Pausunderhållning
Av Roy B. Alterman • 2010-07-24 • Kategoriserat under: Israel1. ISM-aktivisterna ser Palestina i allmänhet och Gaza i synnerhet som “vår tids Vietnam”. Andra aktivister föredrar att tala om Israels “apartheid”-politik som skälet till deras engagemang. Till detta får vi lägga att många palestinier ser det pågående fredsarbetet som ett enda kapitel i en väldigt tjock bok. Vad är väl några år av s k “fredsprocess”, när kampen kommer att fortsätta i hundratals år? Svenska politiker kallar Israel för “satans mördare”. Ahmadinejad talar om att vi bör utplånas, samtidigt som han förser sina proxies Hamas och Hizbollah med vapen, pengar och hat. Ska vi då nöja oss med mottot “Oderint, dum metuant”? Tja, du får göra vad du vill, käre läsare. Undertecknad försöker bara ha det lite trevligt.
2. Non Serviam - jag är inte Israels advokat och ambassadör. Det finns massor av saker, människor och fenomen i Sverige som jag inte på något vis kan försvara eller ställa mig bakom. Samma sak i Israel. Jag kan inte göra PR för Baruch Marzel. Jag kan inte försvara Zehava Gal-on. Jag är vad jag är. Mår illa av trångsynt nationalism. Ogillar traditionslöshet. Inser att den som vill ha fred måste rusta för krig. Inser att det civila, öppna och demokratiska samhället måste skyddas av lagar och vapen. Soldater har begått övergrepp. Soldater har gjort heroiska insatser för att värna landet och medborgarnas säkerhet. Jag lever mitt liv. Tycker att Israel är kul. Hoppas på en god framtid. Non Serviam.
3. Ajö, så länge.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman









Postnodernismen har ju i hög grad gjort sitt segertåg efter öststatskommunismens fall – de stora historierna tycks ha tagit slut, med undantag av islamismen. Nu passar detta illa med vänsterns önskan om samlande stridsrop och följaktligen har vissa delar av den valt att göra islamismen till sin, dock med en del problem som följd eftersom den rimligen måste betraktas som extremhöger. Återstår då att uppfinna en fiende att samlas i hatet kring. Med en lagom stalinistisk propagandasyn kan ju Israel bli ett nytt Sydafrika eller Vietnam. Damma av parollerna och palestinssjalarna och ut på gatan och gapa eller smälla smällare utanför synagogor. Kul i jul.
Ja, det är intressant. Som när man dissekerar en insekt. Hur har de kommit fram till sina ställningstaganden, åsikter och aktivistiska projekt? Osv.
Jag ser dock en uppluckring vid horisonten. Plus ökad polarisering. Vi kommer att få se Die Hard-aktivister som i vissa fall även i akt och mening kommer att göra gemensam sak med terrorgrupper. Men den här populistiska hetsen mot Israel, som även kommer till uttryck i blaskig form vid köksborden, kommer att luckras upp. På sikt, alltså. Men i Sverige är det valår, så mycket dumt kommer att sägas framåt september, som händelsevis också är den månad som kommer att bli synnerligen intressant i Mellanöstern.
Roy
Det som samlade en stark opinion mot Israels olagliga handlingar sist var inte att valet närmar sig. Det är en sak du måste ha i tankarna. Att Israels rykte fallerar i hela världen, och med all rätt.
2. Roy
” Men i Sverige är det valår, så mycket dumt kommer att sägas…”.
Idem i USA. Det blir en spännande tid:-))