Precisionsvapen
Av G. Tikotzinsky • 2006-08-09 • Kategoriserat under: AllmäntDet har skrivits en del på sistone om precisionsvapen och varför de ibland träffar fel. Tyvärr finns det många felfaktorer som påverkar moderna vapen, här utvärderar jag några.*
Först ett par allmänna ord om militära beslutsprocesser:
• Piloter väljer inte sina mål själv, de anfaller givna geografiska koordinater.
• Precisionsbomber är dyra, i vissa fall kostar de flera miljoner dollar stycket. Det finns ingen anledning att slösa så dyra vapen på civila mål. (Hizbollah och Hamas attackerar till exempel civila med billiga Katyusha-raketer eller självmordsbombare.)
För att precisionsbomber skall träffa ett militärt mål måste man först identifiera målet och veta var det befinner sig. Här är precisionsvapnens första problem – träffsäkerheten kan aldrig vara bätte än de militära underrättelserna.
Mål kan i stort delas in i stationära och mobila, varje typ med sina felkällor.
Stationära mål: Många viktiga stationära mål syns på vilken karta eller satellitfoto som helst, såsom flygplatser eller hamnar. Andra, tex vissa militärbaser, är uppenbara för den vanlige turisten som råkar ha vägarna förbi. Det finns också dolda stationära mål som underrättelsetjänster håller koll på, och till slut stationära mål som är okända för den anfallande krigsmakten. Alla kända stationära mål är sedan länge ordnade på militära prioriteringslistor med geografiska koordinater och flygfoton, och kan i princip bombas utan större förberedelser. Här är träffsäkerheten oftast god.
Stora mobila mål: Mobila mål är lite knepigare, men eftersom de inte är i ständig rörelse så kan de delvis följas. Stora mobila mål, som syns lätt från luften eller är tunga och klumpiga att förflytta, kan underrättelsetjänster hålla koll på. Under kalla kriget, tex, höll USA noga koll på de ryska atomubåtarna med diverse flyg- och flottburna sonarsystem***. Stora mobila mål kan attackeras så fort färska underrättelser finns tillgängliga. Ibland syns målen från luften och då kan piloten verifiera målet innan bomben släpps. Ibland syns målet inte, tex långdistansraketer i en hangar, och då skjuter piloten endast mot geografiska koordinater. Utan pilotens vetskap kan hangaren vara tom eller dölja ett matvarulager.
Små mobila mål, som Katyusha-ramper är svåra att följa. Dels är de många och kräver därför stora underrättelseresurser, dels är de lätta att förflytta och förflyttas ofta, och dels kan de döljas under själva förflyttningen i en täckt lastbil. Sådana mål blir vad som kallas targets of opportunity. Antingen finns jaktplanen i luften och attackerar så snart målet uppenbarar sig, eller så följs de av spanings-UAVs** och attackeras vid ett senare tillfälle. Tidsfaktorn är här kritisk. Frågan är hur långt efter senaste fotot det är rimligt att attackera en Katyusha-ramp. Är det militärt rimligt att attackera en byggnad 1 timme, 12 timmar eller 24 timmar efter att en Katyusha-lastbil kört in i garaget? Det hela är en fråga om cost-benefit, kännedom om Hizbollahs modus operandi, samt riskanalys. Det är helt uppenbart att ekvationen kan optimeras på flera olika sätt, både militärt och politiskt. Det är också helt uppenbart att fel begås i jakten på små mobila mål.
Gemensamt för alla måltyper är att om piloten fått felaktiga målangivelser, så träffar bomberna inte något militärt mål alls. Tyvärr är det så, att militära underrättelser inte är 100% tillförlitliga och därför träffar inte 100% av attackerna bona fide militära mål.
Om nu målet är bona fide, låt oss då granska vilka misstag ammunitionen kan orsaka. Precisionsvapen kan delas upp i två stora huvudklasser.
Man-in-the-Loop: Man-in-the-Loop innebär att en människa styr vapnet mot målet after avfyrningen. Ett exempel är laserguidade bomber. Piloten eller speciella markstyrkor belyser målet med en laserstråle, som bomben söker. Om människan av misstag lyser på fel hus, eller bara nyser i det kritiska skedet – ja, då missar bomben sitt mål. Psykologisk spänning är en risk- och felfaktor för denna vapentyp. En övningsolycka i Israel på 1990-talet berodde på att laserstrålen riktats fel. Fem soldater dog.
Fire-and-Forget: Den här typen är i sig själv uppdelad i två huvudgrupper.
• Målsökande vapen: Dessa vapen har en inbyggd målsökningsmekanism, tex IR eller TV. Innan avskjutningen siktar piloten in och ”låser” vapnets sökmekanism på det avsedda målet. När bomben väl är i luften kan piloten inte längre påverka flygbanan. Karakteristiskt för denna vapentyp är att målsökningsmekanismens ”lås” kan gå upp eller förvillas, och då missar bomben. Ett exempel: Den amerikanska TV-guidade missilen Maverick låser sig på målets visuella TV-kontur. Ett indrivande rök- eller dammoln bryter låset.
• GPS-vapen: Dessa bomber är gamla ”dumma” bomber som uppgraderats med styrfenor och en GPS mekanism. De skjuts mot geografiska koordinater. Naturligtvis träffar de fel om de programmerats fel.
I alla vapensystem kan tekniska fel förekomma. Här är några olika feltyper:
• Fel i elektroniken, styrmekanismen eller kommunikationsutrustningen som härrör från fabriken.
• Service-fel. Precisionsvapen kräver periodiskt underhåll, och människor gör misstag. En skruv kan vara för hårt eller för löst åtdragen, etc.
• Åldringsfel. Ammunition har ett bäst-före datum som ofta är 10-20 år. Under så långa lagringstider kan elektronik och mekaniska komponenter skadas utan att det upptäcks vid vapnets GO/NOGO self-test.
• Fel i flygplanets vapensystem. Samtliga feltyper kan uppstå också i flygplanets sikt- och avskjutningsmekanism.
Precisionsvapen har revolutionerat militär taktik de senaste decennierna, jämfört med Vietnam-kriget eller WW2. Trots att modern ammunition är mycket pricksäker, så finns fortfarande stort utrymme för mänskliga och tekniska fel. När fel uppstår träffar bomberna snett. Tyvärr har vi sett exempel på det i Libanon-kriget.
*Den här posten diskuterar INTE problematiken som uppstår när Hizbollah blandar in sina militära mål bland civilbefolkningen.
**Unmanned Aireal Vehicle – obemannade flygplan främst använda i spanings-syfte.
***Texten uppdaterad efter Erik #15 kommentar. Se även min kommentar #19.
G. Tikotzinsky är bosatt i Israel där han verkar som styrelseordförande i flera kibbutzägda industriföretag. Han har en BA-examen i internationella relationer och en MBA-examen. På den politiska höger-vänster skalan identifierar sig Tikotzinsky som oberoende naturvän.
Alla texter av G. Tikotzinsky



En alldeles utmärkt och pedagogisk översikt över moderna precisionsmissiler och bomber GT!
Jag vill bara tillägga att det vid sidan av UAV´s även finns UCAV´s(Unmanned Combat Aerial Vehicles) där en operatör via en TV-kamera både manövrerar farkosten och avfyrar missiler. Israels “Eitan” är ett exempel. Om den farkosten är operationell och har använts i Libanon är mig obekant. Du kanske vet GT?
Tack.
Jag har inga uppgifter om Eitans nuvarande operationella status.
Förstår TG! Som när “Viggens” 30 mm Oerlikon beskrevs som “awesome”
Observer,
Nej, jag vet inte på allvar. Jag lämnade militären för nästan 20 år sedan, men följer facktidskrifter etc lite då och då. Ibland går det att läsa ut mycket från presskonferenser, tidningsbilder och videosnuttar.
OK TG!
Jag lämnade också det militära för drygt 10 år sedan. Har bl.a tjänstgjort i Kalle Anka styrkan UNIFIL men försöker också följa den militärteknologiska utvecklingen. Skadepanoramat i moderna krig har ju förskjutits mot att upemot 80% av de skadade har extremitetskador. Har Du någon uppfattning om skadeutfallet i Libanonkriget?
Lysande artikel, G. Tikotzinsky.
Krig är inte så enkelt som ett dataspel. Jag vet inte hur mycket ordinans som fällts över Libanon, men jag misstänker att det är en oerhört hög siffra. Att då hävda att man medvetet siktar på civila och tar upp 1000 dödsoffer (utan att räkna med att Hizbollah inte bär uniform utan civila kläder..) är ett snyggt självmål då det bara bekräftar att Israel inte väljer civila mål medvetet för att döda så många oskyldiga som möjligt; annars skulle dödssiffran vara oändligt mycket högre.
Observer,
Här är en UCAV som är operationell i IAF, även om den inte är aktuell i Libanon-kriget.
http://www.defense-update.com/directory/harpy.htm#cont
Tack DSI.
Jag håller helt med. IAF flyger 100-150 sortier per dygn, så på en månad har de hunnit med sådar 3-4,000 bombräder. Om man räknar (lågt) med en bomb eller missil per räd, då är vi uppe i minst 4,000 individuella ordinanser, men förmodligen är siffran närmare 10,000. Felprocenten som rapporterats som oskyldiga civila mål är med andra ord mycket låg.
Mycket intressant artikel G.T.!
Med flera års erfarenhet av produktutveckling och programvaruteknik har jag förståelse för hur svårt det är att få så komplexa system som används av militären och styrsystem för bomber m.m. helt korrekta utan något fel överhuvudtaget. Men vad som är oerhört tragiskt är att ett misstag i ett styrsystem för en bomb inte resulterar i ett par gråa hår och några lämpliga svordomar (ofta riktade till M$) utan kan resultera i döda civila.
Men att påstå att IDF medvetet angriper civila mål framstår för mig som antingen totalt verklighetsfrånvänd propaganda eller oerhörd grov underskattning av IDS kapacitet att åstadkomma skada. Hade IDF lika urskillningslöst attackerat civila som Hizbollah gör hade vi säkerligen sett hundra tusentals döda civila, om äns det räcker…
Tack för infon GT! Israels Spike-Er missil buren av en UCAV har uppenbarligen rönt respekt i den demokratiska västvärlden. Min Labrador är f.ö. en intensiv Israelfan! Jag har frågat honom!
Jag är säker på att alla civila döda i Libanon är
mycket glada för denna genomgång.
Civilister definieras enligt arabisk modell som alla som inte bär uniform, men som kan avfyra Katushayas Sjökvisten! Tjusig statistik inte sant?
11:an Sjöqvist:
Man känner ditt tysta fördömande. Tyvärr är arméer nödvändiga i länders försvar. Tyvärr använder människor vapen i attacker och för att förhindra fler attacker.
Jag har ingen aning om hur du ser Israels rätt att hindra att Hezbollah bombar livet ur fler oskyldiga icke-stridande israeler eller om Israels rätt och skyldighet att försöka stoppa det Hezbollah som varken FN eller Libanon vill stoppa.
Tyvärr kan ett land inte sitta still och ta hundratals attacker riktade mot sina medborgare. Är det det du vill, att Israel låter sina civila sprängas av en terrorgrupp som styrs av vettvilliga fanatiker i Iran?
Jag har undrat hur kriget framställs i svenska media och har fått privat meddelande från en vän som ser både Danmarks och Sveriges nyheter. På TV2 i DK hade hon sett ett program som framställde israelers lidande och flykt från raketerna och deras rädsla i skyddsrummen. Ingenting i Sverige om detta enligt min vän.
Vidare,
http://nyhederne.tv2.dk/baggrund/article.php/id-4611180.html
(Får nog gå ut och handla lite ost igen; havarti, inte jarlsberg!)
Leif,tyvärr finns alltför många civila offer i alla krig. Som GT skrev i ämnet om krigets förlorare så är alla civila alltid de största förlorarna. Så anta inte att den “genomgång” du finner så osmaklig betyder att man inte bryr sig om civila! Du har lyxen att sitta och fördöma medan GT mitt i natten får slita till sig sin treåring och ta familjen ner i skyddsrummet. En skribent här är på planerad semester i Sverige med sina små barn och skrev att hon länge led av mardrömmar om attackerna.
Hezbollah styr som bevisat mycket av rapporteringen från Libanon. Ta siffror om civila offer med en nypa salt! Hezbollah i uniform i gåsmarsch med armsalut ser man inte på slagfältet; då tar de av sig uniformerna, blir civila.
Kan bara säga att jag fann din lätt utslängda tysta reprimand ytlig och självgod.
Mvh,
A-K
Hmm…. så helt plötsligt är ni vapenexperter till mans. Ni vet tamejfan allt om missiler bestyckning , UCAVS och TV styrda jävelskap.
Så märkligt då att ni när jag påpekade att en IDF-soldat knäppte en palestinsk liten (8år) flicka i nacken (klockrent) hävdade bestyckningen som hos en halvblind fåraherde..! Inget kikarsikte? Inget nattsikte? Mörkt..skitsvårt att se, ofta hundar och allt annat svammel som förklaring .
Observer…är du på riktigt? Kalle -Anka styrkan? Jo vi förstår..du ville ha lite “på riktigt ” va?
Att amerikanska satelliter skulle kunna spåra sovjetiska ubåter genom förändringarna i jordens magnetfält är direkt fel.
Jag tycker du har fire and forget lite fel. Kategorin är betydligt större än du låter göra gällande iom att du har vapen som tex AIM-54, som man kan skicka mid-course guidance till innan den drar igång sin egen målsökare men man behöver inte. Man kan mao påverka en del FAF vapen även efter att dom har avfyrats.
Erik:
AIM-54 är dock inte rent FaF så vitt jag vet…den använde väl F-14s radar för att söka sig fram innan den blev aktiv?
Erik,
Inte förändringar i JORDENS magnetfält, men väl tillräckligt stort magnetfält hos ubåtarna för att kunna följa dem. Jag är ingen expert på fysik, men jag tror teknologin är baserad på kärnreaktorns magnetfält.
Naturligtvis kan man skriva långa böcker om Fire-and-Forget och de andra vapentyperna. Du har helt rätt att vapen med mid-course guidance är något mindre självständiga än rena faf. Du kan också skilja mellan robotar som har egen sökradar (sjömålsrobotar) och tex Maverick som inte söker målet själv. Inom GPS vapnen kan du lägga till en egen katergori för kryssningsrobotar, osv, osv. Du får gärna skriva mer utförligt om du vill lägga till den ursprungliga posten.
Såja, Såja herr orm. Jag vet att kontingenter i UNIFIL vägrade att ha vakt ute på nätterna pga rädsla för onda andar!
Erik! FaF missiler finns faktiskt vid sidan av sådana som kräver televisering till målträff. Den ursprungligsta versionen av FaF är USAF´s Sidewinder. Många av dagens missiler är, som Du påpekar, av typen GM(Guided Missiles) där man kan påverka missilens flykt efter avfyrning. Inom sjökriget är trådstyrda torpeder ett bra exempel på hur man kan påverka en missils bana efter avfyring
Erik,
Teknologin heter Magnetic Anomaly Detection (MAD) och har funnits sedan WW2. Utrustningen upptäcker små störningar i jordens magnetfält till följd av de ferrometalliska u-båtarnas rörelser. Amerikansk utrustning lyckades också följa en sovietisk u-båt med titanium-skrov, vilket har föranlett spekulationer på lekmansnivå att dagens avancerade MAD är desinformation och att en annan fysikalisk princip ligger bakom. Vad gäller satelliterna har jag inga belägg för detta, annat än vad amerikanska flottofficerare berättat i privata samtal. Kanske de överdrev, kanske det var desinformation, kanske det stämmer. Även så, så gjordes stora ansträngningar under kalla kriget att följa de ryska atom u-båtarna med vanliga sonobouys, u-båtar, ytfartyg och flygburen sonar/MAD, etc.
Jag har uppdaterat texten.
Min tro är att terroristorganisationer som gömmer sig bland civila(vad “civil” är, återstår att definiera. (utan uniform är definitivt fel definition!) och som befäster sig underjordiskt, måste bekämpas militärt genom ett mycket lateralt tänkande. De alternativ man kommer att tänka på, utan anspråk på fackkunskap är, utsvältning, gaser som inte(sällan) ger invaliditet eller död, tillslutning av lufttillförseln till underjordiska anläggningar som tvingar fram de underjordiska krigarna, vattenöversmämning av anläggningarna, transmission av höga ljud ner i bunkrarna, rökfyllning etc. Skälet till att jag inte diskuterar politiska lösningar av konflikten är att terroristerna inte acceperar något annat alternativ än Israels upphörande som stat. Den aktuella vapenvilan ses av Hezbollah sannolikt bara som en återhämtningsfas
Läste just att Israel nu köpt in två ubåtar från Tyskland av s.k. 212A, eller Dolphinklass. Dessa ubåtar tillhör en klass som utan att vara atomdrivna, ändå kallas AIP(Air Independent Propulsion), innebärande att de vid sidan av att vara dieseldrivna även har ett system för framdrivning där de förbränner flytande syre vilket ger dem möjlighet att vara i undervattensläge mycket längre än enbart Diesel-el drivna fartyg. Den svenska Gotlandklassen som motsvarar den tyska Dolphintypen har kapacitet att vara i u-läge ca:14 dagar utan att snorkla. USN betraktar AIP fartyg som ett mycket stort hot eftersom även skurkstater utan tillgång till kärnteknologi kan skaffa sig dessa ubåtar. ett av den svenska flottans Gotlandklassfartg bedriver sedan ca:1 år samövning med USN för att förbättra amerikanernas förmåga att motverka AIP fartyg