Men det är inte så mycket den kränkta “hedern” jag syftar på som att män som begår våld mot kvinnor ofta anser att dessa kvinnor tillhör dem och ska göra som de säger. Kvinnosynen som ligger till grunden för morden är likadan. I väst är den sortens kvinnosyn mindre socialt accepterad och inkluderar inte familj och släktingar utan bara mannen/pojkvännen, that’s all.

Vill någon läsa om “hedersmord” i det palestinska samhället rekommenderar jag Nadia Shalhoub-Kevorkian, en palestinsk kvinna som själv varit offer för sexuella övergrepp och som nu är professor i kriminologi och sociologi (tror jag att det var) vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem. Har inte träffat henne men läst några av hennes undersökningar och intervjuat palestinska socialarbetare vid organisationen Women’s Legal Aid and Counseling, som hjälper trakasserade och mordhotade palestinska kvinnor och som hon var med att grunda. Om jag törs ska jag be om en intervju med henne också. Snacka om modig kvinna. Och smart.

Om den enda frågan man har i huvudet när man läser texter om Israel är “ställer den Israel i ett bra eller dåligt ljus”, då tror jag att man missar en hel del.

Jag skrev inte texten för att “försvara” eller “anklaga”, utan för att peka på ett fenomen som jag tycker är positivt – att den interna diskussionen i Israel tillåter att smutsig byk tvättas offentligt. I förhoppningen om att detta kommer att göra att det blir mindre smutsig byk i fortsättningen. Att av patriotiska skäl hålla käften om alla möjliga samhällsföreteelser är diktaturfasoner. Om du kallar detta “att vända allting till ens fördel”, visst, gör det.