Om mötet mellan Bush och Olmert
Av Magnus Lindberg • 2006-05-25 • Kategoriserat under: IsraelPå Vita husets hemsida finns nu en utskrift av det uttalande som President Bush och Premiärminister Olmert gjorde efter sitt möte i förrgår. USA spelar onekligen en av de absoluta nyckelrollerna i fredsprocessen och personligen kan jag bli nästan rörd när jag USA gång efter annan visar att de faktiskt bryr sig om Israel. Som boende i ett Sverige där Israel-hatet och terroristkramandet emellanåt förefaller vara normen blir kontrasten så stor.
Bush och Olmert diskuterade målsättningen att få igång fredssamtalen med Abbas och hur Hamas hindrar en sådan fredsprocess. Olmert presenterade (om än inte i detalj) sin vision om ett ensidigt tillbakadragande som ett absolut sista alternativ och fredsprocessen och samtalen inte kommer igång och Bush uttalade ett visst stöd för en sådan plan. De diskuterade vidare hotet från Iran och USA lovade att komma till Israels undsättning om hon attackeras.
På det hela taget verkar det ha varit ett mycket positivt och produktivt möte. Personkemin de båda ledarna emellan verkar stämma och detta är mycket glädjande. Realtionen mellan Bush och Ariel Sharon är svår att ersätta.
Pressuttalandet är mycket intressant, men lång läsning.
Jag passar också samtidigt på att länka till en krönika av Jerusalem Post-krönikören Caroline Glick i vilketn hon skriver om alla de demonstranter utanför Vita huset som protesterar mot Bush stöd till ett fortsatt tillbakadragande. Hon skriver också om hur USA historiskt och sannolikt även idag har stor möjlighet att påverka israelisk säkerhetspolitik och avslutar med följande, mycket tänkvärda stycken:
“He[Olmert, min anm.] will present to him a plan that is based upon the anti-Semitic notion that Jews should be prohibited from living in certain places because they are Jews, and the perverse notion that a Palestinian state founded on the principle of lebensraum and racial purity because by definition no Jews will be allowed to live in Palestine, will be capable of living at peace one day with the Jewish state.
Olmert will present a plan that provides a strategic victory to the forces of global jihad in a war they wage not only against Israel but against the US and the Western world as a whole because they will see Israel destroying itself under the gun of their terror and enabling the establishment of yet another base for global terrorists.”
–
whitehouse.gov: President Bush and Prime Minister Ehud Olmert of Israel Participate in Joint Press Availability
Jerusalem Post: Our World: Saying no to Olmert
Magnus Lindberg grundande bloggen al-hamatzav.org 2004 men är inte längre en del av den.
Alla texter av Magnus Lindberg
Pamela/AtlasShrugs2000 har en lång Bloggpost om Olmerts tal till Kongressen.
Hon var på plats på åhörarläktaren;
http://atlasshrugs2000.typepad.com/atlas_shrugs/2006/05/olmert_speech_t.html
Zev
Eftersom det verkar råda en bekväm stämning där alla verkar hålla med varandra och ingen debatt verkar råda, så tänkte jag bjuda på lite uppiggande material.
Det är uppenbart att banden mellan USA och Israel är starka, men varför?
“For the past several decades, and especially since the Six-Day War in 1967, the centrepiece of US Middle Eastern policy has been its relationship with Israel. The combination of unwavering support for Israel and the related effort to spread ‘democracy’ throughout the region has inflamed Arab and Islamic opinion and jeopardised not only US security but that of much of the rest of the world. This situation has no equal in American political history. Why has the US been willing to set aside its own security and that of many of its allies in order to advance the interests of another state? One might assume that the bond between the two countries was based on shared strategic interests or compelling moral imperatives, but neither explanation can account for the remarkable level of material and diplomatic support that the US provides.”
Här är länken till hela artikel:
http://www.lrb.co.uk/v28/n06/mear01_.html
Peter,
Just Mearsheimers och Walts “The Israel Lobby” har fått ta emot ganska mycket kritik från alla möjliga håll och det har anförts i debatten att flera av slutsatserna de drar är direkt felaktiga. Jag är inte kunnig nog att bedöma saken men man bör känna till att boken är oerhört kontroversiell.
Det är naturligtvis sant att AIPAC är en stark lobbygrupp i USA men den är inte starkare än t ex livsmedelslobbyn eller vapenlobbyn.
Historiskt började stödet egentligen med det kalla kriget, när Soviet i allt större utsträckning allierade sig med de olika diktarurerna i arabvärlden.
Man kan också tänka sig att det finns ideologiska likheter mellan USA och Israel, som ju fortfarande är den enda demokratin i området.
Slutligen bör kanske sägas att USAs stöd till Israel aldrig har varit oreserverat. De allra flesta av de myter som florerar kring det amerikanska stödet till Israel besvaras i Bards bok “Myths & Facts, A Guide to the Arab-Israeli Conflict”. Den finns online på Jewish Virtual Library och nedan är länken till kapitlet om USA:
http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/myths/mf21.html
Artikeln har erhållit mycket kritik enligt uppgift. Jag tycker personligen inte att den är speciellt kontroversiell utan tar upp de vanligaste sakerna utan att överdriva speciellt mycket.
Efter “Pensionärsförbundet” så ansågs AIPAC utgöra den starkaste och mest inflytelserika lobbygruppen i Amerika i en undersökning, nummer tre tror jag var “skjutvapen” lobbyn och sedan “Farm” lobbyn om jag nu minns rätt. Lantbrukslobbyn är ju mycket stark i Europa och har snedvridet demokratin ordentligt om man betänker att jordbruket står för 2% av ekonomin och 2% av sysselsättningen samt 60% av budgeten i EU.
Det anges en del exempel hur AIPAC har lyckats påverka den Amerikanska politiken under Clinton och Bush. Det är väl bara att konstatera att denna lobby grupp har lyckats mycket väl med att få gehör för sin politiska agenda i USA. De har en överväldigande majoritet av kolumnister på sin sida, de sponsar olika föreläsare som reser runt på universiteten, de kontrollerar vilka lärare som säger vad om Israel, kort sagt de verkar vara överallt där det är viktigt att vara för att framföra sin politiska agenda för Israel. Det är väl inte speciellt kontroversiellt egentligen. Israel är i krig och vill ha Amerikanskt politiskt, ekonomiskt och militärt stöd från USA.
Nackdelen är att Israel inriktar sig på att dominera sin fiende i stället för att sluta fred med densamma, att palestinerna lider och lever i missär och inte i ett blomstrande samhälle i fred och frihet, det är Israels storsta problem och omvärldens som endast en fred kan lösa. I det perspektivet framstår ett fredsavtal enligt 1967 års internationellt erkända gränser som ett mycket billigt pris att betala för fred i alla fall för mig.
Peter,
“I det perspektivet framstår ett fredsavtal enligt 1967 års internationellt erkända gränser som ett mycket billigt pris att betala för fred i alla fall för mig.”
Problemet är väl att dessa “internationellt erkända gränser” inte erkändes av Israels grannar före 1967. Varför blev det annars krig?
Och med ledning av t.ex. Hamas charter betvivlar iaf jag att en återgång till dessa gränser skulle leda till fred nu heller.
Anders,
“Problemet är väl att dessa “internationellt erkända gränser” inte erkändes av Israels grannar före 1967. Varför blev det annars krig?”
Vad jag förstår har staen Israel med 1967 års gränser accepterats av de flesta länder i världen.
“Och med ledning av t.ex. Hamas charter betvivlar iaf jag att en återgång till dessa gränser skulle leda till fred nu heller.”
Hamas har gjort uttalanden som är positiva till 1967 års gränser och om så skall bli, måste det ju bli en gräns mellan två stater, dvs mellan Israel och Palestina. Sedan finns det naturligtvis inga garantier för att krig inte kan bryta ut igen mellan staterna.
Frågan är väl om parterna verkligen vill ha fred och till villka villkor vad gäller gränser, flyktingar, pengar, etc?
Peter, vad Hamas har gjort uttalanden om eller inte när det passar blir ganska meningslöst om man vet att Hamas’ mål är att inte ha ett Israel alls. Vad betyder det då att man pratat gränser när det passat publiken för tillfället?
Så blir det när trovärdigheten är kaputt.
Det enda är att man lägger ner vapnen, visar att man vill ha en varaktig fred och förhandlar i god tro om gränser.