Obama och Israel/Palestina-frågan
Av Roy B. Alterman • 2008-11-05 • Kategoriserat under: IsraelIsrael/Palestina-frågan hamnar ganska långt ner på den nye presidentens agenda. Barack Obama måste ta itu med problemen på USA:s hemmaplan. Det handlar om pengar, finanskris, recession, jobb. Obama vill ju också ta itu med klimat-frågan och sjukförsäkringen.
På den utrikespolitiska dagordningen (“USA:s roll i världen”) handlar den första paragrafen om Irak. De amerikanska trupperna ska tas hem. Det låter bra, men det finns ingen anledning att förvänta sig snabba och dramatiska åtgärder.
Obama har sagt att han ämnar skicka fler trupper till Afghanistan. Här väntar ännu en gigantisk utmaning. Förutom krig mot al-qaida och talibaner krävs att Obama vårdar och utvecklar relationen med Pakistan.
Obama har ju talat om att USA återigen ska söka ett aktivt samarbete med partners runtom i världen. Detta som kontrast till Bushadministrationens unilaterala förehavanden. Obama ska prata med bundsförvanter och vänligt sinnade regimer i Europa, Afrika, Asien och Sydamerika.
Därutöver väntar de riktigt tuffa frågorna, nämligen de som emanerar från Moskva och Peking. Ledarna i Kina och Ryssland är på global frammarsch, och de har hittills ignorerat det faktum att med ökat inflytande följer krav på ett större ansvarstagande, inte minst beträffande MR-frågorna. Obama måste samarbeta med ryssar och kineser, men han måste samtidigt stå upp för de ideal och värderingar vi hittar i världens demokratier.
Ett konstruktivt samarbete med Moskva och Peking, samt bra arbetsrelationer i FN, är också nödvändigt för att kunna hantera Iran-frågan. Det finns en oro i Israel för att Obama kommer att välja en alldeles för passiv hållning. Här väntar vi på svar. Läget är oklart och dynamiskt. Men en sak är i alla fall klar: Förutom en historisk finanskris, måste Obama även ta sig an en historisk och ytterligt komplicerad Iran-fråga.
Efter Irak och Iran väntar Syrien. Vi har under det senaste året sett motstridiga signaler från Damaskus. Obama måste dock återigen ta vägen via Moskva för att hitta en pragmatisk och framgångsrik politik visavi Syrien.
Därmed dyker Libanon upp på agendan. Demokratin och stabiliteten måste värnas. Libanon är, trots vissa positiva tendenser, en skör statsbildning. För att säkra internationell fred och stabilitet krävs att Obama, tillsammans med EU, Kina och Ryssland, uppfinner en gemensam, pragmatisk och konstruktiv policy för Mellanöstern. Och då handlar det som sagt först och främst om Iran, Irak, Syrien och Libanon (potentiella problem och förvecklingar slumrar förstås även i Egypten och Jordanien). Och med dessa länder följer även den militanta islamismens olika grupperingar och schatteringar. “Kriget mot terrorismen” enligt Obama – hur kommer det att te sig?
Men hur blir det då med israeler och palestinier?
Det skulle komma som en stor överraskning om Obama redan i det initiala skedet av sitt presidentskap formulerar en nydanande Israel/Palestina-politik. Andra ämnen är mer trängande. Obama bör också se upp så att han inte blir alltför insyltad i den här frågan. Ett aktivt engagemang kan lätt förvandlas till att man sjunker allt djupare ner i den israelisk-palestinska kvicksanden.
Jag anar att Obama är ganska nöjd med att det trots allt finns ett slags israeliskt-palestinskt fredsarbete. Det rör sig ju inte bara om samtal, utan om konkreta framsteg, i form av säkerhetssamarbete och ekonomiska projekt. För att kunna distansera sig från Bush lär väl Obama så småningom ordna en ny konferens på en ny plats (Hawaii? Djakarta?), varmed “Annapolis” kan förpassas till arkivet. Obama vill sätta sin stämpel på ärendet, men substansen lär inte förändras på ett genomgripande sätt. En långsam steg-för-steg-process är det bästa alternativet. Det vet Obama (och Biden).
Dessutom måste Obama invänta de förändringar som är på gång i Jerusalem och Ramallah. Obamas inflyttning till Vita Huset sammanfaller ju med nyvalet i Israel. Blir det Tzipi eller Bibi? Blir det center/höger, center/vänster eller en nationell samlingsregering i Israel?
Därtill riskerar situationen att kompliceras av att konflikten mellan Fatah och Hamas accentueras och drivs till sin spets. Även Mahmoud Abbas står inför en tuff utmaning.
Obamas strateger, rådgivare och talskrivare har stått för en briljant kampanj. Och Obama är verkligen en cool och lysande talare.
Men nu ska orden omsättas till verklig politik. Obama har aldrig varit guvernör. Ingen vet hur han fungerar som exekutiv ledare. Situationen i senaten och representanthuset ger honom dock ett vettigt utgångsläge.
Det oskrivna arket ligger på bordet. I början av 2009 tar Obamas första presidentkapitel sin början. När det gäller Mellanöstern och Israel/Palestina-frågan så har världen genom åren fått se otaliga presidenter komma och gå. Nu är det snart Obamas tur. Han har inte den kristna högerns ibland svärmiska och apokalyptiska förhållande till Israel. Det är bra det. Jag tycker mig se möjligheten till att Obama kan utveckla den redan djupa, goda och konstruktiva relationen mellan USA och Israel. Många i Sverige, inte minst i vissa vänsterkretsar, har haft svårt att förstå de underliggande krafter och värderingar som gör att Washington och Jerusalem ständigt lyckas hitta en konstruktiv samsyn i en rad komplicerade frågor. Vissa tycks tro att kombinationen av “the jewish vote”, den närmast demoniska Israel-lobbyn, samt den kristna högerns emotionella och från bibeln strömmande fantasier om Det Utvalda Folkets öden och äventyr i Det Förlovade Landet, gör att amerikanska presidenter förblindas och förleds att alltid gynna Israel på andras bekostnad.
Det är en missuppfattning.
Obama – en intelligent man, en “no-nonsense guy”, en man som lyssnar till rationella och goda argument – kommer att hitta kreativa och pragmatiska partners i Jerusalem. Obama är bra för Israel.
Därtill råder det inga som helst tvivel ang. Obamas vilja att förr eller senare på allvar främja det israelisk-palestinska fredsarbetet med syftet att en dag få till en hållbar och demokratisk tvåstatslösning samt – fred. Obama är bra för Palestina.
Så kan man skissa Obamas utgångspunkt. Men oförutsedda händelser och omständigheter i Mellanöstern kan förändra allt. Vad var det som satte sin prägel på Bushadministrationen, vad var det som i själva verket skapade Bushs presidentskap? 9/11.
Vad kommer att diktera agendan för Obama? Finanskrisen? Det återstår att se.
Good Luck, Mr. President!
Och välkommen till Mellanöstern….
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Israel mellanöstern Obama USA
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Roy!
En stålande artikel. Jag avsåg att skriva om samma ämne på min blogg men insåg att det inte fanns något att tillögga.
Dessutom hade jag aldrig fått ihop något så bra. Jag skall tipsa Lisa om den.
Arieh
Bra analys, Roy.
Arieh och Stockholmaren,
tack för uppskattande ord. Det är alltid en grannlaga avvägning när man skriver om sånt här. Varje detalj har ju potentialen att bli en lång essä!
Vad man än tycker och tänker – det ska bli väldigt intressant att se hur Obama fungerar när han väl är på plats i Vita Huset. Om frågor i största allmänhet, och i synnerhet om Mellanöstern. Det är en sak att vara pragmatisk, metodisk och långsiktig. En annan handlar om att hantera kriser. Obama har ännu inte testats. Det här blir, som sagt, kul och intressant.
Obama fick 96% av de svartas röster och 77% av de judiska. Det verkar finnas en samhörighet mellan svarta och judar i USA, inte minst som utsatta minirotetsgrupper. Obama’s första val av regeringsmedlem blev också Rahm Emanuel, en judisk invandrare från Israel. Att Israel har flera vänner i vita huset står klart, men det har man alltid haft och ändå har ingen fred uppnåtts, så förväntningarna på att USA skall fixa freden är felaktigt placerade, det får Israel och Palestina fixa själva annars blir det ingen fred.
Johnny 2, att judar röstar på Obama torde snarare bero på att många i gruppen är högutbildade och bor på östkusten med liberala värderingar än att man är en “utsatt minoritetsgrupp”.
Lysande och lämpligt försiktig analys Roy!
Om nu utnämningen av Rahm Emanuel till stabschef i Vita huset bekräftas och med höken Joe Biden som VP kan man nog se fram mot en mycket Israelvänlig administration under Obama.
77% av de amerikanska judarna skulle knappast ha röstat på Obama om inte denne i kontakter med dem eller med AIPAC utlovat ett fortsatt starkt stöd för Israel.
Det skulle däremot förvåna om MÖ hamnar högst på Obamas dagordning med tanke den finansiella krisen i USA och att han lovat ett utökat amerikanskt engagemang i Afghanistan där Talibanernas framflyttade positioner akut torde oroa den amerikanska statsledningen .
Har jag fel i mina kommentarer, eller?
/BR
Intressant analys. Fokus den första tiden kommer nog vara på annat än Israel/Palestina. Om två år eller så kan det kanske vara dags? Frågan är om Obama vid detta framtida tillfälle har lyckats infria delar av de otroligt högt ställda förväntingarna – och därigenom är en stark president som kan åstadkomma något reellt, eller om han har misslyckats – och som mest kommer att försöka visa att han bryr sig men utan möjlighet att påverka…
En annan intressant analys (men intressant ur ett helt annat perspektiv) levereras f.n. på Jinge. “Kommer världen att förändras nu? – Av Lasse Wilhelmson”. Är det inte dags för vettiga vänsterbloggar mfl att ta skarpt avstånd nu???
Det hade varit trevligt om time-for-a-change-Obama införde begrepp som “lag och rättvisa” i den amerikanska politiken mot Israel, först då kommer man på allvar närma sig en lösning.
77% av de amerikanska judarna skulle knappast ha röstat på Obama om inte denne i kontakter med dem eller med AIPAC utlovat ett fortsatt starkt stöd för Israel.
Så att bli “approved” av AIPAC är nödvändigt för att stöd av judarna i USA, allt enligt redaktör BR?
Vill bara i så fall göra BR uppmärksam på att han då enligt “Mr Antisemism” själv, ligger farligt nära att torska som antisemit!
7. B.G.
“En annan intressant analys (men intressant ur ett helt annat perspektiv) levereras f.n. på Jinge. “Kommer världen att förändras nu? – Av Lasse Wilhelmson”. Är det inte dags för vettiga vänsterbloggar mfl att ta skarpt avstånd nu???”
Ursäkta en trögtänkt men intressant för vem annat dinge och hans utvalda gäng? Kan du veckla ut din tankegång lite?
McCain visste man var man hade. Men Obama. Han är en oprövad färsking. Har aldrig haft en exekutiv befattning såsom guvernör eller ens borgmästare.
Han är dock en duktig retoriker. Ja, lysande. Men tala är en sak. Praktisk ämbetmannautövning en annan. Dessutom som president för världens främsta demokrati och stormakt.
Mitt första intryck var att Obama främst var en duktig talare, kanske enbart en pratmakare. En sådan som är “stor i orden men liten på jorden”. Vissa tecken tyder på att jag kan ha fel, att Obama istället kommer bli både en stark, kraftfull och målmedveten ledare. Han har dock gigantiska förväntningar att uppfylla och oerhörda problem att lösa. Han kommer bli prövad av USA:s fiender. Nu senast när Medvedev går ut och säger Ryssland ska placera robotar i Kaliningradområdet. Var går Obamas gränser? När sätter han ner foten? Vilka värden är han beredd att försvara och med vilka medel? Vi vet ej.
Kommer han klara uppgiften som president? Vet ej. Hoppas dock på det bästa. Endast framtiden kommer visa vad.
Obama har framfört att man måste kunna göra flera saker samtidigt. Ett viktigt konstaterande. Det kan man endast göra om man har förmågan att delegera. Och då måste man skaffa sig kapabla medarbetare och som man kan lita på. Att delegera uppgifter innebär nämligen att man delegerar makt.
Är Obama duktig och har förmågan att delegera kan han själv koncentrera sig på de viktigaste frågorna samtidigt som duktiga medarbetare är sysselsatta med frågor med lägre prioritet. En sådan fråga kan Israel-Palestinafrågan vara.
Är det helt omöjligt han skulle försöka övertala Condi fortsätta jobba med denna? Vet ej. Men har hon gjort ett bra jobb finns all anledning för honom att försöka få henne jobba vidare med uppgiften.
Vi ska alltså inte förleda oss tro försöken till en lösning av Israel-Palestinakonflikten kommer vara mindre intensiv framöver bara för att frågan inte kommer sitta överst på tidningarnas löpsedlar.
“77% av de amerikanska judarna skulle knappast ha röstat på Obama om inte denne i kontakter med dem eller med AIPAC utlovat ett fortsatt starkt stöd för Israel”.
“i kontakter med dem” är den nyckelmening som inte förutsätter kontakter med AIPAC.
Läs om, läs rätt , försök tänka logiskt och betala med dina barns fickpengar för att svara bulten i bo.
/BR
Jag får se om jag har tid att droppa en egen rad angående Obama här på al-hamatzav (och nån gång under de närmaste fyra åren kommer jag nog finna tid..), men att McCain definitivt varit den bättre kandidaten för bland annat Israel är utan tvekan enligt mig. Sen har vi ju anklagelser och omständigheter som sådant här också:
http://gatewaypundit.blogspot.com/2008/10/confirmed-msm-holds-video-of-barack.html
6. BR
Om inte 77%, hur många då? Röstar inte majoritäten med demokraterna?!!
Ulrika och andra intresseade : En bra analys om en svensk skribent, Åsa Linderborg, som oförståeligt nog beundras av många inom svenskvänstern finns att läsa här:
http://jonathanleman.blogspot.com/2008/11/sa-linderborgs-obehagliga-fixering.html
Frågan är varför inte fler inom vänstern protesterar.
Det finns nog en lång rad orsaker till varför en majoritet av judar i USA väljer att rösta på en president. Klart är att majoriteten av judarna i USA inte är en “utsatt minoritet” rent generellt. Jag tycker Roy skriver en viktig mening;
Demokratin och stabiliteten måste värnas.
Det mest komiska är att om man funderar litegrann; vilket land i världen som ger mest stöd till Israel både ekonomiskt och på andra fronter så ser man en stor partiskhet i Palestina och Israel frågan.Visst kan man bara spekulera i varför judar ï USA röstar just på en president. Visst!
Det kommer faktiskt att bli ganska intressant när Obama, om Obama tar fram de demokratiskt utsedda internationella lagarna med Israel. Guardian var inne på en mycket intressant grej där #8 och på hans blogg om ni vågar att klicka er fram och läsa. http://www.palestintina.blogspot.com. Hur har Israel skött sig som en demokrati i världen? Hur har man i Israel strävat efter stabilitet i Mellanöstern. Har man respekterat de demokratiskt utsedda internationella lagar och vägkartor som föreslåtts eller stiftats?
Det skrivs mycket om förväntningarna på Obama och hur han ska hantera de nu alltför många konflikterna i världen. Roy skriver; Ryssland, Kina, Syrien, Irak, Libanon, Afghanistan och sist men inte minst Iran i en benämning av “problem lista”. Inte en enda gång pratar Roy om Israel som något som Obama behöver se över eller ta hand om. Israel spelar säkert ingen större roll i dessa konflikter och inga prolem uppstår på grund av Israels närvaro i Mellanöstern. Nej Nej. Läser man al-hamatzav.org i sex månader så kommer man till slut förmodligen tro att allt våld i Mellanöstern inte alls rör Israelerna eller påverkas av Israel.
Jag vet Roy, du skrev inte så.. Jag vet. Du skrev inget “Israel” heller på Obamas “countries to do list” när du i allra högsta grad vet vem det är som i själva verket tar hand om Israel i vått och torrt. Det finns mycket du inte skrev….
Läsare som är intresserade av Guardians blogg bör följa länken i al-hamatzav.org blogroll i fliken ovan. Som vanligt har Jormaa dålig koll på basfakta och källor;-)
Tikotzinsky
Just det!
=D
Vi drabbas alla av yrkesskador, var och en på sitt vis. Därför har jag inte lyckats undgå att bli djupt imponerad och inspirerad av Obamas stab. Där finns chefsstrategen David Axelrod - “the awesome Axelrod“. Lugn, laid-back, humoristisk, löjligt intelligent. Han är ju av de mest betydelsefulla krafterna bakom Obamas banbrytande kampanjarbete på nätet. Hur når man ut till gräsrötterna idag, 2008? Flygblad?
Hemsidan, bloggarna (sic!) – allt sammantaget skapade en “buzz”, ett inspirerat deltagande.
Axelrod och Obama är vänner, och träffades redan 1992. Obama bad om Axelrods råd i samband med “anti-krigs-talet” 2002. Axelrod läste också manuset till Obamas bok “The Audacity of Hope” och gav konstruktiva tips och råd rörande frågor om disposition och innehåll.
Och nu tycks det stå klart att Axelrod blir Obamas chefsrådgivare.
Obamas kampanj leddes av David Plouffe. Han identifierade en brist hos Clintons gäng: Hillarys rådgivare fick henne att storsatsa på primärvalen, men samtidigt att slarva med nomineringsmötena (caucus). Detta utnyttjades av Plouffe & Co. Fokus kom i första hand på att ligga på ihopsamlandet av delegater.
Plouffe var också synnerligen skicklig i att kontrollera läckor och utspel. Kommunikationsstrategin funkade nästan perfekt.
Nu blir det ju extra roligt när Rahm Emanuel blir stabschef i Vita Huset. Emanuel snackar lite hebreiska och tycks ha hyfad koll på Israel…(ironi). “Rahmbo” är hård och kreativ. En lustighet i sammanhanget är att skaparna av TV-serien “The West Wing” utgick från Rahm när man satte ihop rollfiguren “Josh Lyman” (som spelades av Bradley Whitford). Men låt mig bara avsluta den här kommentaren med följande:
Vissa gör stor sak av att Emanuels pappa var med i Irgun. Det är tydligt att vissa vänstermänniskor ständigt försöker avhumanisera de man tycker illa om. Både Emanuel och Livni döms ut, pga vad deras föräldrar har gjort. Vad hände med individens eget ansvar? Till dig som funderar på det här och som besväras av att den kommande stabschefen i Vita Huset har vuxit upp med Irgun-berättelser vid köksbordet:
Rahm Emanuel själv, inte hans pappa, inte fan och hans moster – har talat om den politiska händelse som gjort starkast intryck på honom, nämligen Oslo-avtalet. Kommer ni ihåg bilderna från gräsmatten framför Vita Huset – med Clinton, Rabin, Peres och Arafat? Vem var ansvarig för den ceremonin, vem planlade allting, in i minsta detalj, vem höll i trådarna bakom kulisserna, vem stod till fullo bakom Clinton och Rabin och försöken att få till en fred?
Rahm Emanuel.
Som är amerikan, by the way….uppvuxen i Illinois. En patriot som medverkar till att främja USA:s intressen.
Summa summarum – de liberala, fredsälskande, driftiga och roliga amerikanska judarna går från klarhet till klarhet. Och jag ska väl inte hymla med att jag trivs i sällskap av den typen.
Lindeborgs påstående var väl inte det mest polerade – dock kan man notera att i hela Clintons Mellanöstern administration var det tämligen gott om amerikner med judisk börd, exempelvis Clintons chefsförhandlare Dennis Ross.
Martin Indyk från Aipac fanns även med…
I allmänhet är det fullständigt irrelevant om man är jude kristen muslin ateist, men ibland har det viss betydelse.
I Camp David 2000 visste ju hela arabvärlden om Ross…
Man kan väl anta att om den amerikanske chefsförhandlaren varit en amerikans arab så hade det påtalats ifrån isareliskt håll
Eller när den isreliska barriären fälldes i Internationella domstolen så var den ende domare som röstade mot – en amerikanse domaren, av judisk börd…
Likväl som man inte ska stirra sig blind på människors etnicitet/tro – ska man inte heller förneka att det faktikt i vissa fall spelar roll – och det kallas inte “antijudiska stereotyper”
Ursäkta för felstavningen Tikotzinsky. Du är känslig..
http://www.palestina.blogspot.com
Apropos att vissa vänstermänniskor gör stor sak av att Emanuels pappa var med i Irgun, man kan inte fördöma Irgun och Lehi om man samtidigt hyllar Fatah, PFLP, Hamas och Hizbollah!
Attention, Roy!
Jag länkade denna post till en diskussion efter en artikel om Obama av Enn Kokk:
http://enn.kokk.se/?p=1883#comment-306888
En kommentar av signaturen Björn Kumm tog upp något om ads från Nationaldemokraterna på Al-Hamatzav, tankegång “guilt-by-association”. En annan, Thomas Tvivlaren, sa att det säkert var utom bloggars kontroll eller liknande. Kan du läsa traden och mina kommentarer och eventuellt väga in vad du vet? Är det O.K. att jag skrev om dig eller har jag brutit mot nån internetetiquette? Tacksam för svar.
A-K
A-K,
mig veterligen har du inte brutit mot någon internetetiquette..;)…allt är lugnt och i sin ordning, A-K. Men kalla mig aldrig mer för besläktad med något slags “vänsterideologi”!..:).
Skämt åsido, nog av: jag vill dock gärna se att någon tar bort annonsen om Nationaldemokraterna. Magnus, kan du fixa detta? Jag vill inte bli associerad med svensk lagomfascism. Var vänlig och åtgärda detta.
Precis som Roy påekar är de amerikanska judar som Obama utnämnt till sina rådgivare just amerikaner med handen över hjärtat när “The Star-Spangled Banner” spelas.
Emanuel avsade sig sitt israeliska medborgarskap vid 18 års ålder och hans fars synd att vara medlem i Irgun kastar ingen skugga på sonen eftersom var och en tar ansvar för sina handlingar som egen person.
Att Obamas judiska medarbetare är Israelvänner kan man ta för givet eftersom de knappast avviker i sympatier från den amerikanska kongressen eller det amerikanska folket i allmänhet.
Att Israelhatare som jinge, Eckerman och Guardian tuggar fradga över Obamas val av medarbetare är en bonusknorr.
Åtskilligt mer stötande inför kommande fredsförhandlingar om MÖ med amerikansk närvaro, än att den amerikanska statsledningen kommer att ha rådgivare av judisk börd, är att Västbanksarabernas president Mahmoud Abbas(Abu Mazen) har skrivit en “avhandling” betitlad .
“The Other Side: the Secret Relationship Between Nazism and Zionism”.
/BR
Det vore kul om BR kunda reda ut det numerära förhållandena i den tes han driver. Dvs, hur många av de amerikanska judarna valde Obama pga av löften av framtida Israelvänlighet utställda av kandidaten personligen (“i kontakter med dem” som han kallar detta för) och hur många som inte fick personlig audiens till kandidaten utan fick nöja sig med AIPAC:s kvalitetskontroll.
50% valdeltagande av totalt 8 miljoner amerikanska judar, låt os säga att 80% är röstberättigade, 77% röstar på Obama, 8milj x 0.5 x 0.8 x 0.77 blir i runda slängar 2,5 miljoner individer! Jag betvivlar att Obama hunnit med att i personlig kommunikation klarat av att avge 1 miljoner löften, varför BR:s tes rimligtvis borde innebära att majoriteten fick hålla till godo med AIPAC:s avgivna approval!
naalaim
Du argumenterar lika bisarrt som vanligt, bulten.
Valmöten över hela USA och offentliga tal som det Obama höll på ett AIPAC-organiserat möte i DC i Juni i år är de vanligaste kontaktmetoderna med potentiella väljare för en presidentkandidat.
Vidare information om en kandidats hållning i olika frågor framgår av TV-program, artiklar i pressen och och utfrågningar
Uppenbarligen har Obama genom sina framträdanden lyckats göra sig trovärdig i den judiska väljarkåren bl.a när det gäller USA´s fortsatta, speciella, förhållande till Israel.
Frågan om de amerikanska judarnas val av presidentkandidat kan nu anses färdigutredd
och nu kanske du kan hälla ut den soppa som inte ens innehåller nubb, bulten
/BR
Tack för den utmärkta analysen. Och också tack för upplysningen att Jan-Inge Flucht samarbetar med antisemiten Wilhelmsson.
Mycket intressant analys och spännande blog. Obama rätt man både för USA och för världen. Imperial overstretch och (dysfunktionell) globalisering gör ju multilateralt samarbete nödvändigt för att säkra USA:s intressen och/eller ideal. Vissa i Pentagon insåg detta för flera år sedan och tydligen bråkade dom om det med State.
Jag håller med om att relationerna mellan USA och Israel inte, huvudsakligen, beror på den kristna högerns vanföreställningar. “The Jewish vote” kan väl betyda en del. Men det är väl i såfall legitimt ur ett liberalt demokratiskt synsätt? Men vad beror USA’s något ensidiga stöd främst på? Gemensamma ideal kanske, men båda parterna är ju inte främmande för att frångaå ideal om det ligger i deras intressen. Både sociala fakta och realpolitik torde ha betydelse. Huromhelst, bara högerextremister skulle påstå att Obama inte skulle vara proIsrael. Förhoppningsvis har du rätt i att han genom att främja diplomati och förhandling framför råstyrka även kommer att vara bra för Palestina.
Att inte BR är vassaste kniven i lådan är ju ett välkänt faktum – och när han påstår att folk ”tuggar fradga” och ”hatar Israel” i en fråga där jag i varje fall inte har uttalat mig – understryker det bara det förstnämnda.
Ett förslag BR, att du inte tar och lägger tiden på att göra något intelligent – jag förstår att det måste kännas konstigt för dig – och istället skriver lite postningar till den blogg där du ändå ingår i redaktionen.
Tja, Guardian. Den som i alla inlägg och kommentarer enbart lägger skulden på Israel för den uteblivna freden i MÖ får nog räkna med att kallas ensidig och Israelhatare och ditt ryggdunkande av extremisterna på jinges och Eckermans bloggar där utnämningen av “Rahmbo” framkallat just fradgatuggande gör att jag känner mig tämligen säker på att det är ungefär vad du också gör.
/BR
Säkert, Guardian, har retorik på sedan länge svunna bloggar påverkat hur man ser en bloggare/kommentator? Synd som man kan ha nyanserat sig, eller? Folk har nog längre minnen än elefanter.
BR och andra, Jonathan Leman har en artikel om Lasse Wilhelmsson:
http://jonathanleman.blogspot.com/2008/11/lasse-wilhelmsson-och-hans-sllskap.html
Ni som vet: Vad är det för skillnad på Ordfront och Kulturfront? Är båda i FiB’s regi?
Roy, jag skrev ett svar som tydligen kom bort. Kort: jag har sett dig som sympatiserande – inte ‘besläktad med en sorts’ – vänsterideologi efter israeliska mått mätt, men uttryckte mig otydligt, klantigt even. Ville inte i f.d. partisekreteraren Kokks blogg igen gå in på skillnader mellan svensk och israelisk vänster. Då blir jag bara bråksjuk, skriver för mycket, ställer till uppror bland socialister, kallas sjuk och betald av nån lobby! :)
77% av de amerikanska judarna skulle knappast ha röstat på Obama om inte denne i kontakter med dem eller med AIPAC utlovat ett fortsatt starkt stöd för Israel.
betydda alltså på BR:ska att Obamas offentliga uttalanden i Israelfrågan (som inom parantes var lika tillgängliga för muslimer som för judar) var så pass Israelvänliga att Amerikas judar valde att rösta på honom.
Uttryck lite klarare nästa gång du ut i hetluften, BR. Kan du desutom berätta exakt vilka de offenliga uttalanden i frågan det var som fick judarna att välja honom (varför refererade du inte till dom från början?) så är vi klara med din “Cherin Nawad” nu. Fast Lubbe lär nog inte glömma det!
Med resonemanget torde BR ha gett lobotomin ett ansikte…
33. A-K Roth
“Folk har nog längre minnen än elefanter. ” Det vete fåglarna!
Tack för artikeln. Visste inte att L.W. var med på Radio Islam. Fy farao! Och Jinge tar emot honom med öppna armar på sin blogg. Vilket träsk!! Man ser ju hur det drar till sig enkelspårade kommentatörer, stamgäster på hans blogg. Antingen ljuger många medvetet eller också har de ingen urskiljning mellan fantasi och verklighet. Att Monica skulle ha varit en mossadfälla för Clinton är så löligt att man blir full i skratt i eländet.
Läste en bra artikel idag om Angela Merkels tal i samband med Kristallnatten och antisemitismen i dagens Tyskland.
A woman with balls, som vi säger här:-))
Det ter sig lite larvigt att försöka spela indignerad över Radio Islam på en blogg som rekommenderar “Jihad i Malmö” för sina läsare!
BR, du svarade inte på min fråga # 14! Det verkar som om Bulten och Guardian hade hakat upp sig igen.
Amerikanska judar röstar i reglel på demokraterna. Så om den demokratiske kandidaten fick lite fler röster den här gången, big deal! Och BR, tack för att du skriver på den här bloggen!
Ulrika 2! Dito när det gäller att kommentera här. Diskussioner med bulten i bo slutar alltid med att man känner sig förflyttad till en värld av Dali eller Lewis Carrol.
Det diskuterades mycket före valet vilken presidentkandidat som var bäst för Israel och många höll på McCain.
Till detta kan ha bidragit hans betydligt tuffare retorik mot Iran än Obamas.
Visst har du rätt i att en majoritet av de amerikanska judarna traditionsenligt röstar demokratiskt.
Men hade de uppfattat Obama som mångtydig i hans politik mot Iran och i MÖ, undrar jag om så många hade röstat på honom.
Med sitt besök i Israel,sina valmöten och alla offentliga uttalanden lyckades han skapa sig utrikespolitisk trovärdighet hos de amerikanska judarna.
Utnämningarna av viktiga rådgivare efter valet jävar inte förhoppningarna på honom.
/BR
A-K,
jag sympatiserar med dig, eftersom du är besläktad med Nolaskogsarna. Sen kan man väl säga att jag är något slags flytande liberal-röst, här som där. När jag 1995 stod på torget och lyssnade på Rabin, tillsammans med hundratusentals andra israeler, föll ett antal bitar på plats i Roy: Fredsförsök och säkerhetsmedvetande. Man kan säga så här: jag är lika mycket vänster som Rabin och Sharon. Jag är lika mycket höger som Olmert och Barak. Dvs – det finns enligt min mening ingen annan väg än att fortsätta med fredsförsöken. Men det finns heller inget alternativ till en tajt säkerhetspolitik. Jag är mån om Israel. Och jag har (till skillnad från många svenska Israel-tyckare) tillsammans med ett oräkneligt antal andra israeler, riskerat mitt eget liv i militära operationer, vars innehåll jag inte kan berätta. Därmed blir det bara larvigt om man från högerhåll försöker diskvalificera mig från att bedriva en freds- och förhandlingsinriktad opinionsbildning. Samtidigt blir det outsägligt korkat och patetiskt när man från svenskt vänsterhåll per automatik placerar mig i en aggressiv anti-fredskategori. Men uppmärksamma läsare märker att jag oftast är tämligen obekymrad om vad som försiggår i det svenska debatt-träsket. Jag analyserar situationen i Mellanöstern, försöker förstå – och delger något av detta här på bloggen. Men fy fan – nu får jag lust att spy på mig själv och mina ord, så – good bye.
P.S Det finns de som säger att jag till utseendet är rätt lik David Axelrod. Men det vete faen om det stämmer. Min särbo, som är en klok kvinna i sina bästa år, hävdar istället att jag är väldigt lik Kramer. Fel, fel, fel – säger jag. Sanningen är den att jag på pricken ser ut som den här hjälten. D.S
37. Bulten
Är ingen trogen läsare av Jihad i Malmö men vad jag läst där verkar vara en del av vad som pågår i världen. Men det stör säkert din agenda, Bulten. T.o.m. Dinge publicerar nu om Wahabism som väl stör hans agenda och dessutom låtsas som om det vore något nytt. Jag råkar dock se något positivt i att han drar i alarmet och kanske han skulle få några med sig av de som vill ha fred men inte vågar yttra sig!
Jag spelar inte indignerad över R.I. Den dagen jag upptäckte rättegången och hela historien skämdes jag som utlandssvensk.
Roy
Allstå. En blandning mellan Axelrod, Kramer och hjälten. Fysiskt har jag svårt att föreställa mig var man landar, likaså själsligt.
Det verkar dock som om du är en intressant hybrid.
Låt mig räkna upp några av din personlighets och karaktärsegenskaper såsom jag uppfattat dem utan att ha haft annan kontakt med dig än på denna blogg:
Noggrann, analytisk, kreativ, fördomsfri, öppen, varm och välkomnande, känslig/känslosam, humoristisk, ickedömande, kanske en ogrundad bristande självkänsla, en välutvecklad integritet, svaghet inför för det kvinnliga könet, en god och pålitlig person/vän. Det är vad jag nu kommer på. Stämmer/stämmer ej?
son of the sun,
min omedelbara reaktion är att säga JA TACK till allt det odelat positiva du nämner, och Nej till det andra. Men låt mig istället göra ett försök att få till en vettig replik:
Först och främst – missförstånd människor emellan är legio i livet. Hur illa blir det då inte på nätet, där man inget ser och inget hör? En text är en text är en text. Det föreligger en uppenbar risk att någon läsare kan tro att jag är helt och hållet och hjälplöst insnöad i ämnet “Israel”. Men jag undviker ju att skriva om mitt liv och den jag ev. är, och om en rad andra intressanta ämnen, eftersom den här bloggen vill undvika det privata, för att istället fokusera på Israel och relaterade ämnen. Jag är personlig i mina texter, absolut – men jag anstränger mig för att skydda (sic) läsarna från mina privata äventyr och tillkortakommanden. Sen är det så att jag emellanåt använder ironi och satir, en del öppet och rakt i ansiktet på läsaren, medan annat flätas in på ett någorlunda subtilt sätt. Och när man gör det, då blir man alltid missförstådd.
Jag är den jag är, men det jag skriver är inte allt jag är.
Nu är det dessutom omöjligt för mig att avgöra om det du säger stämmer eller ej. Jag är bara glad att du har identifierat en rad positiva egenskaper. Jag hoppas att mina texter och kommentarer ska vara underhållande, på det ena eller andra sättet. Men jag kan alltså varken säga Ja eller Nej till de komplimanger du räknar upp. Detta ska dock inte förstås som falsk ödmjukhet eller att jag inte kan “ta beröm”. Jag är fullt medveten om både mina förtjänster och brister, både i min personlighet och i det jag presterar.
“Kanske en ogrundad bristande självkänsla“? Nej, det tror jag inte. Hur kom du fram till detta?
“Svaghet inför det kvinnliga könet”? Hehe, nja, det tror jag inte (fast vad betyder det där, egentligen?). Jag har i några texter återgett brottstycken från en tid då jag levde ut mina promiskuösa lustar. Anledningen till att jag berättade detta var att ta ner mig själv på jorden: min första tid i Israel, som gjorde att jag bestämde mig för att stanna kvar och etablera mig som medborgare, hade inte bara med politik, filosofi och nobla ideal att göra. Jag festade, raggade brudar och trivdes förbannat bra. Jag fick tidigt väldigt bra kontakt med många israeler, inte minst kvinnor, och detta blev en lustfylld, berikande och rolig transition in i Israel.
Är du nöjd med svaret, du gode Solens Son?
Roy: Släktskap. schmäktskap! Ja, jag är nog hybrid: vallon, skotte, bland annat. I mitt hem sa mamma “ve’ett” för alltjämt.(arnäsmål) Jag har undrat var det kom ifrån, om det var ursvenskt eller lånat. Det finns ett hebreiskt ord “va’ed” – ‘for all time’, tror jag, och min fantasi flödar: märkligt brunögda i mammas familj också.
Re likhet till Kramer: Du trädde in på denna blogg med buller och bång, kom in genom dörrn i full fart, tvärnitade och sa det du ville säga. Don’t you leave too!
Roy
Alltid intressant att läsa dina personliga kommentarer. Så visst är jag nöjd!
Fortsätter du på den inslagna vägen kommer du vara till stor glädje för dina medmänniskor, vare sig du känner dem eller ej,
vare sig du vet om det eller ej.
Solen,
det är roligt att höra att jag har lyckats erbjuda lite Israel-relaterad underhållning till människor out there. Vi får hoppas på en god fortsättning.
A-K,
idag känner jag mig dock som George.
Man läser alltid med stort intresse dina insiktsfulla analyser av israelisk inrikespolitik och skeendet i regionen, Roy.
Fortsätt bara.
Som komplement till dig, där ibland MÖ är tema rekommenderar jag
http://www.abumuqawama.blogspot.com/
Där vi väl f.ö. instämmer i grattandet http://abumuqawama.blogspot.com/2008/11/happy-birthday-marines.html
PS Vi manliga nolaskogsare ser väl alltid ut “som den här hjälten” efter fotoshopping.
/BR
Intressant analys. Själv är jag ganska pessimistisk när det gäller fallet Obama. Det var ju många vackra paroller under kampanjen men lite innehåll. Jag är rädd att den nya adminstrationen kommer att kompensera för Bushs politik genom passivitet. Men vi får se vad framtiden har i sikte. Jag hoppas bara att Obama inte drar tillbaka trupperna från Irak alldeles för snabbt.
#24. Roy
Kan jag få låna “svensk lagomfascism”?
Så grymt träffande beskrivning.
Förresten kommer du att från och med nu underteckna dina artiklar “tjejtjusare Roy” (Förlåt, jag kunde inte låta bli) :)
Jag vill också låna lagomfascist!
Det är ju väldigt sympatiskt att folk inte bara stjäl uttryck rätt av, utan ber om att få “låna” ett visst begrepp. Som auktoriserad utlånare säger jag – Ok! Sprid uttrycket till jordens fyra hörn.
Ashna,
men det där lät ju ruskigt bra – “tjejtjusare”. Men apropå missförstånd, i det verkliga livet och på nätet: Innan jag godkänner epitetet och införlivar detta i mitt varumärke bör jag kanske be om en definition. Det finns ju en risk att tolkningen av begreppet får en slagsida mot det mansgrismässiga, det machokorkade och något slags Madonna/Hora-komplex. I så fall måste jag protestera…..jag vill ju så gärna tro att “tjejtjusare” är någonting helt annat än en “womanizer”, t ex. Osv, det finns ju många varianter. Jag gillar Mozarts Opera “Don Giovanni”, men skulle aldrig platsa i huvudrollen, om man säger så, och det skulle inte bara bero på bristande sång- och skådespelartalang. Nog av!
För övrigt håller jag med dig ang. Obamas “vackra paroller” och den kommande verkligheten som president. Det som sades under kampanjen var briljant kommunikation med syftet att vinna valet. Ok then – mission accomplished. Välkommen till verkligheten. Nu väntar kompromisser, jämkningar, positioneringar – ett evigt stötande och blötande för att nå fram till en avvägning mellan de idealistiska drömmarna och det praktiskt genomförbara. Nu tror jag att Obama, vars juridiska Harvard-hjärna gillar att tolka texter och att skapa prejudikat med vattentät förankring, har vad som krävs för att skapa långsiktiga och hållbara strategier för Irak och Afghanistan. Långsiktigt, sa Bill. Hållbart, sa Bull. Obama kommer säkert att begå misstag, gå vilse, köra fast, göra felbedömningar osv osv. Men jag tror att han har potentialen att på sikt göra skillnad. Fredlig och progressiv skillnad. We´ll just have to wait and see.
Mycket hög nivå här. Kan det bero på lagomsionism?
Jag lärde mig att svenskar är “marinerade” i socialdemokratiens svenska typ av marinad från bloggare. Är lagomfascister ett steg mer marinerade, supermarinewrade?
Dom som tror sionist är ett skällsord, är dom bara marinerade eller är dom lagomfascister eller äkta vara?
Ja, Sixten, hög nivå!
A-K, gillar du att köpa marinerad mat? Själv föredrar jag att vi marinerar och ev grillar den själva hemma.
Är helt mot att fascist och sionist används som skällsord. Det är viktigt att inte sudda till begreppen. De är allvarliga båda två till sina konsekvenser. I verkligheten finns väl inte något sådant som lagoma f. eller lagoma s. Det handlar om antingen fascist eller inte och antingen sionist eller inte.
Pro-contra gäller nog i dessa fall, A-K?
Min man gillar kyckling marinerad i balsamic vinaigrette och jag har ett kanonrecept på kryddad, marinerad oxfilé. (första dagen en spice rub och sedan marinad) Jag gillar att göra det själv hemma men köper marinerad, färdiggrillad kycklingbröst nån gång för enkelhetens skull.
Nån längre analys om sionism och fascism ger jag mig inte in på men håller fast att somliga i svenska vänstern har en del otrevligt bagage i garderoberna, kärvänliga relationer med allsköns mördande regimer och rasistiska terrorgrupper. Gammelsocialisterna vill inte kännas vid att de har gjort orätt. Inget lagomt där. De njuter nu på ålderns dar av kapitalistsamhällets smörgåsbord och blickar tillbaka på sina radikala idéer. Aningslösa.
Lagomgravid eller lagomdöd finns inte men lagomfascister har jag ju sett inom svenska vänstern! Fula som stryk!
Längtan att bo vid berget Sion har många. Alla är de sionister. Arabiska sionister, armeniska, kristna, judiska. Alla vill de bo vids Sion. Varken bra eller dåligt. Det bara är. Fascism är dåligt, sociopatiskt liksom. Liksom en del socialistiska och extremhöger dito inriktningar. Lagom är bäst.
Det är intressant det här med hur man kan uppfattas genom sina texter. Det är ju så med bloggen som forum, antingen går man hela vägen och blir antingen älskad eller hatad (och blotta hela sitt liv kanske inte känns så angeläget heller) eller så är man semi-personlig och blir lämnad åt ödet och läsarens fria tolkning.
Jag själv har inte uppfattat dig som nån kvinno/tjejtjusare, kanske läst om nån trip down memory lane tillbaks till en tid av vin, kvinnor och sång men inte värre än så.
“Kvinnotjusare” behöver inte vara negativt tyckte jag fram till idag då jag frågade runt lite men tydligen hade jag fel så du ska nog inte anamma det som varumärke tror jag. :)
Jag tolkade in något kärleksfullt och oskuldsfullt över kvinnotjusare men å andra sidan beskrivs ju Bill Clinton som kvinnotjusare och den typen av handling är bara svekfull.
……..
#53 Sixten
Jämför du sionism med fascism??
Ashna,
jag tog din tjejtjusar-referens som en vänlig hälsning. Jag blev glad. Stolt som en tupp! Och kärleksfull – ja, det är jag. Men inte oskuldsfull.
Varje tid och generation har sina mode- och favorituttryck. Och ett ord kan ha olika betydelser från ett årtionde till ett annat. Change…..
Sol- och vårare, ravaillac, casanova – fåfänga försök att beskriva ett visst beteende.
Min egen historia handlar nog mest om hur en gentleman av heterosexuell typ beter sig. Den promiskuösa perioden var kul, men är avslutad.
Däremot är jag fortfarande en ivrig förespråkare för att man ska flirta och hångla så mycket man kan, hinner och orkar med. Män och kvinnor är här jämlika. Båda vill flirta och hångla. Det är bra för hälsan. Det sänker blodtrycket, bidrar till neurogenesen i hjärnan, stärker immunförsvaret – you name it.
Nej. ashna. Jag håller på att man ska hålla isär begreppen. Och därför hör inte lagomfascism eller lagomsionism hemma i en seriös didkussion. Det vände jag mig mot.
Sen anser jag att man ska kunna kritisera sionism utan att behöva bli kallad antisemit.
Det var indeed menat som en vänlig hälsning.
I see, mer hångel åt folket alltså. Ingen dålig ordination.
……
@Sixten
Bara undrade. Hade inte tänkt och kalla dig antisemit men hade du svarat ja på frågan hade jag varit beredd att inte hålla med dig. Men befinner mig i en period då jag inte orkar ta sånna diskussioner längre med undantag för kritiska fall.
/Editerat. Sixten: Ditt brev till Urban Ahlin är inte relevant för al-hamatzav.org. GT./
Sixten, det finns många som lyckas kritisera sionism utan att framstå som antisemit. Sedan finns det dem som misslyckas och inte ens vet om det. Som med annan rasism.
Ashna,
jag ber om överseende med mina anglicismer och engelska uttryck. Ironisk och tramsig slapphet. Men de måste ges rätt proportioner:
Hundratals inlägg och kommentarer om tiotusentals ord utan ett endaste engelskt uttryck – det har varit min grej. Vi måste ta hand om det svenska languaget – Amen. Vi bör vårda våra svenska idiom. Men bevare oss för språkfundamentalisterna!
Nog av.
Sixten
Många av de som kritiserar sionismen har ingen aning om vad sionismen står för och kallar sig slentrianmässigt för antisionister för att ledarskapet inom deras politiska gruppering betecknar sig så. Antisionism är därför i många fall inget annat än ett modeord.
Den sionistiska rörelsen innehåller personer alltifrån vänster till höger. Det gemensamma för oss sionister och sionismens grundide är att vi alla strävar efter att försvara rätten till ett judiskt nationalhem. Inte konstigare än att svensken försvarar rätten till att ha ett Sverige.
Precis, SotS. Om man inte förstår vad sionism syftar till kan man kanske sluta använda ordet. Sixten, försök diskutera utan att använda ordet sionist eller sionism en gång på ett år. Sedan går det bättre.
61. Roy
“Vi måste ta hand om det svenska languaget – Amen”. Instämmer helhjärtat. Men är det inte för sent? När jag kom tillbaka till Svedala på besök efter många år fick jag mig en liten chock. Svengelska, slang? svärord och grammatik! När jag reagerade fick jag höra att saker och ting i Sverige hade ändrats under min frånvaro, bl a språket. Jojo! Stackars Selma om hon kom tillbaka!
Ulrika,
ja, det tycks ha spårat ur. Professorer föreslår att svenskan ska skrotas, till förmån för engelskan. Detta enligt devisen – är du lönsam, lille vän?
Ojsan, slår mig själv och skäms. Jag var inte så sarkastisk där. Kankse överdrev lite men jag pratar så (ibland) :(.
Jag vill gärna skylla på ungdmlig dumhet fast jag är inte så säker på att jag fortfrande kan använda det kortet.
Jag försöker tänka efter innan jag skriver särskilt när jag skriver i bloggen men annars är jag ett fan av svengelskan och jag måste säga att jag tycker det är hårt att sätta det i samma kategori som svordomar.
Men bloggen är det enda stället där jag skriver på svenska, stor del av det jag läser och skriver och säger annars är på engelska (ingen ursäkt enbart en ödmjuk förklaring ) och då blir det naturligt att man blandar lite men jag märkte själv mina brister när jag började skriva bloggen. Jag strävar efter förbättring men ibland tycker jag faktiskt inte att det spelar någon roll för risken är att man tappar lite i sin personlighet om man putsar för mycket för andras skull.
Själv skulle jag bli lite besviken om Selma kom tillbaka och inget var förändrat.
Mvh
/A
Rufsigt och ovårdat språk kan göra succé, bara man har personlig täckning. Mina anglicismer och svengelska ögonblick är oftast ironiska. Jag har nyligen varit i Washington och “pratat Obama” med folk. Då kan man väl knappast göra annat än att skoja med alla slogans och soundbites.
Vid frihetens namn fick Blairs och Bushs lögner bomba sönder Irak..Irak är helt förstört..Irak luktar död, förbjudna vapen ,ockupation,krigsbrott,tortyr,förtryck,våld och terror..1990-2005 dog 400 000 barn av brist om allt.. 1,5 miljoner dog.2 miljoner barn går inte till skolan..2,2 miljoner kvinnor har förlorat deras män ..4 miljoner bor i olika länder..El, vatten, jord och luft är förstört enligt expeterna..Varför och för vem??
Varför dör USAs soldater för Israels ockupation??..vem betalar USAs OCH Israels alla krig, krigsbrott, ockupation och alla förbjudna vapen ??..Var är FN och EU??..Blair och Bushs är mördare och barnmördare..De är terrorister..
De måste straffas ..Irak kräver alla ersättningar från Israel, UK och USA..Stoppa Israel och AIPAC..Stoppa UK noch USA..Stoppa Maffias politik nu..Var är FN,??
Stoppa de nu..De är för krig, olja, makt, mord, pengar och orättvisor..
“Brittiska invasionen olaglig”
London/TT-Reuters
Den brittiska invasionen av Irak var olaglig. Det hävdade en ledande juridisk rådgivare vid utrikesdepartementet på tisdagen i den offentliga utredningen om regeringens roll inför anfallet mot Irak.
Anklagelsen från juristen Michael Wood var direkt riktad mot tidigare premiärministern Tony Blair och hans regering. Den kom tre dagar innan Blair själv ska utfrågas av kommissionen.
“Jag ansåg att användandet av våld mot Irak i mars 2003 stred mot folkrätten”, skrev Wood i en inlaga till Chilcotutredningen, som kommissionen kallas.
Wood var juridisk rådgivare åt brittiska UD 1999-2006.
“Min åsikt är att det användandet av våld inte hade godkänts av FN:s säkerhetsråd och saknade stöd i folkrätten.”
Woods kommentar ökar trycket på förre premiärministern Blair, som är huvudpersonen i utredningen. Regeringens ledande juridiska företrädare Peter Goldsmith hade först krävt ytterligare en FN-resolution, men godkände invasionen kvällen innan brittisk och amerikansk militär invaderade Irak.
Vissa bedömare anser att Goldsmith tvingades till godkännandet och att Blair bör åtalas för det militära anfallet.
Till alla—-Till USAs folk och AIPAC..Till USAs kongress..Till EU och FN.
1-Journalisten Robert Fisk skriver om Irak
Storbritanniens premiärminister Tony Blair lät offentliggöra en dossier för att övertyga Europa om att vi måste gå i krig med USA mot Irak.
Journalisten Robert Fisk har lusläst den i veckan.
Hans slutsats är grym: dossiern håller inte att gå i krig för, men om den är sann har vi mördat en halv miljon irakiska barn.
2-Gamla lögner – och nya
JOHN PILGER om vilka “avslöjanden” vi kan vänta oss när kriget kommer.Aftonbladet.John Pilger..Läs hela artikel..
Vi bör minnas vad president Clintons dåvarande FN-ambassadör Madeleine Albright sade när hon fick frågan om 500 000 döda irakiska barn var ett pris som var värt att betala för embargot. “Vi anser att det är värt priset”, sade hon.
3-Måste en miljon dö för att USA ska få bensin?..aftonbladet..
4-”Passa dig, bruden, du kan hamna i helvetet”
Annika Marklund om kollegor som trycker ner
istället för att dra upp.Aftonbladet…
Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
Så sa Madeleine Albright, USA:s första kvinnliga utrikesminister, i ett föredrag i Stockholm för fem år sedan.
5-Till världens häpnad svarade fru Albright: ”Jag tycker att detta är ett mycket svårt val, men vi tycker att det är värt att betala priset.”..aftonbladet..
6-bin Ladins pris på Madeleine Albrights huvud: 50 miljoner
De vill ta livet av varandra. NEW YORK
Usama bin Ladin erbjöd 90 miljoner kronor till den som dödade USA:s förre utrikesminister Madeleine Albright och två toppchefer inom FBI och CIA.
Erbjudandet kom som ett svar på att USA satte ett pris på 50 miljoner kronor på bin Ladins huvud.
En tidigare hemligstämplad rapport avslöjar också att redan 1998 fick USA:s underrättelsetjänst information om att arabiska terrorister planerade att flyga ett plan fullastat med dynamit in i World Trade Center.
Men CIA och luftfartsverket FAA tog inte hoten på allvar, visar en utredning om attackerna.
Så sent som i juli 2001 varnade CIA högt uppsatta regeringstjänsteman för att bin Ladin tänkte slå till: “Vi tror att Usama bin Ladin inom de närmsta veckorna kommer att inleda en tydlig terroristattack mot USA och/eller israeliska intressen. Attacken kommer att vara spektakulär och designad för att skapa massiva skador”, skriver rapporten enligt Washington Post.
Fredrik Virtanen
7-Iraks barn får betala för Anna Lindhs politik..aftonbladet.
8-Nu vet vi att de ljuger
John Pilger.
JOHN PILGER om Bush, Blair – och den undertryckta kunskapens uppror..aftonbladet..
9-Vi kan ha mördat en halv miljon barn.Aftonbladet..
STOPPA ISRAEL, AIPAC, SIONISM NU.VEM ÄR MÖRDARE, TERRORIST OCH BARNMÖRDARE?????..