På ämnet judekarikatyrer i arabvärlden
Av Magnus Lindberg • 2006-02-12 • Kategoriserat under: AllmäntSom av en händelse stötte jag nyss på en äldre (9 februari) artikel på Sverige Radio av Christer Fridén som är korre i Egypten.
“Många nazityska karikatyrtecknare från 30- och 40-talen skulle känna sig riktigt som hemma om de kunde bläddra igenom några årgångar av till exempel egyptisk dagspress.
För där finns gott om kroknästa smutsiga judar som gärna dricker blod, helst då palestinska barns blod. Eller också sitter de hatfyllda och penningstinna på en jordglob och bestämmer över världens öde. “
… skriver Fridén bland annat.
Onekligen en läsvärd text och förmodligen också ett intressant inslag att lyssna på även om sr.se i skrivande stund förefaller ha problem med det script som skall koppla hemsidebesökaren till radioströmmen.
Magnus Lindberg grundande bloggen al-hamatzav.org 2004 men är inte längre en del av den.
Alla texter av Magnus Lindberg
Det är ingen nyhet att muslimerna är nazisternas arvtagare när det gäller hets mot judar. Mot den bakgrunden är det extra sinnessjukt av muhammedanländerna att explodera för att en teckning för en gång skull riktar sig MOT dem. Men vi vet ju hur muhammedanerna ser på oss andra:
“Islams syn är att icke-muslimer befinner sig på ett separat plan: under dem.
Därför insisterar de nu på att väst anpassar sig till islams regler med respekt för vad vi kan och inte kan säga och publicera. Vi fortsätter säga att vi måste undvika en ‘civilisationernas kamp’ och ingen sund människa vill ha en sådan. Men den kampen har redan startat – inom vår egen civilisation. Och vi ger sakta upp.”
http://www.erixon.com/2/blogg060212.htm#47
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är dags att inse att islam är lika farlig som nazismen var. Om vi låter muhammedanerna sprida sina läror över världen, kommer resultatet bli nya folkmord. I Sudan pågår det redan….
Kalle,
Du har lite svårt att greppa skillnaden mellan islam och islamism, inte sant? Hjälpsam som jag är tänkte jag bidra med en liten fusklapp;
A) Islam är en religion
B) Islamism är en politisk ideologi
Svårare än så behöver det egentligen inte vara. Wikipedia bidrar dock med lite mer djup; ”Islamism refers to a set of political ideologies derived from various religious views of Muslim fundamentalists, which hold that Islam is not only a religion, but also a political system that should govern the legal, economic and social imperatives of the state. Islamist movements seek to re-shape the state by implementing a conservative formulation of Sharia. Islamists regard themselves as Muslims rather than Islamists, while moderate Muslims and liberal movements within Islam reject this notion.”
Det går knappast att separarera Islam och Islamism i “A” och “B” eftersom även Islam som religion gör anspråk på att vilja styra såväl politiken som det dagliga livet för muslimer. Jag uppfattar de två begreppen mer som en gradskillnad i hur strikt Koranen, inkl. Sharia skall följas, hur aktivt Islam skall missioneras för hos ickemuslimer och vilken värdslig makt Koranens uttolkare skall ha i ett samhälle.
Observer,
Kan tänkas, men jag måste säga emot; det finns liksom en anledning till varför islamism beskrivs som en politisk ideologi med religiösa undertoner och inte en religion med politiska undertoner. En något trubbig tolkning av din förklaring torde bli att den inte finns ”riktiga” muslimer som inte låter islam styra politik och vardagsliv.
Ok, ok, jag vet vad du tänker säga; att de finns där och att man kan hitta dem på den ena eller andra änden av gradskivan. Min tanke är dock att skillnaden blir för otydlig och att den i realitet är stor nog att rättfärdiga helt skilda gradskivor, med olika färger och mönster.
Kanske min tankegång blir tydligare om jag säger såhär; om skillnaden mellan fundamentalism och religion bara är grader av reglering, ja, då insinueras att jag som kristen, ideologiskt sätt, ligger rätt nära kreationism och amerikansk höger samt motsätter mig abort och likaberättigande.
Ohm… vad sa du om min mamma?
Observer: mycket väl formulerat. Andreas: läs och lär. Islamism är inte en från islam frikopplad företeelse. Islamismen och islamisterna är muslimska företeelser och det finns inga som helst skäl att dividera om skillnaderna mellan de olika etiketterna.
För övrigt: om det du säger stämmer, innebär det att alla arabländer är islamistiska. Med andra ord är det helt korrekt att anklaga dem för att vara massmördarmuhammedaner hela bunten. Islamismen är, för att låna Yehuda Bauers ord, den tredje folkmordsideologin. Men faktum är också att Koranen är för islamismen vad Mein Kampf var/är för nazismen. Att islam kallas religion och nazismen för ideologi, betyder i praktiskt mening inte någonting.
Om du säger att det inte finns någon som helst anledning att dividera över skillnaden mellan islam och islamism så är det väl du, och inte jag, som anklagar alla muslimer ”för att vara massmördarmuhammedaner”? Jag är mycket väl medveten om att islam och islamism är sammankopplade. Vad jag motsätter mig är hur gradbeskrivningen kopplar samman muslimer med islamister; en koppling jag anser obefogad.
Varför gör jag då detta? Jo, därför att islamistens värderingar är så vitt åtskilda de av muslimer att de vida överspeglar det ömsesidiga fundament på vilken de båda bygger. Vi talar inte längre religion; vi talar människosyn, värderingar, etik och moral. Den gemensamma kopplingen, islam, har reducerats till en beståndsdel (av en ideologi) och är inte längre en övergripande (religiös) helhet. DÄRFÖR tycker jag att det FINNS grund för en distinktion, en stark sådan.
Vill även påpeka att (min tolkning av) Observers gradbeskrivning på intet sätt säger att en särskiljning är onödig, utan snarare att en tydlig distinktion, som jag förordar, missar ämnets komplexitet. Jag ser en poäng i det argumentet (varför jag inledda med ”Kan tänkas…”) men vill alltså, trots det, ha skiljda, färgkoordinerade, gradskivor :-)
Andreas:
Jag tycker inte att det där stämmer. Det är graden av sekularisering som utgör avståndet mellan en muslim och en islamist. Inte graden av fromhet. Varje riktigt rättrogen muslim borde vara islamist. Det är åtminstone så muslimer har beskrivit saken för mig när jag har frågat dem.
Begreppen Islam och Islamism leder till ett ordets makt över tanken. Indelningen är ett västerländskt påfund för att separera mer eller mindre fromma och sekulariserade utövare av religionen (vännerna) från de militanta missionärerna(fienderna). Uppdelningen bygger på en felsyn. Islam och kristendom är de enda världsreligionerna som aktivt, med eller utan tvång vill omvända andra. Kristendomen har under seklerna sekulariserats och därmed tonat ner sitt inflytande och våldsamma mission. Däremot har Islam i motsvarande grad inte gjort det. Det är enbart Turkiet som i Ataturks författning stadgar en separation av religion och stat som är en islamskt sekulariserad stat. Som Reuter i “Med livet som vapen” påpekar är det just det religiösas-prästernas- direkta inflytande på samhällsliv och politik i de islamska staterna som har gjort att dessa hammnat på efterkälken när det gäller teknologi, industrialism, jämställdhet och demokratiska rättigheter. I det sambandet kan man också spåra militanta muslimers anspråk på att alla människor i världen skall omfatta “den rätta tron”, och att ändamålen helgar medlen i kampen mot “de otrogna”.I princip har alltså varje muslim, enligt Koranen”, en skyldighet att sprida Islams budskap till ickemuslimer. De mer rabiata anser där att våld är motiverat.
Kalle, Observer, Magnus,
Jag har tidigare utgått ifrån att det ar ideologin och inte religionen som rättfärdigar våld inom Islam. Min uppfattning har varit att en islamist, per definition, ar en våldsverkare, ett koncept som tydligen, igen per definition, ar felaktigt. Att muslimska terrorister också ar islamister betyder alltså inte att man som islamist nödvändigtvis också ar terrorist. Beväpnad med den insikten blir det oandligt mycket lattare att se islamismens roll inom islam.
Inget av detta förändrar dock min inställning till Erixons citat. Det centrala i min argumentation har varit att de uppfattningar som däri presenterats inte ar representativt for en hel religion. Det finns moderna krafter inom islam och det borde vara anledning nog att undvika generaliseringar. Muhammedan ar t.ex. inte liktydigt med muslim… men det ar klart, jag ar val inte direkt ratt person att prata om definitioner just nu :)
Guardian,
Malaysia torde val också ligga bra till for att gå under benämningen islamsk sekulär stat?
Observer,Guardian,
Jag radar upp misstag just nu. Min allra sista kommentar var amnad till dig, Observer, och Guardian; du skall naturligtvis vara inkluderad ovan.
Andreas,
De muslimska medborgarna i Malaysia är hänvisade till Sharia-domstolar och det är inte tillåtet att lämna Islam som religion. Enligt den malaysiska konstitutionen måste alla malayer enligt lag vara muslimer.
En intressant observation är att de mest sekulära krafterna i den islamska världen faktiskt ofta utgörs av militärer. I Turkiet har faktiskt arme´n alltsedan Ataturk stått som den sekulära statens försvarare och vid flera tillfällen gjort kupper när man ansett denna hotad. Samma gäller i Algeriet,Egypten, Tunisien och faktiskt i Saddams Irak. Att det ad hoc bildats politiska fasader i form av Baathpartier ändrar inte faktum. Dessa partier må vara tyranniska men de är relativt sekulära. Jag förespråkar naturligtvis inte att de islamska regeringar som integrerat religion med samhälle och politik skall ersättas av militärdiktaturer, men det är ett faktum som bestyrks av Latinamerikas historia att råbarkade militärdikaturer utan någon ideologi annan än maktintresse lättare ersätts av demokrati än genomtänkta ideologiska diktaturer som de gamla kommuniststaterna. Kanske utvecklingen mot demokrati i de islamska dikaturerna kommer att gå över miltitärkupper genomförda av personer som betraktar Islams inblandning i statens och medborgarnas liv som ett hinder för ekonomisk utveckling?
Men intressant i sammanhanget är att ordet ”muslim/Arab” är tabu. Det är ett alltför värdeladdat ord/begrepp för att man ostraffat ska kunna använda det. Men ordet ”jude” har inte alls samma värdeladdning trots att det också rör sig om en folkgrupp.
Vi kan obehindrat prata om judar och andra minoritetsfolk. Araber/muslimer så har vi passerat gränsen.