Samtal med Syrien
Av Roy B. Alterman • 2008-05-21 • Kategoriserat under: IsraelPremiärminister Olmerts kansli meddelade idag onsdag att man ska inleda indirekta fredssamtal med Syrien, med Turkiet som “go-between”.
USA har länge tryckt på att för att detta ska bli av. Washington anser att man via kontakter och fredssamtal kan motarbeta Syriens och även Irans destabiliserande åtgärder i bl a Libanon.
Alltså: det är inte Olmert och Israel som med ett glädjetjut rusar in till förhandlingsrummet för att där äntligen göra klart att man lämnar ifrån sig Golan-höjderna. Det handlar istället om ett geopolitiskt drag, initierat av USA och utmejslat av Turkiet, som syftar till att dels bekämpa de krafter i Iran och Syrien som motarbetar det israelisk-palestinska fredsarbetet, dels motverka destabiliseringen av Libanon.
Premiärministerkansliets uttalande innehåller bl a följande formulering:
“The sides have declared their intention to conduct the talks without prejudice and with openess. They have decided to conduct the dialogue in a serious and continuous manner with the aim of reaching a comprehensive peace.”
Innebär det här att en uppgörelse om Golan väntar runt hörnet?
Nej.
Man bör bl a ta fasta på ambitionen om att nå en “comprehensive peace”. Det innebär, bl a, att det inte bara handlar om Golan-mot-Fred och upprättande av diplomatiska relationer. Den övergripande frågan handlar om Syriens vägval, om landets koppling till Iran, om stödet till Hamas och Hizbollah, om alawitregimens destabiliserande åtgärder i Libanon. Och det handlar om att Assad försöker undanröja hotet om att ställas till svars i Hariri-tribunalen.
Det är USA som vill ha samtal. Det är USA som har fått Olmert till bordet. Det är USA som med hjälp av Turkiet har fått Assad till bordet. Det är USA som, efter att ha reviderat sin neokonservativa agenda om att sprida demkrati i arabvärlden, nu söker komma åt Iran och Syrien och dessa länders kopplingar till terroristgrupper av olika slag.
Och det handlar om att Syrien vill ha pengar av USA.
Kan detta därmed även förstås som ett steg på vägen mot en militär konfrontation ang. Irans kärntekniska program?
Det vet jag ingenting om. Men klart är att USA, med hjälp av Turkiet och Israel, nu drar igång en dynamik vars spets riktas mot Teheran, via Jerusalem och Damaskus.
Intressanta dagar är att vänta.
Jag återkommer snart med nya inlägg.
Tillägg:
Hamasledaren Khaled Mashaal skyndade idag till media för att göra klart att han inte oroas över rapporten om den israelisk-syriska fredstrevaren. Mashaal tror att han får ha kvar sitt kontor i Damaskus. Relationen med Syrien är stark, säger han.
Man bör dock komma ihåg att USA och EU jobbar hårt för att “vända” Syrien åt “väst”, på bekostnad av relationen till Iran och dess proxies. Ett geopolitiskt paradigmskifte par excellence, ett riktigt drömscenario, vore det om Assad d.y gradvis börjar distansera sig från de islamistiska terrorgrupperna. Så det är klart att Mashaal är orolig. Relationen med regimen i Damaskus är inte evig och helig.
Jag vill dock betona att det mesta i de här turerna fortfarande är höljt i dunkel. Det finns ingen anledning att tro på ett dramatiskt genombrott inom kort. Det handlar om Assads vägval, och detta vägval har implikationer för Libanon, för Irak, för Iran - för Hizbollah och för Hamas - och för Israel, förstås.
Intressant?
Andra bloggar om: Iran Israel Libanon Syrien USA
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Golan är Syriskt, och befrielsen av den Arabiska marken är nära.
“Golan är Syriskt, och befrielsen av den Arabiska marken är nära.” Kan bara tänka mig att du menar befrielsen från Hamas?
Roy, det känns som om du är lite för optimist, vad gäller ledarna.
Jag ser inte hopp i personer som t.ex. Assad.
Jag tror du vet vad han driver i Syrien, varför vänta sig något positivt handlande utanför Syrien?
Visst är det bra att man öppnar dörrar för förhandling
Joomis,
jag tycker mig inte ha givit uttryck för någon optimism.
Bifogade alldeles nyss ett tillägg i slutet av inlägget.
:) ok
Intressant inlägg. På CNN sades att Olmert var intresserad av att prata fred med Syrien för att ta bort intresset från hans juridiska problem med anklagelser om korruption etc. Det är dock inget skäl som du nämner här.
Det är otroligt vilken röra av konflikter och spänningar som råder i MÖ. Det vore underbart med någon liten fredsframgång som ger hopp om att det faktiskt är möjligt att åstadkomma någonting positivt i regionen.
Johnny,
jag nämner det där i det nya inlägget - “Israel Inrikes Intriger”.
Roy
Det är mycket komplicerat som du riktigt påpekar i ditt inlägg. Den gamle Assad och Baathpartiet ser ju Libanon som en del av ett Storsyriskt rike. Och Syrien har ju ännu inte erkänt Libanon.
Kanske lillAssad kan bli lättare att ha att göra med än hans gamle inkrökte fader? Om jag inte är felunderrättad har han utbildat sig i USA och därmed kommit i kontakt med demokrati och ett öppet samhälle. Och det är knappast en negativ erfarenhet.
Kan man bara få honom och Baathpartiet att släppa sina anspråk på Libanon vorer ett stort hinder undanröjt för att få Syrien att lämna den islamistiska Iranaxeln. Då finns inga större skäl för att samarbeta med Iran, Hezbolla och Hamas och Syrien kan då kunna inrikta sina krafter på att uppnå en fred med Israel och normalisera sina förbindelser med USA och väst.
Jag skulle tro det kunde vara ett mycket lockande scenario för Syrien. För de har inget större utbyte av sin allains med Iran mer än Libanon.
Nyckelproblemet för Syrien heter heter alltså Libanon. Israel kommer kräva ett upphörande med stöd till Hezbolla och Hamas vilket defacto är ett krav som leder till en brytning med Iran. Hur ställer sig Assad & co till detta? Vilken väg kommer de välja?
Ska bli mycket intressant att följa den fortsatta utvecklingen.
Min egen uppfattning i den här frågan?
Tja, förvänta er inte ett snabbt genombrott. Dessutom - det finns ingen anledning för Israel att vara överdrivet generösa mot Syrien - idag, under rådande omständigheter. Låt Assad ta itu med det vi kräver av honom, först, sedan kan vi tala om Golan.
Sen kommer en ev. lösning givetvis att innehålla långa övergångsperioder, ev. i form av att Israel leasar området över en period av, låt säga, 20-30 år. Men till en sådan överenskommelse är det långt.
Den stora innebörden är att USA och EU vill känna Assad på pulsen. Med en möjlig konfrontation mellan USA/Israel och Iran/Hizbollah/Hamas - var står då Syrien? Assad kan få dollar och stöd och han kan få komma in i värmen. Men han vet vad han måste göra för att få komma in. Är han redo att göra detta? Kan han göra detta?
Vi har nu inlett en process som handlar om Syriens vägval. Alla väntar på svaret. Well, let´s check him out….
Israel bombar en kärnanläggning i Syrien, och plötsligt vill Assad diskutera fred i dagstidningarna….. Utan någon antydan till avståndstagande från alla terrorister i hans huvudstad. Jättelogiskt att inte associeera det med Olmerts personliga problem. Det hade mycket effektivare skötts i tysthet.
Visst vill Syrien ha amerikanska pengar, men vad de är villiga att ge är inget man pratar om i pressen. “Freden” med Egypten och Jordanien hade inte existerat utan amerikanska pengar. En del jordanier trodde i början på en riktig fred och körde och shoppade i Tel Aviv, en rätt kort tripp, men…….. Egyptierna blev från början stoppade att åka till Israel trots “freden”.
Regeringen Olmert åker till Mubarak och berättar allt om förhandlingarna med palestinaaraberna, men vägrar säga samma sak till sin egen regering, han råljuger till Shas. Har det inget att göra med hans personliga problem?
Som sagt….den här reaktionen vittnar om vad som pågår: Ahmadinejad surnar till
Quidquid luce fuit, tenebris agit…
Undra på det? Snacka om att dra mattan under fötterna på honom :)
Projekt på Golan i kontrast till Land-mot-Fred rykten: Business heights
Kan verkligen Israel tänka sig att överge det Golan som i så många inlägg prisats som det yttersta rekreationsområdet för israeler och som utgör en grundläggande israelisk, strategisk stödjepunkt?. Att den israeliska vänstern utan betänkande anser så, har jag förstått, men vad tycker mainstream israeler?
“Det är USA som vill ha samtal. Det är USA som har fått Olmert till bordet. Det är USA som med hjälp av Turkiet har fått Assad till bordet. Det är USA som, efter att ha reviderat sin neokonservativa agenda om att sprida demkrati i arabvärlden, nu söker komma åt Iran och Syrien och dessa länders kopplingar till terroristgrupper av olika slag.”
Jaha?
http://www.radiobergen.org/governments/secrets.html
Men men, vi struntar i historiska fakta, såsom att Syrien använd området som bas för att sen terrorisera och massmörda judar.
Nä nu ska insatta snillen spekulera. Tjho o tjim, här ska fixas fred. Och för att garantera freden, och inte återupprepa fiaskot med Gaza- därifrån det numera dagligen regnar raketer på israeler, så ska vi hitta på en jättepättebra garant som fungerar bättre än fiaskot gaza. Fast vi hittar på det senare. Kanske.
För nu minsann, ska vi visa att vi litar på diktatorn.
Vars befolkning flyr i tiotusentalen från regimen årligen, många får asyl i sverige.
Deras ledare ska vi lita på. Främst ska vi lita på att hans signatur på ett paper hedras.
Ja samma klanledare som tidigare massakrerat sin egen befolkning och ockuperat Libanon, samt stödjer allehanda terrorrörelser. De är en bra fredspartner i klass med PLO. Och för att visa vår goda vilja ska vi ge dom ett militärstrategiskt övertag.
Om det sen börjar regna raketer, kulor, eller terrorister, från nuvarande eller nästa dikator, ser jag redan framför mig socioliberala hippies i Haifa och Tel-Aviv muttra “hur gick det här till?” tillsammans med det nu klassiska
“Vem kunde ha förutsett det där”?
Dannie,
vem är måltavlan för din raljerande kritik? Undertecknad, eller de israeliska ledare som har ansvaret för att säkra fred och ekonomisk blomstring i Israel?
Men låt mig då bara säga följande:
Jag kommenterar det som sker. Är jag optimistisk ang. fredsmöjligheterna med Syrien? Nej, men frågan är egentligen överflödig.
Sen har jag här ovan, och på andra ställen, talat om att det senaste förhandlingsspelet utgör en del i ett större och övergripande drama. Det finns ingen anledning att förvänta sig ett genombrott ang. Golan. Jag upprepar:
Det handlar om Syriens vägval. Det handlar om att USA, EU - det internationella samfundet - sätter press på Assad i syfte att åstadkomma geopolitiska förbättringar i regionen - i Libanon, i Irak, på Västbanken och Gaza - och i kampanjen som syftar till att stoppa Irans kärntekniska ambitioner.
Men Dannie - kan det vara så, att du betraktar sådana ledare som Rabin och Sharon som socioliberala hippies?
BR,
vem är vänster och vem är mainstream? Vad var Sharon? Vad var Rabin? Vad är Olmert?
Jag, liksom många med mig, ser hellre en uppgörelse om Västbanken än om Golan. Det finns ingen anledning att stressa fram någonting om Golan. De fina höjderna utgör nu en spelplan, varifrån man siktar på Iran, på situationen i Libanon osv.
Om de neokonservativa en gång drömde om att bomba och pressa fram demokrati i Mellanöstern, så är det ju andra idéer som numera dominerar agendan. Det finns en liten öppning just nu som handlar om att förmå Assad att justera sina geopolitiska relationer. Det är riktigt att känna honom på pulsen.
En uppgörelse om Golan ligger långt fram i tiden. Och en sådan uppgörelse kommer, i bästa fall och i den bästa av världar, att ingå i en stor och regional lösning.
Dessutom, Dannie - vi talar även om att FN vill in och inspektera det nordkoreanska, och numera bombade, bygget i Syrien.
Hur fick världen reda på det här?
Genom Israels bombning.
Vem var ytterst ansvarig för beslutet att bomba?
Olmert.
Samme Olmert som nu svarar på USA vädjan om att förhandla med Syrien. Samme Olmert som gör det som främjar Israels intressen. Samme Olmert, vars fru är en socioliberal konstnär….;)
Poängen med Syrien-utspelet
I en Haaretz-artikel ser vi dag exempel på en vilseledande kommentar:
“A senior official in the Prime Ministers bureau said that ´the Syrians are serious and their intentions appear to bo sincere. It is clear that if we reach an agreeement it will be possible to implement it´”.
Och så den litet tramsiga desinformationen:
“´The sources say it should be easier to reach a deal with the Syrians because the issues on the Syrian front are only territorial (min kursivering), while those relating to the palestinians concern a number of sensitive matters including land”.
Nej då, inte alls. Det kan tyckas som om Israel/Syrien-frågan endast handlar om det trevliga Golan-området, men så är det verkligen inte. En förhandling med Syrien, med åtföljande överenskommelse, inkluderar sådana saker som Hamas kontor I Damaskus, stödet till Hamas och Hizbollah, situationen i Libanon, nordkoreanska byggnationer, kopplingen till Iran m.m.
Så även om israeler och syrier sätter sig ner för att till synes bara förhandla om territoriet, så vet alla att en överenskommelse om territoriet är kopplat till alla andra frågor. Kort sagt: ingen israelisk evakuering från Golan förrän Assad har tagit itu med de andra frågorna.
Sedan finns ju den gamla önskedrömmen (våta drömmen?):
Ingen israelisk evakuering från Golan förrän Syrien har blivit en demokrati....
Till detta får vi återkomma. Många gånger.