Al Hamatzav

Hej Anna!
Jag hoppas att ditt bloggfria liv har fått en bra start.
Al-Hamatzav har nu förlorat en del av sitt autentiska Israel-innehåll. Dessutom har en del av charmen och intelligensen fallit bort. Bloggen har också berövats delar av sin passion, sina berikande och upplysande detaljer, sin stilistiska säkerhet. Du bidrog ju också med skärpa och märg, med viktiga rapporter och notiser om fredsrörelsen, med insiktsfulla inblickar i de delar av det israeliska samhället som aldrig syns eller hörs i svensk media. Bloggen har också dränerats på delar av sina fyndiga kommentarer, sitt föredömliga modererande, sin värme och humor, sina israeliska vardagsskildringar, sitt personliga och distinkta tilltal, sitt spirituella persiflage (sina välmenande nålstick)…,ja jag beklagar att bloggen till viss del har förlorat ett levande och autentiskt Israel-material. Bloggen är inte längre som förut. Du har varit ett salt i den Israel-relaterade bloggosfären. Ditt bloggande har motverkat demoniseringen av Israel.

Nej, jag tänker inte böna och be om att du ska komma tillbaka. Ett sådant beteende från min sida vore ovärdigt, kladdigt, korkat. Varken du eller jag vill hamna i den sörjan (och smörjan). Men varför skriver jag då det här bloggbrevet?

Ditt bloggande har verkligen visat skillnaden mellan äpplen och päron. Många kan skriva om Israel, men få har någonting att säga. Nu är jag förstås en vän av pluralism – varje människa kan erbjuda en skärva av verkligheten. Du tillhandahåller dock flera och större skärvor, som dessutom är prydda med detaljrika inskriptioner. Och visst – det är klart att jag, som också har en erfarenhetsbank med hebreiskt och israeliskt innehåll, särskilt har uppskattat att du har riktat strålkastaren mot viktiga och försummade delar av dagens Israel. Dessutom – att blogga om fredsrörelsen, att berätta om deltagandet i olivskörden m.m m.m – detta är god Judendom och progressiv sionism. Sådärja – vad bra att jag fick ur mig detta!

Många svensk-israeler/svenska judar/sionister utgår från en position där man reagerar på den svenska palestinavänsterns attacker. Du föredrar att utgå från verkligheten på plats i regionen. Din hållning släpper in ljus och luft – det är skönt att kunna andas. Den andra varianten leder bara till en unken och infekterad stämning. Det här får mig att fundera på ämnesvalen – vad är exempelvis poängen med att jag skriver långa haranger om israelisk inrikespolitik? Vore det inte roligare och mer spännande om jag skrev om israeliska teve-program? Vad har du för tankar kring ämnesvalen? Ska man tänka hasbara-mässigt, eller bara blogga det som faller en in? Ska en Israel-blogg sträva efter att bli en alternativ röst kring de frågor som behandlas inom media, på universiteten och i Riksdagen? Eller bör man satsa på en populärkulturell stil, för att på så sätt lyfta fram att även Israel består av en teve-tittande, soffliggande och patetisk medelklass!?

Jag hade egentligen mycket mer på hjärtat men jag vill inte bli långrandig (sic!). Vad du än har på gång – lycka till med allting. Sen hade det varit väldigt roligt om du kunde finna tid att svara på det här bloggbrevet, i form av ett bloggbrevsinlägg (inte kommentar) här på al-hamatzav.

Vänliga hälsningar

Roy

Posta till:

Liknande poster:

1. Öppet brev till Journalisterna i Donald Boströms fanclub