Al Hamatzav

  Ingvar Persson har i dagens Aftonbladet skrivet en ledare som är just så ensidig som man kan vänta sig. Andemeningen är att Sharon är en ondskefull människa som nu försöker sig på illusionsnumret att förvandla sig till trivsam mittenpolitiker.

Det är anmärkningsvärt att Aftonbladet, som inte hade några som helst problem med Arafats omprofilering från judehatande terrorist till mysfarbror, så konsekvent känner sig tvugna att misskreditera Sharon. Sharon är trots allt den israeliska politiker som tagit mest konkreta steg mot fred någonsin med sitt tillbakadragande från Gaza.

“Som försvarsminister ledde Sharon det israeliska fälttåget mot Libanon i början av 1980-talet. Han bär ett politiskt ansvar för massakrerna i flyktinglägren Sabra och Shatila. Som oppositionsledare bidrog han för fem år sedan till att provocera fram den andra intifadan och punkterade därmed 1990-talets fredsprocess.”

Som så ofta annars väljer Aftonbladet att slänga in Sabra och Shatila när Sharon nämns. Något liknande syntes aldrig med Arafat och man är noga med att uttrycka sig just så svepande att vanligt folk utan kunskaper om Sabra och Shatila skall associera dessa “massaker” med “Ariel Sharon” utan att riktigt veta varför. Den luddiga formuleringen “bär ett politiskt ansvar” får duga och inget sägs om Kahan-kommisionens slutsatser, om den då sittande Begin-ledda regeringen eller skälet till “fälttåget mot Libanon”.

Jag vet inte hur ofta jag hört det sägas – “Sharon är krigsförbrytare, titta bara på Sabra och Shatila”. När jag då frågar vad personen ifråga vet om Sabra och Shatila blir svaret alltid något i stil med “jamen, var inte han någon general eller något och mördade en massa flyktingar”. Det är resultatet av de svepanade formuleringarna Aftonbladet gör sig skyldig till.

Persson bestämmer sig föga förvånande för att avsluta sin ledare med att riktigt klämma till Israel, som ju är roten till allt ont i mellanöstern med sin formulering:

“Det skulle kunna ge öppningar för en process mot en verklig, rättvis fred. Men då räcker det inte att utrymma några bosättningar och låta soldaterna dra sig tillbaka bakom taggtråd och cement för att bevaka hopplösheten och den instängda vreden.”

… att den instängda vreden och hopplösheten kan ha något att göra med den vidriga diktatur palestinierna tvingades leva med under Arafat slår inte Persson. Den religiösa fundamentalismen som frodas i skuggan av konflikten eller den miljard dollar Arafat förskingrade i bistånd är naturligtvis inte heller skäl till hopplösheten. Ej heller det faktum att palestinierna behandlas som paria av hela den arabiska världen när de inte används som slagträ mot Israel.

Det är som det alltid har varit. Skygglappar på. – Allt är Israels fel.

Posta till:

No related posts.