Politisk showbiz
Av Roy B. Alterman • 2008-06-09 • Kategoriserat under: IsraelOppositionsledaren Benyamin Netanyahu (Likud) är numera i huvudsak sysselsatt med gräva i Tzipi Livnis (Kadima; utrikesminister) garderob. Livni framstår nämligen som ren och obefläckad, åtminstone om man jämför med andra politiker. Och när nu Olmerts dollar- och cigarrvanor ger en inte alltför smickrande bild av elitens privilegier och excesser, då växer folkets längtan efter någon som ännu inte har hunnit bli nersolkad av maktens ofrånkomliga kladdighet.
Så Netanyahu gräver, men tycks inte hitta det som ska sänka Livni. Många inom Likud befarar att ett Kadima med Livni vid rodret innebär ännu ett hårt slag mot Likud. Så Netanyahu vill se Mofaz som vinnare i Kadimas primärväl. Det finns t o m förhoppningar om att Mofaz ska återanknyta till Likud, vilket på sikt skulle smula sönder Kadima.
Men även Barak (Avoda; försvarsminister) vill ha Mofaz. Barak tror nämligen att Mofaz skulle skrämma bort de Avodamänniskor som följde med Sharon till Kadima. Mofaz kan komma att dra Kadima åt höger, han kan komma att göra Kadima till Likuds lilla underavdelning. Detta skulle leda att många väljare går tillbaka till Avoda.
Men med Livni som Kadimaboss kommer de nog att stanna kvar, och nya kan komma till, vilket riskerar att göra Avoda till ett parti med mindre än 15 platser i Knesset.
Många bedömare tog fasta på att Barak och Livni anlitar samme rådgivare, den briljante Reuven Adler, och att detta var ett bevis på att Barak och Livni har en hemlig och gemensam plan. Men det visar sig alltså att den bedömningen var felaktig. Poängen är följande:
Barak och Livni kan mycket väl komma att utveckla ett gott och vitalt samarbete. Men just nu, under rådande omständigheter, gör Barak det han tror ska rädda Avoda, medan Livni gör det hon tror ska stärka Kadima. Detta är ju den stora och fascinerande frågan inom israelisk inrikespolitik: Finns det en framtid för Kadima? Alla trodde att partiet var slut, när Sharon insjuknade. Men så blev det inte. Och nu när Olmert är på väg ut, vad händer då? Vad är det egentligen som profilerar Kadima? Vad är det Kadima kan leverera, som på ett distinkt och meningsfullt sätt skiljer sig från det som Likud och Avoda står för?
Ingen vet. Det är ett mysterium. Det är något man ständigt måste återuppfinna.
Alltså:
Olmert blev tidigt varnad för Livni, och nu hatar han henne, eftersom hon enligt Olmert misslyckades med att visa upp obrottslig lojalitet med Olmert i samband med Talansky-affären. Så Olmert vill helst putta bort henne, men då riskerar han att skada Kadima, och det vore en katastrof. Olmert följde med Sharon och tog sedan över partiet - han vill inte gå till historien som den som sänkte Sharons politiska baby.
Netanyahu ser Livni som den främsta fienden. Högern har identifierat henne som en extremhöger som nu blivit vänster. Helgerån! Nu vet Netanyahu förvisso att Livni i själ och hjärta fortfarande håller sig till gamla ideal och övertygelser, men att hennes pragmatiska och “rena” politikerstil kan locka många väljare, vilket kan göra Likud till ett patetiskt och irrelevant loserparti.
Även Barak vill ha Mofaz som Kadimaledare, eftersom detta kan rädda Avoda. Men Barak vidtar likafullt åtgärder, vars signaler till Livni tycks säga: om du nu trots allt vinner, då är jag redo för ett samarbete, förutsatt att Avoda förblir ett parti med en ansenlig väljarbas.
- Gubbarna (Olmert, Netanyahu, Barak, Mofaz) räds kvinnan Livni. Kan hon manövrera sig fram, hela vägen till premiärministerkansliet?
- Livni förstår det politiska spelet bättre än både Barak och Mofaz.
- Netanyahu är dock minst lika slipad, och kan på allvar utmana Livni med både kosher- och icke-koshermetoder. Netanyahus problem är att han leder Likud, ett parti som ännu inte har förmått presentera ett realistiskt och kraftfullt alternativ till den politik som Kadima har stått för.
- Livni är dock i vanliga fall chanslös mot Olmert, Israels mästerpolitiker. Men nu är det inte ett “vanligt fall”, eftersom Talansky-affären har neutraliserat ett antal Olmert-vapen. Dessutom måste han, som sagt, kombinera sin egen makthunger med omsorg om Kadima. Det är ett predikament som har öppnat för Livni.
Närmast väntar vi på hur Barak och hans Avodamannar ställer sig till Silwan Shaloms lagförslag om att upplösa Knesset. Vi vill också veta hur Shas ämnar rösta i den här frågan.
Samtidigt väntar vi på korsförhöret med Talansky.
Men mycket tyder i alla fall på att Olmerts resa till Washington verkligen blev en “Final Farewell Tour” och att marken nu bereds, på ett omständligt sätt, för att Tzipi Livni ska ta över. Allt kan dock fortfarande gå fel för Livni. Men hon har chansen.
Det är dags för ännu ett inrikespolitiskt krig i Israel.
Livni utmanas av ett gäng tunga och sluga gubbar.
Det blir, om inte annat, ett roligt spektakel att titta på. Lite politisk showbiz kan ju erbjuda en liten distraktion från vardagens förtretligheter.
Intressant?
Andra bloggar om: Barak Israel Livni Mofaz
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Det här är intressant och jag skulle vilja bidra med något jag läste hos Sima Kadmon förra helgen. Men jag har inte tid just nu - återkommer.
Mycket intressant för mig som annars inte är insatt i Israelisk inrikespolitik. Men med hjälp av Roy:s eminente insiker och analysförmåga har jag lärt mig mer om det inrikespolitiska spelet än jag annars skulle mäktat med på egen hand. Tack för det Roy!
Det är sent för mig och jag orkar inte just nu…men solen har rätt. Återkommer senare, igen (om inte Roy har skrivit något nytt…hinner inte med…)
Det jag saknar är en lika stor öppenhet på den palestinska sidan som på den israleiska om vad som händer inom de egna leden. Palestiniernas diskussioner, intriger, taktik och strategier. Står inget om detta i deras media?
Eller beror det på att de inte finns? Tystas det ned? Har de dåliga journalister? Saknas de politisk debatt och öppenhet?
Vad kan det då bero på att vi vet så lite om vad som händer inom det palestinska lägret? Eller är det bara jag som inte vet?
Emedan många palestinier har tid att se sin son bli dödad. Så visst har många palestinier tid att debattera det “inrikespolitiska läget” som de inte har. haha
Saknas de politisk debatt och öppenhet?
Ja, de lever bara för att dö verkar det som.
Vem vill sätta en peng? Jag vill tippa att det inte blir fred inom kort. Är någon emot?
Jag lovar er att oddsen är på er sida.
Jomis
#5,6
Tyvärr så har du inga svar att komma med utan tycks trivas med att alltmer sjunka ned i pro/antiträsket.
Jomis.
Nä det blir inte fred inom kort, kan man skönja en liten ljusning? Ja det kan man faktiskt i och med vapenstilleståndet om den håller.
Nej
Son of the sun och Paul Rimpler, ni är ett par drömmare. Helt ärligt? Är ni de enda som hoppas?
Jag har rätten att tveka på de (Abbas och Olmert) och visst fan vill jag visa det komiska i situationen; hur många ggr har vi inte varit i vapenvilan och hur många gånger har vi hoppats. Ljusning, visst. Men vill ni be mig att vara optimist här så säger bara: NEJ. Jag låter precis som “pro/anti träsk människa”, so what?
Jag är pessimist gentemot denna rådande vapenvilan. Varför inte? Jag har all rätt att tveka, undra, peka, klaga, ifrågasätta, skämta och kommentera om detta!
Det betyder inte att jag lever i något pro/anti träsk, det är bara ni som är påverkade av de två orden. Jag ber er, bli inte förhindrade att uttrycka tvek i fortsättning för er egen skull.
Jag är nog den som mest brinner för denna “ljusningen” och jag har gott om hopp i mig.
Det är mycket som måste göra och hoppas de gör det men att vara optimist till detta? Det måste finnas både hjärta och hjärna. NEJ.
Jomis
Jag är vare sig pessimist eller optimist till vapenvilan. Den blir vad parterna gör den till.
Men min förhoppning är att den varar fram till Olmert/Abbas kan presentera ett fredsavtal innan vapenvilan ev. bryts.
Skulle så vara fallet är möjligheten stor att Gazaborna väljer ett ja till fred istället för islamisternas alternativ att istället kräva fortsatt kamp mot Israel tills målet om en Islamistisk enstatlösning uppnåtts.
Är en sådant scenario möjlig? Ja. Är den trolig? Vet ej.
Jomis.
Varje liten gnista av hopp är possitivt.
Denna vapenvila som nu har ingåtts mellan parterna är inte bindande, i den bemärkelse att det inte har skrivits några dokument, det går inte att få Hamas att skriva under någonting hade Hamas gjort detta är det detsamma som att de hade erkänt Israels rätt att existera, och som bekant vägrar de att göra det.
Hamas är nog också medvetna om, att ifall de gravt skulle bryta denna vapenvila kommer Israel att slå tillbaka hårt och skoningslöst.
Många säger även i Israel att blokaden har varit verkningslös, men min personliga syn på den är att den har haft sin verkan. Blokaden har dock inte påverkat Hamas när det gäller mat och medicin, eftersom de har hela kontrollen över leveranserna till de behövande, detta gäller även alla leveranser till flyktingarna.