Så kan det gå
Av G. Tikotzinsky • 2008-01-02 • Kategoriserat under: Allmäntför länder när de slutar sponsra terrorism. Libyen tog igår (tisdag) över ordförandeskapet i FNs säkerhetsråd. Kanske en modell för Syrien eller till och med Palestinska Myndigheten att granska närmare.
G. Tikotzinsky är bosatt i Israel där han verkar som styrelseordförande i flera kibbutzägda industriföretag. Han har en BA-examen i internationella relationer och en MBA-examen. På den politiska höger-vänster skalan identifierar sig Tikotzinsky som oberoende naturvän.
Alla texter av G. Tikotzinsky
Äntligen har Israel en riktig vän i säkerhetsrådet - Khadaffi.
Nu kan han ju inte, som tur är, på egen hand driva igenom anti-israeliska resolutioner, men jag förutser ett antal surrealistiska debatter framöver.
Även om USA kommer att stoppa ev. dumheter, så har Khadaffi, i egenskap av ordförande, möjlighet att initiera vissa frågor och debatter.
Igen - Libyen kan inte driva igenom anti-israeliska resolutioner, men man kan bedriva fientlig opinionsbildning.
Lägg detta på minnet.
Man har nu en månad på sig att, efter bästa förmåga, använda Säkerhetsrådet som plattform för att ytterligare underminera Israels ställning inom det internationella samfundet.
Det här är inte en stor och ödesmättad sak för Israel.
Men från min horisont, som bl a handlar om att bevaka det internationella propagandaspelet, så tycks det nu som om
vi kommer att få åtnjuta en och annan absurd medie-händelse.
Khadaffi´s visdom ska nu gå på export…
Roy.
Gott nytt år på dig.
Goda råd lär nog komma från Khadiffi men han har tappat gneiset, och ålderns visdom kommer nog att ge örfilar både till vänster och höger. Kan tänkas att han har rest tältet utanför FN-skrapan där man på nåder blir inbjuden.
Och hur var det nu med Khaddafis son Seif al-Islam som hade kontakter med israeler?
Gott Nytt 2008, Paul. Visst är det väl trevligt att köra dubbla årsfiranden. Årets Huvud och Sylvester. Tiden går, men vad består?
Seif är en schysst snubbe. Det blir fred och kärlek mellan Israel och Libyen.
Sen har jag alltid blivit upphetsad av Khadaffis beväpnade damer. Så jag hoppas kunna hälsa på i tältet.
För en dryg månad sedan träffade jag en libysk konsult i London. Han var trevlig och hade ganska flummiga uppfattningar om Israel. Vi skålade i alla fall och kom överens om att fortsätta samtalet i Tel Aviv. Jag försökte förklara skillnaden mellan Tel Aviv och Bet El, men han hade uppenbara svårigheter med att föreställa sig de drogexperimenterande hippiejudarna vid Medelhavet, kontra de nationalreligiösa extremisternas dyrkan av den heliga marken i Judéen och Samarien. Men vi var två heteromän mitt i livet på en pub i ett regnigt London, en svensk-israelisk jude och en libysk arab, och just där och då dominerades vårt universum av tankar kring öl, kvinnor, börsutvecklingen samt en liten, löjlig och påklädd hund som gav ifrån sig uppgivna skall utanför puben.
Peace - and cheers!
Khadaffi borde ta med sig tältet om och när han besöker Israel. Jag tror faktiskt att Khadaffi kan bli en älskad kultfigur i Israel. Men om han drabbas av terroristiska recidiv - ja, då får vi dra upp tältpinnarna och stoppa upp dem i den tunnel där mörkret aldrig ger vika…
Khaddafi låter ju som en normal person. MEN! Vänta, är det inte han som brukar bli utslängd från de flesta mötena?
Noterbart:
Debatten här ska handla om att Libyen inlett ett bättre samarbete med västvärlden och hur resten av länderna i området som styrs av högerextremister ska börja följa samma exempel..
Den ska inte handla om hur detta kan gynna Israel.
Vidare diskussionsbart är hur Khaddafi har kniven mot halsen egentligen i sin relation till USA uhm..uhm..