comprehensive peace. Our mission is to promote meaningful American leadership to achieve peace and security in the Middle East and to broaden the debate on these issues nationally and in the Jewish community.
J Street represents Americans, primarily but not exclusively Jewish, who support Israel and its desire for security as the Jewish homeland, as well as the right of the Palestinians to a sovereign state of their own – two states living side-by-side in peace and security. We believe ending the Israeli-Palestinian conflict is in the best interests of Israel, the United States, the Palestinians, and the region as a whole.
J Street supports diplomatic solutions over military ones, including in Iran; multilateral over unilateral approaches to conflict resolution; and dialogue over confrontation with a wide range of countries and actors when conflicts do arise.”
Utan att känna till Palestinagruppernas programförklaring så tror jag att det inte riktigt är samma sak. Det är sionistisk, proisraelisk mitten-vänster. Hur långt ifrån Kadimas valprogram är det här? Hur långt ifrån Arbetarpartiets?
Är man en liten familj så ska man väl hålla ihop även om man inte är ense om allting. Att skapa divisioner som tex J Street försvagar den judiska minoriteten i USA. Vem är inte “pro-Israel, pro-peace” eller emot det?! Diplomatiska lösningar isf militära, en önskedröm men inte för alla andra. Med Iran? Och vad har det lett till? Hånflabb från den lilla råttan! En tvåstatslösning sida vid sida “i fred och säkerhet”? Men hur ska det fungera med Hamas som vill ha hela stycket? T.o.m. Kaddaffi slår ifrån sig med händerna.:-) Så nu ska J Street trycka på Washington så att Israel får ännu mera press på sig eller vad?
Anna
- Jag är i djupet av mitt hjärta ointresserad av vilka programförklaringar JStreet har. De bjuder in palestinska talare som stödjer Hamas och de försöker pressa Obama-administrationen att sätta mer press på Israel i ett läge där araberna vägrar förhandla. Kort sagt: I liket med Isaelhatarna i JIPF (en före detta medlem i JIPF är nu nazistisk gullegris) så kokar deras idiotanalys ner till: Allt är Israels fel. Sedan är AIPAC och ADL ett gäng amerikanska muppar men det hat inte med saken att göra.
Jstreet´s idiotanalys enkelt nerkokad till att “allt är Israels fel”?
Ofer, please – det där är trams.
Mitt inlägg handlade dock inte i första hand om att prisa Jstreet. Jag refererade till striden i USA för att ge relief åt det jag försökte säga om SII, samt till den kritik jag tidigare riktat mot specifika delar i D. Erixons och P. Gudmundsons skriverier. Jag har ställt frågor (ganska många frågetecken i inläggen).
Som läget i Sverige är just nu, så reagerar SII och ett antal bloggar på den massiva fientligheten mot Israel som saluförs lite här och där. Det är en sak.
En annan sak är att stjäla problemformuleringsprivilegiet från gaphalsarna och istället erbjuda inblickar i det Israel som aldrig får komma till tals när det bara handlar om att kriga mot Boström, Bjereld och de andra tramspojkarna. Min ledstjärna är att låta Israel vara det som driver på mitt bloggande. Men andra här i Sverige, som sapere aude osv, känner sig alltid nödgade att framhäva Israels förträfflighet, och det som respons på att vänsternissarna snackar en massa annan skit.
Dikotomier funkar som trösterika nappar, men är i övrigt fördummande.
Men nu hinner jag inte mer. Det blev inte mycket till debatt. Det är dock inte omöjligt att jag återkommer om ett par tre dagar med en längre essä. Det finns så mycket att säga som inte har blivit sagt (trots 3 333 333 miljoner Israel-inlägg på Sveriges alla pro- och antibloggar).
7. Ofer
” Sedan är AIPAC och ADL ett gäng amerikanska muppar men det hat inte med saken att göra.”
Även om det inte har det så skulle jag gärna vilja veta vad du menar med “muppar”?
Är Abe Foxman en “mupp” t ex?
Ofer Maimon och Arieh Fürth sammanfattar kärnfullt vad jag ville säga med min kritik mot Roys första inlägg. Både gällande oförståelsen för den svenska “debatten” och gällande vad Liebermans politik är.
Skadan är inte försumbar. Vilken journalist, som framhäver även Israels perspektiv någon gång, vill göra det om risken är att hängas ut som Lieberman-groupie på någon blogg?
Beklämmande. Precis som den falska anklagelseakten mot SII.
Jag brukar normalt nicka instämmande åt dina poster Roy. Men nu tycker jag att du är orättvis mot de få svenska journalister som likt Gudmundson stöder Israel Alla ställningstaganden kokar förr eller senare ner till pro eller anti som en basal föreställning och i stridens hetta blir alla ställningstaganden dikotomier
Att man kan vara kritisk mot en del av Israels förehavanden förändrar inte det faktum att man i grunden stöder den judiska statens krav på säkra och erkända gränser och att man tar avstånd från den israeliska vänster som begär att landet skall ge upp sin suveränitet mot Obamas administration och EU för att tillgodose kraven från palestinska organisationer som inte eller knappt erkänner existensen av en judisk stat.
J.street är mycket riktigt propalestinsk och tar i sin agitation om att bl.a den amerikanska kongressen skall godkänna Goldstones usla rapport, inte någon som helst hänsyn till de israeliska bedömningarna av Operation Cast Lead.
När man dessutom får reda på att den Israelhatande mångmiljardären George Soros är finansiär till J. street så ökar givetvis inte ens förtroende för denna organisation.
Så frågan om pro eller anti kan enbart besvaras av hur enskilda och organisationer beter sig och uttrycker sig.
De som begär israelisk kapitulation inför FN, Obama, EU eller arabvärlden är definitivt anti.
/BR
Ok, jag ger mig. Det finns inget att diskutera. SII:s skribent- och ämnesval är Israels röst, punkt och slut. Det finns inga alternativ. Lisa och Anders publicerar vår Hasbara-Torah. Amen.
Per Gudmundson och Dick Erixon framhäver Israels perspektiv, punkt och slut. Det finns bara ett perspektiv. Det finns ingen demokrati. I Israel finns inga politiker till vänster om Netanyahu.
Internet finns inte. Därmed finns det inga svenskar som kan ta del av den pluralism som inte finns i Israel. Det hålls aldrig val i Israel, eftersom det bara finns en sanning, ett perspektiv, en Israel-bild. Att tala om Israel på något annat än med dessa sanningens ord är att ljuga. Lögn är fult.
I Sverige måste en pro-palestinier låta som Haniyeh och en pro-israel som Moshe Yaalon. Allt annat är utanverk, meningslöst trams. Antingen är du med terroristerna eller så är du med oss.
Amira Hass är en palestinsk hora. Fred-Nu rörelsen jobbar för islamisterna. Israeliska whistleblowers bör arkebuseras. Press- och yttrandefrihet är oisraeliskt, ojudiskt – därmed något att skrota så fort som möjligt.
Det israeliska samhället är perfekt. Här finns inte den minsta skavank. Den som säger att det finns brister är en landsförrädare.
Fienden säger att allt är Israels fel, och att allt är fel med Israel. Detta kan endast bemötas på ett sätt, nämligen genom att bevisa att allt är rätt med Israel – att allt det goda som finns i Mellanöstern kommer från den judiska staten och allt det onda kommer från de andra – araberna, terroristerna, de oresonliga jävlarna. Utrota alla jävlar.
David Grossman och Amos Oz bör drivas i exil. Per Gudmundson och Dick Erixon bör importeras till Israel.
Roy B. Alterman har äntligen fått lära sig sanningen. Tack och Bock och Amen.
:)
Jag ger mig också. Jag borde emigrera så fort som möjligt. Till Stockholm. Och varje dag uttrycka min solidaritet med det israeliska folket. Att bara bo här, jobba och rösta och låta sina ungar växa upp, och ha åsikter om det ena och det andra som man tycker är fel, det är osionistiskt. Inte bra. Bort det. Bättre bo i Stockholm och ha rätt åsikter.
Roy #12 borde läggas uipp som en separat bloggpost.
12. Roy
Det där liknar en pastisch. Ta inte i så du kräks, Roy! :-)) Hur var det nu med yttrandefriheten? Om alla välsinnade håller med så blir det väl ingen diskussion! Du behöver inte gå till det extrema för att vi ska haja galoppen. Aurea mediocritas sa en vis man för länge sen.
Anna 13#
Hej
Du behöver inte flytta till Stockholm. Du skulle dö av att allt var så lång tråkigt. Kolla bara en par nyhetssändningar när du besöker nästa gång.
Jag har också problem med alla de som sitter i Sverige och vet vad man skall göra här i det förlovade landet. Ibland blir jag helt vansinnig på dem. Behöver inte skicka sina barn till armen. Lönen räcker hela månaden. O.s.v, o.s.v.
För så där sedan 25 30 år sedan gick jag på Shalom Achshav demonstrationer men med tiden gled vi isär. Det berodde inte bara på mig som gled mot mitten utan också på Shalom Achshav som gled mer vänster ut.
När jag sen var shaliach i Stockholm 88 till 91 började jag förstå att som israel kan du ha massvis med kritik mot Israels in- och utrikespolitik men det är svårt att uttrycka den offentligt i Sverige. En av orsakerna och troligtvis den viktigaste till detta är att motsidan är så monolitisk.
I början av Oslo processen blev många av mina svenska vänner smått upprörda då jag sa att jag är för försöket men tvivlar på att det kommer att lyckas.
På nått sätt är jag i dag en sentida anhängare av Tabenkin (!) Smått hök i utrikespolitiken. Demokratisk socialist i inrikespolitiska frågor.
Om du vill diskutera vidare låt oss då göra det mer privat. Du hittar min email addr på min blogg.
Arieh,
trist att du undviker sakfrågorna. Eller de mer filosofiska och psykologiska aspekterna. Du, Anna och jag återfinns ju i den svensk-israeliska gruppen. Du förespråkar att man både till innehåll och form bör lägga fram “den israeliska saken” på ett uttalat hasbara-sätt. Sen kan vi internt föra den typ av debatt som självständiga människor i en demokrati bör ägna sig åt. Samtidigt är det dock så, Arieh, att den svensk i Sverige som har en åtminstone medelbegåvad hjärna, dator+internet samt ett intresse för Israel och situationen, kan läsa innantill att en viss israelisk politiker uttrycker sådant som går stick i stäv med det som skickas ut av SII. Jag har alltså ställt ett antal frågor kring detta. SII:s profil är mer Likud än Kadima, mer nationalreligiös än Meretz osv. AIPAC har en judisk-amerikansk Likud-prägel, med nationalreligiösa inslag. Jstreet är någonting annat. Jstreet är inte ett blödigt galut-påfund. Vi talar om miljoner Israeler som står till vänster om Netanyahu.
Du ger intryck av att vara ganska nöjd med SII, Erixon och Gudmundson. Det finns inget att diskutera. Jag är av en annan åsikt. Erixon publicerade ett par trams-meningar om hotet från Hamas på Västbanken. Gudmundson svamlade ang. skälen till nyvalet och den nuvarande regeringen. Dessutom slog han fast att det minsann är palestinierna, inte israelerna, som är oresonliga. SII, som alltså gör ett bra jobb, väljer sitt material utifrån en israelisk position som ligger till höger om Bibi. Vissa är nöjda med detta. Andra, som undertecknad, vill bara påpeka och kommentera det som andra tar för givet.
Om våra mest profilerade Israel-vänner i Sverige, som Gudmundson och Erixon, ikläder sig en israelisk hök-roll och även framledes publicerar sakfel och hets mot palestinierna, då blir i förlängningen Israel förloraren.
Ang. ditt demokratiska förslag om att hålla en enad front mot världen och att fortsätta diskussionen internt:
Ett ansikte inåt och ett utåt är inte långsiktigt hållbart. Du om någon Arieh, måste väl veta att judisk kultur i kombination med demokratin Israel inte handlar om att kväsa individernas rätt att tänka och debattera. Det är i Kina som det finns dissidenter, inte i Israel. Det är meningslöst att meddelst tuktade publikationer försöka sätta en homogen bild av Israel. Den tiden är förbi.
Jag skulle förmodligen dö av tristess, det är helt sant. Och av en massa skäl är det inte på tapeten. Så jag blir kvar här och fortsätter som vanligt.
Roy,
Det är en stor skillnad mellan att argumentera för en viss sak (och att försöka anlägga nyanser och evinnerlig självspäkelse om att det “inte alls” är oresonligt av Abbas att avvisa en överenskommelse som tillfredsställer ca. 99,5 % av palestiniernas krav, vilket kanske fungerar på en blogg för inbördes självspäkelse, men inte i nyhets- och opinionsjournalistik till en bred allmänhet), och att i rubrik och inlägg gå till personlig attack mot journalister som vill nyansera samt vifta med Liebermanspöket.
Gudmundson säger att det minsann är palestinierna som är oresonliga. Helle Klein (som exempel på den andra sidan) säger att det minsann är israelerna som är oresonliga. Detta är den gamla och eländiga debattordningen i Sverige. Jag slår ett slag för att undvika att demonisera den ena av parterna. I den gamla ordningen finns ingen analys, utan bara ett känslomässigt tyckande. En analys av den palestinska sidan skulle bl a innehålla resonemang kring den inompalestinska splittringen och hur detta påverkar Abbas vilja och förmåga att bedriva seriösa förhandlingar. Du Marcus börjar kanske med ett axiom av typen “palestinierna vill inte ha fred”, och då är det väl inte så konstigt om du blir provocerad av min kritik mot Gudmundson.
Dina attacker om “självspäkelse” och annat avslöjar bara att du hatar de israeler som inte delar din uppfattning om situationen.
Är du israelisk medborgare, förresten?
Gudmundsons och Erixons specifika fadäser handlade inte till det bittersta om nyansering. Tvärtom. De förgrovade debatten.
Sen vill jag påminna dig om internet-revolutionen. I den gamla ordningen bråkade Guillou och Ahlmark och det enda som betydde något var det man kunde hitta i de stora tidningarna. Och du vet ju hur det är i Sthlm, bland journalister och politiker. Det är inte bara så att de tror att världen slutar vid tullarna, de tror också, på fullt och djupt allvar, att allt som sägs där innanför tullarna om Israel och situationen är av hög, storartad och evig betydelse.
Men idag sätter sig de unga vid datorn och läser israelisk media. De kollar hela spektrumet av åsikter. De kollar de palestinska sajterna. De kollar bloggar. De som verkligen är intresserade kommer snart att märka att SII:s ämnes- och materialval utgår från specifika övertygelser. De kommer också att märka att de pro-palestinska tyckarterroristerna har gått från djupa övertygelser till fanatism. De unga och vetgiriga människorna kommer att märka hur Israel sjuder av åsikter, medan de svenska palestinasjälarna kämpar med näbbar och klor för att sätta en enda homogen och evigt sann bild av situationens komplexitet.
Vem framstår då som mer intressant? Den självspäkande Roy eller den fanatiskt troende Helle?
Jag vet inte om Roys nr 12-kommentar om att whistleblowers bör arkebuseras var en känga i min riktning men jag är givetvis inte av den åsikten. Men ja, jag tycker att den grupp som skulle “tala ut” efter Operation Gjutet Bly är suspekta och jag vidhåller att de snarast är ett utslag för det tryck som mången israel utsätts för från omvärlden att “tala ut” och hjälpa till att bekräfta bilden av Israel som en skurkstat. Den här bilden av Israeler som skuldbärare är ett västerländskt fenomen som man kan se exempel på hela tiden i media – både vad som skrivs och sägs om Israel men också vad som skrivs och sägs FRÅN Israel.
Aftonbladet hade för ett tag sen artiklar där de gnällde över att Tel Aviv lanserades som en hipp kulturell stad – det var fel och fult eftersom det fick människor att flytta fokus från den elaka ockupationen. På samma vis så är de enda kulturella uttryck från Israel som vi i Sverige belyser i media är sådana som handlar om konflikterna med palestinierna och grannländerna och självklart sådant där Israel ska bekänna skuld på ett eller annat vis (nu senast Waltz with Bashir).
Med detta sagt så menar jag inte att man som israelisk soldat ska avstå från att vittna om övergrepp på palestinier men att man ska ha bra med kött på benen när man gör det – något som “Breaking the silence” mig veterligen inte hade.