Al Hamatzav

Efter ett års frivilligt uppehåll på avbytarbänken börjar jag nu försiktigt fundera på att öka artikelfrekvensen igen. Under min skrivpaus upplevde al-hamatzav.org en gyllene era med duon Roy B. Alterman och Anna Veeder, som jag hoppas båda hittar ny inspiration i framtiden. Tack också till Adler och Dlouhý som hållit bloggen vid liv den senaste tiden. Själv var jag upptagen med familjen och extra arbetsuppgifter i form av ett konkursfärdigt plastföretag som jag åtog mig i mars månad. Vi har nu sålt det kibbutzägda företaget, och därmed räddat 40 arbetstillfällen samt kibbutzen som stod som garant för företagets lån. Hur ter sig då världen från mitt skrivbord ett år senare?

Israel står inför val om två månader. Valkampanjen har inte riktigt kommit igång än, utan fram till förra veckan var partierna upptagna med internt käbblande om placeringen på val-listorna. Som det ser ut nu kommer Likud att bli största partiet och därmed Benyamin Natanyahu premiärminister. Vad vi får för slags regering är det dock för tidigt att sia om. Det politiska priset för koalitionens sammansättning och koalitionsparternas identitet är avgörande för den framtida politiken, och det kan vi börja skönja endast när valresultatet är kännt. För läsare som är intresserade av israelisk inrikespolitik rekommenderar jag haaretz.com och för hebreisktalande – Khanan Kristalls skarpa analyser på radiostationen Reshet B. Som fritidsobservatör och dito skribent har jag varken möjligheter eller ambitioner att följa valrörelsen i detalj.

Aftonbladets Helle Klein har aviserat sin återkomst som tidningens politiske chefsredaktör. Hennes två-åriga frånvaro har säkert bidragit till Aftonbladets fortsatta upplagetillväxt. Under sitt sista år innan hon tog tjänstledigt lyckades Klein med bedriften att tillägna eller nämna Israel i 27% av sina ledar-artiklar. Detta trots att Sverige inte ens har en direkt flygförbindelse med Tel Aviv. Inte att undra på att de svenska läsarna tröttnade på Kleins tjat! Vi får se om hennes prästvigning har föranlett ny inspiration.

I bloggvärlden har jag fått upp ögonen för en ny blogg, dessaminaminstabröder.blogspot.com. Bloggisten, Egon, är organiserad och aktiv kristen, och han påstår sig skriva om de kristna palestinierna. Egon har till och med företagit en resa till det Heliga Landet. Han åkte omkring i turistbuss under en hel vecka och träffade väl utvalda och väl förberedda kristna palestinier vars uppgift var att klaga högt och vitt över de hemska israelerna. Egons blogg är intressant, för den följer ett väldigt utmärkande mönster:

- Fas 1: GT påpekar de många sakfelen i bloggtexten.
Egon tackar och rättar en detalj

- Fas 2: GT påpekar de många sakfelen i bloggtext #2.
Egon inför moderering

- Fas 3: GT påpekar de många sakfelen i bloggtext #3.
Egon börjar censurera och stryker en kommentar där GT skrivit en vacker allegori.

- Fas 4: GT påpekar de många sakfelen i bloggtext #4 och frågar var statistiken är hämtad.
Egon svarar inte.

- Fas 5: GT påpekar ett av de många sakfelen i bloggtext #5.
Egon svarar med ett tomt mantra att israel bryter mot alla FN resolutioner och mänskliga rättigheter.

- Fas 6: GT redovisar exakta siffror och hänvisar till fastställda domar i Israels Högsta Domstol
Egon stryker kommentaren och svarar med följande: Till GT. På denna blogg får Du inte försvara brott mot mänskliga rättigheter, bortförklara folkmord, förneka massakrer eller etnisk rensning!

Men det går uppenbarligen utmärkt att bära falsk vittnesbörd på den kristna bloggen. Att Egon/Bröder är Gudstrogen tvivlar jag inte på, trots att han bevisligen bryter mot det åttonde budet. Men på det viset som han presenterar alla möjliga lösa rykten från politiska källor som “fakta” så framgår det med all önskvärd tydlighet att han också är ovanligt – Godtrogen.

Under ett besök på en plastfabrik i Sderot förra veckan fick jag tillbringa några timmar i skyddsrummet. Efter andra larmet beslöt vi att fortsätta sammanträdet där. Bäst så, för Hamas har förnyat raket- och granatregnet mot Israel. När vi satt i skyddsrummet visade det sig att lokalbefolkningen kan skilja på Hamas och Jihads raketer från nedslagsljudet. Hamas har investerat i TNT medan Jihad håller tillgodo med hemgjora sprängmedel baserade på konstgödning och socker.

Det är förunderligt att Hamas nu väljer att avsluta den sex månader långa vapenvilan med Israel. På sydfronten kan man också skönja ett väldigt utmärkande mönster:

- Fas 1: Hamas skjuter raketer mot Sderot och attackerar gränsövergångarna med granater eller infanteriattack.
Israel stänger gränsövergångarna och Gazas civilbefolkning blir lidande.

- Fas 2: Hamas slutar skjuta raketer.
Israel öppnar gränsövergångarna och Gaza-borna kan åter få livsmedel, medicin och bränsle.

- Fas 3: Hamas skjuter raketer mot Sderot och attackerar gränsövergångarna med granater eller infanteriattack.
Israel stänger gränsövergångarna och Gazas civilbefolkning blir lidande.

- Fas 4: Hamas slutar skjuta raketer.
Israel öppnar gränsövergångarna och Gaza-borna kan åter få livsmedel, medicin och bränsle.

- Fas 5: Hamas skjuter raketer mot Sderot och attackerar gränsövergångarna med granater eller infanteriattack.

Och så vidare i all oändlighet. Inget nytt där.

De svenska anti-israelerna kommer snart att beklaga sig över Israels militära svar på senaste veckans raketregn mot civila installationer. Det är förunderligt att svenskarna inte kan främja sina palestinska vänners politiska intressen utan att samtidigt alliera sig med den irrationell terror-regimen Hamas vars enda intresse tycks vara krig mot Israel. Men det visste vi ju också sedan tidigare. Således – på nordfronten inte heller något nytt.

Posta till:

No related posts.