Och vinnare är….Status Quo

Vi lever intressanta tider i Mellanöstern. Allra intressantast är det för Egypterna, som med hjälp av mestadels fredliga massdemonstrationer, på endast några veckor, vält omkull vad som för en månad sedan skulle ha betraktats som en av Melllanösterns stabilaste auktoritära regimer. Och alla de som hävdad att förändringar i Arab-världen endast kan komma till genom mörka konspirationer och dolkstötar i natten lär få se över sina modeller. Oavsett vad framtida utvecklingar kommer att ge för resultat måste synen på maktutövning i denna del av världen kraftigt revideras. Egypterna är att gratulera och jag medger gärna att demokraten i mig är överlycklig över att ett folks vilja till frihet har räckt för att välta en despot över ända. Frågan är sedan vad slutresultatet kommer att bli: För närvarande har presidentens befogenheter flyttats över till Egyptens Högsta Militära Råd, vars ledare är försvarsminister Muhammad Tantawi, en person som milt uttryckt inte är känd för sina demokratiska strävanden. Det finns goda skäl att anta att de närmaste månaderna kommer innehålla en hel del positionerande om vem som ska avgå med det reella maktinnehavet, där huvudspelarna kommer att vara militärens gamla Mubarak-trogna garde, Muslimska Brödraskapet, och de nya revolutionsledarna med potentiellt stöd av den lägre officerskåren. Intressanta artiklar om risken för militärstyre finns t.ex. i DN och Haaretz.

Nu är detta primärt en blogg om om Israel, så frågan är vilka tentativa slutsatser man kan dra om Al-hamtzav, om den eviga Situationen ifråga om utvecklingen i “Mellanösternkonflikten”. Den Egyptiska militärledningen har redan deklarerat sin lojalitet med internationella åtaganden och överenskommelser, inklusive fredsavtalet med Israel. Inget annat var heller att vänta, det sista en armé vars befordringsgång de senaste 40 åren uteslutande byggt på politiska hänsynstaganden – dvs. lojalitet med Mubarak – vill ha, är ett krig på halsen.

Samtidigt med detta utlyser PA nya president- och parlamentsval till September. Och samma dag avgår Saeb Arakar som chef för det Palestinska förhandlingsteamet efter 20 år. Skälet han anger är synnerligen intressant: De runt 1600 dokument som läckts till Al-Jazeera om den Palestinska förhandlingspositionen har emanerat från Erekats myndighet, och han tar det fulla ansvaret genom att avgå. Detta tyder alltså på att dokumenten – något som PA och Abu Mazen kraftfullt dementerade när de släpptes – var helt autentiska och korrekt beskrev PA:s positioner.

Jag har tidigare i Al-Hamatzavs spalter argumenterat för att varken Netanyahu eller Abbas – av divergerande skäl – vill ha några relevanta förhandlingar. De tycks nu ha fått sina önskningar mer än uppfyllda. Så länge Mellanösterns strategiskt viktigaste Arab-stat Egypten driver vind för våg med oklar färdriktning – mot fria val, teokrati eller militärdiktatur – så kommer det internationella samfundets uppmärksamhet att vara riktat år annat håll. Och så länge maktförhållanden inom PA även de är högst oklara i väntan på kommande val, så kommer det inte att finnas någon att pressa Israel, eller Palestinierna, att hålla förhandlingar med. Der enda som skulle kunna föra upp Israel-Palestina högt på dagordningen igen vore en större kris med Hizballah eller Hamas.

På längre sikt kan man anta att ett demokratiskt eller stabilt militärstyrt Egypten, liksom en ny och förhandlingsinriktad Palestinsk president, kommer att öka pressen på förhandlingar, liksom att ett Islamistiskt Egypten kan komma att innebära en minskad press. Men för närvarande är det troligt att sötebrödsdagar väntar Status Quo-anhändarna.

About Ofer Maimon

Jag är ortodox jude, benhård zionist och socialdemokrat, låt vara att det inte går att rösta på dem längre. Jag har noll tolerans för rasister vare sig dom har rakad skalle eller palestinasjal och oavsett vem de har bestämt sig för att hata. Har en fil.kand i filosofi men arbetar som copywriter.
This entry was posted in Intressant just nu, Islamism, Israel and tagged , . Bookmark the permalink.

20 Responses to Och vinnare är….Status Quo

  1. Med tanke på de officiella hörn man målat in sig i (både palestinier och israeler) så tror jag inte på en förhandlingslösning. Israel bör dra sig tillbaka från majoriteten av västbanken för sin egen skull, inte för palestiniernas. Så länge man kontrollerar vissa bergstoppar (som den ariel ligger på) så kommer inga raketer att dimpa ner i Tel Aviv.

  2. Mjauv says:

    Risken är väl inte helt obefintlig att Hamas tar tillfället i akt att kräva uppmärksamhet genom att bränna av ett par raketer mot Sderot, alternativt gör hål i muren mot Egypten en gång till i hopp om att påverka den egyptiska internkampen i önskad riktning.

  3. Ofer Maimon says:

    Och jag tror att det är ett recept på mer våld och ett nytt Gaza i kubik. Raketer mot Jerusalem skulle därtill resultera i om-ockupation. Som jag ser det är det bara att vänta in Egypten och de Palestinska valen just nu – att dra sig tillbaka utan att få något tillbaka skulle endast stärka extremisterna på Västbanken och leda till ännu en Hamas-less statskupp.

  4. BR says:

    Israel bör vara positivt till demokrati i Egypten för även om en demokratisk regering i Egypten kan komma att bli ännu mer kritisk mot Israel än Mubarak kommer den sannolikt också att vara fientlig mot Hamas.
    Som R.J. Rummel påpekar har heller aldrig två demokratier gått i krig mot varandra i historien.
    Med en egyptisk regim dominerad av Muslimska Brödraskapet bör dock Israel förbereda sig på ett paradigmskifte från kall fred till kallt krig.
    Men sannolikt kommer även en sådan regim att agera försiktigt så beroende av fr.a amerikanskt ekonomiskt stöd som Egypten är och utbyte av USA som huvudsponsor är nog mindre sannolikt med tanke på den grundläggande motsättningen mellan Sunni och Shia + Irans stormaktsambitioner i regionen som går på tvärs mot Egyptens.
    /BR

  5. Ofer Maimon says:

    Jo. Det är bara att hoppas att det blir demokrati och att den blir hållbar. Stora knäckfrågor rör de Egyptiska trupper som nu finns i Sinai, liksom Beduinernas makt där, och Egyptens gränsövergång mot Gaza.

  6. paul rimpler says:

    Ofer.
    Är det inte så att Egypten endast har polisiära styrkor i Sinai?
    Bara en fråga.

  7. Ofer Maimon says:

    - Paul

    Israel tillät två bataljoner – 800 soldater – att att i slutet av Januari gå in för att stävja oroligheter i Sharm el sheik. Sedan ytterligare 700 igår. Inte några massor, men det lär bli politiskt knepigt att få ut dem, eftersom demilitaririseringen av Sinai ses som en skymf i Egypten: http://imra.org.il/story.php3?id=51103

    Och Abbas har redan hunnit komma på att det antagligen inte blir något val eftersom Hamas vägrar delta.Hamas anser nämligen att eftersom Abbas mandatperiod gått ut saknar han legitimitet att utlysa val. Att även Hamas parlamentariska mandatperiod gått ut tycks inte bekymra Hamas….: http://www.nytimes.com/2011/02/18/world/middleeast/18palestinians.html?hp

  8. BR says:

    Två kommentarer i marginalen.
    1/ Det har inte förmärkts en krusning av upproret Mellanöstern i det land som president Bush påtvingade demokrati, Irak.
    Kan det möjligen vara så att den springande punkten för uppror är diktatur och att demokrati förhindrar revolter även om demokratin är påtvingad?
    Eller m.a.o. är Bushdoktrinen korrekt?

    2/ I ett Mellanöstern i uppror med en oförutsägbar framtid borde USA för att tillförsäkra sig ett ett fotfäste för evärderlig tid uppskatta Israel desto mer. Det senaste USA-vetot i UNSC kan indikera ben sådan politik

    3/ Som ett kuriosum kan jag meddela att en del s.k. kristna i Sverige anser att Israelerna har sig själva att skylla för att de lever under utrotningshot
    ” Israelerna borde fråga sig varför vill de utrota oss ? Har vi själva skuld i detta? Istället förnekar man delar av sin historia. Och framställer sig som de eviga offren”
    Klippt från bloggen “Dessa mina minsta bröder”

    /BR

  9. Ulrika says:

    BR 8/3

    Don’t feed the beast:-)) Du förlorar din tid på en ensidig, negativ blogg bestående av en sandlåda med besatta, hycklande “skribenter” lierade med notoriske Jinge.

  10. Ofer Maimon says:

    Nåja. Det stenhårda stolpskottet bakom “Dessa mina minsta bröder” ska dock ha en eloge för sina bristande engelskakunskaper, tack vare vilka man som läsare kommer i åtnjutande av komiska Google Translate-pärlor som “Eller ännu värre (från en apokalyptisk kristen sionist perspektiv) vad gör de om en ny demokratisk egyptisk regeringen medverkar….” Saknar dock fina gamla Bablefish som bl.a. konsekvent översatte “Can” med “Burk”….

  11. J says:

    Ofer

    Ändringen i Mö, är inget att underskatta som en försvarare. Ändringen kan vara till nackdel för Israel, speciellt vid demokrati. En stor majoritet i Egypten är emot Israels policy, och kommer inte stå passiva. Israel har knappt vänner i regionen.

    När Mellanöstern skakar kallar du det status quo?
    :D Israeliskt perspektiv minsann

  12. BR says:

    Du har naturligtvis rätt, Ulrika.
    Jag kommer att ransonera min framträdanden hos Egon Berglund.
    Han får nöja sig med sin svans av islamistälskare.
    Kolla förresten in signaturens Guardian logga hos Egon, komplett med terroristoutfit.

    /BR

  13. Ulrika says:

    10. Ofer

    Nåja:-) Kan man inte få någon ordning på sin svenska, så kan man knappast få någon
    ordning på sin engelska.

  14. Ulrika says:

    12. BR

    “Kolla förresten in signaturens Guardian logga hos Egon, komplett med terroristoutfit.”

    Egon ser emellan fingrarna eftersom Guardian passar hans agenda. Och Guardian är
    fortfarande under “intressanta bloggar” på Al Hamatzav. Dags för en ordentlig vårrengörning?

  15. Frederico says:

    “Terrorist-outfit”? Det är ju bara ett skydd mot ökensand. Hade en likadan när jag körde i Egyptiska öknen förra året. Var till stor nytta då det inte fanns någon vindruta som skydd mot sanden.

  16. BR says:

    Visst Frederico. Den Sverigebaserade Guardian har säkert en logga med en keffiyeh som en Hamasterrorist för att demonstrera hur man skyddar sig mot ökensand..

    /BR

  17. Ofer Maimon says:

    Om Kefiyes

    - Det är ju trots allt Arafat som som gett symbolen dess nuvarande symbolvärde. Plagget har ju historiskt använts av alla mellanösterns invånare oavsett religion, det var exempelvis populärt inom haganah, av uppenbara skäl. Själv har jag inhandlat en blåvit, dock med ett mönster av davidsstjärnor. Synnerligen praktiskt här i Negev pga av de evinnerliga sandstormarna. I Sverige är det väl mest reclaim-dårarna som använder den numer?

    J.
    Är det inte lite meningslöst att upprepa vad jag säger? Fungerande demokratier kan mycket väl komma att öka pressen på Israel. Samtidigt skulle det troligen minska risken för krig. De allra flesta Egyptier är inte särskilt roade av att sända sina söner i krig nämligen. Om vi för en gångs skull hoppas på samma sak – varaktig demokrati i arabvärlden – så behöver du väl inte hitta på saker att invända mot? Hoppas du däremot på fullskaligt krig mellan Egypten och Israel så hoppas du på många tusen döda egypter och något tusental Israeliska, med ett återockuperat Sinai som resultat. Det hoppas inte jag på.

    Guardian

    De intressanta bloggarna är intressanta såtillvida att de har läsare och alltså ett visst inflytande. Guardians åsikter är inte de enda som iaf jag personligen har extremt svårt för.

  18. Nomad says:

    Jag förstår paniken i att fler stater än Israel kommer att kalla sig demokratier.

  19. BR says:

    Tja. Nomad att stater kallar sig demokratier har sällan utlöst någon panik. Inte ens på den tiden då östeuropas stater kallade sig folkdemokratier.
    /BR

  20. J says:

    17# Hej Ofer

    Det var länge sedan jag skrev svar till dig, dock inte för länge sedan.

    Krig är inte det som skadar Israel. Krig skadar Israels motståndare. Varför ska arabländer demokratiska eller ej välja krigsriktningen? Sedan har du rätt i att Egyptier generellt inte vill skicka söner in i krig igen, plus uthärda de finansiella konsekvenserna av att ställa sig emot en av USA:s “mest allierade”.

    Vi båda hoppas på hållbar demokrati i arabländerna. Jag hoppas på det även i Israel – för du talar som om Israel är en verklig demokrati, i bemärkelsen att allt arbete, gott och ont, som utförts där är tillräckligt, och att det som sker nu är en demokratisk strävan, och som om det israeliska samhället färdas i en riktning som heter: demokrati, mänskliga rättigheter, öppenhet, likabehandlande osv. Och så är inte fallet, alls och så har det inte varit. Demokrati betyder inte per definition: rösträtt. Riktigt så enkelt är det inte.

    Vi får hoppas på demokrati i hela Mellanöstern för alla människor i alla stater att bli behandlade på samma rättvisa villkor och givna samma rättigheter och möjligheter. Så heter det.

    Människor som är anhängare av den sortens status quo, eller situation som finns nu, önskar ingen framtid för många folkgrupper. Min invändning mot dig är alltså, Israels status quo (win situation) kommer leda till krig, inte idag eller imorgon, men i framtiden. Status quo såsom det är nu betyder bara krig. Status quo kommer inte bara äta upp det arabiska samhället när det smäller.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>