Al Hamatzav

När Olmert talade på AIPAC-mötet kunde han inte bli kvitt en surrande tankegång i bakhuvudet om att politiska motståndare hemma i Israel konspirerar för att få honom att avgå. Dessutom är Olmert sårbar och ledsen, eftersom hans bäste vän, Yusef (Tommy) Lapid, en prominent journalist, författare och sedermera politiker, avled för några dagar sedan.
Men Olmert tog fram sitt tal, och fick rungande applåder när han talade om Iran. Däremot möttes han av tystnad när han talade om vikten av att via förhandlingar nå fram till bildandet av en palestinsk stat.

De tuffa orden mot Iran innehöll inga nyheter. Han upprepade en känd ståndpunkt. Men det rörde sig inte om tomma ord. Iran utgör det största hotet mot Israel, och ärendet kommer att inte att försvinna av sig självt.
Men samtalet med Bush lär inte leda till konkreta åtgärder. Jerusalem har insett att Washington inte ämnar agera militärt mot Iran. Bushadministrationen vill inte starta fler krig.
Detta ställer Israel i en svår position. Att själv initera en attack är under rådande omständigheter fullständigt uteslutet. Istället gäller att hålla det politiska och diplomatiska trycket uppe – Irans kärntekniska program kommer inte att försvinna från dagordningen.

När Olmert väl tar flyget tillbaka till Israel, lär han i hemlighet meditera över att detta nog var hans sista resa till USA i rollen som premiärminister. Han kommer tillbaka till ett Israel som förbereder sig för primär- och nyval. Det handlar tills vidare om förberedande positioneringar och politiskt intrigmakeri, men tecknen talar ett tydligt språk: Olmert måste avrunda det här kapitlet, och helst på ett snyggt och värdigt sätt.
Vi står närmast inför två veckor av stigande förväntningar och politisk oro. Parallellt med den politiska dynamikens alla förvecklingar, väntas Olmert be om att tidigarelägga korsförhöret med Talansky, den man som är i centrum för “Kuvert-affären” (dollarkuvert från Talanskys hand till Olmerts dito).
Oppositionen, med Likud i spetsen, hoppas kunna få till en omröstning om en upplösning av Knesset. Den första omröstningen kan bli av om två veckor.
Alltså: vi är på väg mot primärval inom Kadima. Frågan är om Olmert även vid återkomsten till Israel kommer att insistera om att sitta kvar fram till detta primärval, eller om han går med på att stiga åt sidan för att ägna all sin tid och energi åt att rentvå sitt namn i samband med Talansky-affären. Om han kliver av, exempelvis under rubriken “tillfälligt inkapabel”, så tar utrikesminister Tzipi Livni över, med titeln “acting prime minister”. Detta skulle ju medverka till att göra henne till storfavorit i primärvalet, inte minst med tanke på hon redan nu leder i opinionsmätningarna.
Men Olmert har fortfarande möjlighet att putta undan henne, till förmån för Shaul Mofaz, tidigare ÖB. En sådan manöver av Olmert skulle dock uppfattas som djupt provocerande, och det är i alla fall min bedömning att han inte ger sig ut på ett sådant företag, eftersom detta då skulle bli själva antitesen till ett snyggt och värdigt slut.

Till sist – frågan om det ligger i Israels intresse att genomgå ännu ett nyval, eller om exempelvis Livni istället bör ombilda regeringen, för att därefter fortsätta med ett förnyat mandat, med utgångspunkt i det som Sharon stod för.
Vi är på väg in i en ödesmättad process. Två veckor av inrikespolitiskt “krig”, där utgången idag är dold och obekant för samtliga inblandade.
Och när Olmert går ner för trappan från flygplanet hemma i Israel, lär hela hans väsen vara inställt på att han nu är på väg att skriva det sista kapitlet i en politisk historia och karriär som i sanning har varit enastående och dramatisk.
Hur får man till ett snyggt slut på den sådan historia?
Olmert kan förvisso kämpa och klamra sig fast vid ledarrodret. Men då kommer folk att tvingas slita loss honom, och det blir inte snyggt.
Därutöver har Olmert flera alternativ – det finns 4-5 realistiska och acceptabla alternativ för hur Olmerts karriär ska avslutas, och för hur Livnis era ska inledas.
Men det är inte Olmert som i ensamt majestät kan välja det alternativ som passar honom. Han styrs framåt av andra krafter – av rättsväsendet och av de politiska motståndarna.

DN

SvD
Fokus

Posta till:

Liknande poster:

1. The Ultimate Final Farewell Blogtour (part 2)