På tal om Hizbollahs seger och lite Europa
Av Michael Diamant • 2008-07-15 • Kategoriserat under: Allmänt, Islamism, Israel, LibanonDet finns egentligen hur mycket som helst att skriva och kommentera om Israel nu som svenska medier inte tagit upp. En sådan sak som förtjänar en ordentligt skriven post är EUs och Europas fantastiskt mycket bättre relationer med Israel. Då jag lider av tidsbrist (jag har semester och småbarn :) ) nöjer jag mig med att nämna bra sökord som bland annat EUs uppgraderade relationer med Israel, italienska forskningssamarbeten och Franska handelsförbindelser. Som alltid bör påpekas att de positiva effekterna främst är av karaktären att Israeliska institutioner, institut och myndigheter anpassas efter EU -standard.
Nåväl, vad som måste beröras eftersom det är en i högsta grad aktuell händelse är allt tal om segrar och seger i Libanonkriget 2006. På vänster- och palestinafronten ser vi idel hyllningar till de “tappra frihetskämparna” som tillfogat Israel dess “största” nederlag någonsin. Först kan väl påpekas som alla vet så kämpar dessa frihetskämpar för mindre frihet. Faktum är att om den politiska grenen får makten (och vi närmar oss den dagen allt snabbare) kommer halva befolkningen förpassas till hemmet/burkan och 5-10 % att stenas och torteras (meningsmotståndare, homosexuella, akademiker). Iran visar vägen.
Sedan har vi det där med seger. Kriget var av karaktären att ingen sida kunde vinna det. Lika lite som Israel kan förstöra Hizbollah kan den senare förstöra Israel. Vad vi kan konstatera är vad som hände sedan. Är Israel ett bättre land idag än för två år sedan? Absolut, alla kurvor pekar åt rätt håll och kriget påverkade inte landets dramatiska socioekonomiska förändring som ägt rum sedan 2003. Medelklassisraelen är idag rikare än för två år sedan, brottsligheten lägre, landet är snart medlem i OECD och har fått uppgraderade relationer med EU (innebär fler handels- och forskningssammarbeten). Turisterna är fler än någonsin.
Sedan har vi Libanon. Sedan 2006 kriget har Hizbollah utlöst politisk kris efter kris. Emigrationen av främst kristna Libaneser accelererat. Turisterna svikit och shiiter/alawiter och sunniter tar allt oftare till vapen mot varandra. Hizbollahs “seger” och framskjutna positioner i Libanon har nog fått de flesta utom militanta sunniter att ge upp hoppet om det vackra landet Libanon. Som extra salt på såren har priserna på baslivsmedel stigit med 50 % sedan 2006 samtidigt som ekonomin harklar. Dessutom är shiiterna snart större än övriga grupper tillsammans. Mycket av detta hade skett även utan kriget. Men kriget accelererade utvecklingen och just Hizbollahs militarism och vilja att dra in övriga grupper i konflikt med Israel gör att de främsta elementen i Libanon allt mer återfinns i Paris och Sydamerika än i Beirut och Bekaadalen.
Till alla anhängare av de tappra frihetskämparna i södra Libanon.. Vi bjuder på den segern.
Liknande poster:
Michael Diamant är 29 år och arbetar som översättare för ett israeliskt företag. Intresserad av historia, demografi, politik, samhälle och halva universitetskatalogen. Brinner för stadsplanering.
Alla texter av Michael Diamant
Att kidnappa de två IDF-soldaterna på israeliskt territorium och sedan mörda dem är ett grovt folkrättsbrott. När väl Schalit är fri bör Hassan Nasrallah få besök av en Hellfiremissil.
Appropå EU-Israel, går det jämföra deras relationer med andra relationer mellan EU?
BR: Nasralla sitter nu 2ar i sin privata bunker under markytan. Om han vagar att komma ut pa daglig basis sa kommer han att leva pa gransen till paradiset hela tiden o slutligen sa kanske han hamnar dar en dag.
Michael Diamant.
Ja, vi kan bjuda på den segern. Vilken seger? Om man kallar 2000 förlorade soldater och civila och Hizbollahs förlust till en kostnad av 9 miljarder dollar som en seger, motsvarar Nassers påstådda seger under 6-dagarskriget.
Till Erik
Ja det går det. EU har flera särskilda avtal med icke-EU länder som exempelvis Norge, Schweiz eller de Nordafrikanska länderna. Att Israel fått sina relationer uppgradera gör att landet närmar sig den nivå som Norge och Schweiz har gentemot EU.
Till Paul
Allt handlar om vad man prioriterar. Israels fiender i mellanöstern (både stater och organisationer) har en annan värdeskala. För dem är de viktigaste att kunna döda en israel oavsett om de själva förlorar tusen man på kuppen. Detta beteende går igen i alla deras relationer med Israel. De själva förlorar enormt mycket men de har ådstamkat Israel lite skada och är glada för det.
För Libanons del är det kört nu. Det kommer sakta bli ett litet mini-iran. Därgenom förlorar Israel sin enda verkliga konkurent i mellanöstern om titeln om bästa land att leva i. Libanon tycks ha fantastiska kvaliteer som land men det är trots allt människor som formar en stat och de är i allt högre grad prydda med skägg och chador.
Mikael D.
Du har alldeles rätt i att utvecklingen i Libanon tagit en oroväckande riktning.
Av tidningsartiklarna i JP och Haarez att döma ställde hela det Libanesiska etablissimanget upp bakom mottagandet av slaktaren Kuntar som hyllas som en hjälte. Även Hezbollas tidigare fiender. Det är naturligtvis allvarligt för Libanons relation till Israel.
Hezbolla håller också på att etablera sig i hela Libanon. De gör det genom att köpa mark i byar och samhällen de saknar stöd och bygger där upp militära posteringar och lager för missiler och avskjutningsramper.
Libanon håller alltså så sakteliga på att tas över av Irans förlängda arm Hezbolla och när nu dess tidigare fiender lägger sig platt till marken för dem och låter Hezbolla ta över allt mer av makten håller Libanon som land betraktat bli mer av en odelad fiende mot Israel.
Israel misstänker att Hezbolla kommer bli mer aktiva med aktioner mot Israel nu efter utväxlingen. Och kommer ytterligare ett krig befaras att detta inte kommer stå mellan Heszbolla och Israel som var fallet 2006 utan denna gång mellan Libanon opch Israel.
#3 jag kommer ALDRIG fatta idéen med att önska livet ur folk. jag fattar att mannen är vidrig. men det är en helt
annan sak.
Att Libanon “Hezbollahiseras” är naturligtvis en mycket negativ utveckling men gör samtidigt situationen lite lättare för Israel. i fall av krig.
Det är alltid enklare att bekämpa en nation ,än irregujära stridskrafter, med konventionella militära metoder i.e. flyg, artilleri, pansar. På alla dessa områden är ju Israel skyhögt överlägset Libanon vars LAF inte verkar hålla professionell klass.
Michael Diamant.
Ja du, rakstugorna och rakbladsförsäljarna har börjat att klaga över försämrade dagskassor.
#8 Håller med.
Fast ändock, hade inte Israel tjänat på att låtit Hizballah vara? Jag menar, för Hisballah var ju bara förlusten (för det var det) tillfällig, och de tusentals libaneser som drabbats av kriget lär väl stödja “landets försvarare” Nasrallah ännu mer nu? De krafter i Libanon som stått för fred och en mer västorienterad politik, skild från Syrien/Iran, har väl snarare försvagats sen dess, vilket vi ju ser varje dag på nyheterna? Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att ju fler fattiga, missnöjda araber det finns runt Israels gränser, desto fler fiender har Israel?
Och förresten, det är faktiskt rätt skönt att man fortfarande kan sjunga “Yalla ya Nasrallah”, att det fortfarande är aktuellt. Även om det där om hellfire-missilen inte lät så illa…
Grigor:
Du har rätt och det gäller inte bara Israel utan hela mellanöstern. Radikala grupper är duktiga på att utnyttja fattigdom och politiska tomrum. Under mitten av 90talet i norra Irak då de två största kurdiska partierna bestämde sig för att rikta sina vapen mot varandra blev ekonomin mycket svag då kunde den kvinna som började bära sjal få en lön på 100 dollar i månaden av vissa organisationer.
Men sen är det ju så att det inte är möjligt för Israel att göra alla grannar nöjda, dessutom kan man aldrig helt komma ifrån folkets stöd till Hizbollah.
Jag vill inte se vad “förlust” betyder for Hezbollah om de tycker att de vann kriget i 2006.
Dmitri:
Jag tror att kriget 2006 är vad man kallar för en taktisk förlust men en strategisk seger.
Hezbollahs militära kapacitet är grovt överskattad. Att försvara bunkersystem, delvis i civil bebyggelse och avskjuta raketer från bostadsområden är tacksamt mot en civiliserad motståndare som dessutom ger förvarning om luftangrepp.
Det intressanta nu är att hezbollah ingår i den libanesiska regeringen. Det innebär att ansvaret för militära aktioner OCH terroristattacker från Hezbollah , utanför Libanon, kan läggas på staten Libanon.