Reepalu trampar rejält i klaveret
Av Mathias Hellsten • 2010-01-27 • Kategoriserat under: Antisemitism, Intressant just nu
Skånskan har på sistone haft några artiklar om Malmös judiska befolkning, som krymper eftersom judar inte känner sig säkra i Malmö och fler och fler väljer att flytta därifrån.
I samband med detta har man intervjuat Ilmar Reepalu, Malmös “starke man”, för att se vad Malmö kommun gör, eller avser göra för att ändra denna tråkiga situation.
Svaret blir: ingenting. Det är inte en fråga för Malmö kommun. Det judar kan göra är att polisanmäla övergrepp. Möjligtvis att man kan undervisa om värdegrunder i skolorna. För om man blir förföljd för att man är jude i skolan är det ju mobbning.
På frågan om han själv kan bidra till att dämpa aggressioner mot judar som inte är inbladade i mellanösternkonflikten svarar han inte. Han säger att Israel betedde sig illa i Gaza, och är en varböld. Att antisemitism och sionism antydningsvis är i stort sett lika illa. Och att det inte handlar om Malmös kommunalpolitik.
Istället för att svara vad han som ledande politiker kan göra för att judiska Malmö-invånare ska kunna känna sig säkra, svarar han alltså att det inte är en fråga för kommunen överhuvudtaget, och väljer istället att meddela att Israel betedde sig oproportionerligt i Gaza förra året och att landet är en varböld.
Istället borde judarna själva se över hur man beter sig. Judiska församlingen var med och arrangerade en demonstration för Israel för inte allt för länge sedan (den vars deltagare fick fyverkerier och flaskor kastade på sig). Om man inte gjort så kanske det skulle sett bättre ut.
Den som utsätts för övergrepp bör alltså se över sitt eget beteende. “Måste du bete dig så utländskt? Hade du inte en så kort kjol på dig?” Känns argumentet igen?
Det var länge sedan jag läste någonting som gjorde mig så illa berörd om en folkvald. Med Sverigedemokrater förväntar man sig trots allt den här typen av dumtramp. Men inte från en företrädare det parti jag röstat på i stort sett hela mitt vuxna liv.
Nu kommer det naturligtvis menas på att jag skulle anklaga Reepalu för att vara antisemit för att han kritiserar Israel. Det kan han, som han själv påpekar i artikeln, göra hur mycket som helst som privatperson. Det rör mig inte ryggen, och det är ganska många som gör det förutom honom. Men att han inte kan se att en etnisk minoritet i hans kommun skulle känna sig hotade, att det möjligen är deras eget fel och att det inte är politikernas problem att så är fallet gör mig ganska bestört.
Nej, jag tror inte Reepalu är antisemit. Jag tror att han är rätt övertygad antirasist. Men det tycks ha slagit över en smula. Och jag vet inte, men om man har den synen på förtryck att den förtryckta borde ändra på sig – precis som om man tycker att mobboffret borde byta skola, den våldtagne borde ha haft andra kläder på sig och andra tankar om att offret har sig själv att skylla – så kanske man inte är så lämplig att styra i en kommun?
Liknande poster:
Mathias Hellsten Var tidigare skribent och redaktör på numera islagda Maskilim.
Alla texter av Mathias Hellsten
Man kan mycket väl vara antirasist och samtidigt antisemit. Man är då selektiv antirasist och det är nog den rätta benämningen på Reepalus antirasism eller rasism. Dvs. mot rasism som riktar sig mot vissa grupper men inte mot andra. Jag tror faktiskt det är en mycket vanlig form av rasism eller antirasism.
Jag tycker att Mathias är diplomatisk i överkant. Låt oss ta en titt på vad Illmar Reepalu faktiskt säger.
“Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre väl.”
Ilmar Reepalu likställer alltså a) ett Europeisk idékomplex som under 1500 år plågat, kastat ut, pogromat, förföljt, mördat och beljugit ett helt folk, och vars obeskrivbara konsekvens innebar det industriella mördande av 6 000 000 miljoner människor varav 1,5 miljoner barn under nazismen med 2) det judiska folkets strävan att skapa sig en fristad från dessa förföljelser och ett nationalhem i Israel och självt styra sitt öde.
“Konflikten kan människor ta ställning till. Det gör jag också. Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld förstås. ”
- Att jämföra grupper av människor eller länder med sjukdomstillstånd är rasistens adelsmärke. Rasisten bestjäl den/de utpekade på allt människovärde och förringar dem till mindre än ogräs.
“Finns det en risk att dina uttalanden i en internationell konflikt spiller över på Malmö?
– Även om jag jobbar med kommunalpolitik kan jag ha en uppfattning i frågor som handlar om övergrepp i världen. Men jag uttalar mig inte som kommunpolitiker.”
- Det här är så **in i helvete dumt** att det knappt går att kommentera. Det är synnerligen tveksamt om en partiledarutfrågare kan uttala sig “som privatperson”. Men vi kan väl alla vara överens om att Fredrik Reinfeldt, Bibi Netanyahu eller Brak Obama inte kan det? Allting som en fullblodspolitiker säger om politik gör han som offentlig person och i egenskap av politiker. Och att någon alls bryr om vad Illmar Reepalu har att säga i utrikespolitiska frågor beror på att han i egenskap av Malmös oomstridde hövding är en av landets kanske 20 mäktigaste människor.
“Ilmar Reepalu menar att inte bara politikerna har ansvar för judarnas situation i Malmö. Judiska individer och församlingen har också möjlighet att påverka hur omvärlden uppfattar dem.”
Det är alltså judarna det är fel på. De ska inte hålla fredsdemonstrationer i Malmö, bära kippa, davidsstjärna eller tycka om Israel. Gäller samma sak muslimer? Ska de tycka nåt särskilt om konflikten mellan Israel och Palestinierna för att gå fredade i Malmö?
Slutligen: Ilmar Reepalu kom som ettårig flykting från Estland då han föräldrar flydde från kommunisternas härjningar. Av uppskattade 4700 judar slaktades alla utom något dussin. Så Ilmar vet exakt vilken lyra han spelar. Det vedervärdiga i hans intebjusvar ställs i stark kontrast när talesmannen för Malmös Islamic Center säger exakt vad en alla moraliska människor skulle säga efter att ha läst Skånskans artikelserie: Att han som muslim tsjälv tillhör en utsatt grupp och således har mycket lätt att indentifiera med de utsatta judarnas rädsla. Att han tycker att attackerna mot Malmös judar är förkastliga och att Malmös politiker borde markera mot den ökande antisemitismen.
Ilmar Reepalu borde skämmas.
Mathias.
“Nej, jag tror inte Reepalu är antisemit”
Nej, Reepalu är inte antisemit. Han bara låter som en.
Varböld kan han vara själv! :(
Reepalu förvånar verkligen när han likställer sionism med antisemitism. Han borde ställas mot väggen och motivera sitt påstående. Faktum är att han inte har ett hum om vad sionism är. Hade han det skulle han aldrig gjort den jämförelsen.
Jag ser Reepalu i likhet med redaktörena för antisemitbladet, tokvänstern och islamister som antisemiter och därmed selektiva rasister i motsats till brunvänstern som är fullblodsrasister.
Något mer äcklande än det denna Ilmar Reepalu uttalar i Skånskan kan jag inte ta mig till minnes att en ledande svensk politiker uttalat i modern tid.
Bör påpekas att Ofer har fullständigt rätt. Jag ÄR diplomatisk i överkant. Det kanske är något av min roll på Al-Hamatzav, vad vet jag. ;) Hursomhelst retade det gallfeber på min kollega från Maskilim när den var aktuell och detta var delvis anledningen till att den lades ner i förtid. Nåväl, jag antar att jag helt enkelt är väl integrerad i trygga Sverige, något jag å andra sidan tycker är rätt sjysst. Det finns gott om skribenter här som ställer skåpet där det ska stå medan jag velar runt med måttbandet.
Innan alla lallare kommer dragande med meningslösa kommentarer: ovan ska var “6 miljoner”. Inget annat.
reepalu är dumhetens förhud!
“Nej, jag tror inte Reepalu är antisemit. Jag tror att han är rätt övertygad antirasist.”
Ärligt talat, trodde det där var ett skämt, fortsatte att läsa för att hitta en punch line, men den lyste med sin frånvaro.
Efter läst intervjun med Reepalu är jag mer än tidigare övertygad om att han är en råbarkad antisemit, uppviglare och med sin kommentar hur “sionism” inte är accepterat i Malmö (vem är han att ställa sig över svensk demokratisk åsiktsfrihet f.ö?) misstänker jag att hans våta dröm är ett nytt Polen -68 i malmöitisk tappning.
Och han är ju på god väg, genom att låta hans väljare jaga judarna från staden medan han sitter i och säger något i likhet med “Hey, vi diggar inte sionism här, helt enkelt, och btw judiska församlingen får skylla sig själv att de utnyttjade sin demokratiska rättighet (fyfan för den) och arrangerade en fredsmanifestation med kopping till Gaza”.
Klart att Reepalu är antijude. Hans hatiska uttalanden mot Israel är inget annat än hets av högsta rang. Men eftersom det är inte är frågan om judar och istället kodordet Israel får han igenom det. En människa som ljuger om judars egenskaper, handlingar eller mål är en minst en antijude och i värsta fall en judehatare. Reepalu har uttryckt tillräckligt många lögner om judiska israeler i grupp.
Var tid har sin egen judefientlighet och var tid har också sina förlåtande, förstående, förklarande judar som vill passa in, inte bråka, inte väcka uppmärksamhet, inte störa. Men var tid förefaller också en tidpunkt där det är för sent att inse vad som faktiskt hände. Konsekvenserna är något som blir senare generationers uppgift att sörja.
Det här har bara början. Bättre att sätta hårt mot hårt redan från början och tala om för världen att vi inte tolererar fler förföljelser. Är vi fortfarande för fega?
(skribenterna ovan oräknade)
Den där reepalu borde få sig en rejäl högerkänga i skrevet. Han skyddar alla stackars araber som är utrpräglade antisemiter som bor i Malmö.
Denna antisemitiska våg som kommer ifrån araber i Sverige måste upphöra.
Dags att minska invandringen ifrån arabiska länder kraftigt.
Huruvida man skall förära Reppan titeln “antisemit” eller inte är jag inte rätt person att avgöra men hans vedervärdiga åsikter har omisstagliga antisemitiska tendenser. Han är hursomhelst ett jävla as och jag hoppas gud skänker honom en klase svidande hemorojder som belöning för sitt flitiga arbete att göra Malmö judefritt.
Jag tycker att alla skall maila sin åsikt i frågan till Ilmar Reepalu personligen, det har jag precis gjort:
ilmar.reepalu@malmo.se
Sjukt! Att han ska få kalla sig “kommunpolitiker”. Jag kan inte fatta att han jämställer Sionism med antisemitism!!
Jacobi
Hela FN-systemet, vänstern och arabvärlden gör ju samma sak!
Judarna är de enda som har fått sin frihetsrörelse utsedd till rasistisk av FN och även om det togs tillbaka formellt är alla länder utom ett 10-tal helt överens om att det är så. Till och med vår utrikesminister lovprisar lögner om judars handlingar och ljuger om rättsliga förhållanden som rör judar. Frågan är om han inte, som sina tidigare kollegor, finnansierar krig mot judar.
Så här har judefientlighet alltid sett ut. Var tid har sin variant och var tid blickar tillbaka och säger något i stil l med “ja, den tidigare judefientligheten var förkastlig men nu är det ju faktiskt riktiga problem med judarna”. Man har bara bytt namn till sionsiter, israeler, israelska armén, israelska regeringen, judar i Malmö som demonstrerar för Israel osv. Och samma uppvisningsjudar (judar som håller med om att det är fel på judarna) som förr. Det nya är ett mer softikerat språk och i den islamska världen är det inte ens det.
De enda som inte vill förstå det är vi judar som, många av oss, vill inbilla oss att den här gången är det annorlunda.
Själv bjokottar jag numera alla holocaustmanifestationer. Världen lärde sig aldrig något från Shoa och ofta är det våra mest såta fiender som begråter vår historia samtidigt som de försöker förstöra vår framtid.
Danny Kohn #11
Vilka “vi” är det som ev. fortfarande är för fega? Judarna i allmänhet? De svenska judarna? Svensk-israelerna?
Rasism, hat och våld går i oförutsägbara konjunkturer. Vi kan bara hoppas att de svenska politikerna och myndigheterna griper in i tid för att kväsa nästa runda av rå och våldsam antisemitism.
Sen borde du, Danny, ansluta och bli israelisk medborgare. Detta är vårt bästa svar. Ett trevligt hem, en fruktad försvarsmakt, ett spännande samhälle. Fega israeler? Du hör hur dumt det låter.
Jiinge, du er det man kallar för ett “troll” eller “flame-baiter”.
En sarkastisk sådan.
Roy
“Vilka “vi” är det som ev. fortfarande är för fega?”
Du? Jag? Vi alla? Kollektiv feghet?
“Rasism, hat och våld går i oförutsägbara konjunkturer. Vi kan bara hoppas att de svenska politikerna och myndigheterna griper in i tid för att kväsa nästa runda av rå och våldsam antisemitism.”
Det är just den här typen av naivitet som jag talar om. Reepalu har just avfärdat rasism som en kommunalpolitisk fråga. Däremot är att ljuga om Israel offentligt en kommunalpolitisk fråga. Däremot är det att fördöma judar som demonstrerar för Israel en kommunalpolitisk fråga.
Med en utvidgning av termen jude till att också innefatta israel och sionist har judar en stor del av svenskarna emot sig. Tror inte inte att det återspeglas hos politikerna? Hörde du några omfattande protester när Carl Bildt ljög om judar (israeler och Israel) rätt och istället för att tala sanning försökte får EU att fatta beslut om att dela Jerusalem?
Så, Roy B. Vilka politiker är det du hoppas på? De som anser att islaminspirerat judehat är en ordningsfråga?
Det finns inget oförutsägbart här.Vad som händer i Malmö fullständigt förutsägbart och har också förutsagts. Och det har inte bara hänt i Malmö utan också i Stockholm. Och det kommer att hända igen.
Du kanske tillhör de som inte vill se? Det kanske är för obehagligt för dig? Eller kanske du har varit så “i det internantionella smöret” att du inte längre kan se? Eller kanske du ser saker med israelers ögon där judefientlighet kanske finns, men inte i Israel? Vad vet jag. Men de som flyttar från Malmö kan se, vet vad de ser och vet varför de flyttar.
Är inte “hoppas” bara ett annat ord för feghet?
Jag sympatiserar nog med Matthias Hellstens sätt att vara diplomatisk i överkant. Tycker inte att storsläggan och de bombastiska uttrycken alltid går hem bäst. Less is more. Men OK, inte alla har samma litterära smak som jag.
Förstår inte varför man ska vara diplomatisk och stryka en klart demagogisk person medhårs när man skriver om honom för att belysa om dennes flirt med antisemiter och uppvigling till fördrivning.
Diplomatisk kan man vara i direkt debatt med personen i fråga.
I annat fall framstår det som om man försvarar sig i underläge.
Är det så kontroversiellt att en person är rasist eller antisemit idag, att man måste förneka det? Det är inte som att säga han är en reptil.
Att förlita sig på allmänhetens empati mot den utsatte är dumdristigt, för verkligheten är att ingen bryr sig,. Storsläggan är helt klart nödvändig att ta fram ibland istället för att försöka nå en populistisk xenofobs icke-existerande samvete.
Thats my piece.
Förresten – vill inte verka tjatig – men kan ni inte fixa twidgeten för “senast kommenterat” i högerspalten. Bloggen blir mer levande då.
Danny,
här på al-hamatzav finns ett stort antal inlägg där jag påtalar antisemitiska och/eller allmänt korkade och dumdryga fenomen i Sverige. Du får gärna tycka att jag är en mes som röstade på Sharons parti, men att kalla mig för naiv är i tramsigaste laget.
För judar i galut har det genom historien ofta handlat om att tvingas uthärda oförutsägbarhet och nyckfulla regimer. Det kan väl ändå inte vara en nyhet för dig? I Sverige idag, och mer specifikt – i region Skåne och Malmö, finns nu inte bara antisemitism i ord och handling, utan även ett “farligt” kommunalråd. Farligt, i den meningen att han trivialiserar hatbrotten, samt att han jämställer sionism med antisemtism, samt att han förväntar sig att judarna i området ska ta avstånd från “Gjutet Bly”. Det är en allvarlig situation. Forts följer. Jag känner inget annat än förakt för Reepalu. Vi håller ögonen på honom.
Samtidigt, utan att förringa allvaret i situationen, har vi det öppna och demokratiska samhället att tacka för att saken har uppdagats. Polisen bryter sig inte in i judars hem på nätterna. Politiker tar avstånd från Reepalu. Och – även i Skåne går antisemitismen i konjunkturer. Det är en ringa tröst för de judar som nu har trakasserats och är rädda, men är ändå ett faktum som måste vara med i analysen. Jag tar situationen i Malmö på största allvar. Det finns en stor och uppenbar risk för nya och grövre hatbrott. Media måste göra mer för att uppmärksamma och informera om situationen. Reepalus ord är en skam, och andra politiker måste träda fram och tala klarspråk.
Sen kan man kanske undra om det inte är du som är naiv. Varför stannar du i Sverige? För att du hoppas att folk ska komma till sans och att antisemitismen ska försvinna – en gång för alla? Det kommer ju inte att ske. Alltså upprepar jag min rekommendation: Gör som jag gjorde för många år sedan. Gör aliyah. Ta på dig Tzahals uniform. Studera och jobba (betala skatt). Det är liksom poängen med Israel. I galut kan det vara bra en tid, men förr eller senare drar den antisemitiska skiten i gång igen. Så du bör granska din egen naivitet.
Så kampen i Sverige fortsätter. Man får inte förringa situationen, men heller inte försöka frammana bilden av att Sverige idag är som Tyskland på 1930-talet. Jag har alltså varnat för att Reepalus och andra politikers dumheter kan leda till en förvärrad situation med stora och blodiga hatbrott. Jag kommer att upprepa dessa varningar. Andra gör likadant. Det går att göra mer i Sverige för att förhindra hatbrott, men det går inte att utrota antisemitismen en gång för alla. För den som stannar i Sverige, och bryr sig i samhället, finns inget annat än en kontinuerlig kamp. Sen har vi de judar som föredrar att använda sin tid och energi åt någonting annat. Åt ett liv i Israel, t ex.
Roy
Känner dig inte privat och har ingen särskilt anledning att karaktärisera dig som person. Att därför lägga orden i mun på mig som om jag hade anklagat dig för att vara en mes är inte rätt. Däremot anser jag mig ha rätt torrt på fötterna för att karaktärisera judar i olika grupperingar väl medveten om svagheten i generaliseringar när det gäller individer.
Har ett långt tag läst dina skriverier en längre tid och ibland funnit dem välfunna, ibland funnit dem mer än sorgliga givet den “CV” som du publicerat här. Men det kanske är förhandlarens lott. Att vilja se alla sidor – även de som inte har något berättigande? Sedan skriver du upprepat till mig om ditt röstande på Kadima. Du kallar det Sharons Kadima väl medveten om att det inte var Sharons Kadmima. Själv har jag aldrig frågat dig vad du röstade på?
“För judar i galut har det genom historien ofta handlat om att tvingas uthärda oförutsägbarhet och nyckfulla regimer. ”
Oförutsägbarhet och nyckfullhet har hela mänskligheten uthärdat och fortsätter att uthärda. Det finns inget särskilt judiskt öde förknippat med oförutsägbarhet och nyckfullhet. Det som det finns en judiskt öde förknippat med är världsrekordet i förföljelse. Förföljelsen har verkligen inte varit varken varit oförutsägbar eller nyckfull när de väl startades upp. Den har gått upp och ned i vågor med ständig ny påhittad djävulskap mot oss avslöst av perioder som har varit lite lugnare. Så har det varit under islamsk, under kristen och under sekulär maktutövning. Det är också därför Haredim inte, som de flertalet övriga judar, håller någon särskild Shoa-högtid. Shoa innebär nämligen ingen artskillnad. Bara en gradskillnad. Och den var egentligen bara var en funktion av teknikutvecklingen. Det gick, därför hände det.
Nu till Sverige. Fientligheter emot judar finns i hela Sverige, överallt. Att plötsligt överfokusera på Malmö är som att se 1/8-delstooppen men inte se de 7/8 av isberget. Har sett och hört talas om denna fientlighet ända sedan jag var barn.
Den svenska judefientligheten är som den europeiska i allmänhet byggd på flera “ideologiska” grunder. Vänsterideologi, högerideologi, islam, kristendom, oppinionsföljsamhet – populism samt allmänt kultur och traditioner. Därför finns den inom politiken, inom den religiösa sfären, inom myndigheterna, inom näringslivet och hos folk i allmänhet. Den svenska judefientligheten är kartläggningsbar och prognosbar dvs. långt ifrån nyckfull eller oförutsägbar.
Du skriver att du inte vill förringa situationen och sedan förefaller du i din påföljande text exakt det. Dessutom med en sorts negativ bevisföring. Varför i hela fridens namn ska jag vara glad för att “Polisen bryter sig inte in i judars hem på nätterna.”! Vad har det överhuvudtaget med ämnet att göra?
Som jag ser det skriver du att du tar saken på fullt allvar men förringar den så fort du börjar skriva. För det handlar inte om Reepalu. Han är bara ett av symtomen på hur långt det har gått. Han är bara ett av nedslagen i den långa serie av upptrappningar som fanns latent kulturellt hela tiden men började på allvar efter 1967. Varje år tas ett nytt och mer kännbart steg allt medan du – du påstår ändå att du besitter ett visst inflytande – och andra i samma positioner lugnt och överslätande säger: “Vi håller ögonen på honom.”
Mitt svar är: Jo, och det är vad jag fruktar.
22. Adler
“…fixa twidgeten för “senast kommenterat” i högerspalten.”
Ännu en som predikar i Sinaiöknen! Om vi blir flera så kanske någon hör oss:-)
20 Anna
“Tycker inte att storsläggan och de bombastiska uttrycken alltid går hem bäst. Less is more.”
Nej, naturligtivs inte men jag gillar att du gled in ordet “alltid”. Ger lite “wiggle” rum. Less är inte alltid more:-)
Reepalu fick frågan om han tycker att judarna får skylla sig själva (alltså de som demonstrerade i Malmö och blev utsatta för trakasserier). På det svarar Reepalu: ”Nej. Återigen: jag har aldrig uppfattat att demonstrationen på Stortorget var ämnad att stödja Israels krigsförbrytelser i Gaza. Min uppfattning är att de som demonstrerar inte önskar annat än fred i Israel och Palestina. Men demonstrationen vid just den tidpunkten och det uttryck den hade uppfattades av vissa uppenbart som ett ställningstagande och stöd för Israels krigsaktiviteter i Gaza.”
Han har också tidigare sagt att hatsånger och hot inte hör hemma i en demonstration. Men det är det ingen Israelvän som bryr sig om.
Jag är ingen politisk vän till Reepalu, men jag reagerar när Israelvännerna försöker klistra antisemitism-stämpeln på honom och som t ex Dilsa gör på Newsmill det mer svepande och försåtliga: anklaga honom för att ”flörta med antisemitiska krafter”, när det enda han säger är att Israels övervåld i Gaza skapat en varböld och att därför tidpunkten för den judiska församlingens demonstration var illa vald. Det är ohederligt och ointellektuellt.
22. Adler
“…fixa twidgeten för “senast kommenterat” i högerspalten.”
Ännu en som predikar i Sinaiöknen! Om vi blir flera så kanske någon hör oss:-)”
Magnus will come around förr eller senare.
Jan E.
Menar du att det är ett kommunalråds uppgift att i överslätande ordalag förklara en mobbs beteende?
Vi kanske ska be kommunalrådet också i förstående tonläge berätta alla skäl till att t.ex. män våldtar kvinnor, banker rånas och varför bilister kör för fort på kommunens gator? Människor har det ju så svårt och det är klart att vi måste förstå dem.
Reepalu har inte på något sätt flörtat med antisemitiska krafter. Det är bara ghostbusters på Al Hamatzav och liknande som lyckas hitta något sådant.
Varför är inte fler israeler som Omer Goldman. Vad vi hade kommit långt då!
Varför är inte Jan E mer som Hans Scholl.
Danny,
mina erfarenheter säger att en replik i punktform kan undanröja om inte alla så åtminstone ett par missförstånd. Alltså:
1. Du skriver: “Det finns inget särskilt judiskt öde förknippat med oförutsägbarhet och nyckfullhet”. Jag håller inte med. Historien vimlar av exempel där despoter och andra ena dagen har sagt: “Ni (judarna) får bo här”, för att nästa dag: “Stick härifrån”. Ena dagen: “Ni får studera och jobba utan restriktioner”, och nästa dag.”Judarna får inte studera på universitet och får bara ägna sig åt vissa bestäma yrken”. Ena dagen: liv. Nästa dag: död.
Däremot har vi ju lärt oss att det inte finns något oförutsägbart med själva antisemitismen. Jag talar om regimerna, prästerna och tyrannerna – och deras beslut. Sen kan man säga att historien har lärt oss att vara uppmärksam på nyckfullheten hos makthavarna. Man kan tala om en “förutsägbar oförutsägbarhet”, så att säga. Men om allt hade varit så förutsägbart som du vill göra gällande, så hade samtliga judar lämnat Europa 1933.
2. Min mening “Polisen bryter sig inte in hos judars hem på nätterna”, syftade till att belysa skillnaderna mellan judars situation i en demokrati (som idag i Sverige) och hur situationen har varit i diktaturer o.d. I Tyskland på 30-talet svängde allt som bekant väldigt snabbt. Och regimen och myndigheterna, staten, vände sig mot judarna. Utan att för en sekund förringa allvaret i Reepalus ord och agerande och situationen för judar i Malmö, så finns det idag ingen risk för att Staten Sverige ska börja agera mot judarna. 1933 i Tyskland, 1492 i Spanien, 2010 i Sverige – vid samtliga tillfällen fanns och finns antisemitism. Jag befarar som sagt att vi kommer att få se blodiga dåd mot judar i Sverige. Men vi har fortfarande en demokratisk rättsstat, och detta ger oss möjligheter att bekämpa antisemitismen och hatbrotten. Det är vad jag säger.
3. Jag vet inte vem det är som “överfokuserar” på Malmö. Ingen här på al-hamatzav, i alla fall. Vi har att göra med ett aktuellt ämne i form av intervjun på Reepalu. Därutöver är det så att flera av oss här på bloggen samt på andra ställen ständigt håller koll på utvecklingen i Sverige.
4. Du säger att en del av det jag skriver är “mer än sorgligt”, men du ger inga exempel. Alltså blir din attack bara en tom gest. Och att gå i polemik med tomma gester är som att jaga vind. Och jag förstår verkligen inte vad du talar om när du tillsriver mig “förhandllarens lott”, samt någon som vill se alla sidor, även de som inte har något “berättigande”. Du är lite oklar här, tycker jag nog.
Du står (i israelisk inrikespolitisk mening) till höger om mig. Och? Jag har inget emot att dryfta frågor med dig, men i så fall får du väl anstränga dig lite och lägga fram konkreta sakfrågor.
5. Kadima är Sharons parti. Har Olmert och Livni fullföljt Ariels idéer och visioner? Mycket intressant fråga. Jag har bloggat en hel del om detta. Här på al-hamatzav finns flera analyser, så jag släpper det ämnet just nu. Men låt mig bara säga: jag anser att det fortfarande finns plats för ett parti mellan Likud och Avoda. Hur det blir i framtiden är en annan sak, det vet vi ingenting om. Det beror bl a på hur Tzipi sköter och spelar sina kort.
6. Du säger att jag förringar allvaret i situationen. Samt att jag använder “negativ bevisföring”. Men även här är du överraskande vag. Jag efterlyser exempel, konkretion. För det kan väl ändå inte vara så att din animositet mot min politiska linje i Israel gör att du vägrar att verkligen läsa mina texter?
7. Dags att summera och återanknyta till punkt 1 här ovan:
Ja – antisemitismen är “kartläggningsbar”. Men det är även Sveriges öppna och demokratiska rättsstat. Ingenting kan dock lösas i en mirakulös handvändning. Situationen i Malmö är känd sedan många år. Reepalus hatiska utsagor har aktualiserat ett känt problem inom socialdemokratin och vänsterrörelsen. Du och jag är överens om att antisemitismen inte kan utrotas (även om samtliga judar flyttar till Mars så kommer judehatet att grassera i Sverige). Så vad kan vi göra? Vi kan informera och upplysa. Vi bör rikta våra observationer och analyser direkt till mediacheferna, universiteten, polisen och politikerna. Den här kampen började inte igår, och slutar inte i morgon.
Till sist – igen: om man som jude har möjlighet att lämna Sverige så bör man inte tveka. Det kommer alltid att finnas antisemitism i Sverige. Man kan då välja att kämpa för att Sverige ska bli ett bättre samhälle, för att på så sätt minska risken för att den latenta antisemitismen övergår till fysiskt våld. Eller så minns man Herzl och Staten Israel. Det judiska samhället som borde ha stått klart med samtliga judar från Europa på plats – redan 1939. Men den jude som stannar i Sverige har en absolut rätt att få leva utan att bli trakasserad, hotad eller angripen. Och även om det ibland kan se mörkt ut, med hets från muslimer i kombination med en förstockad vänsterrörelse, så finns det faktiskt många goda krafter i Sverige. Sådana som alltid står upp för individens demokratiska rättigheter. The struggle continues.
Jan E
Du har rätt. Själv tycker jag att begreppet antisemitism är djupt missvisande, jag använder det därför sällan själv. Dessutom kritiserar de som “för att inte komplicera saken” bestämt sig för att använda antisemitism för att benämna alla former av judehat. Det är fel och det är dumt.
Reepalu är ingen antisemit och han har såvitt känt är inget att skaffa med antisemitiska krafter. Det är djupt olyckligt just för att det leder till den här typen av förvecklingar. Beklagar personligen att man använder termerna antisemit och antisemitism på det här sättet men jag har förmodligen ingen möjlighet att ändra på saken. Så, vari ligger då problemet? Låt mig berätta lite om min begreppsvärd.
Var tid har sin judefientlighet. Antisemitismen var en dominant under en period som började på 1800-talet och höll på till och med andra världskriget. Före antisemitismen var det den kyrkliga förföljelsen som under en lång period var dominant. Efter den antisemitiska perioden kom perioden som jag kallar den politiska judeförföljelsen. Det är i den tidsperioden vi befinner oss nu. (Det finns fler perioder men vi nöjer oss med dessa nu.)
Varje period startar och slutar med på något sätt omvälvande samhällshändelser och varje period kännetecknas av särskilda dominanta karaktärsegenskaper (teorier, mer lösrörliga åsikter och metoder för implementation). Den period vi är inne i nu, startade också den på 1800-talet men kunde p.g.a. maktpolitiska orsaker inte bli dominant förrän under efterkrigstiden då den mycket skickligt metodiserades (kommer av utrymmesskäl inte här närmare att gå in på hur).
Kännetecknande för politisk judefientlighet är att det rör sig om ett världsomspännande konglomerat av politiska grupper/rörelser och makthavare som, med bl.a. Förenta Nationerna som bas i organiserade former sprider desinformation (lögner) om judars åsikter, judars handlingar, judars lidande, judars avsikter och judars rätt. Den politisk judefientligheten finns organiserad på alla samhällsnivåer, från den internationella ner till den lokala (föreningsnivån). Man samarbetar organiserat i spridningen av denna desinformation varvid man också utbyter argument mellan de olika grupperingarna.
I olika former och på olika samhällsnivåer, bedriver man organiserade samarbeten med religiösa grupper (numera även grupper som kulturellt låtit sig påverkas av dessas åsikter om judar) som sedan ca. 1400 år valt att av med religionen som bas regelrätt förfölja, lemlästa och mörda judar samt att nedmontera judars rätt i förhållande till andra grupper. (Förklaringar till maktblockens (USA och Europa) olika syn på hur man ska förhålla sig till just politisk islam/islamism/jihadism går att spåra till olika fenomen kring Medelhavet redan i slutet av 1700-talet.)
Förutom att bedriva organiserade världsomspännande förtals- och desinformationskampanjer mot judar bedriver deltagare i, vad jag kallar den politiska judefientligheten, finansiering av och på andra sätt underlättande av krig mot judar.
Precis som vid tidigare perioder av judefientlighet, utvecklat ett särskilt expertspråk (begreppsvärld). Man har givetvis också ett intresse av att försvåra att låta judar komma till tals och förnekar på två sätt judars begreppsvärld. Det ena är att man försöker att förhindra judar att komma till tals och det andra är att man hånar, förnedrar och löjliggör judar sätt att beskriva verkligheten.
Precis som vid tidigare perioder av judefientlighet visar man stolt upp judar (“uppvisningsjudar”) som dels delar den egna rörelsens åsikter och som försöker påverka judar att inse att de borde lämna sitt sätt att leva till förmån för de (i det här fallet) politiska rörelserna krav.
Så vad är då problemet med Reepalu? Jo, jag anser att jag, på vad jag tycker är väldigt goda grunder, kan sluta mig till att Reepalu valt att delta i den politisk judefientlighetens rörelse. Det gäller för övrigt, men är inte begränsat till, hela den inflytelserika delen av vänstern.
Roy
“Man kan tala om en “förutsägbar oförutsägbarhet”, så att säga.”
Det här är vad jag talar om. Det är inte tal om annat än att judar under lång tid har vetat vad värre de skulle kunna råka ut för bara för att de är judar och att judar som grupp också haft en mental beredskap för detta. Definitivt djupt religiösa judar. Elie Wiesel skriver bl.a. om det i början av en av sina böcker.
“belysa skillnaderna mellan judars situation i en demokrati (som idag i Sverige) och hur situationen har varit i diktaturer o.d. I Tyskland”
Och jag menar att den jämförelsen är irrelevant eftersom vi befinner oss i en helt annan tidsperiod. Läs Danny Kohn 2010-01-30 11:53: (vilken jag kommas kommer att släppas från moderatorn snart).
Det vi idag måste förhålla oss till är dagens judefientlighet och det allvar och det hot som den innebär, inte att jämföra oss med tidigare judefientlighet för att konstatera att vi ändå inte har det så illa.
Den judefientlighet vi har idag har lett till långt över tiotusentals judars död och kanske 10 ggr så mångas lidande. Fortfarande idag dödas, lemlästas, förtalas, hånas och förfölj judar för att de är judar. Dessutom ska vi räkna vad det kostat och fortsatt kostar oss i ekonomiska uppoffringar och i uppoffringar i livskvalitet. Den här debatten är bara ett exempel.
När det gäller överfokusering. Om det här är starten på en ny era, så bra då. Al Hamatzav är bara en liten ö. Har en lång bakgrund när det gäller våra företrädare och det var inte så länge sedan samma företrädare försökte att läxa upp Israels regering istället för Carl Bildt och svensk media.
Om jag står till höger, vänster ovan eller under dig spelar mig ingen roll. Är inte partipolitiskt engagerad utan bara engagerad i sakfrågor. Är inte alls intresserad av, kan någon om eller diskuterar gärna israelisk partipolitik. Har åsikter om det dysfunktionella israeliska politiska systemet men det är en sak för israeler att reformera och det kommer väl med tiden. Det finns heller ingen anledning att här återstarta en diskussion på din egen Al Hamatzav-plats.
Angående negativ bevisföring skrev jag ett exempel som du också har kommenterat. Du framför att vi det bättre än under nazisttiden som argument.
“Ja – antisemitismen är “kartläggningsbar”. Men det är även Sveriges öppna och demokratiska rättsstat.”
Ja, men här kommer vi två uppenbarligen till olika slutsatser. Din slutsats skrämmer mig. Det är just är demokratin som har fört fram majoriteten i Malmö. Det är demokratin som Demokrati är ingen garanti för någonting annat än folkviljan.
“Ingenting kan dock lösas i en mirakulös handvändning. ”
Det är inte frågan om handvändning utan försutten tid. När pappa ville skapa antisemitismutställningen på Kulturhuset och sedan Riksutställningar fick han inte ens låna församlingens kopiator och var dessutom på alla sätt motarbetad av församlingen. Tills utställningen kom på plats, hade invigts av ministern och lovordats i pressen. Då kröp de fram “ur sina hålor” och lovordade arbetet. Debacklet med Bildt har jag redan kommenterat. Det finns många fler exempel.
Ingen, inte heller SKMA, har gjort något under 40 år tid medan situationen hela tiden har eskalerat och fortsätter att eskalera. De har sysslat med Holocaust. Fortfarande vill de inte koppla sin verksamhet till hatet mot Israel.
Var du med när PMR var i Sverige och höll möte i Sessionssalen här i Stockholm? Det var en ögonöppnare till för mig.
En annan ögonöppnare var när jag hörde talas om hur våra representanter behandlats vid en “debatt” med palestinavänner och vad de gjort.
“Så vad kan vi göra? Vi kan informera och upplysa.”
Skulle vilja bilda en ny fristående obunden modig grupp, ypperligt påläst, som avvisar dagens interna realismtänkande sionism förankrad i gångna tiders jämförelser och exempel och är mer förankrad i rättvisa, syften, mål och aktiviteter. En grupp som helt och hållet slutar att kommunicera på vänsterns och de s.k. palestinavännernas villkor och som slutar att använda deras begreppsvärld och terminologi och som istället på börjar fundera fram, mejsla ut och kommunicerar det budskap och den strategi som kan göra att vi kan börja vända utvecklingen. Den får gärna bli paneuropeisk.
Hur jag åstadkommer detta har jag dock just nu ingen aning om. Det är ett viktigt och intressant arbete men jag är rätt säker på att det går om vi får rätt människor i gruppen.
I ditt sista stycke kan vi förenas.
Danny,
1. Du kan inte ge konkreta exempel på vad som har varit “mer än sorgligt” i mitt skrivande. Ok, då släpper vi det. Du hade inget att komma med, förutom en pose.
2. Kampen mot antisemitismen kräver en mångfald av insatser samt uthållighet. Många i Sverige gör ett bra jobb. Mer finns att göra. Jag gör en del genom mitt jobb, och här på bloggen finns ett antal texter som på olika sätt resonerar kring antisemitism/antisionism/antiisraelism. Du kan säkert dra ditt strå till stacken. Så lycka till med din idé.
3. Demokrati är ett dåligt system, men alla andra är sämre. Alltså är det bättre för judar att leva i en demokrati, än att vara beroende av härskares välvilja i feodala och dikatoriska stater av skilda slag. Judehatet fanns då, finns nu. Men idag har vi bättre möjligheter att uppmärksamma antisemitismen samt att bekämpa den. Varför är detta så svårt att förstå? Det är i allra högsta grad relevant att analysera, som exempel, judarnas situation i Tyskland på 1930-talet, samt judarnas situation i Sverige idag. Analysera, var ordet. Inte jämställa. På så sätt skaffar man sig en djupare förståelse för vad som händer i samhället. Många människor i Sverige har en hög medvetenhet om samhällsproblemen. Dock – jag går inte omkring i några illusioner om att “mänskligheten” slutligen har lärt sig en läxa och att gamla tiders synder och elände aldrig kan hända igen. Ok? Fattar du vad jag säger? Demokratin måste vinnas varje dag, och detsamma gäller då förstås även när det gäller kampen mot antisemitismen (och andra fenomen av xenofobisk karaktär). Du försöker klistra på mig en etikett, Danny, om att jag skulle vara naiv och omedveten om farorna med antisemitismen. Men du ger inga vettiga skäl till denna etikettering, alltså blir det hela bara missriktat. Skärpning.
4. Vissa säger att det inte finns något antisemitism i Sverige. Andra säger att allt som ens andas kritik mot Israel är antisemitism. Båda åsikterna är vulgärt trams. Jag har i flera inlägg pläderat för precision. För tro det eller ej – det finns faktiskt politiker och skribenter i Sverige som framför kritik mot Israel utan att de är antisemiter. Nu är de oftast dåligt underrättade, ytliga och vulgära i sina analyser av situationen och skeendet i Mellanöstern, men det har med konventioner och förstockade övertygelser att göra, och inte med antisemitism. Du får inte vara så naivt idealistisk att du inte kan se de här människorna.
Det finns dessvärre “Israel-vänner” som ropar antisemitism om allt kritiskt som sägs om Israel. Det finns “pro-palestinier” som ytterst nödtorftigt gömmer judehat bakom förment “Israel-kritik”. Men detta är ett välkänt elände. Jag slår ännu ett slag för precision, träffsäkerhet, effektivitet.
Min senaste upptäckt har varit desto mer omvälvande (att det finns antisemitism i Sverige är ingen nyhet):
Ytterst få, de är verkligen extremt sällsynta i Sverige (kanske en handfull personer) är genuint intresserade av Israel och skeendet i Mellanöstern. Ändå skriver man spalteoner. Det är faktiskt ett tragikomiskt fenomen. Dels har vi sådana som bara gillar att bråka och käfta. Några av dem har märkt att Israel/Palestina är ett känsligt ämne, och att man blir uppmärksammad om man tycker till, helst på ett vulgärt sätt, om ämnet. Det här är en grupp som är fullständigt ointresserad av situationen, men som gillar att slåss, helt enkelt. Israel är bara ett medel, samt en ursäkt för att få gräla.
Sen har vi egoladdade och karriärdrivna journalister. De vill bli sedda för att kunna klättra uppåt. Israel är ett medel. De kan ingenting, men är duktiga på att använda handböcker. Här återfinns även bloggarna, förstås. De mest kända och flitigaste (anti)Israel-bloggarna är djupt okunniga – men framförallt: de är uppriktigt ointresserade av Israel. De bloggar för att det är ett “hett” ämne. Ju mer vulgär och populistisk, desto högre placering på listan över “mest inflytelserika bloggar”. Man måste ju förstå att de politiska bloggarna i Sverige i första hand är tabloid-bloggar. Ingen orkar läsa seriösa analyser. Vi lever i twitter-intellektets tid. Det man ju inte minst hos den populära bloggen Jinge. Tabloidsvinerier ger hög status.
Även för de flesta av våra politiker är Israel ett ämne, helt enkelt. Något man bråkar om. “Om den där idioten tycker si, då tycker jag så”. Det svenska ankdammskäbblet handlar om prestige och politiska karriärer. Det har i stort sett ingenting med den faktiska situationen att göra.
Sen har vi en annan muslim eller palestinier. De har jag som regel inga problem med. En del av dem är skitförbannade på Israel, de hatar oss. De har oftast en tydlig agenda. Jag kan tycka att det är trist när folk inte längre förmår sitta ner och resonera, men – så ligger det till i världen.
Sen finns rasister, xenofober och antisemiter – av olika slag och kvalitet. De har jag totalkoll på.
Det finns faktiskt en positiv sak med det gränslösa bloggandet på nätet:
Förr eller senare börjar agnarna skiljas från vetet, getterna från fåren.
Nog av. Hinner inte mer. Ajö.
Repaalu ska nu i Sydsvenskan ha tagit tillbaka sitt jämställande av sionism med antisemitism, säger att han använt ordet fel. Antagligen har han aldrig tänkt på vad sionism betyder utan gått på samma linje som alla ignoranta småskitar på bloggar som använder ordet sionist som skällsord. Att ett kommunalråd kan vara så enfaldig är tragiskt.
Man förstår ju hur han kommit på den linjen eftersom han i chatten på Skånskan – länk finns via Jonathans blogg: http://jonathanleman.blogspot.com/
- bl.a. använde Per Garthon (!) som auktoritet. En annan tänker: jaja, använda en rabid israelhatare som hyllar Hezbollah är ju klokt. Samtidigt säger han i chatten att man ska skaffas sig så mycket kunskaper som möjligt om konflikten. Det låter ju bra men det gör han ju inte själv. Han ger även Göran Rosenbergs bok “Det förlorade landet” som auktoritet, en självbiografisk bok med politisk inriktning. Ett annat namn som ges som källa är Dror Feiler! Det är ju att skaffa sig kunskaper det. :)
Chatten i fråga har så många faktafel i Ilmars svar att att det är pinsamt klart att karln är högst ignorant om konflikten, påstår t.ex. att Sharon “aktivt” deltog i massaker i Sabra och Shatilla. Hyckleriet har inga gränser: Anser att utrikespolitik inte hör hemma i kommunalpolitik medahn han själv länge engarerat sig utrikespolitiskt i egenskap av kommunalråd.
När går denne gubbe i pension?!
Roy,
Återigen beskyller du mig för att etikettera dig. Nyss var det mes. Återigen svarar jag att jag varken har någon avsikt att eller någon kunskap om dig som skulle ge mig anledning att sätta en etikett på dig.
Vi är inte eniga om en del väldigt fundamenta frågor och det verkar uppröra dig att vi inte tycker lika. Men vi tycker inte lika i fundamentala frågor och härskartekniker ändrar inte på det förhållandet.
“Nu är de oftast dåligt underrättade, ytliga och vulgära i sina analyser av situationen och skeendet i Mellanöstern, men det har med konventioner och förstockade övertygelser att göra, och inte med antisemitism.”
Här är ett exempel där vi är DJUPT oeniga. Vi är eniga att det inte har med antisemitism att göra. Vi är inte eniga att det inte har med judefientlighet att göra. Föreslår att istället du själv drar “hoppet” ur ekvationen och se vad som blir kvar. Inget annat blir kvar än lögner, förtal och desinformation rörande judars åsikter, judars handlingar, judars lidande, judars avsikter och judars rätt. För mig finns det inget mer att analysera eller jämföra med och det behövs inga förlåtande överslätande förklaringar till handlingarna. Varför komplicera något som är så enkelt?
Det som är värre är att så många judar vägrar att inse detta. Detta i sig själv är en svaghet som ständigt utnyttjas av judars fiender. Om vi gemensamt, den allt övervägande majoriteten judar i alla länder, med en röst gjorde klart för vår omvärld att det inte längre är accepterat att sprida lögner, förtal och desinformation rörande judars åsikter, judars handlingar, judars lidande, judars avsikter och judars rätt skulle mycket vara vunnet. Men istället hamnar vi i den här typen av intellektuella, som jag ser det, irrelevanta psykologiseranden om vad som driver olika skribenter till att skriva antijudiskt. Varför råkar denna brist på information, ytlighet och vulgaritet och de olika andra karaktärsdrag du pekar på just råka drabba judar? Varför drabbar det inte våra såta fiender vars religiösa plikt det är att förfölja oss? Låt mig ge dig svaret: judefientlighet.
Javisst vill jag ha precision. Men det går inte att få precision om judar i ett judefientligt paradigm. Allt vi säger och skriver betraktas från början med misstänksamhet och hur rätt vi än har blir vi, utan att det ifrågasätts, anklagade för att det är vi som ljuger och att det är vi som gör orätt. Ta ditt eget val av språkbruk. Din användning av begreppet antisemitism saknar all nödvändig precision. Din användning av termen palestinier är, förutom att vara vara fullständigt missvisande, en eftergift till antijudiska och judehatiska krafter. Men du använder dem ändå. Det är paradigmet som måste förändras. Och det kräver mod att välja termen arab istället termen palestinier (deras egen term är väl filistéer?) för att göra tydligt sättet att se på konflikten.
Och vad händer nu? Nu har vi en debatt om att judar i Sverige och Danmark inte ska förföljas för att de inte har med Israel att göra. Varför? Så här uttrycket en journalist vid SR det:
“Det här handlar inte om gamla tiders antisemitism, om den judiska religionen, utan om att judarna ses som representanter för den av många muslimer illa sedda staten Israel.”
och den danske rabbinen:
“– Man skiljer inte på staten Israel och den judiska religionen, säger Bent Lexner.”.
Lexner för också fram att problemet är en bättre integration av muslimer i Danmark (står inte i texten men hörs i inslaget).
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3409064
Så vad nu? Nu har vi en helt ny version som försvarar muslimerna. HADE vi haft med Israel att göra HADE det varit rätt för muslimerna att gå bärsärk på oss, är det kontentan?
Och inte stämmer det att “Det här handlar inte om gamla tiders antisemitism, om den judiska religionen, utan om att judarna ses som representanter för den av många muslimer illa sedda staten Israel.”??? Det är klart att det handlar om den judiska religionen! Men ännu gäller det att inte komma fram till att konflikten om Israel faktiskt handlar om konflikten mellan islam och judendom, mellan muslimer och judar och att den judefientlighet och det judehat som muslimska grupper visar judar ÄR det som också DRIVER hela konflikten om Israel.
Nej Roy, det är fundamentala åsikts- och uttrycksskillnader mellan oss och det är min uppfattning att de går mycket djupare än vid en enkel etikett. Hittills har världen kapitulerat för och därför förlorat kriget mot islamisterna/jidhadisterna. De senare VET nu att de har vunnit och de VET också att deras strategi har varit framgångsrik. Stärkta av sina framgångar ser de inga skäl till att ge upp, kompromissa och sluta fred.
Islamisterna/jidhadisterna vet att de har att göra med den operativa nackdelen hos livsälskande obeslutsamma velande folk samtidigt som att de själva har den operativa fördelen av att vara beslutsamma, modiga, glasklara över sina mål och älskare av döden (jämför med samuraikulturen).
Rekommenderar http://www.youtube.com/watch?v=jB13y2py0V4&feature=player_embedded
I Bayersk TV av alla sändes det dessutom.
Uppmanar till detaljerad lyssning och titt. Det här är vad jag kallar bra jobbat på alla plan. Bättre än såhär blir det nog inte just nu.
Här är en länk till Ilmars replik i sydsvenskan:
http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article625457/Dialogforum-skall-motverka-konflikter.html
Danny.
1. Det är roligt att du har synpunkter på al-hamatzav. Vi ska försöka bättra oss. Du är en av alla de som helst skulle vilja se betydligt mer material här på bloggen om antisemitismen. Jag är en av de som föredrar att merparten av materialet ska handla om Israel och situationen i Mellanöstern. Här finns en dynamik, bl a beroende på vad som händer i vår värld och på vilka skribenter som i ett givet ögonblick har lust och möjlighet att skriva. Med din energi och dina övertygelser borde du kanske överväga att dra igång en ny blogg som uteslutande ägnar sig åt antisemitismen i Sverige. Du förstår, Danny, ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting. Opinionsläget i Sverige är otillfredsställande, men inte en irreversibel katastrof. Det behövs stamina, intelligens och långsiktighet för att få till förändringar.
2. I kommentar 24# skriver du: “Du kallar det Sharons Kadima väl medveten om att det inte var Sharons Kadima”. Jag replikerar på detta, men då skriver du i kommentar 34#: “Är inte partipolitiskt engagerad utan bara engagerad i sakfrågor. Är inte alls intresserad av, kan någon om eller gärna israelisk inrikespolitik.” Alltså – först tydlig vilja om att prata om ämnet, men efter replik är detta intresse borta. Dålig retorik, Danny.
3. Antisemitismens historia, orsakerna till antisemitismen osv – det är ett stort och viktigt ämne med otaliga förgreningar och underavdelningar. Det finns hur mycket som helst att dryfta och diskutera. Men för mig – inte här och nu. Jag kommer däremot självklart att beröra de här frågorna i framtida inlägg. Var post har sin blogg och tid.
4. Situationen i Sverige, och vad vi bör göra för att bäst bekämpa antisemitismen, är också ett viktigt och stort ämne. Jag har i ett antal inlägg bidragit till diskussionen. Mer kommer.
5. Ja, i åtminstone en sak är vi djupt oeniga: du avfärdar, om jag nu förstår dig rätt, allting negativt som skrivs i Sverige om Israel som antisemitism. Det gör inte jag. Mina djupanalyser av det svenska opinionsläget ger en annan bild. Något av detta nämner jag i kommentar 35#.
6. Jo, du har placerat mig i en särskild kategori. Du har retat dig på en del av mina texter. Du tycker att jag har anammat fiendens paradigmer och terminologi. (Du har dock märkvärdigt svårt att ge konkreta exempel.)
Diskussionen skulle flyta bättre om du kunde konkretisera din vrede. Jag upprepar: du har ännu inte givit konkreta exempel på vad i mitt skrivande som enligt dig är “mer än sorgligt”.
7. Men så i kommentar 37# begår du misstaget (sic) att bli konkret.
Du skriver: “Din användning av termen palestinier är, förutom att vara fullständigt missvisande, en eftergift till antijudiska och judehatiska krafter”. Du tycker att jag ska uppamma “mod” och börja använda “arab” istället för palestinier. Det är också dags att förändra “paradigmet”. Med all respekt Danny, men du borde inte ödsla tid och energi på den där kampen. Jag har sett och hört den förut. Det är samma övertygelse om ligger bakom åsikten att vi alltid bör säga “Judéen och Samarien” istället för “Västbanken”. Ett tips, Danny, som sagt: lägg ner kampen. Det är fullständigt meningslöst. Bortkastad tid. Du har fastnat i den villfarelse som säger att det går att vinna striden mot antisemiterna bara vi får dem att använda andra ord.
En del av din villfarelse och irritation över mitt sätt att skriva har förstås med ditt nej till en palestinsk stat att göra. Du säger: det finns inga palestinier. Osv. Men du förstår Danny, det är inte jag som har uppfunnit Oslo-avtalet, Färdplanen, Camp David, Kvartetten osv. Dessutom: den militära och politiska eliten i Israel har inget annat val än att samarbeta med USA och det internationella samfundet. Det vet Barak, det vet Netanyahu. Men det vet uppenbarligen inte du.
8. Du lider av galuten, Danny. Jag rekommenderar att du satsar några år på att bo och leva i Israel. Det skulle göra dig gott. Istället för att lida och ödsla tid och energi på judarnas utsatta situation bland goyim, skulle du ta aktiv del i Herzl och sionismens Stora Projekt och Svar: Israel – judarnas stat, hem och frizon. Det är där du hör hemma. Antisemitismen kan inte utrotas. Israel är det enda vettiga svaret.
Bifall till Roy.
Det där med att “förändra paradigm” – att förklara för andra människor att de inte alls har den nationella identiteten X och den kulturella eller etniska tillhörigheten Y brukar inte fungera. Jag har inte hört speciellt många judar övertygas om diverse krångliga pseudo-DNA-relaterade studier om att de egentligen är khazarer och därmed inte har någon koppling till Mellanöstern eller landet Israel. Jag har heller aldrig hört någon palestinier övertygas om att den palestinska tillhörigheten är en konstgjord uppfinning och att de lika gärna kan flytta till Jordanien eller Irak för det är ändå samma arabiska moderland. De enda som övertygas av de där argumenten är de personer som använder dem, mot den “andra” sidan.
Men sure, lycka till i försöket. Och jag håller helt med Roy om att jo, det vore en väldigt bra idé om fler svenska judar flyttade hit och började jobba och betala skatt och ta aktiv del i vad Israel ÄR, även om jag också har full respekt för om de väljer att inte göra det.
Roy
Du förefaller verkligen älska härskartekniker och jag avslutar därför härmed återigen diskussionen med dig. Dina inlägg är fulla av olika typer av personangrepp och nedsättande kommentarer om mig samtidigt som du ser personangrepp mot dig själv där de inte alls finns.
Eftersom du insinuerar att du helst ser att jag inte skriver här mer och du tydligen äger Al Hamtzav rättar jag mig givetvis efter dina önskemål. Men låt mig påminna dig att det är “din” certifierade bloggare som har tagit upp Reepalu-affären och inte jag. Inga av mina kommentarer har gått utanför detta ämne som faktiskt är publicerat här. Antar därför att reprimanden även gäller honom och att han också ska sluta att diskutera judefientligheten i Sverige.
Låt mig också påminna dig om att det är du som har återstartat debatten med mig, inte tvärt om. Lämnade din blogg och bestämde mig för att inte kommentera där mer.
Anna Veeder
Det skulle ha varit ett nöje för mig att resonera vidare med dig kring våra tankar om folkgruppsidentiteter men som du ser vill inte Roy ha min fortsatta närvaro här vilket är hans rätt att begära och min skyldighet att respektera. Vill bara säga att jag har studerat även den saken noga och funnit att dina jämförelser inte riktigt håller måttet. Hoppas att få förklara mig och att utbyta tankar med dig i detta och andra ämnen av gemensamt intresse vid ett annat tillfälle.
P.S. De olika inbjudningar jag fått till att leva och verka i Israel tackar jag för. De synes mig dock ha med min person att göra och därför utanför ämnet. Känner inte heller något behov av att förklara mig och inte heller att ämnet – judefientligheten i Malmö och övriga Sverige, på något sätt är relaterat till var undertecknad är bosatt eller betalar sin skatt.
Danny,
al-hamatzav.org är en gruppblogg. Den startades av Magnus LIndberg år 2005, och sedan dess har ett knappt dussin skribenter skrivit här. Vår policy är att hålla högt i tak, och i princip alla kommentarer är välkomna. Bloggen återspeglar den livliga politiska debatt som förs i Israel, judar emellan och israeler emellan. Bloggen omfattar Israels hela politiska spektrum, från höger till vänster.
41. Anna
“om fler svenska judar flyttade hit och började jobba och betala skatt”
Jovisst, men det måste finnas jobb också, Anna! Som lite varstans nu, tyvärr.
Ulrika, jag vet. Men jag tror att det går om man vill, även om det är avgjort mycket lättare att flytta (vart som helst) när man är yngre och inte byggt upp så mycket rutiner än när man redan vant sig vid en viss levnadsstandard och så.
Danny, bli inte sur.
Tikotzinsky, exakt hur omfattar bloggen Israels vänsterspektrum? :) Jag tror att Roy är längst till “vänster”, och han är inte så där väldigt radikal, för att uttrycka sig milt. Och efter att ha läst lite här och där på bloggen på sista tiden verkar det som om de flesta inte heller är intresserade av vad den israeliska vänstern tycker och tänker, eftersom de inte heller verkar speciellt intresserade överhuvudtaget av israelisk inrikespolitik eller israelisk utrikespolitik utan mest om hur Israel uppfattas utomlands, speciellt i Sverige.
Det vore förresten väldigt kul om någon svensk-judisk person med sympatier åt det israeliska vänsterlägrets håll började skriva här, alltså inte jag utan någon som bor i Sverige. Finns det sådana? Vore väldigt roligt att läsa.
Tack för informationen G. Blev osäker efter Roys påståenden och vill absolut inte ställa till förtret. Anna, jag är absolut inte sur. Har nätdebatterat i många år och har lärt mig respektera ägares olika sätt att se på den saken. Hade inte läst Om oss där jag nu ser att jag inte alls varit utanför bloggens syfte och känner mig alltså välkommen att fortsätta skriva.
Termen och begreppet palestinier tillhör inte det här ämnet utan kom upp relaterat till Roy avkrävde mig ett besked varför jag sparar det till ett annat tillfälle. Hoppas att det är ok för dig, Anna.
Danny,
var har du fått det ifrån, att du inte skulle vara önskvärd här? Helt fel. Det där om att starta en egen blogg var bara ett uppriktigt och välmenande tips från min sida. Då är det ju bara att tuta och köra enligt dina egna övertygelser och preferenser. Parallellt med detta kan du kommentera här på al-hamatzav när du tycker att någon av oss skriver konstigheter. Du ska inte bli sur och förbannad bara för att du stöter på patrull (israeli patrol) och hyfsat tuggmotstånd i vissa frågor. Och sen är det precis om Tikotzinsky säger här ovan – det här är en “gruppblogg” (jag kan dock inte erbjuda en oomtvistad definition på fenomenet). Jag “äger” inte bloggen och går inte omkring i några illusioner om att ha hittat sanningens källa. Det är inte alltid så himla kul att debattera och tjöta, men ibland slår jag till. Vår lilla dispyt började i och med att jag ställde ett par frågor ang. din retoriska fråga: “Är vi fortfarande för fega?”
Ingen kan ju ha missat att du står till höger om mig när vi talar om vad Israel bör göra. Ok – so what? Här finns förvisso utrymme för debatter om enskilda sakfrågor, men därutöver är det inte så mycket att orda om. Jag har vänner som röstar på Likud – otroligt, men sant.
Sen har jag uttryckt skarpa invändningar mot delar av din retorik. Den kritiken kvarstår.
Mina ord om flyttning till Israel måste dock tas med en liten dos distanserad ironi. Vem är jag att diktera för andra hur de ska leva sina liv?
Livet är svårt, och det blir aldrig riktigt som man tänkt sig det hela. Och jag har precis som Anna självfallet den djupaste respekt för de judar som av olika skäl väljer att stanna i Sverige. Och det är tvivelsutan rätt att bekämpa antisemitismen i Sverige. Mot de som kränker individens rättigheter finns bara ett ord – nolltolerans. (Borde vi inte hyra in ett gäng israeliska kommandosoldater och bilda ett judiskt medborgargarde i Malmö? Vill de mucka gräl med oss? Ok, ein baya. Jag har krigat mot Izzadin al Kassem i Gaza. Är rätt bra på krav maga. Det ska bli mig ett sant nöje att ta itu med Skånes alla småtjuvar, lagomligister och hatiska “thugs”.)
Det sistnämnda ska inte tas på blodigt allvar. Jag tillåter mig att skämta.
Sen var det så att jag var i färd med att skriva om Reepalu, men Matthias Hellsten hann före (fan också. Bra jobbat, Matthias). Sista ordet om detta eländiga kommunalråd är dock inte sagt. Det är som bekant valår. Vi får se hur Mona förhåller sig till Reepalu samt den unkna luften hos Bjereld och Broderskaparna.
Have I been understood?
Anna och Ulrika – är det inte sexigt att betala skatt, så säg? Sen är jag en typisk mitten-israel. Jag står på Rabins och Sharons axlar, om man säger så. Tid att förhandla, tid att kriga och – dessvärre – tid att blogga. Ajö.
Betala skatt? Jättesexigt. Därför sysslar jag med sådant både i jobbet och på fritiden :)
Jag ville ha en israelisk grillfest utanför Reepalus hus. Men krav maga är eventuellt en bra idé.
Ofta när jag läser de här diskussionerna kommer jag dock att tänka på hur en väldigt gammal tysk jude som varit sionist på 20- och 30-talet i Berlin litet cyniskt definierade begreppet “sionist”: “En sionist är en person som ger pengar till en annan person så att denne flyttar till Eretz Israel”.
Ja, nog har väl Ilmar förtjänat en israelisk grillfest. Vääldigt högljudda israeler, aggressiv musik på hög volym, uppvisningar i krav maga och chutzpa-argumentation.
Klart är i alla fall att vi håller ögonen på Reepalu, Bjereld. Ahlin och alla andra konstiga sossar.
Väldigt bra definition, det där. Nuförtiden har vi ju de som ger pengar till israeler så att de kan lämna landet. Fet lön och fint liv i soliga Kalifornien? Hey – tov meod. Sababa.
Alltid detta Sverige: http://cgis.jpost.com/Blogs/harris/entry/sweden_again_posted_by_david
Anna
Problemet med vänsterjudar i Sverige är att till skillnad från dig tar de aldrig Israels parti i nånting, och med undantag av Cordelia sade de inte ett smack i ämnet Boström. Tar du Israels parti här blir du stämplad som faschist. Du måste förstå att det finns folk som stämplar terroristförespråkare som Dror Feiler som sionistiska agenter här. Att en person som Ahlmark som tycker att bosättningarna är idioti och som förespråkat en tvåstatslösning i 35 år betraktas som en sionistlakej. Enkelt uttryckt, det går inte att vara sionistisk vänster här. Den judiska vänstern här är samma som palestinagrupperna.
45. Anna Veeder
Såklart ensamstående unga människor har det lättare att anpassa sig. Men vad jag hade i tankarna var dessa franska barnfamiljer som flyttar tillbaka till Frankrike, tyrärr.
Tråkigt att det alltid måste delas in i två läger, vänster och höger. Arnold Schwartzenegger, republikan, sa ungefär häromdagen att partiet spelar ingen roll så länge som personen i fråga gör ett bra jobb. OK with me:-))
/Editerat. Bulten, det kostar pengar att kommentera på al-hamatzav.org.GT/
Ofer, det där var väldigt intressant att höra. Jag skulle ändå väldigt gärna försöka hitta de här människorna som sitter lite varstans och håller mol tyst.
Ofer,
problemet i Sverige är att ingen längre vet vad som menas med att analysera och resonera. Igen: trots allt som skrivs och sägs om Israel så är det flesta genuint ointresserade av Israel och situationen. They couldn´t care less. Men bråk och provokationer ger uppmärksamhet, ökade upplagor och högre tittarsiffror.
Sverige är fortfarande ett omoget och naivt land. Folk tycker en massa saker. Det är allt. Israel är ett ämne. De svenska debatterna handlar dock aldrig om sakfrågorna. Jag ser bara poser och prat, aldrig analys och substans.
Roy
Am I giving you an argument? Här finns helt enkelt ingen analys eftersom det inte finns något att analysera: Israel är de onda som förtrycker de helt oskyldiga palestinierna, i avsikt att vara just onda. Det är en slags intellektuell fotbollshuliganism.
Anna
Som sagt, jag tror inte den gruppen är så stor. Det finns förstås ett annat skäl och det är den mycket höga graden av assimilation. Om din judiska identitet är mycket svag så har du knappast något intresse för Israel heller. Men känner du någon som tycker om att skriva och har kloka tankar kan du väl rekommendera vederbörande till ML?
Anna,
Visst omfattar al-hamatzav.org Israelisk vänster. Jag medger gärna att vi inte haft någon skribent från den grupperingen på 4-5 år, men dörren står öppen.
Det finns svenskar som analyserar situationen och som kan en hel del, och som inte drivs av tvånget att tycka och ta ställning pro eller anti. Men de får aldrig plats i media. Svensk media är i stort sett bara intresserade av bråket mellan Ahlmark och Gahrton (och deras korkade epigoner).
Jag gillar att då och då uppmärksamma vissa avarter i Sverige. Men jag har ännu inte hittat en enda artikel/essä i Sverige författad av en svensk journalist/politiker/statsvetare/docent som har givit mig mer än en gäspning. Men en och annan uppriktig och engagerad människa har jag hittat, det är en annan sak.
Men nej nej – vi behöver varken mer av höger och vänster. Vi har ju redan Ofer och Anna. Däremot skulle jag välkomna fler mittenhjältar. Det känns lite ensamt här i Förnuftets Förlovade Land.
Sedan har vi mig – den romantiske visionären.
Tiko: “Visst omfattar al-hamatzav.org Israelisk vänster. Jag medger gärna att vi inte haft någon skribent från den grupperingen på 4-5 år, men dörren står öppen.”
Men vi har ju Mathias Hellsten, han skrev ju för nån vecka sedan. Fast du kanske syftade på vänsterfolk med Israeliska medborgarskap?
Adler,
Nej, jag syftade på Meretz-blocket, oavsett skribentens medborgarskap.
Roy
Det är inte osannolikt att det är som du säger men då skulle vara enklare om du utelämnade alla välmenande tips och förslag och höll dig till sakfrågorna eller skriver tydligt varför du nämner dessa tips och förslag just vid detta tillfälle i diskussionen. Undertecknad skulle i så fall lätt kunna veta att det du menar är det du skriver. Tänk gärna på att det är så lite vi vet om varandra så här på en blogg varför tips som inte efterfrågats lika väl hos mottagaren kan landa som en omtanke som de också kan landa som mentala slag på käften.
En ska där jag inte vet hur jag ska förbättra mig är att du tydligen inte uppfattar svar som svar utan efterfrågar svar på frågor där jag svarat. Ang. Kadima är det Kadima som Sharon bildade och det Kadima som Olmert drev bara formellt samma parti. Varken Olmert eller Livni är Sharon. Det är vad jag menar. Nu lämnar jag gnabbet.
Nej, jag varken tror eller tycker att allt negativt som skrivs om israel är judefientlighet. Den anklagelsen, som lika ofta förekommer, är lika märklig som en motsatta – att folk kan skriva vad som helst som inte direkt har med naziinspirerad retorik att göra och det ska inte räknas som judefientligt.
Citerar följande appropå att någon judisk SD:are fått någon form av sionistpris.
“Det här visar bara vad jag många gånger hävdat, sionismen är numera starkt rasistisk. Såvitt jag förstår fanns inga rasistiska tankar ursprungligen i sionismen.
I dag är rasismen och apartheidpolitiken i det närmaste fulländad i Israel så det är inte uppseendeväckande att sionister delar ut pris till sina politiska likar, de svenska rasisterna, virrpannorna i SD”
Tidigare har personen skrivit att sionismen redan från första början var rasistisk. Nu har det ändrats till det här. Den här personen bedyrar att han inte skriver judefientligt och jag vet att motargumenten är kända för personen. Att Dror Feiler just publicerat en likadan text någon dag senare var ju passande.
För mig finns det ingen relativism i detta. Därför behövs inget psykologiserande. Det som har skrivits här är antijudiskt inställd och det är den personen som har att förklara och ursäkta om han vill att jag ska ändra inställning. Det är inte min sak att “von oben” förklara och ursäkta den personen med psykologiserande förklaringar.
Ett annat exempel. Blir regelmässigt av vänsterdebattörer och muslimer etiketterad som sionist. Att jag förklarar att jag inte alls är sionist hjälper inte. Att jag föreslår att vederbörande först borde ta reda på vad sionist är och att dennes förståelse på det sättet skulle ökas lämnas utan avseende och jag fortsätter att kallas sionist. Detta eftersom vänstern, de debatterande muslimerna och den s.k. palestinarörelsen har bestäm sig för en ny definition av termen sionism och sedan jämför och spyr skit på judar mot denna felaktiga definition. I båda fallen är det som att tala till väggar med inbyggda färdiginspelade ändlösa bandslingor. Men när jag säger något som faktiskt är faktamässigt riktigt nämligen att palestinier/filisteer inte är ett folk och att de inte ens själva anser sig vara det hoppar ~80 % judar på mig plus de tidigare nämnda grupperna för att vara rasist, arabfientlig, islamofob och vad vet jag. Varför blir jag påhoppad av judar?
Det visar sig att dessa inte vill att jag ska uppröra den andra gruppens känslor. Ursäkta att jag tycker att det är ett ologiskt förhållningssätt att dagligen behöva utstå en massiv lögn- och desinformationskanonad, bl.a. av folk som vill ta våra liv och jaga bort oss från vårt land samtidigt som man själv tassar på tå för att inte själv uppfattas som… vad? elak? okänslig?
Om det finns ett högersätt, ett mittensätt och ett vänstersätt att verkligen få fram hållbara lösningar på ett 2000-årigt problem ska vi använda alla tre sätten. Dessutom ska vi använda alla sätt däremellan som kan skapa hållfasta resultat. Det är nog med förintelse,lemlästande och förföljande av judar nu. Tyvärr har detta ännu inte blivit ett internjudiskt mål.
Danny, jag sade inte inte att du skulle avstå från att uppröra den andra gruppens känslor. Det har i så fall andra sagt till dig. Jag argumenterade för att det inte funkar i praktiken, åtminstone inte på den andra gruppen. Det övertygar bara dem som är avogt inställda till den andra gruppen och deras idéer om sin identitet, nationella tillhörighet och de rättigheter de anser att denna nationella tillhörighet medför. Därför tycker jag precis som Roy att det är en rätt hopplöst företag.
Jag tycker btw att en av de mer hållbara lösningarna är den israeliska staten, speciellt i formen av en judisk och demokratisk stat inom säkra, internationellt erkända och försvarbara gränser. Jag skriver definitivt under på det konceptet.
Anna
Vad jag undrar är varför det i så fall inte fungerar? Det har blivit en internationell truism att judars nationella aspirationer är oberättigade, rasistiska, fascistiska, nazistiska, expansionistiska, en “failed state” osv.?
Har ofta funderat över om det finns ett samband mellan vår icke-missionerande religion och våra utrikespolitiska problem.
Danny, nej det har det inte. De där åsikterna tillhör vissa grupper men de är långt ifrån mainstream. Sverige är det extremaste landet i Europa när det gäller Israelkritik – men kolla in Frankrikes, Tysklands, Englands, Polens, Tjeckoslovakiens, Spaniens etc regeringar (jag nämner inte USA och Kanada och andra som är mer självklara). Om det är en internationell truism att judars nationella aspirationer är allt det du nämner så skulle vi åtminstone leva under en bojkott som Sydafrika, förmodligen värre för ingen ville få bort Sydafrika som självständigt land utan bara ändra styrelseskicket.
Israel är synnerligen alive and kicking, dessutom, med en 3.5% tillväxtsprognos för 2010. Om vi och palestinierna (och Syrien) kunde sätta oss ner och förhandla lite om gränser och annat så skulle vi även accepteras i stora delar av arabvärlden, och en av de huvudsakliga ursäkterna (med flit skriver jag ursäkt och inte orsak) till olika fundamentalistiska organisationers kamp mot Israel skulle vara borta.
Du får gärna vara mer pessimistisk än jag om du vill, men det du beskriver är faktiskt inte hela verkligheten. Inte ens en speciellt stor del av den. Oroande, ja. Men inte mycket mer än så.
Danny,
om jag har sårat och/eller förolämpat dig så ber jag om ursäkt. Svårare än så är inte den biten.
I livet och följdaktligen ännu värre på nätet gäller att folk missförstår varandra. Detta förklarar en del av vår dispyt, men långtifrån allt. Du och jag befinner oss på olika platser och i skilda faser i livet.
Israel lever. Det finns fiender, hot, antisemitism och fan och hans moster. Men du behöver släppa in lite ljus till din syn på sakernas tillstånd. Och det ljuset hittar du i Israel. Här lever, studerar och jobbar judar (och andra) överallt, hela tiden. Här kan man “göra” och förverkliga sitt liv. Det är kul. Låt inte korkade vänsterfanatiker av pro-palestinsk art i Sverige förpesta dig och din agenda. Vänd blick och hjärta mot det moderna livet i Israel. Det är mitt råd. Lycka till med allting.
66. Anna
“Om vi och palestinierna (och Syrien) kunde sätta oss ner och förhandla lite om gränser och annat så skulle vi även accepteras i stora delar av arabvärlden, och en av de huvudsakliga ursäkterna (med flit skriver jag ursäkt och inte orsak) till olika fundamentalistiska organisationers kamp mot Israel skulle vara borta.”
Ursäkta, Anna, men jag tror du drömmer, tyvärr.
Ulrika, i så fall drömmer jag i bra sällskap, tillsammans med ett stort antal israeliska politiker, säkerhetsansvariga osv osv osv. Men det beror inte bara på Israels vilja utan också på palestiniernas och syriernas (eller deras respektive regeringars) vilja. Var det inte Netanyahu nyligen som talade om vikten av en fred med Syrien? Har inte både Rabin, Barak, Sharon och Olmert slängt ut mer än trevare åt det hållet?
Jag tror att det är du som drömmer, för i verkligheten är det svårt att i längden upprätthålla ett krigstillstånd som status quo. Det är dåligt för alla samhällen.
Mer om Reepalu: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html. Falsk är han.
Till Anna.
Jo, Anna du drömmer nog rätt ordentlig tyvärr. Syrien drivs inte av någon fredspatos. Israel kan inte under överskådlig tid bli accepterade av länder i OIC. Det är inte heller så välbeställt bland Europas regeringar tyvärr. Det är bara att titta på finansieringen av kriget mot judar.
Till Roy.
Det är ok. Returnerar ursäkt med dito.
Kan inte flytta till Israel nu. Så är det.
Är dessutom övertygad om att det också finns ett viktigt jobb att göra här, inte minst bland våra egna.
Optimism i all ära men allt för många, redan sedan andra templets tid, har sagt sig ha sett det stora ljuset. Vad de sett har dock allt för ofta varit en ficklampa vars batteri, som slutat att tillverkas, snart tagit slut ;-). Nå, i äldre tider kanske det var en oljelampa.
Fler “drömmare”: Ari Shavit i Haaretz http://www.haaretz.com/hasen/spages/1147482.html... det vore inte svårt att hitta en hel bunt israeliska skribenter med ett säkerhets- eller politiskt (mitten) förflutet som också anser att fred med Syrien är strategiskt viktigt för Israel. Därmed inte sagt att det är lätt, eller att den syriska regimen är en seriös partner. Men förr eller senare måste nog Syrien bestämma sig för om de ansluter sig till Iran eller till de mer moderata arabstaterna. Här kan Roy och Tikotzinsky lägga ut texten mycket bättre än jag, så jag avstår.
Jag har alltid gillat att drömma. Är en drömmare. You may call me that. Ibland är det maror, ibland ljusa ängar och guldbeströdda vidder.
Visst, dröm på ni. Se bara på hur fredsrörelsen dvs. vänstern har låtit sig manipuleras och hur många fler döda, lemlästade och sorgsna det kostat. Själv gillar jag att leva i den verklighet som faktiskt är den vi lever i. Var är alla arabiska fredsrörelser?
Reepalu igång igen.
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/malmo/pressrelease/view/genmaele-till-jan-a-johansson-chefredaktoer-skaanska-dagbladet-373139
Kan inte säga att jag tillhör Meretz-blocket (eller något annat israeliskt politiskt block egentligen, för den delen) – därtill är jag alltför oinsatt – och övermåttan diplomatisk ;) – för att ta någon tydlig ställning.
Däremot är min bakgrund ganska entydigt vänster. Långt åt vänster. Troskistiskt ursprungligen, syndikalistiskt senare. Efter detta tröttnade jag, minst sagt, på den mer jättevänster delen av vänstern. Rätt mycket p.g.a. utrikespolitiken. Och av inrikespolitiska demokratiskäl har jag väldigt svårt för båda de traditionella blocken i Sveriges riksdag också, för den delen.