Pessach – för alla smakriktningar
Av Anna Veeder • 2008-04-17 • Kategoriserat under: Intressant just nu, JudendomVåren är kommen, pessach är här! På lördag kväll, motzei shabbat, börjar den judiska påsken. I landet Israel, som sig bör i en stolt och självständig nation, håller man på traditionerna och de flesta hittar någonstans att delta i en seder. Sedermåltiden, populärt kallad leilaseder, är en värdig judisk parallell till både julafton och Thanksgiving både vad det gäller mat och familjebråk. I takt med det moderna samhällets utveckling har vi också fått feministiska sederritualer där inte bara Eliyahu får ett glas vin tillägnat sig utan också Miriam, som ju dansade och sjöng när Bnei Israel hade räddats genom havet ur den egyptiska fångenskapen (f ö enligt bibelforskare en av de absolut äldsta Bibeltexterna). De som är intresserade av LGBT-seder behöver inte längre åka till Berkeley utan kan gå till Jerusalem Open House, eller helt enkelt nöja sig med att lägga en symbolisk rosa grapefrukt på Sederbordet. Att betona frihetstemat är inte heller några problem – Rabbis for Human Rights har skrivit en “Human Rights Haggadah” som tillägg till den vanliga haggadan, och Rabbi Ohad Ezrahi föreslår också att vi ändrar “Pour out thy wrath over the Nations” till Pour out thy love over the Nations.
De mer traditionellt sinnade kan bråka om ifall det är tillåtet för ashkenasim att äta kitniyot (linser, bönor, ärter osv) på Pessach. Här ger Kitniyot Liberation Front och dess antites Kitniyos Defense League ovärdelig information.
Eller vad sägs om att slakta ett påsklamm enligt den ritual som hölls på Tempelberget för tvåtusen år sedan tillsammans med den ny (och själv-) utnämnda Sanhedrin? År efter år stoppas de, men de ger inte upp. I år var det djurrättsaktivister som protesterade i domstolen för att försvara det stackars fåret. Till skillnad från de andra mer privata Seder-riterna är den här varianten starkt kryddad av politik, och är genom sin koppling till Tempelberget också het ur utrikespolitisk synvinkel.
Visserligen räddades det judiska folket ut ur Egypten som ett kollektiv, men jag tycker att det individuella perspektivet är ännu mer fascinerande. Pessach handlar om slaveri, om likgiltighet och lydnad, om ledarskap, om ansvaret som ligger inbäddat i friheten. Hur är dessa begrepp relevanta för oss idag, som kollektiv och som individer?
Det är intressant att notera att Toran gör en diametral motsättning mellan slaveri och mitzvot – budorden kunde inte ges i Egypten, utan endast till ett fritt folk som befriats ifrån slaveriet. Mose lag förutsätter enligt detta synsätt personlig frihet och att individen är ansvarig för sina handlingar, annars blir den meningslös. I den judiska religionen är frågorna ofta viktigare än svaren, och det finns ofta både flera och motstridiga svar till samma fråga. Varje generation, och i viss mån varje människa, kan ställa samma frågor till sig själv varje år vid samma tid och få lite olika svar.
Här vill jag passa på att önska alla bloggläsare och speciellt mina bloggkollegor Mike, Magnus, Roy och Tikotzinsky chag sameach, och hoppas att var och en lyckas hitta ett sätt att fira helgen som passar just dem.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Israel Judisk Påsk Pessach
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Chag sameach, Anna.
Jag skålar för Kitniyot Liberation Front.
Fri att fira och festa och tänka pessah – en strålande idé.
Och chag sameach till the staff at al-hamatzav.org, och till läsare och debattörer.
Hag sameach Anna/ och alla andra där ute i världen..
Ha en bra pesach.
chag sameach till er alla.
Med risk att svära i templet och göra rabbiner och andra besvikna och förbannade.
Men det finns faktiskt inga historiska urkunder eller arkeologiska bevis vad jag vet för att vårt folk varit slavar i Egypten.
Mycket mycket kort:
Jag ser frågan om vårt folks slaveri i Egypten istället som en allegori. Där Egypten står för det materialistiska livet, och slaveriet bundenheten till detta materalistiska liv.
När så Mose kom och ledde oss över Röda havet till ett andligare liv drunknade våra förföljare, dvs. många av våra materiella begär. Vi vandrade sedan i öknen, vilket betyder att vi kämpade med våra begär som inte släppt oss helt och som åter ville få oss att dyrka guldkalven. Vi fick flera återfall.
Slutligen efter mycket om och men nådde vi det förlovade landet, vilket betyder att den andliga sidan av vår natur besegrade den materiella.
Jag ser Toran som en allegori över människans och vårt folks eller vilket annat folks som helst vedemödor i sin utvecklingen från ett primitivt materiellt inriktat folk till ett andlig utvecklat. Allegorin är även tillämpbar på varje enskild människa och beskriver den väg vi alla är tvungna att gå om vi vill bli kvitt “slaveriet i Egypten” och nå det “förlovade landet”.
Chag sameach till er alla.
Chag Sameach till alla bloggare och lasare.
son of the sun – intressant och civilserad kommentar.
Men låt mig bara bifoga några korta ord om hur man bör ta sig an Torah.
Vi pratar om judisk exeges – PaRDeS.
Som följer:
Först läser man den omedelbara, “vanliga” och konventionella storyn. Detta kallas Peshat (vanlig, enkel). Man sitter med barnen och berättar storyn – rätt upp och ned. Bokstavligt talat…
Sedan kommer Remez (hint, vink, ledtråd). Här tar man fasta på den djupare mening som finns strax under den litterära och omedelbara ordalydelsen. Remez handlar om allegoriska sammanhang.
Därefter är det dags för Derash – vilket innebär en mer noggrann och metodisk undersökning, en komparativ studie där man granskar ord och passager i berättelsen och jämför med hur dessa ord och passager har använts i andra berättelser. Man söker den “midrashiska” meningen. Derash är inriktat mot den metaforiska innebörden.
Till sist – Sod, hemlighet. Mystik. Mysterium. Den dolda meningen. Kabbalah. Som exempel kan jag rekommendera “Gates of Light”, av Joseph Gikatilla. En magisk, förunderlig och djupt inspirerande bok. Den har givit mig enormt mycket. Den sysslar bl a med Gematria, och ger inte en fullständig “sod-tolkning” av texterna, men det hindrar inte att den är en mäktig bok.
De olika interpretationsfaserna överlappar ofta varandra, och det finns ett par varianter på den uppdelning jag just har redogjort för.
Om man tar sig igenom alla faser, och om man försöker leva som en Tzaddik – då kan man invigas i Pardes – in i den mystiska och magiska trädgården där Ljus, Insikt och Visdom emanerar från Den Högste i evigheters evighet. Amen.
Chag Sameach
Tack Roy och Solen för intressanta synpunkter. Själv tycker jag både att den moderna bibelforskningen, som ju i första hand sysslar med kritisk textanalys, och de traditionella utläggande formerna som Roy pratar om är intressanta. Min grundinställning till religion och religiösa skrifter är att frågan “vad hände egentligen och går det att bevisa?” iofs är intressant, men det är mycket mer intressant att försöka förstå hur människor tänkte under olika perioder, vad som engagerade dem, hur de såg på världen, gruppen, individen och den mänskliga existensen. För jag tror att solen håller med mig om att historien om uttåget från Egypten haft ett enormt inflytande över judiskt tänkande generellt, oavsett om den går att bevisa eller inte. Sedan är det upp till var och en vilken infallsvinkel som passar en. Det är ju det som är Bibeltexternas styrka – de är så enkelt uppbyggda att de lämnar hela tolkningen till läsaren.
Ett exempel som jag stötte på för ett tag sedan på ett möte där man diskuterade feministisk utläggning av Toran var historien om Aharons två söner Nadav och Avihu som zappades av en märklig eld, för att ha begått en liten obetydlig förseelse http://www.aish.com/torahportion/moray/The_Sons_of_Aaron_Sinners_or_Saints$.asp (Vayikra/Leviticus 10, 1-3). Och hur reagerar Aharon på den fullständigt oväntade tragedin? Bibeltexten säger bara “vayidom Aharon”, “och Aharon tystnade”.
Runt dessa två ord kan man sedan spinna en hel historia. En av de tolkningar som jag läste och tyckte om var en kvinna som förlorat en son i en bilolycka, och sade att många försökte trösta på olika sätt och hitta förklaringar, i riktning “den Gud älskar dör ung” och sådant. Men hon skrev att ibland händer saker som för oss är oförklarliga ur ett religiöst perspektiv, och att Aharons reaktion är den djupaste mänskliga reaktionen på en sådan tragedi.
Det har inget med påsken att göra, men jag skriver det som ett exempel på hur Bibeltexten läses idag i religiösa cirklar. Det är ingen dammig saga utan ett oerhört rikt verk som oavsett om man betraktar det som litteratur eller Guds ord som givits vid Sinai kan ge inspiration och intellektuell och känslomässig utmaning. Något sådant blir aldrig inaktuellt.
Chag Sameach alla! Må vi alla ledas till Pardes.
A-K
Anna och son of the sun har öppnat dörren till oändligheten…
Jag håller med Anna om att frågan kring hur människan tänkte under en viss period, på en särskild plats – den är oerhört intressant.
Bortom Buden och Flosklerna – en god utgångspunkt.
Själv försöker jag tillämpa PaRDeS efter bästa förmåga. Kan ju också ställa frågan: hur tänkte de som uppfann denna exeges? Vad hade format deras intellekt och världsbild?
Om Torah har sjuttio ansikten så har varje persons psyke 7000. Därav oändligheten. Evigheten.
Berättelsen. Traditionen. Och förmågan att skapa – nu.
Att återuppfinna sig själv. Att besegra cynismen utan att släppa in naiviteten.
Människan är dock inte fri. Viljan är inte “fri”. Men människan kan nå visdom via insikt, och insikt via visdom. Amen.
“For the Master is Singular He has no second and before One what do you count?” (Sepher Yetzira)
Chag Sameach säger jag tiill alla israeliska vänner! Inte fel med en påsk till här heller.
Chag sameach önskar jag alla skribenter på al-hamatzav. Ni gör ett fantastiskt jobb och jag hoppas vi får möjlighet att läsa många intressanta artiklar tills nästa Pesach!
Roy
Mycket insiktsfullt skrivet.
Instämmer fullständigt i att skrifternas innehåll och form, dess språkdräkt, vilken döljer dess själ och ande har sitt ursprung i den tid de människor levde som utformade dessa.
Skrifternas kärna är dock mer eller mindre likartad i flera äldre religiösa traditioner.
Tycker t.ex. hinduernas Bhagavad Gita behandlar samma problematik som Torah. Min favorit är den utgåva med kommetarer av WQ Judge.
Tack för tipset om “Gates of Light”. Den ska jag försöka mig på lite senare efter att jag blivit färdig med Koranen, sufismen och Muhammeds liv.
Islams språkdräkt och utformning präglas av det liv beduinerna levde på Muhammeds tid. Vet man hur de levde förstår man också varför han t.ex. påbjuder kvinnan att bära slöja. Det absurda är dock att muslimer, i en helt annan tid, håller kvar vid detta påbud trots att förhållandena inte alls motiverar slöjbärande idag. Men det är en annan historia.
Övehuvudtaget är Koranen en i mitt tycke så pass undermålig skrift att skulle den skrivits idag skulle jag om jag vore förläggare inte ens tycka den vore värd att sätta på pränt.
Anna
Tack för din beskrivning över hur bilbeltexterna läses idag. Det finns mycket att hämta i dessa. I synnehet om man lyckas tränga igenom dess allegorier och metaforer. Men det är det nog ytterst få människor idag som kan.
Så. Nu har jag fått nog av mat och familjeliv på ett tag. Leshana habaa be’ar’a deMitzrayim, gärna på en filt vid Röda Havet.
Chag sameach till alla bloggare o lasare o njut av friheten. Forsiktigt med matzabrodet bara. Anna kanske har du nagra nya recept pa matzabrod. I varan familj sa ater vi matzan bade torr eller med vatten o sa har vi matzebrait.