Sanktionerna mot Hamas tar skruv
Av Magnus Lindberg • 2006-05-17 • Kategoriserat under: Judeen, Samarien, Gaza - Palestinska MyndighetenEnligt dagens Jerusalem Post säger källor i Hamas att terrororganisationen funderar på att börja föra samtal med Israel. Organisationen säger sig dock inte vara beredd att erkänna Israels rätt existera trots att faktiska samtal knappast kan tolkas som annat än ett implicit erkännande.
Tidigare har ju även delar av Hamas diskuterat möjligheten att etablera en palestinsk stat inom den gröna linjen. Något som vore ett faktiskt erkännande av den judiska staten.
Jerusalem Post hänvisar till den London-baserade arabiska tidningen Al-Hayat och säger att förutom EU och USA ställer sig även Egypten och Jordanien bakom sanktionerna mot den Hamas-ledda palestinska regeringen.
Sedan tre jordanska palestinier i förra veckan i jordansk TV erkände hur de på uppdrag av Hamas i Syrien rekryterat personal och planerat terrordåd mot Jordanien förefaller inte Hamas stå särskilt högt i kurs hos sina arabiska grannländer, Syrien undantaget.
Sanktionerna verkar alltså fylla sin funktion och tvingar fram ett mer moderat Hamas. Något som borde ha skett alldeles av sig själv när Hamas valde att arbeta parlamentariskt.
–
Hamas considering talks with Israel
Liknande poster:
Magnus Lindberg är Emmanuel Levinas Fellow vid Paideia - The European Institute for Jewish Studies in Sweden. Han är vice ordförande i svenska Zionistiska federationen och har tidigare varit ordförande för organisationen Israelgruppen.
Alla texter av Magnus Lindberg
Under radande omständigheter tror jag att detta ar den basta möjliga utvecklingen – oavsett om det kommer ett officiellt erkännande eller inte.
Jag lånar fran lite har och var när jag säger att Hamas kan tanka sig en “temporar” fred med Israel.
Personligen tror jag att detta ar en dödsdom for Hamas, åtminstone i det langa loppet. Jag hoppas naturligtvis att det blir slut pa allt elände, men pessimisten i mig undrar samtidigt hur troligt det ar att Hamas valjer en denna vag.
Ponera en Palestinsk stat styrd av Hamas. Man lever i en (enligt Hamas) tillfällig fred. Under stabila omständigheter lyckas man vända Palestina. Man bekämpar fattigdom och gor slut pa bidragsberoende etc. Sa långt allt bra. Toppen tom.
Tio, kanske tjugo, ar senare bestämmer sig dock Hamas for att nu, nu, ska vi kanske ta itu med den har “frihetskampen” igen. Hur många Palestinier kommer tycka det ar en bra ide? Väldigt fa (skulle jag tro). Varfor skulle man vilja göra slut på en fred som man längtat efter sa länge?
Hamas måste inse att deras ide om en temporar fred inte kan fungera (åtminstone inte om man vagrar fornya sig själv) – sa varfor ens överväga saken?
Hamas måste, förutom att erkänna staten Israel, självklart eradicera alla diverse, små, extremistgrupper som från PA-administrerat område utövar terror i olika former, samt säga farväl till alla Shariaplaner innan organisationen kan bli erkänd som demokratisk, och en seriös samtalspartner.
Observer, sa du menar att om Hamas mot formodan uppger sig vara villiga att inleda samtal med Israel, sa borde Israel svara med ett “inte forran ni ger ett officiellt erkannade av Israel som stat”?
Som Magnus stipluerar harovan kan ju det faktum att Hamas ar villiga att samtala tolkas som ett erkannande i sig – om an inte helt sjalvklart.
.andreas,
Det räcker inte med att Hamas håller en vapenvila när deras medlemmar tillsammans med Islamiska Jihad och PRC bombarderar hela västra Negev med raketer. Hamas måste åtminstone fördöma terrorn som metod och arbeta aktivt med att förhindra den. Abbas skulle ju stödja dem i detta arbete och om Israel ser att det händer grejer lättar sanktionerna, samtal kan komma igång vilket i sin tur kanske räcker för en längre “riktig” vapenvila. Om så sker är det ju som du säger, då förlorar Hamas sitt stöd om de inte genomgår någon sorts parlamentaristiskt stålbad och kommer ut som en seriös och fredsönskande organisation som är redo att kompromissa.
Till den som ifragasatter det fakum att Hamas-medlemmar fortfarande genomfor terrordad:
“Intelligence and Terrorism Information Center report says ‘There are strong indications Popular Resistance Committees has become kind of Hamas subcontractor, enabling Hamas to encourage terrorist attacks against Israel while outwardly maintaining restraint policy.” (YNET News, 05.04.06)
andreas!
Det är precis vad jag menar!
Israel skall inte ge sig in i samtal med en potentiell statsledning som har en radikal islamism på sin agenda. Vilken granne Israel då riskerar att få om en Palestinsk stat bildas! Hamas måste också formellt erkänna Israel innan samtal startas. Ett öppet erkännande av den judiska staten är ett så stort steg inför omvärlden att Hamas blir bundet att slå in på, och behålla en fredlig politik
Magnus, Observer,
Återigen, jag hoppas naturligtvis också pa ett erkännande Samtidigt inser jag att det finns en god möjlighet att ett sådant aldrig kommer, och vad gör man då?
(Kanske marker ni i denna pessimism en helomvandning frän min sida; jag har tidigare talat i “optimistiska” tongångar om Hamas. Jag har, och gor val fortfarande till viss del, hoppats att Hamas skall visa sig vara det bättre av två dåliga alternativ. Tyvärr börjar jag tveka mer och mer på den punkten).
Hursomhelst, vad gör man om Hamas vagrar (att officiellt) erkänna Israel? Israel-Palestina (och USAs invasion av Irak) hotar att förvärra, eller åtminstone upprätthålla, de oroligheter som präglar hela regionen (jag tänker nu mest på Islamisternas framfart) sa länge det/de pågar Jag frågar mig hur länge kan detta fortsatta innan någon riktigt, riktigt illa hander.
Det enda som tycks kunna stoppa fortsatt terrorism ar en tilltagen (och långvarig) ekonomisk tillväxt I Palestina. Utan en sådan tillväxt ar jag rädd att konflikten kommer att göra en Duracell och fortsatta ga och ga och ga. En sådan utveckling ar naturligtvis inte gångbar men, som sagt, vad gör man om ett erkännande aldrig kommer?
.andreas,
Jag skulle gissa att om Hamas inte erkänner Israel inom det närmaste året kommer Olmert att genomföra ett unilateralt tillbakadragande från Västbanken. Ett sådant tillbakadragande kommer förmodligen bara att se till Israels säkerhet och lämna palestinierna med resterna efter Israels militärstrategiska överväganden. Palestinierna har alla möjligheter i världen att påverka sin situation och förhandla till sig en kompromisslösning men om de vägrar att erkänna Israel som förhandlingspartner kommer Israel att bestämma sina slutgiltiga gränser själv.
Jag hade fatt intrycket att ett sadant tillbakadragande redan var planerat (inom fem ar)?
Tillbakadragandet kommer dock inte stoppa terrorismen – atminstone inte om man, som jag, har uppfattningen att enbart ekonomisk tillvaxt kan gora sa. Den kan visserligen minska, men, som sagt, det kommer inte att upphora sa lange “losnignen” ar unilateral.
Ett tillbakadragande ar alltsa inte sa mycket en losning som ett resultat. Men det ar klart, kanske finns det inte sa mycket annar att gora?
.andreas,
Nej, och det är väl just det man inser på den israeliska sidan varför en sådan gränsdragning säkerligen kommer att handla om väldigt lite annat än just Israels säkerhet. Det vore alltså klart ofördelaktigt för palestinierna att fortsätta terrorn.
Det ar just detta som oroar mig: det verkar inte finnas en losning pa horisonten. Israel “ger upp” pa sina tafatta forhandlingspartners och later Palestinierna harja bast de vill pa eget bevag.
Det ar klart, kanske kan ett tillbakadragande ha positiva effekter pa annat an Israelisk sakerhet. Det vore t.ex. valdigt intressant att lasa en analys betraffande tillbakadragandets konsekvenser med utgangspunkt ur den Palestinska ekonomin. Det ar inte helt otankbart att en sadan skulle kunna ha positiva effekter – kanske tillrackligt for att, pa sikt, errodera stodet for Hamas. Om sa ar fallet, ja, da kanske tillbakadragandet AR en riktig losning trots allt?!
Andreas,
Det är svårt att säga. Det två huvudposterna i palestiniernas ekonomi är bistånd från utlandet och handel med Israel. För att återfå balansen måste palestinierna se till att få igång dessa två aktiviteter snarast möjligt, och där ligger lösningen naturligtvis på det politiska planet. Med 20-30% arbetslöshet har PA en ganska stor tillväxtpotential, men det är helt klart att export är den enda verkliga tillväxtmotorn. Palestiniernas infrastruktur är hyfsad, eftersom de antingen stöds av Israel eller är nära den israeliska infrastrukturen. Infrastrukturen är därför inte den verkliga flaskhalsen, trots att stora investeringar skulle vara önskvärt. Andra flaskhalsar för tillväxt är korruption samt utvandring av akademiker. Industrin med den största tillväxpotentialen är turismen.
Om palestinierna fortsätter med en konfrontationspolitik kommer alla ekonomiska flaskhalsar att bestå. Om de istället satsar på fred kan handeln med Israel och turismen komma igång med en gång, och då börjar också arbetslösheten sjunka. Korruptionen och infrastrukturinvesteringarna är något som politikerna måste ta itu med för att sedan bana väg för 20-års ekonomisk tillväxt i 5-8% takten.