Samhällsdarwinismen åter i Mellanöstern
Av Michael Diamant • 2008-05-05 • Kategoriserat under: Allmänt, Intressant just nu, SyrienI Israel beslutats för en tid sedan att en barriär skulle byggas mot Egypten. Avsikten är att upprepa de framgångar gentemot infiltration som barriärerna mot Gaza och Västbanken utgör. Tidpunkten kan inte vara mer kritisk för nu börjar det nämligen röra på sig i Israels enorma grannland i väster. Samtidigt börjar även Syrien och Jordanien få allt större interna problem med samma grundorsaker som Egypten.
Förutom enorm befolkningstillväxt är Mellanösterns samhällen påtagligt statiska både gällande ekonomi och sociala förändringar. Eftersom det saknas ett starkt yttre tryck likt 1800-talets Europa som slukade alla som inte reformerade sig, har stagnationen blivit ett faktum. För att förändringar ska ske behövs det därför en inre kris och en ordentlig sådan (a la Milton Friedman)för att förändring ska vara möjlig.
Och nu har krisen kommit. Bakgrunden är att Egypten av idag har sju ggr så många innevånare jämfört med år 1900. Syrien har 8 ggr och Jordanien 12 ggr så många innevånare som vid förra sekelskiftet. Samtidigt är den ekologiska bärkraften i regionen låg och överbefolkningen ett faktum. Egypten, Jordanien och snart Syrien måste nu förlita sig på import för att klara sin livsmedelsförsörjning och är därför mycket känsliga mot prisökningar på världsmarkanden. Eftersom den ekonomiska utvecklingen inte hängt med och fyndigheterna av olja och gas är otillräckliga så börjar levnadsstandarden i särskilt Egypten men även Syrien och Jordanien nu att sjunka för allt större delar av befolkningen. Priserna på råolja och livsmedel har ökat flera gånger de senaste åren. Samtidigt stiger behovet av transporter och livsmedel i länderna för varje år i takt med den stora befolkningstillväxten och en viss men mycket ojämnt fördelad BNP/per capita-ökning. För att håla nere priserna på bensin och livsmedel pumpar regimerna ner miljoner i subventioner och Egypten får även amerikanskt stöd för detta. I takt med stigande världsmarknadspriser blir subventionerna allt dyrare att upprätthålla och ofta ottilräckliga. Infaltionen skenar iväg och vanligt folks köpkraft undergrävs. Resultatet är brödkravaller med flera dödsoffer som följd.
Nu har regimerna i Syrien, Egypten och Jordanien delvis vaknat och inlett ett omfattande reformarbete och tillväxten har varit god de senaste åren, men helt ottillräcklig. Problemet är nämligen att befolkningen fortsätter att växa hastigt samtidigt som ett undermåligt utbildningsväsende omöjliggör en samhällelig modernisering. Kineser är billigare än Egyptier, Syrier och Jordanier och samtidigt mycket bättre utbildade och produktivare. Den grava överbefolkningen i Egypten slukar dessutom den jordbruksmark som ska försörja dem (De idag 78 miljoner Egyptierna trängs nämligen längs Nilen, på en yta stor som tre Israel).
Om livet under diktatorn var svårt men uthärdligt blir det alltså nu en katastrof för många. Om fortsatt pasivitet leder till sväldöden eller grav undernäring kommer “massorna” att bli mer revolutionära av sig. Kort sagt, länderna i Israels närområde, Egypten, Syrien och Jordanien står för inför katastrof. Märkligt nog är det alltid Israels överlevnad som diskuteras, när Israel garanterat överlever alla grannländer utan undantag.
Liknande poster:
Michael Diamant är 26 år och Stockholmsansvarig för ett marknadsundersökningsföretag. Pappa till en liten dotter. Bor i Stockholm men har morfar, morbor och kusiner i Israel.
Alla texter av Michael Diamant
Tack för intressant artikel, Michael.
Jag undrar dock hur den radikala islamiseringen kan sägas påverka status quo, och hur det interna hotet från islamister riskerar att ytterligare sänka varje hopp om framtid för den egyptiska befolkningen. Bör vi förvänta oss ett Iran-liknande eller Hamas-liknande Machtübernahme i Egypten snart?
Som min fru säger”Det är bättre att Israel mår bra och är utsatt för omvärldens olika fördömanden än att Israel mår dåligt och är föremål för världens sympati.”
Men så länge som Mein Kampf och Sions Vises Protokoll är allmänneligt arabiskt tankegods lär inte araberna skylla sin misär på andra än världens judar.
En intressant grej som jag såg på TV igår handlar om bloggare i arabvärlden och hur deras rapportering påverkar samhället, speciellt i Egypten (det var ett program från Al Jazeera som refererades i israelisk TV). I kombination med utvecklingen Michael beskriver ovan blir det en rätt explosiv blandning.
Titta på denna artikel som handlar om utredningen som utrett vilka det var som dödade palestinska familjen förra veckan.
Det var israeliska armen som gjorde den.
Titta också vilka som jämt blogglänkar till liknande artiklar.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152955
Johan
Det första som skulle hända om muslimska brödraskapet skulle få makten är att man skulle säga upp alla handelsavtal med Israel i strid med de överenskommelser som Egypten har med Usa och israel. Jag tror dock inte att man vågar säga upp fredsavtalet. Hur som helst skulle ett islamistiskt maktövertagande frånta Egypten det amerikanska bistånd som hälper regimen att bemästra prisökningarna. Ännu mer hunger med andra ord och än sämre möjligheter att bemästra situationen.
Som sagt, det är en omöjlig situation som Egypten befinner sig i och det är mycket möjligt att islamisterna tar makten, för jag tror inte att Mubarak fixar ett överlåtande till sin son.
BR
Du har helt rätt. Redan nu har man delvis börjat skylla svälten på Israel i bloggvärlden. Men de opinonsundersökningar jag läst på egyptdaily är upplyftande då man håller regimen ansvarig. Tyvärr finns det en uppsjö av egyptdaily så jag får återkomma när jag hittar undersökningen.
Anna
Jag bloggarna undergräver regimen än mer. Men de banar tyvärr inte för demokrati (som flera av dem är anhänngare av) utan till att muslimska brödraskapet tar makten :(. Som sagt, det är ingen lätt situation landet befinner sig i och det hjälps inte av att varje egyptisk kvinna (särskilt de fattiga och sämst utbildade) föder i snitt 3,1 barn. befolkningsexplosionen måste få ett stopp annars går det aldrig att reformera utbildningsväsendet eller förbättra levnadsstandarden.
http://www.prb.org/Datafinder/Geography/Summary.aspx?region=9®ion_type=2
Om du tittar på denna hemsida kan du få en bild av krisen. De fattigste och minst utbildade egyptiskorna föder i snitt 4,0 barn mot de rikaste kvinnornas 2.9. De som har sämst möjligheter att försörja eller förbereda sina barn för den moderna världen är de som bidrar mest till befolkningstillväxten. Det går inte ihop!