Al Hamatzav

Funderade en liten stund på att kalla den här posten något i stil med “Anna V förskönar ockupationen – igen!!”, men jag är alldeles för trött så ni får den sakliga versionen istället. Dagen började med att jag gick upp klockan halv sex för att vara vid Rosh Haayins norra tågstation klockan kvart över sju där jag skulle träffa ett gäng israeler från olika fredsorganisationer, och det var trafikstockning från Umm el-Fahm till början av väg nummer 6… För er som inte är hemmastadda i den israeliska trafiken – det betyder att det tar ungefär en halvtimme längre än beräknat att komma dit jag skulle, men som tur var hade någon annan missat tåget så jag kom i god tid ändå. Tyvärr hade jag i brådskan lyckats glömma mina mackor hemma, och tågstationen i Rosh Haayin har av någon oförklarlig anledning varken någon bankomat eller någon Aroma-filial. Som tur var hade jag en stor flaska vatten med mig och matproblemet ordnade sig sedan på fältet på ett utmärkt sätt i form av palestinska flatbröd med olivolja och zaatar.

 Vi 15 olivskördsaktivister, de flesta över 60, åkte till ett område nära Nablus där bosättarna tidigare år attackerat palestinier under olivskörden. Vår uppgift var att övervaka och hjälpa till, allt efter behov. Vår närvaro var koordinerad med armén, och trots några mindre bråk (“ni får inte gå på den sidan av vägen, bara på den andra”) så var allt lugnt och fridfullt och helt OK. Jag tillbringade alltså dagen med att sitta i olika olivträd och plocka oliver som man sedan låter falla på någon av presenningarna under trädet. Påminde mycket om min barndoms bigarråplockande, förutom att oliver är komplett oätliga i rått tillstånd och dessutom inte fläckar ner kläderna. Var på det hela taget underbart.

Mycket av tiden delade jag träd med en 25-årig palestinska vid namn Sahar, och min arabiska räckte till för att hålla en synnerligen trevlig allmän konversation och svara på hennes nyfikna frågor om var jag bor, var jag kommer ifrån, hur många barn jag har, vem som tar hand om dem medan jag sitter i palestinska olivträd och roar mig, och om jag kommer tillbaka imorgon? Vi kom överens om att i Falastin finns det problem och inga pengar men solen skiner och det är väldigt vackert ute, medan det i Sverige inte finns några problem, mycket pengar men är mörkt och väldigt kallt. Och att jag trots alla problem, finansiella och andra, ändå föredrar att bo i Israel samt då och då besöka Falastin. Fick dessutom te med salvia eller zaatar och två nya mailadresser att skriva till.

 Det här är den personliga kortversionen – jag planerar att skriva en artikel om olivskördandet och de israeliska människorätts- och fredsorganisationernas arbete i området och ska de närmaste veckorna besöka fler områden på Västbanken. I artikeln kommer det förhoppningsvis lite tyngre resonemang kring sådant här gräsrotsarbete, dess problematik och konsekvenser. Tills vidare – lite bilder.

Posta till:

No related posts.