Ny skiva på den israeliska Hip Hop-scenen
Av Magnus Lindberg • 2006-04-23 • Kategoriserat under: Israel, Kultur
Med stort intresse har jag åtminstone de fyra senaste åren följt den israeliska hip hop-scenen. Den är särskilt rolig eftersom den är ungefär lika dynamisk som den israeliska politiken och täcker ett ungefär lika stort spektrum. Samtidigt existerar scenen i skuggan av mellanösternkonflikten, ofta med artister som nyss ryckt ut efter fullgjord militärtjänst. Texterna är ofta politiska, kritiserande eller satiriska och ger säkerligen en fingervisning om hur israeliska ungdomar mår.
Senast ut är hip hop/funk-gruppen Hadag Nachash som nyligen släppte sin fjärde skiva. En skiva jag ännu inte haft nöjet att lyssna på men en grupp jag tycker mycket om. I samband med skivsläppet lanserade gruppen också en ny hemsida som länkas här nedan.
Hadag Nachash gör ganska knasig, ofta rolig, ofta ironisk eller rent satirisk vänstermusik. Namnet, Hadag Nachash, som betyder “fisken orm”, är en lek med bokstäverna i de skyltar som nyblivna körkortsinnehavare i Israel måste ha i bakrutan på sin bild – “Nahag chadash” – “ny förare”.
Gruppen låter lite som Just D fast med tydligare funk-inslag och slog igenom på allvar då de tillsammans med författaren David Grossman gjorde vansinnigt bra rap av en av Grossmans texter. Låten hette Shirat ha-Sticker och är egentligen bara en låg rad oneliners från berömda, mindre berömda och ibland påhittade bumper-stickers från Israel. (Israeler har någon sorts grej för detta med bumper-stickers. Det är fullkomligt bisarrt). Hursomhelst är låten som sådan ett alldeles lysande mästerverk där slogans som “Dor shalem doresh shalom” (en hel generation kräver fred) trängs med extremhögerns “ha-Am im ha-Transfer” (folket står bakom transfer-planen) eller min personliga favorit – “sachtin al ha-shalom todah al ha-bitachon” (Bra jobbat med säkerheten, tack för freden), en kommentar till Netanyahus valslogan – “Fred genom säkerhet.”
På gruppens nya hemsida kan man lyssna på den nya skivan men givet kvaliteten på de tidigare tre skivorna skulle jag blic mycket förvånad om den är annat är något av det bästa den israeliska hip hop-scenen kan prestera.
No related posts.
Magnus Lindberg är Emmanuel Levinas Fellow vid Paideia - The European Institute for Jewish Studies in Sweden. Han är vice ordförande i svenska Zionistiska federationen och har tidigare varit ordförande för organisationen Israelgruppen.
Alla texter av Magnus Lindberg









Magnus, är inte speciellt insatt i hiphopscenen även om det är svårt att undvika den…är bara nyfiken på hur du tolkar “sachteen al ha shalom”, är det inte ironiskt menat (så skulle jag nog uppfatta det)? Vad tycker du f ö om Subliminal? Och den arabiske rapparen från Lod som sjunger både på hebreiska och arabiska, Tamer Nafar i DAM?
Anna:
Visst är det ironi, precis som den faktiska bumperstickern som texten citerar. Hadag nachash är ju en vänstergrupp.
Subliminal och resten av TACT tycker jag om. Särskilt Shi, Messika och Sivan men mer för att det är väldigt bra rap, snarare än för att texterna är något särskilt.
Tamer Nafar tror jag mig ha läst om men jag har inte hört något av musiken.
För något år sedan var det en artikel i DN om israelisk hip hop. (i allafall var fokus på denna del av musikscenen) Tyvärr skrevs inget om den israeliska Hip Hopens ursprung, i allafall de som förde ut den till den breda publiken: Shabak Samech. De var stora från början av 90-talet till slutet. Från att mest fokusera på alla tjejer de haft (vilket i början var rent önsketänkande), kom deras musik att fokusera mer på de religiösas makt i samhället och andra orättvisor i samhället.
Mot slutet var de mer inne på reggae.
Jag såg dem strax innan de la ner 2000, på Barbie i södra Tel Aviv, och måste erkänna att det var en av de bättre konserterna jag någonsin sett.
Från Shabak så är det främst Moki tillsammans med Piloni som man kan höra idag. Han har haft några större hitar med bland annat: Kolam Midabrim al Shalom – Alla pratar om fred från 2002 på skivan Shma Israel.
Magnus om du inte lyssnat till Shabak eller Moki har du missat en viktig del av den israeliska Hip Hopen.
Om jag minns rätt var de med i Bullen i början av 90-talet.
Adam,
Mook E lyssnar jag mycket på. Men Shabak är jag inte sådär vansinnigt förtjust i (jag har de två första skivorna). Det är för mycket elgitarrer för min smak. Som Beastie Boys fast mycket sämre på något sätt.
Annan storfavorit just nu är Idan Raichel men om honom har jag planerat en egen post.