Om hasbara, ignorans och en del annat
Av Roy B. Alterman • 2007-10-04 • Kategoriserat under: Allmänt, Israel, Kultur, Mediakritik(OBS! Lång och personlig meditation)
Hasbara är ett känsligt ämne (men borde inte vara det). Antisemiter utbrister: “Det handlar om den stora konspirationen vars mål är ett “judiskt världsherravälde” ! Palestinademagogen talar om “ren och skär propaganda”, “historierevisionism” eller “sionistisk spin”. Bland israeler och galut-judar finns inte helt oväntat tusen åsikter om vad begreppet egentligen innebär, och om hur arbetet bäst ska utföras.
Med mitt eget ack så skraltiga intellekt dristar jag mig ändå till att resonera kring ett antal frågeställningar.
Vi är ju som bekant ett antal människor som med milda, schizofrena besvär tangerar en skärningspunkt - gränslandet “Svea-Sion”.
Med ena örat hör vi den inrikespolitiska debatten i Israel (hård, frän, uppskruvad - och, dessvärre, stundtals elak, oresonlig och starkt agitatorisk). Att hårda ord och en infekterad stämning kan leda till uppvigling och mord, lärde vi oss för tolv år sedan. Mordet på Rabin är ett av Israels största trauman, om inte det största (åtminstone i kollektiv, nationell mening). Det är fortfarande ett oläkt sår. De extrema bosättarrabbinernas förbannelser över Rabin, och den fege fanatiker, vars namn jag inte vill nämna, och dennes avskyvärda och oförlåtliga brott, utgjorde ett allvarligt hot mot den judiska statens existens. Staten, demokratin och någon sorts nationell gemenskap, är ingenting man kan ta för givet. Åren 93-95 tapetserades husväggarna i Jerusalem av affischer där Rabin framställdes som nazist och förrädare - en som i lönndom begår svåra förbrytelser mot det judiska folket. Netanyahu red på denna våg av fanatism och utnyttjade den uppjagade stämningen på ett skamligt, vårdslöst och för Israel farligt sätt, i syfte att vinna nästkommande val. Mordet på Rabin innebar ju också att Hamas fick se en av sina våta drömmar materialiseras i verkligheten: “Terrortrycket får inte längre judarna att hålla ihop, sammanhållningen krackelerar, ett embryo till inbördeskrig har visat sig” (det sistnämnda var dock ett islamistiskt önsketänkande). Med detta i färskt minne, och det borde vara färskt i allas minne, är det minst sagt motbjudande att här på bloggen se en kommentar som mer eller mindre hyllar mördaren. Vissa personer har ingenting lärt. De kommer att förbli ignoranter och farliga för staten Israel. Människor som inte förstår detta illdåds innebörd är Dagens Ignoranter, och de kommer att bli Morgondagens Uppviglare. Det är skrämmande och mycket dåliga nyheter.
Med det andra örat lyssnar vi på den svenska debatten. Där finns palestinademagoger, opportunistiska politiker, antisemiter, idealistiska ledarskribenter, allsköns dumheter och en massa emotionellt och moralistiskt trams som i sanning kan få en att fundera över vad i hela Gehenna det är som pågår. Som jag tidigare har påpekat i artikeln “Svenska debattfenomen”, är det av vikt att differentiera belackarna. Förnuft, fakta, logik och intellektuell hederlighet biter inte på en paranoid psykopat. Den defensiva, emotionella och hysteriska metoden att kalla en Göran Greider, som jag har stor respekt för, eller en Jan Guillou, som jag föraktar, för antisemit, får hasbara-arbetaren att framstå som otillräknelig och irrelevant. Det är lätt att bli irriterad på delar av den svenska vänstern, som med sina skygglappar har fastnat i 70-talets mentala skyttegravar - det är pro och anti, god och ond; fördömanden och predikningar. Analys, någon ? Deras övertygelser gör de blinda inför en föränderlig värld. Och här kommer min vid det här laget välkända käpphäst: ingen inom den svenska intellektuella sfären har ännu på allvar analyserat den s k “fredsprocessens” implikationer och djupare betydelser. Här finns ju en guldgruva för sociologen, psykologen, historikern, statsvetaren, religionsforskaren osv osv. Men inget händer. Och att inget händer, övergår mitt förstånd.
Av det vi nu har hört med båda öronen förstår vi att hasbara är svårt, mångfacetterat och i ständig rörelse. Vissa anser att det inte är klokt att delge “omvärlden” de överläggningar som görs inom hasbara-kretsen. Det befaras att ondsinta fiender skulle få vatten på sina kvarnar och att de skulle använda denna generösa öppenhet för att smutskasta och demonisera judar och “Israel-vänner” i Sverige.
Jag delar inte den oron. Trollen spricker i ljuset. Dessutom är jag en solitär, och är följdaktligen inte knuten till någon klubb eller krets. Det innebär ju att jag inte har något att avslöja, och att jag således kan tänka och tala fritt !
Jag har under senaste tiden med stigande förvåning och irritation följt den svenska debatten. Några iakttagelser:
# Man ältar gamla surdegar. Detta illustreras exempelvis av att mitt korta inlägg “Gordisk-semitisk knut” har genererat ett antal kommentarer där man rabblar årtal, händelser och en selektiv ansamling av fakta i syfte att bevisa - ja, det är högst oklart vad det är man strävar efter. Det kan förefalla som om det är en tävling om vem som kan lägga fram “den sanna historieskrivningen”, men det blir snarare en ogenomtränglig dimridå av prestige-bunden åsiktsterror. När Olmert och Abbas (eller vilka det nu blir) en vacker dag ska förhandla om de svåra frågorna (Jerusalem, flyktingarna, den slutliga gränsdragningen osv) gäller det att undvika de blindskär som handlar om att gräla om enskilda händelser. Då tar det nämligen tvärstopp. Hasbara-jobbaren bör inte föra en diskussion om “vad-som-egentligen-hände-1936-48-67-85-93-2004-och-vem-som-var-den-största-boven.” Målet måste ju vara att få igång en konstruktiv och framåtblickande dialog.
# Mitt intryck är att bland annat Svensk Israel-Information (hädanefter SII) verkar enligt en hasbara-policy som var relevant för tjugo år sedan, men som idag känns märkvärdigt tung och anakronistisk. Man bör bättre beakta det faktum att Internet (och till viss del även den ökade turismen) gör det omöjligt att presentera en bild av Israel som inte kan ifrågasättas. Det kan bli både komiskt och besvärande om en Israel-apologet talar i idealistiska ordalag om den israeliska ungdomen, om vem som helst när som helst kan gå in på YouTube och se lättklädda israeliska tjejer i ett erotiskt skumbad ! (Nu är det inte något fel på israeliska tjejer, och skumbad kan ju vara skönt, men diskrepansen mellan beskrivningen och “verkligheten” kan bli så stor att hasbaraprojektet havererar och blir en patetisk pose). Ju hårdare man spänner den idealistiska bågen i syfte att visa Israels goda sidor (och de goda sidorna är många och attraktiva) desto större blir smällen när en annan version av verkligen gör sig påmind.
# Pressutskick och framträdanden i media som tar upp dagsaktuella frågor och kriser är en annan sak. Där gäller det framförallt att bli ännu vassare, att bli ännu bättre på att leverera punchlines och effektiva förklaringar (men att “försvara” är tabu). Det är dock viktigt att hålla palestina-demagogens benägenhet att starta ett “blame-game” på minst en armlängds avstånd. Hasbara borde även ha en framåtblickande konnotation; inte berätta om vad som egentligen hände i Camp David mellan Clinton, Barak och Arafat, utan peka framåt mot det som trots allt är möjligt att göra i morgon.
# Det är, enligt min mening, fullt möjligt att revidera den gamla hasbara-policyn och skapa strategier som är kongruenta med det moderna Israel. Det känns som som SII och de andra har ett dåligt självförtroende. Det känns defensivt och räddhågset, och låter som om det israeliska samhället har konserverats i den form det hade i slutet av 60-talet. I detta spökar dock en idealiserad judisk självbild, som framförallt finns kvar hos galut-judarna. Israeler (nu generaliserar jag för att driva en tes) är krassa och cyniska. Galut-judar (särskilt de i USA och Sverige) är idealistiska och romantiska. Det är dags för hasbaraiten att växa upp; en “Jerusalem-Bob” drar ett löjets skimmer över Israel, medan en israelisk “Michael Moore” skulle lyfta upp landet till en högre division.
Vi behöver en hipp och chic hasbara. En som med humor och intelligens visar IT och forskning, dataspel, musik och mode, världsledande industri och banbrytande kultur. Inte vara rädd för att visa att det även finns “ett Israel” som har mer med “Borat” och “Larry David” att göra, och mindre med Jabotinsky och Harav Avraham Yitzhak HaCohen Kook (inget fel alls på den sistnämnda dock). Det är dags att ruska av Negevs pionjärdamm och istället visa vår tids “ID YEHUDA”; driftigheten och moderniteten - det sexiga, smarta, roliga och humana Israel. (Men absolut inte som i en resekatalog, och undvik för guds skull att tala om landslaget i fotboll…) Det går inte att ta den hasbaratist på allvar som skönmålar Israel. Det är ju öppenhet och uppriktighet som väcker respekt. Stabilt sjävförtroende. Endast så kan Israel verkligen ta sin rättmätiga plats bland världens ledande demokratier.
På så sätt kan vi få syn på det folk och det land som vill ha försoning och fred i syfte att vidareutveckla och förädla den judiska staten. Tikkun olam - arbetet pågår.
Och om du, käre läsare, har orkat läsa ända hit, så unnar jag dig nu en stunds respit.
Amen !
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Bravo Roy!
Detta var banne mig det bästa och intressantaste jag läst på länge från “Hasbara-nätverket” ;) ;)
(Med all respekt till andra skribenter, givetvis)
Roy.
Dina tankar är läsvärda det skall du veta trots att vi ibland inte har samma åsikter, och då hade man ju inte haft något att skriva om. Det är intressant att läsa om aspekter som man inte har fördjupat sig så mycket i tyvärr.
Roy,
Verkligen food for thought. Val skrivet. Jag hoppas al-hamatzav.org kan starka sin profil som ett debattforum for alla asikter, och ocksa som ett hemmaforum for din moderna variant av hasbara.
Roy, detta inlägg gillade jag och du har så rätt när du skriver om att öppenhet och uppriktighet väcker respekt. Att dölja det mindre smickrande gör ingen nytta i längden.
Guld. Och väldigt väldigt underhållande. Bara två saker: Vad i helvete har du mot det israeliska fotbollslandslaget??? (touchade min nationalistiska nerv där) och - det finns en länk till i hasbaran som måste nämnas: det israeliska utrikesministeriet. Som driver samma hasbara som SIF, dessutom på rätt usel engelska (men det har blivit lite bättre). De verkar tro just det jag också vet är omöjligt: när hela världen kan läsa ynet och haaretz och maariv på nätet så är det omöjligt att låtsas som om tiden stått stilla sedan våren 1968 och komma undan med det. De förvandlas till någon slags deklamerande robotar som försvarar allt den israeliska regeringen gör, någonsin gjort och någonsin kommer att göra. Per automatik. Snackade om att vilja köpa ett bombbälte när någon säger “Får man inte kritisera Israel”? När jag ser israelisk hasbara på CNN så får jag just den känslan. Ironiskt nog så är faktiskt Netanyahu - vars politiska åsikter jag inte direkt delar - den enda som åtminstone vet hur man kommer över i media.
Sedan råder det någon slags uppfattning även i Israel om att när Israel blir kritiserat utomlands så beror det ENBART på dålig hasbara - inte på att man t ex urskiljningslöst bombat ihjäl civila libaneser, eller släppt en entonsbomb på ett bostadshus i Gaza mitt i natten för att döda en efterlyst terrorist - utan att ta hänsyn till att ett dussin oskyldiga anhöriga, kvinnor, barn och grannar, också skulle stryka med.
Det finns helt enkelt saker som hasbara inte kan försvara, enligt mitt sätt att se. Men den form av hasbara som du förespråkar skulle ändå göra enorm nytta. Ju förr, dess bättre.
Guardian, kul att den slog an hos dig. Vi får hoppas på fortsatt rolig debatt.
Anna - Haha..mycket bra att du tar upp det djupt tragiska ämnet “israelisk foboll” ! Men judar ska ju skapa relativitetsteorier och inte låtsas som att man
kan skruva den som Beckham.( Hallå - jag är inte antisemit !)
Men ok: Berkowitz var bra. Och Benayoun är bra. Vad beträffar Avram Grant får vi väl vänta och se hur många månader det tar innan ägaren svingar sin yxa.
Och kul att också du gillade den, Daniela. Hos delar av den svenska vänstern saknas insikten om att Israel har Väldigt Höga Ideal när det gäller frihet, rättvisa, transparens - att man helt enkelt försöker leva upp till högsta möjliga demokratiska standard. Vissa blir dock, när rabiata fiender dömer ut Israel i parti och minut, defensiva. Jeg säger: framåt ! Vi ska vara ärliga och självkritiska, men samtidigt stolta och fulla av självförtroende.
Om Israel hade varit en polis-stat eller diktatur, säg i likhet med Syrien, så skulle ingen av er läsare ha någon åsikt om vad som händer, eftersom ni inte skulle veta något !
Mvh
Roy
Läsvärt. Intressanta funderingar. Att sätta emfas på framåtblickande i st.f. ältande av gammalt. Men nu är det ju också så att mycket av det du kritiserar kommit som svar på annat ensidigt i Svenska media och svensk debatt. Jag tror säkert att de flesta som läser Svensk israelinformation (av någon anledning förkortat till SFI???) vet att det israeliska samhället har problem som andra samhällen.
Undrar om du generellt tycker att länder ska vädra sina samhällsproblem när de presenterar sitt land för omvärlden? I så fall får jag tänka om. Nu i november när svenskgruppen i min stat har sin monter i den årliga internationella festivalen och ämnet handlar om utbildning kommer alla att sätta bästa foten först men jag ska säga till mina medarbetare att vi ska ska tala om mobbning, nollning och dåliga resultat i Sverige.
Men skämt åsido, man vinner ingenting på att dunkla problem. Inte heller vinner man på att kalla vad andra debattörer eller Lisa Abramowicz skriver dumt i så många ord.
A-K: jag förstår inte den sista meningen i din kommentar. Vad menar du ?
Sen har du varit en slarvig läsare. Du verkar ha tappat intresset efter ett tag. Mot slutet skriver jag explicit att man när det gäller att “sälja” in varumärket Israel ska lyfta fram det moderna och progressiva Israel. Det är Det Ena. Och beträffande Det Andra måste jag be dig att läsa en gång till.
Roy, kan detta vara något?
IsRealli - the State of Israel official blog
Käre Ökenvandrare !
Jag är skyldig Dig ett Stort Tack.
Att det är konsulatet i New York som står bakom det hela, är ju inte särskilt förvånande.
Detta är ett exempel på relevant och intelligent hasbara. Nu ska jag kolla allt och se vad de prioriterar resp. väljer bort. Men vad händer i Sverige ?
Tack igen.
Mvh
Roy Ander
Min sista mening var en av aaaningen irritation, ska medges. Överlade först med mig själv om jag skulle radera men knappade tyvärr iväg. Men, Roy, först skriver du ett inlägg, “Gordisk-semitisk knut” och i denna senare artikel skriver du väl aaaningen nedlåtande om dem som deltog i utväxling där? Jag talar inte om vad du skriver men om hur du för fram din kritik: ord som rabbla, älta och lite förlöjligande av dem som skrev. Man kan ju bli rädd att delta om man ska tas i örat i nästa artikel. :)
Drog mig sen till minnes att du tidigare använde ordet “dumt” om hur Lisa A. betedde sig i T.V. Antar att jag blev lite gramse på tonen. I sak har du mitt medhåll om framåtblickande och annat. Du har också mitt medhåll i att jag kan vara en slarvig läsare. Å andra sidan rabblar jag och ältar nu och det är inte meningen.
Roy.
Ja, varför skall man alltid när man kommer in på diskutioner gällande Israel försvara landets rättighet att få existera, varför kan man inte tala om det som Israel ger världen i form av kunskap ny teknik och forskning där Israel inom många områden ligger först när det gäller spetskompetens.Den enda politikern som har berömt Israel för sin spetskompetens är faktiskt socialdemokraten Padrowsky. Jag handlar själv med Israeliska produkter, dessa får högsta betyg av alla mina kunder.
När det gäller demokrati och social välfärd har jag alltid fått den uppfattningen att landet har höga ideal Höga ideal kostar pengar. Trots höga försvarskosnader tycker jag att de har lyckat ganska väl om man tänker på att landet mer eller mindre i 50 år har levat under krigstillstånds liknade förhållande.
För övrigt David vann över Goliat med 1-0
Jag vidhåller. A-H är som en frisk höstbris för lungor och sinnen numera. Mycket intressant läsning, bugar och bockar.
A-K, några ord:
1. Klarspråk: jag anser att Lisa Abramowicz gör ett MYCKET BRA JOBB i media. Punkt. Även om jag skulle sättas i tio års intensiv medieträning, så skulle jag aldrig kunna göra det lika bra som Lisa. Punkt, igen.
SII och hasbara i stort är en annan sak, som jag ju också visar i inlägget.
2. “Gordisk-semitisk knut” var ett försök att i komprimerad epigram-form ringa in en ständigt underliggande problematik.
3. Jag erkänner och bekänner dock utan minsta omsvep att jag saknar tålamod för den typ av debatt som pågår bland kommentatorerna till “knuten”. Den debatten är en perpetuum mobile; självgående, men kommer aldrig någon vart. Just i den frågan kändes det rätt att använda ord som “rabbla” och “älta”. Någon specifik person pekas inte ut. Jag har inget intresse av att förolämpa människor. Men den debatten är, enligt min mening, ett enda, meningslöst ältande.
Sen försöker jag variera språket. Och oftast är jag snäll och chevaleresk, t o m mot rabiata fiender.
Paul,
vilken typ av produkter rör det sig om ?
Och du har rätt, det finns så mycket i Israel som borde visas för världen (och svenskarna). Stridsvagnar, politiker och eurovisionsschlagerartister i all ära - fram med innovationer etc.
Roy.
Plastprodukter av märket BRAMLI,alla deras produkter är bruksföremål praktiska, hållbara snygg design och passar det moderna stressade hushållet.
Dock ej stridvagnar eftersom Sverige mer eller mindre lägger ner försvaret, har ej uniformer till utlandstjänster.
Hade man varit 20 år yngre hade jag dammsugit Israel på gångbara produkter.
G.T det är kanske en av dina inköpta plastmaskiner som tillverkar dessa föremål.
För att omvärlden skall kunna se Israels goda sidor måste den ta av sina anti-israeliska glasögon som fokuserar på det som syns negativt på avstånd.
“Walk in your brother´s mocassins before you blame him”
Anna,
Ditt uttryck “Urskiljningsbombat civila libaneser” stämmer inte med Israel´s intention; det skulle ha varit alltför dumt av vårt folk! Civila dog och kommer att dö när militanter systematiskt använder hus, skolor, kyrkor, moskéer och befolkningen som sydd. Hezbullah däremot har gjort både det ena och det andra! Omoraliskt och urdumt!
Jag vet inte tillräckligt om “entonsbomben mitt i natten” men jag kan inte tänka mig att Israel har velat döda kvinnor och barn. Det gör däremot arabiska terrorister! Hade IDF velat döda ännu flera “kvinnor och barn” så skulle de de droppat bomben “mit på dagen”! För övrigt saknas det inga civila mål “en masse” när Gazabor löper amok på gatorna.
Roy Ander, du är en tillgång. Du har fått mig att tänka mer många gånger. Och jag har tänkt i samma banor som du faktiskt, om gammelsossarnas extrema kärlek för kibbutzisrael och hur det vände till fientlighet när objektet för deras kärlek inte visade sig vara deras socialistiska utopi. Det skriver de ju själv i sina bloggar. Hat som i sviken kärlek?
Jag ska inte anta så mycket av vad du inte skriver, t.ex. om Lisa A. Jag läser f.ö. ofta SII och ser artiklar från Dick Haas som ofta ironiserar över det israeliska samhället. Sedan har jag inte riktigt tagit åt mig än vad hasbara betyder annat än “förklaring”.
Tålamod visar du dock i ditt svar till mig och det uppskattar jag. :)
Urskiljningslöst - dvs de struntade i hur många civila som skulle dödas och skadas. Du kanske anser att det är OK och nödvändigt. Jag anser, och ansåg också förra sommaren, att Israel hade rätt att angripa Libanon. Men därifrån till att starta ett sex veckor långt flyganfall mot Libanon, inklusive tätbefolkade områden i Beirut, lastbilskonvojer på flykt söderifrån etc etc, inklusive urskiljningslöst bombande med mängder av helt onödiga civila dödsoffer, är det en bra bit. Vi hade ett moraliskt, stratetiskt och politiskt överläge i början av kriget - och spelade bort det inom en vecka. Smart? Du kanske tycker det. Det gör inte jag.
Samma sak med bomben på Shahade. Jag har aldrig hävdat att Israel avsett att döda civila, jag anser däremot att man ofta struntar i om det sker eller inte. Det är uppenbart att på natten sover folk i Gaza, inne i husen, och Gaza är rätt tättbefolkat. Igen: man kan tycka att det är “collateral damage” och att grannarna till en terrorist får stå ut med konsekvenserna, oavsett om de vet att han befinner sig i närheten eller inte. Man kan också ha en annan åsikt.
Att Hizbollah och Hamas är värre håller jag helt med om. Men det är inget skäl. När någon stoppar dig för fortkörning, brukar du peka mot en annan bilist och säga “men titta, han kör ännu fortare än jag!” Är det intelligent? Är det den sortens samhälle du vill leva i? Inte jag.
Jag har nu ändrat en mening i inlägget. Det var en pinsamhet - en ologisk formulering. Tack Gode Gud att ingen märkte nåt ! Men vad kan det bero på:
- Ingen läser texterna
eller
- Man läser men upptäcker inte felen
eller
-Man upptäckte det logiska misslyckandet men valde av något skäl att inte påpeka det
?
—
A-K, jag uppskattar att du uppskattar mitt tålamod med de kommentarer som mina alster genererar; mina texter har delvis genererats av kommentarer till andra artiklar, som i sin tur sägs ha något med den aktuella konflikten att göra.
Nästa text blir av en helt annan karaktär.
Roy, keep up the good work!
Anna,
Israel har en utmärkt battle-field intelligence utrustning. Dessa - de är flera sorters - samlar konkreta uppgifter om fienden. Det fanns ingen anledning att bomba libanesiska lastbilar om inte Hezbullah medlemmar, med sina vapen, fanns i dessa.
Detsamma gäller bomben i Gaza. Det fanns säkert också en “pointer” som styrde bomben. Fienden var i huset.Han visste att han var jagad. Jag VET att Mossad tom varnar vissa ggr.Du skall bara acceptera att det råder ett låg-intensivt krig mellan Israel och palestinier. Hur vill du att Israel skall hålla sig till Genève konventionen medan den andra parten följer Koranen. För att pluttifiera argumentet såsom du har gjort med bilarna, vilket du inte hade behövt göra eftersom jag har undervisat vuxna svenskar på efter-gymnasial nivå, frågar jag dig om du kan dansa vals medan din partner dansar jitterbug? Hur går det för dina fötter då?
Låt oss avsluta saken så här. En utmaning :Ta en interview med en israelisk officer om IDFs krigsföring-regler, om kriget mot Hezbullah, mot Hamas i Gaza. Helst en högrankad sådan som vet vad han pratar om. Publicera därefter din interview öppet och sakligt. Här handlar det inte endast om moraliserande åsikter utan om en bitter verklighet med vilken Israel ständigt måste leva. Har du noterat. för övrigt, att Kassam har fått en Katyusha till efterföljare. Far more lethal indeed!
Vem var det som nämnde detta for dig för ett tag sedan???
Roy, detta blogg-inlägg var lysande i sin insikt, särskilt din tes att ältandet av gamla surdegar inte leder framåt utan egentligen bara cementerar positionerna i skyttegravarna. Jag har tidigare skrivit någonstans (här på Al-Hamatzav?) att enda sättet att komma ur konflikten torde vara att båda sidor glömmer upptakten till konflikten, glömmer ältandet om vem som gjort vad och behandlar fakta på marken (för att nu försvenska ett amerikanskt uttryck) som enda utgångspunkten för en lösning båda parter kan leva med.
Att jag ändå förföll till ett typiskt surdegsutbyte med Thomas Palm torde bero på att jag ser konflikten inte bara som en våldskonflikt, utan också som en propagandakonflikt. Denna är på sätt och vis viktigare än den väpnade konflikten, för den sistnämnda kan ingen sida vinna. Propagandakriget däremot kan leda till den ena eller andra sidans undergång. Denna delkonflikt har karaktären av ett utnötningskrig. Den kombattant som tröttnar på att bemöta den andres oftast lögnaktiga, demoniserande propaganda (gäller båda sidor) förlorar världens sympatier helt och det leder till förlust även av den väpnade konflikten. Som exempel kan tas (utan några jämförelser och värderingar antydda!) Serbiens förlust i försöken att hålla samman Jugoslavien, den sydafrikanska apartheidregimens fall, den grekiska och den spanska diktaturens fall, USA:s totala misslyckande i såväl Vietnam som Irak.
Får palestinademagogerna (din benämning) stå oemotsagda världen över, kommer Israel och judar i allmänhet att ses som ondskefulla parias, kan det leda till katastrof för Israel och det judiska folket.
Tyvärr är propagandakriget självgående och självförstärkande, vilket leder till att konflikten blir alltmer oförsonlig och svårlöslig.
Tänk om båda sidor kunde ge upp propagandan, konstatera läget och börja förhandla utifrån fakta: Israel existerar och har en befolkning på sitt (de facto erkända) territorium om mer än fem mille som inte kommer att flytta på sig. Palestinska folket existerar idag som en realitet oavsett när det bildades och hur, och har en stor majoritetsbefolkning om ett par tre miljoner på Västbanken och i Gazaremsan, dessutom flyktingar lite varstans i arabvärlden. De behöver en stat för att komma ur sin misär och börja leva ett normalt liv i fred och utveckling. Från denna utgångspunkt borde man kunna komma vidare mot ett gemensamt mål. Men då måste man kunna bortse ifrån känslor av nationell och religiös art. Man måste marginalisera extremister och maktspelare på båda sidor.
Svårt? Javisst, men inte lika svårt, för att inte säga omöjligt som att lösa en religiöst präglad, surdegsladdad konflikt där båda sidor inte känner annat än hat för varandra.
Slutligen: vad som behövs är inte mer Hasbara (lobbying, politisk propaganda) utan mer Haskala (upplysning, enlightenment).
Hej nollåttan,
tack för det. Och du: om vi lyckas få till lite haskala, så blir det nog också bra hasbara, vilket i sin tur kan göra oss verkligt upplysta !
Ett par reflektioner till det du skrivit här ovan:
- Jag har verkligen inget emot att du markerar mot sånt du tycker är galet (som i det aktuella “surdegsutbytet”.) Personligen tröttnade jag på sånt för många år sedan. Jag gör här en liten distinktion: bloggar i all ära, men här och på andra ställen väller det ständigt fram dumheter. Det kan inte jag göra någonting åt. Jag kan inte förändra dem, och då vore det dumt att ens försöka.
Det som däremot är av oerhörd vikt, är att bevaka politiker, ledarskribenter, opinionsbildare osv. Därav min kritik mot Bjereld´s blogg, t ex.
Så tänker jag.
- Dessutom kan jag inte tänka mig att Olmert eller Abbas, eller någon av deras ställföreträdare, någonsin skulle nedlåta sig själva till den typ av diskussion som vi här talar om. Förhandlingar kan inte vara ideologiska. Man kan inte älta vad som egentligen hände det och det årtalet. Och de gör de inte heller, för den delen. De måste vara sakliga, jordnära, torra, tråkiga. Hårda fakta. Och framåtblickande. Det som ska uppnås är en historisk kompromiss. Fanatiker gillar inte kompromisser, som bekant. Men detta går inte att drömma bort: ingen kommer att bli nöjd med ett framtida avtal. Alla kommer att gnälla. Och några kommer att döda, dessvärre.
- En annan poäng, käre nollåtta: det saknas inte fredsvilja bland israeler och palestinier. Det råder ingen brist på sansade människor. Problemet är överflödet av fanatiker. Ett sandslott tar en jävla tid att bygga upp, men raseras på en minut av vilken klåpare som helst. Det är, enligt min mening, det största problemet.
Roy.
Tyvärr kan man väl säga att för palestinierna är hedern det viktigaste och ej realiteter.
När man kommer så långt i förhandlingarna att det skall upp till debatt i Knesset skulle det vara en fröjd för örat att få lyssna, den debatten kommer säkert att bli livlig. Men det är ju så en demokrati fungera.
Jihad har ju redan aviserat fortsatt kamp mot staten Israel även om det blir en uppgörelse.