Propagandistisk rubriksättning & rapportering hos DN (i vanlig ordning)
Av Ari Stotelský • 2011-08-20 • Kategoriserat under: Intressant just nu, Mediakritik, Sverige och MÖ-konfliktenVad är det här för rubrik egentligen som DN använder sig av i sin s.k. “rapportering”??
“Egyptier dödade av Israels plan”
För det första är det dekontextualiserande, man måste orka läsa artikeln för att förstå att det var ett svar på avancerade terrordåd med dödlig utgång och en lång rad svårt skadade israeliska civila. Nu låter det som att oskyldiga egyptier dödats av antingen israeliska flygplan eller nån sorts israelisk konspiration (“hemlig plan”).
Att endast skriva “Egyptier” låter dessutom som om det handlar om att Israel med flit attackerat egyptiska oskyldiga civila!!
Riktigt undermålig rubriksättning, som vanligt när det kommer till DN:s rapportering av och om Israel.
Sen är ju meningar som följande som dyker upp i samma artikel väldigt tveksamma ur ett journalistiskt och etiskt perspektiv:
“Israel skyllde omedelbart på palestinier från Gazaremsan och svarade med bomber.”
Det är inte journalism; det är ideologiskt motiverad propaganda.
Man kan fråga sig hur DN:s “journalister” kan leva med att se sig själva i spegeln? Har de överhuvudtaget någon som helst yrkesstolthet? Eller är de kanske till och med nöjda och glada över att få jobba på ett propagandaministerium (och vad säger det i så fall om dem som personer och “journalister”)???
Det är en sorglig dag den dagen som vad som åtminstone utger sig för att vara “oberoende” nyhetsmedia är långt mer partisk, propagandistisk och obalanserad än till och med stridande part i den konflikt som avhandlas.
IDF:s egna artikel om händelserna är långt mer balanserad och långt mer korrekt i sin återgivning av både fakta och kontext. Jämför t.ex. IDF:s rubrik nedan med DNs ovan:
“In Response to Terror Attack, IAF Targets Four Sites in the Gaza Strip”
Det är en mycket farlig och sorglig utveckling när nyhetsmedia år efter år basunerar ut propagandalögner och förvanskingar av den här typen (det finns dessutom långt värre exempel på detta, det vet vi alla) och ser till att konfliktens natur och konkreta utveckling i nyhetskonsumenternas ögon förvrids. Det gör dem, när det dessutom görs mer eller mindre medvetet och systematiskt, till att gå från “oberoende” till att själva bli part i konflikten; på den sida som är emot och med våld attackerar den enda verkliga rättsstaten i Mellanöstern.
Det är heller ingen ursäkt att de köper in sina nyheter från TT och Reuters, snarare tvärtom. Reuters har ju, som du som läsare säkert också är väl medveten om, blivit tagna på bar gärning ett flertal gånger nu på sistone med att medvetet manipulera fakta och bilder till Israels nackdel. Att nyhetsmedia då fortsätter handla in nyheter från sådana källor säger en hel del om deras publicistiska ambition och syn på kvalitet och journalistisk integritet och inget av det som framkommer gällande dessa aspekter är särskilt smickrande.
DN är som bäst en vänsterblaska i klass med Aftonbladet, med den enda skillnaden att de håller sig med en del pretentioner om sin egen ställning och kvalitet, pretentioner baserade endast på historia numera. DN Kultur och ledarsidan är ett journalistiskt och intellektuellt lågvattenmärke, lägg därtill att resten av tidningen alltså är fylld till största delen av propagandadekret från TT och Reuters och vad har de då kvar?
Ari Stotelský
Alla texter av Ari Stotelský
Och så brukar det alltid stå att Israel svarade med “HÄMND”!! Men hämd sysslar inte Israel med. Israel FÖRSVARAR sitt land och sina medborgare från fientliga angrepp. Det är en helt annan sak. Men den som är fientlig mot Israel och beskriver ett legitimt försvar som hämnd har naturligvis intresse att utmåla landet som primitivt och blodtörstigt.
Kan man ana att Syrien och Iran har ett finger med i terrorangreppen mot Israel? Al- Assad har ju all anledning att försöka avleda uppmärksamheten bort från hans folkmord på sina egna medborgare.
Man kan då också fråga sig hur länge det dröjer innan de betämmer sig för att hetta upp läget ytterligare några grader genom att öppna den norra fronten från Libanon och beordra Hezbolla avlossa några raketer mot Israel?
http://www.svd.se/kultur/litteratur/ett-sprak-pa-vag-mot-undergang_34002.svd
inte härmed sagt att tidningarna har en nazistisk agenda men språkverktyget är detsamma.
@son of the sun: Ja, övertrampen är precis som du påpekar många även denna gång. Artikeln jag länkar är bara ett exempel bland många; andra bloggare och skribenter har tagit upp fler fall de senaste dagarna. Det är som sagt ett genomgående och systematiskt mönster i det svenska nyhetsflödet och därmed just darför så viktigt att påtala och debattera.
Att Israel har det svårt i FN är inte heller obekant. I samband med terrorattacken förhindrade terroiststyrda Libanon igår ett fördömande i SC
http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4111245,00.html
Araber är ett folk med många stater och allierade och har därför en oerhörd makt i FN.
Arabförbundet består av 21 stater + palestinierna. De har också 3 observatörsstater vilka ofta röstar med dem i FN, Eritrea, Venezuela och Indien! Eftersom FN består av 193 medlemmar består 11% av samtliga medlemsstater av arabstater.
Och eftersom SC består av 10 roterande stater sitter det statistiskt alltid 1 arabstat i SC. Dessutom har man oftast observatören i IC, Ryssland med vetorätt ,som trogen allierad. Israel har som tur är USA som allierad i SC.
Men arabstaterna är också medlemmar i den Islamiska konferensen, som röstar unisont och består av 57 stater och därtill 5 observatörer Bosnien, Centralafrik repub, Nordcypern, Thailand och Ryssland(permanent medlem i SC). Dessutom är många arabstater medlemmar i AU den afrikanska unionen, bestående av 53 stater och får också deras röster. En del av dessa stater ingår också i den Islamiska konferensen.
Av detta kan man förstå att palestinierna lätt kan få ihop 100 röster i FN GA om man endast räknar ihop staterna i den Islamiska konferensen och ickemuslimska stater i AU och kan då lätt få ihop hur många resolutioner som helst mot Israel. Men som tur är har GA ingen som helst makt eftersom deras resolutioner inte är bindande.
Många är de, bl.a Israeliska ledare som Olmert och Peres som låtit sig förledas av suggestionen att Abbas och co. är bättre än andra Pal- ledare. Så är inte fallet.
Det som skiljer är taktiken. Målet är detsamma, dvs. att tillintetgöra Israel. Eftersom Hamas och PLO har samma målsättning kan de också enas. Det gäller för dem att bara enas om taktiken. PLO vill mörka målet för att lättare få till stånd en egen stat för att därefter ha en bättre plattform att bekämpa Israel från. Hamas kan tänka sig samma sak men vill inte mörka sitt mål att tillintetgöra Israel.
Ingen palestinsk organisation har erkänt Israels existensberättgande. Brevet i samband med Osloavtalet där Arafat erkände Israel, har visserligen tagits som intäkt för det men PLO har trots uppmaningar inte ändrat sina stadgar.
Anledningen till att PLO kör detta dubbelspel och inte öppet deklarerar de inte känner sig bundna av avtalet kan vara att de tjänar på det. Men den dag de inte anser sig göra det längre kommer de inte dra sig en sekund för att öppet visa sin ståndpunkt.
PLO dubbelspel ser vi bl.a. när Fathas talesman Nabil Shaath anklagar Israel för krigsbrott nu när landet försvarar sig mot terrorattackerna från Gaza. Inte ett ord som fördömer terrorattackerna. En tydlig flört med Hamas.
Samtidigt fortsätter PLO glorifiera terrorister som begått svåra brott mot Israeler genom att bl.a. uppkalla platser och gator med deras namn, uppmuntar spridande av judehat i skolor och publikationer samt öppet vägrar ta med Israel på sina kartor,
Hade de palestinska ledarna haft som avsikt att erkänna två stater för två folk hade de erkänt israel rätt att existera, sätta ut israel på deras kartor, och propagerat för fred och samförstånd med Israel och inte tvärt om.
Nej Ari Stotelsky, du överdriver. Du ser en illasinnad kampanj mot Israel bakom varje kommatecken. Du tar fasta på X men ignorerar Y, allt för att bevisa att det i bl a DN:s fall rör sig om “ideologiskt motiverad propganda”.
IDF pressrelease innehåller dock tydlig propaganda, men den har du av någon anledning helt missat. Tänka sig.
Leopoldo
IDF:s release är långt mer sakligt orienterad medans DN:s artikel är full av emotionella infallsvinklar i både framställan, ton och innebörd och som läsare ger det en mycket förvirrad uppfattning om konflikten och det är tydligt vartåt DN vill att läsaren skall gå i sina tankebanor. Dessutom, som jag säger; det är många gånger värre när “oberoende nyhetsmedia” ägnar sig åt den sortens framställan och ton än om stridande part gör det. Det är nämligen meningen att oberoende nyhetsmedia och journalister; den s.k. “tredje” eller “fjärde” “statsmakten” (beroende på existensen av en författningsdomstol eller ej), skall vara de som fokuserar på sakfrågor i en balanserad ton och bör agera integrerande i sin bevakning för att föra fram en objektiv bild av orsak och verkan, det är hela deras uppgift i ett demokratiskt samhälle. När de överger detta samhällsuppdrag och i stället hänger sig åt att reproducera propganda, ta klar och tydlig ställning men fortfarande under skenet av objektivitet och blir en megafon åt emotionalism i stället för saklig och tydlig intellektuell analys, då är inte bara journalisterna och de institutioner de arbetar på illa ute, utan även hela vårt samhälle är hotat i en av dess viktigaste grundvalar.
Det tar heller inte många timmar av medieanalys för att fastställa att den svenska rapporteringen av och om Israel är bristande i objektivitet och klart partisk till förmån för den anti-israeliska sidan. Detta kan också bekräftas när undersökningar görs, t.ex. när man gör undersökningar av journalisters politiska sympatier (där bl.a. en sådan undersökning av Reuters redaktion gav tillhanda att majoriteten låg mycket nära Mattias Gardells syndikalistiska politiska sympatier) eller när man gör allmänna analyser av graden av objektivitet i pressens bevakning av och under händelseförlopp såsom Ship to Gaza eller Operation Cast Lead 2009. Det är befängt att försöka påstå något annat även om jag vet att “palestina”-vänstern aldrig kommer att hävda något annat än att det förhåller sig precis tvärtom, hur mycket bevis på motsatsen som än presenteras (deras uppfattning är även grundad i det faktum att enligt deras världsbild är allt som inte uttryckligen fördömer USA och Israel som själva roten till allt ont på jorden att betrakta som “borgerlig propaganda”, men det är ju i sig själv ett extrem-ideologiskt argument å andra sidan och en sådan person kan ju knappast tas på allvar i en sådan här debatt i vilket fall som helst). Men sen när är verklighetsfrånvändhet ett problem för nämnda vänster? Det är snarast ett inträdeskrav, om något.
Hej Mr. Stotelsky.
Rubriken i DN är dålig, men att misstänka en ambition hos DN:s redaktion om att propagandera om en hemlig israelisk plan är verkligen, igen, en överdrift.
Sen står det ju i DN så här – ingressen:
“En egyptisk arméofficer och två säkerhetspoliser sköts ihjäl av ett israeliskt plan som på torsdagskvällen jagade misstänkta för flera angrepp mot människor inne i Israel tidigare på dagen. Tre säkerhetspoliser skadades samtidigt.”
Ingenting konstigt med den ingressen, enligt min mening. Det rör sig till yttermera visso om en första och kort bulletin om dramatiken.
Och varför skulle det vara konstigt att skriva att “Israel skyllde på…” osv? Det första försvarsminister Ehud Barak gjorde var att inför världpressen säga att terroristerna kom från Gaza. “Beskyllningen” kom ju direkt ur hästens mun, så att säga – från en person som, får man väl anta, har superkoll på säkerhetsläget.
Nu vill jag inte på något vis glorifiera svensk medias Mellanöstern-rapportering, men ett tips är att rikta dina attacker med större precision. Allt som syns i svensk media med koppling till Mellanöstern är inte anti-israeliskt och/eller antisemitiskt.
Sen är det mycket riktigt som du påpekar, skillnad mellan media och IDF i det här sammanhanget. Allt som kommer från IDF är partsinlagor. Ingenting konstigt med det. Alltså blir det fel när du jämför deras ord med det som står i media. Ett tips är att kolla samtliga tidningar i Israel, samt därefter omvärldens rapportering och versioner.
En enstaka och specifik artikel eller ordval och mening kan vara problematisk, men att döma ut DN som något slags anti-zionistisk bastion i Sverige tror jag, med all respekt, blir lite missriktat.
Med tanke på vad vi har sett och fortsatt ser i Aftonbladet SVT/SR och på vänsterbloggar etc är jag böjd att hålla med dig om att en viss diskurs har etablerat sig, och att man reflexmässigt och omedvetet eller ej framställer Israel i dålig dager, medan man låter regionens repressiva regimer framstå som…..tja, som barbarer som inte kan bättre, eller? Jag vet inte.
Så du ser, även jag mår illa av den svenska vänsterns hets mot Israel. Men jag mår också illa av att sverigedemokrater omfamnar Israel. Eller rättare sagt: de omfamnar den nationalreligiösa högerpopulismens Israel.
Detta är ett exempel bland väldigt många. Det är dessutom inte huvudsakligen DN:s fel, denna artikel och många andra som de publicerar om Israel är inköpta, bland annat från TT. Att detta inte är en slump eller en illvillig och paranoid vantolkning från min sida, varken i det här fallet eller andra, kan du bland annat verifiera genom att besöka detta arkiv nedan:
http://tt-kritik.blogspot.com
Det är skribenter från Al-Hamatzav som under en period “roade” sig med att följa och påpeka partisk rapportering om Israel och konflikten, jag tycker att de där konkret har mer än väl belagt att det inte handlar om paranoia. Vilket som sagt stöds av en rad andra mer formella medieanalyser också. Som jag påpekade i texten: det här exemplet är långt från det värsta, ens de senaste dagarna. Men det är både tillräckligt och symptomatiskt nog för att påpekas; givet det faktum att det är ett exempel bland många, många andra långt mycket värre. Det handlar inte om “enstaka” artiklar därmed. Och min jämförelse med IDFs artikel var just att peka på att till och med stridande part är mer balanserad än svensk media; vilket är en anklagelsepunkt mot svensk media och inte mot IDF (som du “lyckas” eller försöker vända det till; ett minst sagt grumligt resonemang enligt mig).
Jag skulle kunna acceptera din kritik och skepsis om det inte vore just på det sättet; nämligen att det här är ett ganska milt övertramp jämfört med andra. Men nu är det tyvärr inte så och då har jag grund för att anse att även detta är ett exempel för medias övertramp. Och jag har i och med det också grund för att kritisera medias övertramp även i de milda formerna; för när kritiken har påpekats på det sätt det gjorts hittills i det här avseendet är det media som har en skyldighet att bättra sig, inte kritikerna som bör vänja sig vid övertrampen (milda som i det här fallet eller grava som i andra fall).
1. “….väl belagt att det inte handlar om paranoia”.
Så vad är det då? Judehat? Israelhat? En komplott och konspiration mot Israel? Förklara gärna vad det är som får TT & Co att enligt din mening presentera falska texter/beskrivningar.
2. TT-kritiken får in en och annan poäng, men hamnar lika ofta fel. Jag tror det beror att man själv till 100% har svalt och anammat en viss uppfattning (t ex den att Israel på ett mirakulöst sätt likt David har besegrat många och onda Goliats – punkt och slut). Jag får en känsla av att ni allltid hittar det ni söker efter. Och detsamma gäller väl för vänstern i Sverige som avfärdar alla era invändningar som ett försök att fästa antisemiti-etiketten på den som har mage att säga något kritiskt om Israel, för att på så sätt få tyst på denna kritik och därmed möjliggöra för Israel att göra vad man vill.
Jag håller mig vanligtvis borta från er tjat, men ibland får man väl säga nåt.
3. Sen säger jag bara, utan att reflektera över slutsatsen, att det är tämligen meningslöst att jämföra IDF och media, eftersom man har olika uppgifter. Det blir som att jämföra hästen med hamburgertillverkaren, så att säga. Och: från IDF kommer endast en pressrelease (där man inte krånglar till saken utan talar kort och gott om “the action”, så att säga). Till detta får man sedan lägga det som den politiska ledningen säger.
Sen kommer media. Här finns, i både Israel och Sverige, pluralism. Samt konkurrerande nyheter.
Leopoldo Fregoli var en enastående italiensk skådespelare och IMITATÖR, avled 1936 efter en fin livsgärnng. Den anonyme fjanten bakom pseudonymen imiterar möjligen en bakfull Jinge, men är framför allt en besserwisser som helt utan anknytning till fakta häver ur sig sina överlägsna formuleringar. Hans språkliga ticks är “Ett tips:” som återkommer gång på gång. Ett tips: Hans tips är ingenting att ha. Han skulle inte kunna skilja mellan en dromedar och israel. Vi väntar nu med spänning “Sara G”:s entré.
1 & 2. Ideologi skulle jag vilja kalla problemet först och främst. Israel är i vänsterns ögon och världsbild USA:s “knähund i Mellanöstern”. Det är därmed för journalister (som i flera undersökningar har belagts sitta på politiska sympatier ganska långt vänsterut; många är dessutom del av den gamla radikala 68-vänstern eller dess arvtagare) påkallat att tillfoga Israel och dess tillskyndare all skada de kan. Vänstern är heller inte, och har aldrig varit, främmande för devisen “min fiendes fiende är min vän”. Om det är klassisk anti-semitism inblandad eller inte är en fråga som är svår att svara på. Uttalad och MEDVETEN sådan? Nja, i de flesta fall antagligen inte. Men att det kan ligga latent i vår kultur och slå över mer eller mindre explicit? Absolut. Jag har svårt att se att det skulle vara en så otänkbar och befängd tanke med tanke på hur historien sett ut hittills vad gäller den europeiska relationen till den judiska diasporan; både konkret och i vår kulturella föreställningsvärld. Ny-antisemitism (som är definitivt applicerbart i de här fallen, utan tvekan) är dessutom antisemitism på det sättet att det blir antisemitiskt när konsekvens och kontext förs in i bilden också. En problematisering som vänstern hatar och vägrar att se och möter genom ett sätt att argumentera; dekontextualisera, som du försöker dig på själv här och nu (ren och skär sofism är vad det är helt enkelt).
Som Obamas f.d. ekonomiske rådgivare och f.d. president för Harvard uttryckt saken mycket träffande vid ett tillfälle 2002:
Profoundly anti-Israel views are increasingly finding support in progressive intellectual communities. Serious and thoughtful people are advocating and taking actions that are anti-semitic in their effect if not their intent.
Lawrence Summers, 17 September 2002
Det hela blir svårt att diskutera med någon som identifierar sig som vänster eftersom de enligt deras a priori världsbild by default aldrig kan vara rasistiska/antisemitiska (Karl Marx anti-semitism var ju “bara ett uttryck för en konkretisering av hans klassanalys” och liknande mumbo-jumbo får man höra som svar). Men nu har ju verklighetsfrånvända ideologier sällan nånting med verkligheten att göra, men försök att förklara det för en närmast religiöst troende marxist (som en stor del av “palestina”-vänsterns kärna består av, varav många som åtminstone sympatiserar med en sådan världsbild är journalister på flera av våra stora dags- och kvällstidningar och i TV). Om du någonsin haft en sådan diskussion, åtminstone om det varit från min sida av bordet (misstänker att du kan lika gärna befinna dig på andra sidan nämligen) så vet du vad en sådan diskussion innebär. Den är totalt fruktlös.
3. Har du svårt att förstå eller har du svårt att läsa innantill? Min jämförelse var just att till och med stridande part var mer balanserad än DN. Det handlar egentligen inte om en jämförelse så mycket som att peka på exakt hur långt vansinnet på DN; Reuters, TT, m.fl, nu har gått i och med detta faktum! Och IDF:s press relaese var som sagt både sakligare och knappast ens särskilt mycket kortare än artikeln var (inte tillräckligt för att inte kunna jämföras och dessutom var det sakinnehållet som var det väsentliga).
forts.
Jag har svårt att se att det existerar någon konkurrens och pluralism i vår nyhetsmedia på den här punkten när DN, som är en av de få borgerliga tidningarna (åtminstone i nominella termer), själva är (uppenbarligen) drivande till den här sortens retorik. Likaså SvD för att inte tala om SVT och t.ex. Aftonbladet. Ekot-redaktionen är notoriska i det här avseendet. TT och Reuters är som sagt mer eller mindre urkällan. Var finns då den pluralism du så självklart menar skall existera? Man får leta efter nån enstaka ledarskribent på nån landsortstidning för att hitta någon som ännu inte tagit denna “diskurs” till sig.
Det blir ju svårt också att hela tiden bli beskylld för att anklaga alla för antisemitism så fort man stilla påpekar att kritiken mot Israel kanske var och är obefogad. Det är som att detskall finnas en rätt att hejdlöst attackera Israel med både lögner och okvädningsord utan att man skall få ifrågasätta det (gör man det ser man tydligen spöken och är paranoid). Märk väl att antisemitism nämns först av dig i ett par kommentarer senare; som ett sätt att misstänkliggöra mina intentioner. Det liknar alltså mer en debattstrategi från ditt håll än att det skulle röra sig om en ambition från mitt håll. Min ambition är att kritisera en förvriden medial debatt endast. Vilket jag tycker mig ha gott belägg för dessutom.
Sen är det också mystiskt att det enda som tydligen kvalificerar för antisemitism i dag är om det rör sig om nazistisk sådan. Vilket är ett alldeles för trångsynt synsätt på begreppet, vilket bevisas av det faktum att NationalSocialismen uppstod i Europa under 1900-talet, antisemitism existerade långt innan dess.
Dear Ofer Maimon,
jag gläds åt att du har lärt dig hur man använder Wikipedia (apropå kunskapen om Leopoldo Fregoli). Det är det första. Second: du kallar mig för anonym fjant. Det är ett tillmäle, inte ett argument. Ryck upp dig, för guds skull. 3: Jag noterar att du är svarslös inför min kritik mot ditt senaste inlägg om Hamas. Och för det fjärde: jag är ledsen om min kommentar återigen fick ditt blodtryck att skjuta i höjden. Du tar allt om Israel så himia personligt. Gör inte det. Jag tror att saklighet, hövlighet och konstruktiva resonemang är bättre för hjärtat. För alla hjärtan.
Bäste Ari Stotelsky,
jag börjar nu med att ta till mig dina förolämpningar. Jag räknar till fyra stycken. Därutöver skriver du och resonerar du på ett sakligt och trevligt sätt. Så jag får “idissla” dina attacker en stund, och återkommer sedan till de intressanta och trevliga sakfrågorna.
Mr. Stotelsky,
jag får portionera ut min respons idag och i morgon (så mycket och många som drar i mig just nu. Hinner inte göra en massa roliga saker).
- Jag har dock aldrig påstått att dagens antisemitism bara kan vara av nynazistisk art. Xenofobi i allmänhet och antisemitism i synnerhet (kallat bl a judehat fram till franska revolutionen ungefär, eller hur?) stöter man på både här och där. Det kan röra sig om “vardagsfördomar”, det kan vara omedvetet eller ej. Historien visar ju upp mordisk fascism på många olika ställen och utifrån olika ideologier. Jag har inte glömt kyrkans roll i det här sammanhanget.
- Jag är som sagt inte delaktig i den gamla, hysteriska och hemskt deprimerande “debatten” i Sverige om Israel och Mellanöstern. Men av det jag har sett och hört så tror att många s k Israel-vänner går för långt när det gäller att dela ut “antisemitpaketen”, så att säga. En alternativ förklaringsmodell: hur tror du det låter vid de svenska köksborden ang. låts säga alliansens arbetsmarknadspolitik, orsakerna till Breiviks terror eller Turkiet/EU? Bara några exempel, alltså: jo, man talar fördomsfullt och populistiskt. Om allt. Inkl om Israel.
I morgon får jag väl säga något mer, t ex om svenska media, samt ytterligare en anmärkning ang. din jämförelse mellan DN och IDF:s pressrelease. Dvs – jag säger något mer om jag får. Du kan väl meddela redan nu om jag redan är förklarad “blogg-persona non grata.”
Tack för idag.
Ett barn kunde bemöta dina påståenden, men eftersom ditt inlägg byggde på din oförmåga att läsa innantill så fick det vara. Fregoli kände jag faktiskt till innan, har fuskat lite inom teater i min svunna ungdom. Den dag du får raketer inskjutna i din hemstad 4 gnr om dagen antar jag att även du tar det personligt, men möjligen står du över även sådana världsligheter. Måste va fint “ovan där”.