Al Hamatzav

Förberedelserna för Bush besök pågår för fullt. Men den initiala arbetslusten har förtagits en smula, eftersom Putin satsar på att stjäla showen. Moskva och Washington mörkar nu respektives ledares Mellanöstern-program. Det är en tävling om vem som kan sätta upp den mest spektakulära och/eller effektiva medieshowen.
Blir det Bush, när han i Jerusalem och Ramallah talar om att bringa fred och försoning till Det Heliga Landet? Eller blir det Putin, som i den syriska hamnstaden Tartous, ombord på Admiral Kuznetsov, visar världen att Ryssland åter är en stormakt att räkna med?
Putin, Årets Person, vill först och främst reta amerikanerna. Samt sätta en och annan käpp i Bushadministrationens hjul.

Bortom den genomskinliga och smått löjeväckande prestigekampen finns dock ett geopolitiskt spel av smutsig och destruktiv art. Bushadministrationen signalerade indirekt att man inte ämnar bomba Irans kärntekniska anläggningar. Putin svarade med att ge klartecken för leverans av 82 ton låganrikat uran (180 bränslestavar, 3,7 % anrikning) till reaktorn i Bushehr.
Bush säger nu att tålamodet med Syriens president Assad, beträffande sådana saker som det syriska stödet till Hizbollah och Hamas, är på upphällningen.
Putin kontrar med att göra en grandios vänskapsgest i just Syrien.

Bush tycks vid en första anblick ha mer tid på sig att markera inflytandet i regionen, eftersom Putin avgår i mars. Men när det ryska presidentvalet är klart, kommer den nye presidenten Medvedev att flankeras av den nye premiärministern Putin.
Israel måste således vårda relationen med Putin, samtidigt som man dels håller Bush på gott humör, dels så småningom välkomnar den nye amerikanske presidenten, som ju blir – Hillary?

Bush höll konferens i Annapolis, varmed Putin annonserade planer på ett uppföljningsmöte i
Ryssland i mars-april. Här vill man få till framgångsrika förhandlingar mellan Israel och Syrien om Golan. Olmerts regering är dock måttligt intresserade av detta. Förhandlingar och positioneringar pågår. För Israels del måste en uppgörelse med Syrien om Golan vara en del av en större lösning. Syrien vill bara prata Golan (och slippa sådana obehagligheter som Hariri-tribunalen, inflytandet i Libanon, stödet till Hamas och Hizbollah, ev. kärntekniska projekt).

Bush, som nu definitivt lagt ner det neokonservativa demokratimissionerandet, försöker motverka kaos och stridigheter, men saknar en konkret och realistisk plan för att nå fram till en historisk överenskommelse.
Putin ägnar sig mest åt sin nya passion – medietricks och spin-konster.

Putin säger till Bush: allt du gör, kan jag göra bättre. Alternativt: allt du hoppas uppnå i media, kan jag fördunkla och/eller desarmera.

Detta nya och kalla låtsaskrig kan dock inte bara avfärdas som oförargligt trams. Förr eller senare skingras dimmorna varmed det konkreta resultatet blir synligt.

Mycket tyder dessvärre på att den etablerade terrorlänken (Iran-Syrien-Hizbollah-Hamas) får bestå.
Därmed bidrar Bush och Putin till att undergräva det israelisk-palestinska fredsarbetet.

Posta till:

No related posts.