Nära till kriget?
Av Roy B. Alterman • 2008-05-14 • Kategoriserat under: IsraelLångt till freden = nära till kriget?
Tanken är att vi ska få se ett fredsfördrag i slutet av 2008. Ingen är väl särskilt optimistisk ang. den ambitionen. Inte minst med tanke på förhandlingsprincipen om att “nothing is agreed upon, until everything is agreed upon”.
Men ponera att Olmert och Abbas verkligen lägger fram ett förslag till avtal - vad händer då?
Det första som sker är att förslaget läggs på hyllan. Här har vi idéen om “shelf agreement”. Varför lägga papperet på hyllan? Därför att ett fredsavtal inte kan implementeras förrän direktiven i Färdplanen är uppfyllda. Till dessa direktiv hör bl a totalt byggnadsstopp på Västbanken, nedmontering av utposter, borttagande av vägspärrar. Men det svåraste direktivet handlar om avväpningen av Hamas & Co.
Allt detta kommer att ta tid.
Till detta måste vi lägga ytterligare en tidsaspekt:
Ett fördrag mellan Israel och den palestinska myndigheten kommer med stor säkerhet att innehålla klausuler om implementerings- och övergångsperioder. Detta inte minst med tanke på den tid Israel anser sig behöva för att evakuera bosättningar. Dessutom anser många att Israel behöver en sådan övergångsfas för att folk ska vänja sig vid den nya verkligheten.
Det är idag oerhört svårt att sia om vilka tidsperspektiv vi kommer att få höra talas om. Men låt oss för resonemangets skulle säga att man kommer överens om en implementeringsperiod om 20 år. Men en sådan implementeringsfas är som sagt avhängig att man uppfyller direktiven i Färdplanen, vilket i sin tur är kopplat till om Olmert och Abbas överhuvudtaget kan komma överens om ett fredsfördrag.
Alltså: även om Olmert och Abbas lägger fram ett förslag till fördrag i slutet av 2008, så kommer detta inte att bli verklighet förrän, låt säga, 2028.
Bara en liten tanke-övning som syftar till att kyla ner de heta känslor som kräver Fred Nu.
Närmast gäller dock att försöka få till stånd en deal mellan Israel och Hamas ang. Gaza. Det handlar om gränsövergångar, något slags vapenvila samt fångutväxling. Utspelen och läckorna till media har den senaste tiden stått som spön i backen. Mer är att vänta. Det bör dock vara allom givet att det viktigaste målet för Olmert i den här processen är att få hem Gilad Shalit. Det är överordnat de andra frågorna. Den andra vinsten Olmert hoppas på är att något slags vapenvila verkligen ska leda till en “lugn” sommar, vilket skulle möjliggöra konstruktiva fredsförhandlingar med Abbas.
Den allestädes närvarande reservationen handlar dock om att allting alltid kan gå fel. Men Olmert, Kadima och en majoritet av Israels befolkning vill nå fram till tvåstatslösning och fred. Olmert är trängd - dels från höger- och vänsterpartier, dels från rättsväsendet ang. den senaste affären.
Jag har tidigare tippat att han överlever även denna kris. Men om han skulle falla - ja, då får Tzipi Livni ta över. Den senaste opinionsundersökningen talar för henne. Men att ta sig fram till ordförandeposten i Kadima, för att så leda Israel - det är en ryslig thriller. Livni har många förtjänster, men det finns andra som är mer bevandrade i det inrikespolitiska spelets alla tricks och mysterier.
Till detta kommer naturligtvis även frågan om Kadima kommer att finnas kvar. Kadima var Sharons baby. När han insjuknade och Olmert tog över var den förhärskande uppfattningen att han var oförmögen att hålla ihop partiet, att allt skulle rasa ihop. Så blev det inte. Nu säger många att allt kommer att rasa om Olmert lämnar och Livni tar över.
Men detta är att gå händelserna i förväg. Låt oss ta det lugnt och fira Israels 60-års dag, samtidigt som vi sträcker ut handen till palestinierna i hopp om en fredlig framtid med blomstrande ekonomi - fur alle.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel olmert
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Yesh! Roy har äntligen lärt sig twinglyhora :)
Men seriöst: det du talar om är den bleka verkligheten, inte någon euforisk Woodstock-fredsöverenskommelse med Olmert och Abu Mazen med blommor i håret. Å andra sidan är den bleka verklighet du beskriver (fördrag 2008, implementering till 2028) ändå något av ett best case scenario. Jag kan nämligen komma på rätt många kriser och förvecklingar som får det du beskriver att framstå som ett paradis.
Till exempel: förhandlingar om Jerusalem leder till att judiska extremistorganisationer beslutar sig för och lyckas spränga någon byggnad på Tempelberget, värst: Al Aqsamosken. Eller terrorattacker mot muslimer i östra Jerusalem. Eller mot någon högt uppsatt israelisk minister, a la Rabinmordet (men bara om fredsförhandlingarna blir riktigt seriösa, idag är de inget hot). Eller att palestinierna gör allmänt uppror mot den palestinska myndigheten och Hamas tar över, plus en israelisk invasion för att konfrontera Hamas. Och att Hizbollah passar på att i den allmänna röran attackera norra gränsen och tvinga Israel till ett trefrontskrig mot gerillaorganisationer.
Mardröm? Eller lika troligt som en överenskommelse mellan Olmert och Abu Mazen?
Som jag tror mig ha uttryckt i tidigare inlägg.
Ska det bli något gjort måste en tredje stark part blanda sig mer i konfliktlösningen och tala om för parterna var skåpet ska stå. Många har hoppats på att den tredje kraften ska var USA och vill se ett utökat engagemang från deras sida.
Så även jag.
Klarar parterna inte av att skapa fred på egen hand får börja utöva påtryckningar på dem. Kvartetten med USA i spetsen har stor möjligheter att utöva sådana påtryckningar. Jag tror också vi kommer se ett större engagemang. Men då först efter Bush kommit hem från sin rundresa i MÖ.
son of the sun,
en poäng med mitt inlägg är att det kan dröja ända till 2028 innan den palestinska staten blir verklighet, även om USA och kvartetten ökar sitt engagemang och driver på enligt det scenario du talar om.
Spekulation är alltid kul. Det kan hända vad som helst tills bl.a. 2028, faktum är att en hel del hinner hända tills 2028. Jag vet att ni vet det. :D Vill bara påminna. USA har kanske varit o räkna med hittils i konflikten såhär långt, samt stödet till Israel.
Men med tiden kan saker hända. T.ex; USA:s intresse kan falla i regionen. Israel som stat kommer då att avkänna/uppleva konsekvenserna av sin egen politik som förts av de själva de senaste 60 åren!
Fira nu, och förträng framtiden?
Eftersom den staten Israel ännu inte formellt accepterat Väglkartan, utan med ett tillägg på 14 punkter, så är det fullständigt hypotetiskt med något årtal. Frågan är vad man egentligen accepterat.
Hur man sedan ska ställa sig parlamentariskt till detta, är nästa glödheta potatis till Olmert eller kommande PM
2028 lär araberna på GS vara helt integrerade i Egypten och de på WB med det Jordanien som så frikostigt delade ut jordanska pass till araberna från mandatet Palestina efter Israels befrielsekrig 1948.
Därmed blir konflikten i MÖ(en av dem) löst.
Israel kan under tiden sitta med armarna i kors och lugnt avvakta denna naturliga lösning.
Roy
Jag vill inte egentligen inte spekulera i årtal , och visst kommer det att ta några år innan man utrymt bosättningarna. Men det beror ju också på vilka som ska utrymmas och hur många personer det gäller.
Man kan väl säga att ju fler bosättningar och människor som ska flytta på sig ju längre kommer det dröja, men att det skulle dröja till 2028 finner jag osannolikt. Kan inte tänka mig det kommer dröja längre än till högst 2015 innan processen är fullkomnad. Och visst kan väl palestinierna ha en egen stad innan dess. Förflyttningsprocessen kan ju pågå under ordnade former trots det.
BR, och bosättarna då? Ser du att de blir integrerade i Jordanien eller blir de som en slags ö-stat till Israel? Eller är de avvecklade?
Maria! Min tro är att det kommer att ha framförhandlats ett avtal om bosättningarna mellan Egypten-Jordanien och Israel 2028
BR, det är inte så enkelt.