PA och Hamas presenterar försoningsavtal
Av Ofer Maimon • 2011-04-27 • Kategoriserat under: Allmänt, Intressant just nu, Judeen, Samarien, Gaza - Palestinska MyndighetenDen Palestinska Myndigheten (i praktiken Al-Fatah) och Hamas anger att de nått ett försoningsavtal som innebär att en samlingsregering skall bildas, att president- och parlamentsval ska hållas inom ett år och att PLO ska reformeras för att kunna ge plats även åt Hamas. Detaljerna i uppgörelsen är inte presenterade, och ingen information alls om knäckfrågorna som rör hur denna samlingsregering ska förhålla sig till Israel och till de avtal som ingåtts mellan PA och Israel. Hamas har som bekant konsekvent framhärdat i att vägra erkänna Israel rätt att existera, liksom att avsvära sig terrorism. Dess charter svämmar över av judehat som rättfärdigas med hänvisning till både sekulära och religiösa skrifter. Dock och i väntanpå mer fullständig information – några korta reflektioner om vad uppgörelsen kan komma att innebära på kort sikt:
1) Den senaste tidens raketbekjutning från Gaza har lett till slutsatsen att Hamas politiska och militära grenar inte drar jämt. Izz Al-Din al-Qassam kan komma att sabotera avtalet genom återupptagen raketbeskjutning.
2) Netanyahu kommer att inskärpa att detta uppenbart och än en gång visar PA:s ointresse av en förhandlingslösning, och kommer att hoppas på omvärlden förståelse. Han kommer att upprepa att Hamas är en organisation som vill förgöra Israel som de inte erkänner, och som i sin charter öser glödande judehat ur både religiösa och sekulära källor. Det är dock tveksamt om detta kommer att minska pressen på Israel eller få den internationella BDS-kampanjen mot landet att minska. Tecknen på Abbas och PA:s ointresse för en förhandlingslösning, har för den som velat se, varit ymmniga ända sedan Netanyahu-regeringens tillträde. Detta har dock varken påverkat EU eller Obama-administrationen.
3) Dock. Hamas är stämplat som en terror-organisation av både EU och USA, och det kommer att bli mycket svårt för dessa att fortsätta sitt massiva ekonomiska stöd till PA om denna leds av en samlingsregering i vilken Hamas ingår. Det kommer även att minska möjligheten för PA att lotsa FN-erkännandet av Palestina i hamn, planerat att ske i September.
4) Uppgörelsen kan även av andra skäl bli av mycket kortvarig art, som ett resultat av PLO:s fasthållande vid den diplomatiska strategin, av Hamas fasthållande vid terror eller av politisk eller ekonomisk press från EU och/eller USA.
5) Slutligen en mindre trolig utveckling: Hamas kunde av ovan anförda skäl komma att splittras i en terrorinriktad radikal del och en något mer pragmatisk, den senare anförd av exempelvis Ismail Haniyeh. Det skulle dock mycket till eftersom splittring är djupt impopulärt i det palestinska samhället. Därtill kommer att även “pragmatikernas” minimikrav för att ingå en längre Hudna (vapenvila) med Israel, ligger långt ifrån vad ens Israeliska fredsorganisationer på vänsterkanten skulle kunna acceptera.
Relaterad läsning:
Ofer Maimon Jag är ortodox jude, benhård zionist och socialdemokrat, låt vara att det inte går att rösta på dem längre. Jag har noll tolerans för rasister vare sig dom har rakad skalle eller palestinasjal och oavsett vem de har bestämt sig för att hata. Har en fil.kand i filosofi men arbetar som copywriter.
Alla texter av Ofer Maimon
Något som sällan framhävs i analyserna, är att splittringen mellan PA och Gaza inte bara är politisk mellan Hamas och PLO. Det är också en geografisk-etnisk, kulturell och religiös splittring, som alltid har funnits. De egyptiska fallahin i Gaza har aldrig haft något gemensamt med stabo’erna i de stora arabiska städerna i Judeen-Samarien. Avkomlingarna till Yaffo-araberna m.fl. som kom till Gaza 1948 har genom åren dragits ner till Gazas socio-ekonomiska bas, och i dag saknas en sammanhållande kraft mellan befolkningen i Gaza och tex. Ramallah eller Schkhem. Jag har de senaste åren framhållit åsikten att Judeen-Samarien och Gaza är ungefär som Väst- och Östpakistan (numera Bangladesh). De har en gemensam politiskt och militär historia, men de divergerande nutida krafterna är betydligt starkare än den gemensamma historian. Om palestinierna skulle lyckas enas, med eller utan en stat, så är det bara en tidsfråga innan Gaza utgår ur unionen och utropar en egen stat.
Instämmer. Och islamifieringen av den palestinska millitansen de senaste 10 åren har bara accentuerat skillnaderna.
Eftersom Hamas enda mål är att utplåna Israel och fatah ligger nånstans emellan Hamas och Israel, så är situationen ytterst tillkrånglad.
Den senaste överenskommelsen är inte värd pappret den står på förrän vi ser något positivt för Israel på den. Som en försoningsgest kunde ju araberna släppa den sedan 5 år tillfångatagna isreliska soldaten Gilad Shalit, som inte ens Röda Korset har fått träffa.
Ingen vet ju om han fortfarande lever, men för araberna är hans namn guld värt.
Araberna i Gaza har kulturellt mycket mer gemensamt med sina bröder i Egypten alltsedan Egyptens ockupation av området till 1967 än med bröderna på Västbanken som alltsedan den jordanska ockupationen 1948 (och f.ö. innan dess) fram till 1967.
De senare har, förutom att de i många fall (trots Jordaniens försök att plocka av dem passen) en, i praktiken, jordansk identitet.
I själva verket speglar konflikten mellan Hamas och Fatah även klanmotsättningar mellan Gazas klaner å ena sidan och Judea/Samarias å den andra.e
Vad vore mer naturligt än att Västbanksraberna konfedererade sig med Jordanien och Gazaklanerna med Egypten?
Ett fredligt Gaza har alla förutsättningar att bli en en egyptisk frihandelszon och ett Judea/Samaria under jordansk överhöghet, med vederbörliga strategiska gränser mot Israel, ett jordanskt Hongkong.
/BR
NYT ger en bra sammanfattning av de snabbt uppkomna divergerande åsikterna om vad man egentligen kommit överens om: http://www.nytimes.com/2011/04/29/world/middleeast/29mideast.html?_r=1&ref=global-home
Jag ger det 50-50 att Mashal och Abbas verkligen kommer att skriva under något på onsdag, och betydligt mindre att överenskommelsen kommer att överleva fram till och över ett palestinskt val om ett år.
Vad gäller Egypten-Jordanien-alternativet: Husseinarna är nog helt nöjda med sin redan stora palestinska majoritet och Arafats tidigare försök till stadskupp. Egypten erbjöds Gaza men Sadat tackade nej, han ansåg nog att han att tillräckligt många religiösa extremister att hantera som det var.
Intressant nog påstår Egypten att de permanent ska öppna Rafa-övergången. Kan ge en mängd intressanta konsekvenser. Ett par av dem extremt problematiska.
Men Gaza är förstås ett potentiellt framtida semesterparadis, givet att de kan skaffa sig ett ledarskap värt namnet.
Ofer.
Skulle inte förvåna mig om Gaza återgår till Egypten. Nu när gränsen kommer att öppnas mot Egypten kommer säkert många gazabor att lämna området och aldrig återvända.
Nu gäller det för Israel att bevaka sin gräns mot Sinai.
Kommer aldrig kunna bli fred så länge inte palestinerna kan enas om att upphöra med judehat, terrorhandlingar och sluta vägra erkänna Israels rätt till existens.
Jag kan inte se en sådan utveckling de närmsta åren. Palestinerna är alltför splittrade i sekter, klaner och politiska och religiösa organisationer som har en egen agenda att strida för. Fred med Israel står inte med på deras agenda.
Högst upp på agendan står ett erkännade och utropande av en palestinsk statsbildning. Det är i det ljuset man ska se det sk enandet. Det är en ytlig fasad de kan visa upp för FN och omvärlden, en taktisk manöver som ska visa på mognad att bilda en stat och med syftet att vinna erkännade för utropande av en sådan. Det är huvudsyftet med enandet.
Men enandet är tillfälligt och ytligt och kommer rämna så snart en palestinsk stat utropats och erkänts. Och då kommer vi få se allvarliga interna konfliker som blir mycket svårlösta. I synnerhet som vi kommer få se ett ökat inflytande av Syrien och Iran via Hamas.
När Egypten öppnar gränsen till Gaza så kommer all typ av gods att nå fram till Gaza allt från godis till raketer. Då har vi inte längre problem med båtfolket som är på väg mot Gaza. Låt dom komma o sen så förseglar vi gränsen mellan Israel o Gaza. Om hamas fortsätter med raketbeskjutning så kan man stänga av eltillförsel till Gaza. Israel måste kräva av röda korset att besöka Gilad Shalit i Gaza nu när hamas samarbetar med PLO.
Gaza kommer aldrig att bli en del av Egypten och Västbanken kommer aldrig bli en del av Jordanien. Splittringen Gaza-Västbanken är också bara ett påhitt från ockupations-kramamarna (“status quo”) på denna bloggen.
Nu vill alla israeler tala om varför Fatah och Hamas inte ska komma överens. Nog av.
Det är dags för Shalit snart. Så kan ni föra Hamas på bättre vägar.
Joma
Listan på skäl till att Hamas och Fatah har haft, och kommer att ha, svårt att komma överens är lång. För övrigt torde det väl rimligen intressera dig också? Liksom de allra flesta med ett intresse för MÖ-politik. Vad tror du själv?
11. Ofer
Jomaa skrev “alla israeler”, vilket då inkluderar en hel del palestinier:-)
Ofer
Jag ställer mig skeptisk till alla försök att enas och bli en, men däremot skiljer sig rösterna rejält beroende på om man frågar olika personer inom Fatah och Hamas. Till sist blir det en fråga om omval, och att dessa två fraktioner ska acceptera att de båda är en del av palestinsk “politik”, och att dessa båda geografiskt placerade delarna (Västbanken och Gaza) ska bli delar i en framtida palestinsk stat. De är inte vänner. De är från samma land.
Netanyahu gör ju det mesta för mjölka situationen och få de att bli oense om de mest basala sakerna. Det är okej att officiellt ställa krav och klaga, men att komma med åtgärder som straffar palestinier, för att de för en gångs skull kommit “överens” (över vad vet jag inte) är inte en politik siktad mot fred. Problemet här är inte Hamas och Shalit. Problemet här är att Netanyahu inte vill ha fred med Hamas, och därför så vidtas kraftiga åtgärder mot alla som kommer överens med Hamas. Hamas är Hamas, och ingen vill bli av med deras korrupta och nonchalanta ledande mer än mig, men till vilken nytta ska Fatah och Hamas förbli ovänner? Inte minst om vi ska fred. Vilket för oss tillbaka till en opinionsfråga i Israel. Shalit och raketerna. Om Israel vill ha Shalit så måste de närma sig Hamas med förhandlingar, detsamma gäller raketerna. Därför Hamas har förfogande över de flesta raketavsjutningarna (inte alls i närheten av alla).
Om Hamas behandlas så som det blivit behandlat de senaste åren sedan det demokratiska valet, så kommer vi hjälpa in Hamas i än mer radikala sidor. Netanyahus våta dröm