Nakba-syndromet
Av Roy B. Alterman • 2008-05-15 • Kategoriserat under: IsraelDå: Husseini vs. Nashashibi.
Idag: Fatah vs. Hamas.
Detta sammanfattar den stora tragiken, den pågående katastrofen - en nakba som förföljer det palestinska folket.
Det råder inget tvivel om att ockupationen orsakar lidande och svårigheter för palestinerna. Men ett slags nakba-mentalitet tycks ha blivit en del av identiteten, så till den grad att man skyller alla sina tillkortakommanden på Israel och USA. Det är en beklaglig inställning, inte minst med tanke på att denna hållning ständigt underminerar den palestinska drömmen om en självständig stat.
Idag knyter demonstranter, journalister och politiker den palestinska nakban till bildandet av staten Israel. Kopplingen sägs vara klar och obestridlig. Man basunerar ut ett budskap som inte bara pekar ut Israel som den skyldige - vad värre är, man cementerar och konsoliderar en offer- och katastrof-roll för det palestinska folket.
Redan 1936-39 misslyckades palestinierna med att enas under en ledning. Revolten mot britterna blev ett fiasko, eftersom fler palestinier dödades av rivaliserande palestinska gäng, än av britterna eller Haganah.
Jag säger inte detta för att ifrågasätta palestiniernas rätt till en egen stat. Min ståndpunkt är klar och tydlig: förhandlingar bör leda fram till tvåstatslösning och fred.
Det stora problemet bland palestinierna är att man aldrig har lyckats skapa de grunder som behövs för att bilda en egen stat. Splittringen och klantänkandet har stoppat alla försök till nationell enighet. Därmed har man aldrig lyckats skapa de bärande institutioner som krävs för att bygga ett hållbart samhälle. Detta återkommande fiasko driver palestinier allt längre in i misär och hopplöshet. Och då fungerar Nakba-konceptet som tröst - det är Israels fel. Judarna körde bort oss och bildade en egen stat. De var förövarna, vi - offren.
Israelisk glädje - vår sorg.
Yom Haatzmaot - Nakban.
De onda - de goda.
Men detta är inte hela sanningen. Det är istället en modern myt. Och de som förlorar mest på att ständigt peka ut Israel som orsaken till nakban - ja, de är palestinierna själva.
Under 30- och 40-talen led även Yishuv av svåra motsättningar. Men där fanns en medvetenhet om nödvändigheten av att i kritiska stunder lägga meningsskiljaktigheterna åt sidan till förmån för det högre målet.
Utgången av detta drama var på intet sätt given. Irgun, Altalena…jag behöver inte återberätta historien.
Men där fanns starkt ledarskap, insiktsfulla ideologer, hårt arbetande människor samt, inte minst, en stark känsla om att det judiska folket ånyo var mitt i en ödesmättad och historisk process, där ett misslyckande skulle leda till en stor katastrof.
Men man lyckades, och staten Israel bildades.
För palestinierna blev bildandet av den judiska staten bara ännu ett kapitel i den Nakba-historia som hade börjat långt tidigare.
Och idag fortsätter Nakban. Som sagt - då: Husseini vs. Nashashibi. Idag: Fatah vs. Hamas.
Idag, på Sergels Torg, frossar demonstranter i Nakba-eländet. Katastrofen blir lätt att se och ta till sig, eftersom man har har spikat upp Israel som den onde gärningsmannen.
Men kopplingen mellan bildandet av Israel och Nakban är en fördumning, en förvanskning av historien. Att identifiera sig med nakban och att hata Israel är bara en bekväm och trygg eskapism.
Detta är vad som sker på Sergels Torg.
Där sker en intellektuell nakba. Och det är inte Israel som göder denna pågående nakba. Den bärs istället upp av oresonliga och offer-tänkande människor, inte minst här i Sverige.
Och personer som Mattias Gardell och Per Gahrton m.fl deltar för fullt i denna destruktiva process.
Det är ett syndrom. Nakba-syndromet.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel nakba Palestina
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
“Idag, på Sergels Torg, frossar demonstranter i Nakba-eländet.”
Visst , jag säger bara Yad vashem…
Garthon är ungefär svveriges sämsta talare. Det värsta är, som vanligt, när Palestinagrupperna samlas att de rekryterar så många unga människor genom regelrätta lögner som florerar bland manifestations-deltagarna under dessa möten. Läste någonstans att “tusentals palestinier blev uppradade på led och arkebuserade av Haganah och Irgun”, dylika lögner suger unga tjejer och killar lätt till sig, ge dem några år av hjärntvätt av kretsen så står de snart med ISM vid någon checkpoint och tror sig kämpa mot darth vader och ondskans krafter som i någon slags science fiction-film. Undrar om de västerländska aktivisterna i Israel blir förvånade ibland att de inte blir skjutna på fläcken? Med tanke på att de fått förbereda sig att möta en militärmaskin “värre än nazisterna”, men slutar med att de blir turister på aktivistcharterresor. Vissa väljer ravepartyn i Goa/Indien, andra väljer Checkpoints i Israel. Det är en fråga om smak…
Guardian:
Åk dit, vetja. Det är ingen som går ifrån Yad Vashem med speciellt mkt kampromantik.
Lagom smaklös kommentar, för övrigt.
Jag har lovat Guardian en tur om han kommer, och förklarat att det inte blir en Mike-tur utan en Guardian-tur. Yad Vashem får gärna stå på programmet, trots att jag själv inte gärna går in där, jag mår inte bra av det.
Ja, Guardians historielöshet, bristande känsla för proportioner och smaklöshet känner uppenbarligen få gränser
Frågan, Roy, är varför en del andra arabstater lyckats bygga upp någorlunda fungerande samhällen, låt vara utan respekt för mänskliga rättigheter och utan en tanke på demokrati. Jordanien, Marocko och Tunisien är exempel på arabiska stater som lyckats ge sina medborgare lugn, (förhållandevis) säkerhet och en levnadsstandard som är i varje fall överlägsen den i Gaza och flyktinglägren?
Beror det bara på att nämnda länder har haft mindre av klanstrider och oenighet?
Eller kan det ha något att göra med just upprinnelsen till det de kallar Nakba, dvs den flykt som haft sitt ursprung i såväl israelisk fördrivning som skrytsamma arabiska uppmaningar att lämna fältet fritt för den flodvåg som skulle svepa judarna ut i havet? Kan man inte föreställa sig att den flykten lett till en upplösning av det palestinskarabiska samhället som gör det oerhört svårt att återuppbygga de institutioner och organ som skulle kunna ta tag i utvecklingen?
Trots allt får man komma ihåg att det tog judarna nära tvåtusen år att komma tillbaks efter att romarna fördrev dem från Judéen………
Nollåttan: Den där frågan skulle fått Émile Durkheim att leva hundra år till av ren envishet att förstå och förklara de strukturella förutsättningarna för fungerande samhällen i nutida arabstater.
Mike, Anna
Jag har själv besökt Auschwitz och ett par andra koncentrationsläger, jag har sett högarna med skor, de gamla väskorna, alla personliga tillhörigheter, jag har sett kremationsugnarna, cellerna, fotoutställningarna osv .
Så jag har inga illusioner rörande det, eller vilket trauma det har varit för judenheten.
Det jag ifrågasätter är Roys berövande av palestiniernas rätt till sitt trauma.
Inte nog med att man fördrev 700 000 palestinier, stal deras egendom – 60 år senare ska man tydligen även dela ut en snyting för att man fortfarande minns det som skedde – sluta älta get a life.
Om nu Roy ska sitta och kalla palestiniernas minnen för; att man ”frossar i Nakba-eländet”, ”kopplingen mellan bildandet av Israel och Nakban är en fördumning, en förvanskning av historien”, ”offer- och katastrof-roll för det palestinska folket.” osv, så kan man åtminstone ha anständigheten och självinsikten att se att den judiska och israeliska historien är precis likadan, ständig offermentalitet & monumental självömkan, därav kommentaren om Yad Vashem.
Dessvärre så gynnar inte denna typ av ipostningar förståelsen för Israel eller ökar folks kunskap om konflikten som sådan, det man enbart kan konstatera är att det debattklimat som det ideligen gnälls över från ”pro-israeliskt” håll, lika mycket är en produkt av de egna handlingarna som ”extrem-vänstern”.
och ändå länkar du till Finkelstein…
Så den judiska historien består av “offermentalitet och monumental självömkan” Guardian? Mycket korkat att säga något sådant. Du snackar bara massa dumheter.
Guardian, jag vill gärna höra vad Roy har att säga om din kommentar för det var han som skrev posten.
Min egen inställning är att varje folk har rätt till sina minnen och sin historieuppfattning, men precis som en individ kan fastna i sorg och ha svårt att gå vidare så är det inte speciellt konstruktivt i längden att låta det förgångna kasta en för stor skugga över nuet och framtiden. Detta gäller i allra högsta grad även Israel, och Yair Lapid skrev en kolumn i Yediot lagom till självständighetsdagen att vi måste sluta låta rädslan styra allt vi gör. Avraham Burg lade fram liknande argument i sin bok “Att besegra Hitler” (som vissa trodde främst anklagade Israel för nazism, men så är det inte om man läser boken).
Jag tycker att palestinierna har rätt att minnas Nakban. Frågan är vilka politiska slutsatser man drar av händelsen, och hur detta formar nuet. Jag har också svårt för kopplingen “Israels tillblivelse innebar palestiniernas katastrof”, dvs inte själva kriget och inte arabstaternas hot och ingenting utom att judarna utropade en egen stat (i enlighet med en FN-resolution) bär skulden för palestiniernas situation. Detta är helt i linje med Ilan Pappe-historieskrivningen som sade att allt är Israels fel och judarna hade tänkt ut allting i förväg. När jag var i Yad Mordechai norr om Gaza för några veckor sedan så såg jag tidningar där egyptierna tydligt sade att om judarna utropar en egen stat när britterna sticker så anfaller de. Och de gjorde precis detta - egyptiska styrkor anföll kibbutzen på väg mot Tel Aviv den 19 maj 1948, med flygbombardemang och artilleri.
Men mycket hellre än att diskutera 1948 så skulle jag vilja kunna åka till Jerusalem eller Ramallah för att fira den palestinska självständighetsdagen. Jag tror inte att det kommer att gå att fira tillsammans. Men var och en för sig vore inte heller helt fel.
Att säga varför det finns 700 000 flyktingar är enkelt. Krig, som araberna startade. Varför finns dem fortfarande är också enkelt, de närliggande arabländerna vägrar att assimilera palestinaraberna, bortsett från Jordanien som tog emot ett handfull manskap. Varför är det inte fred är också enkelt. Palestinaaraberna håller fortfarande på att försöka utrota det judiska folket från Mellanöstern och önskar att resterande också ska dö. Araberna ska lägga ner sina vapen, då kommer det bli fred inom högst ett år. Bara att araberna och Europa generellt inte förstår sig på den reella problematiken och vad som hämmar en fred. De flesta pekar ut bosättningarna som det största faktorn som hämmar freden(som har byggs så att man inte kan utöva raketangrepp mot Tel Aviv, Jerusalem m.m, i samma stil som dem gör i Gaza). Palestinaaraberna verkar inte klara av att det finns en minoritet i deras presumtiva land om dem bara försöker! Am Yisrael chai!
Till andra och tredjegenerationens palestiniernas försvar skulle jag vilja påpeka att en överhängande majoritet av svenska ungdomar av palestinskt ursprung inte är involverade i organisationer som “Palestinagrupperna” eller andra organisationer vars mål är en palestinsk nationalstat. Av alla de jag träffat kanske 2-3 stycken varit medlemmar i Palestinagruppen, övriga har en mer moderat inställning till sitt ursprung och har istället varit intresserade av arabisk kultur i allmännhet snarare än en palestinsk nationalism från 1967. Och tittar vi idag på t ex den svenska bloggvärlden som tagit strid för en specifik “palestinsk identitet” och emot allt Israel-relaterat så ser vi att en överhängande majoritet av personerna bakom sidorna inte är palestinier utan “etniska” svenskar, tyskar, folk från forna jugoslavien osv osv. Personer som blir lika lyriska över när en jude kritiserar Israel, som när en palestinier gör detsamma, börjar nästan misstänka att det råder lika stor brist på stöd från andra/tredje-generationens palestinier, som det gör ifrån alla dessa berömda “judiska vänner” antagonisterna har. Då har jag inte räknat med de 13 judar som skrivit under någon lista då, som flaggas överallt just nu.
..marockaner, perser..listan kan göras längre ändå…vad den saknar är representanter som verkligen härstammar från de palestinska områderna. Då inte sagt att tredje generationens palestinier inte syns i demonstrationer t ex…de få de får med sig hamnar snabbt längst fram som “symboler”..tätt följt av en folkmassa av blandat ursprung, vilket ger illusionen att det är en “palestinsk manifestation” när majoriteten egentligen består av folk som härstammar från alla världens hörn, förutom just palestina. Men det är positivt, det är de palestinaättlingar som inte deltager i dessa manifestationer som förhoppningsvis kommer bli den toleranta och fredssträvande stommen i en framtida palestinsk stat. De som inte låter personer, utan band till palestina, förblindade av hat, föra deras talan.
Anna.
Israels tillblivelse och utveckling till en demokrati kunde ha varit ett skolexempel för en kommande palestinsk stat. Israel hade god uppbackning av västvärlden inte bara ekonomiskt utan också moraliskt. Motsvarande stöd fick inte palestinierna från den arabiska sidan utan motarbetades. Det är i högsta grad befängt att i efterhand lägga skulden enbart på Israel. Palestinierna har aldrig haft några ledare värd namnet och ej nu heller, att se till sitt folks väl och ve har väl aldrig prioriterats. Palestinierna skall ha en egen stat, men det får aldrig bli på bekostnad av Israel.
Som du skriver har palestinierna rätt att minnas Nakban, men den får inte användas i politiskt syfte, för det ger ingenting tillbaka till palestinierna. I stället skall palestinierna titta framåt och sattsa på fred.
Vi minns den katastrofen som drabbade vårt folk facit: 6 miljoner mördade, men vi reste oss och vi skapade något eget, den möljigheten har också palestinierna om man bara vill. Det går inte att gråta över spild mjölk.
Al Nakban har blivit en symbol. Men den missbrukas, inte minst idag på Sergels torg. Där kommer samtliga att vara övertygade om följande “sanning”:
För sextio år sedan fördrevs vi av Israel. Punkt och slut. Vidare fortsätter man: alltså bör ras-, terror och folkmördarstaten Israel ställas till svars, helst genom att upphöra att existera.
Problemet med detta kollektiva och nationella minne är att det bygger på två saker: förträngning av sånt som inte passar in, samt, som följd av denna förträngning : förfalskning av historien.
Jag ifrågasätter inte den palestinska tragiken. Många palestinier drabbades av en nakba.
Men demonstranterna på Sergels Torg gör det för lätt för sig.
Tänk er följande scenario:
Jag går ner på torget och försöker inleda ett samtal med Gardell och Gahrton. Jag tar upp det jag säger här ovan i inlägget, nämligen att Husseini-Nashashibi splittringen (bl a) gjorde att palestinierna aldrig förmådde att ena sig på ett sätt som krävs för att man ska kunna bygga upp en nation. Jag klargör att detta är Nakban. Palestiniernas splittring, redan på 30-talet, är den största Nakban.
Alltså: man bör inte bara minnas Nakban, man bör minnas att den i första hand var ett resultat av oenighet och strider inom de palestinska leden.
Tror ni att herrar Gardell och Gahrton överhuvudtaget kan tänka sig någonting annat än att “Israel genomförde en etnisk rensning 48-49 och därför är de som orsakade Nakban”?
Nakbakonceptet, inkl. hela tesen om vem som var offer och vem som var förövare, har blivit en övertygelse, ett slags tro som låser fast många människor i en offer-roll, där djävulen i dramat blir Israel - judarna.
När man då betraktar dagens splittring mellan Fatah-Hamas, blir det inte svårt att se en parallell till Husseini-Nashashibi problematiken.
Då, under 30-talet, byggde judarna upp samhällets institutioner, medan palestinierna till alltför stor del var upptagna med att utkämpa klanstrider (inte bara med fysiskt våld, förstås, utan även med andra metoder).
Nu, på 2000-talet, utgör Fatah-Hamas splittringen det som riskerar att skjuta upp bildandet av den palestinska staten ytterligare ett stort antal år in i den osäkra framtiden.
Det var inte judarna som stod i vägen för bildandet av en palestinsk stat på 30-talet, och det är inte i första hand Israel som står i vägen för bildandet av en palestinsk stat idag.
En selektiv och destruktiv förståelse av Nakban är den större katastrofen. Det blir en moralisk och intellektuell nakba.
Jag tycker Guardians “analys” (i #8) av Roys text är fin fin. Det är sådana argument som dessa (#8), som jag tidigare förespråkat;
“Dessvärre så gynnar inte denna typ av ipostningar förståelsen för Israel eller ökar folks kunskap om konflikten som sådan, det man enbart kan konstatera är att det debattklimat som det ideligen gnälls över från ”pro-israeliskt” håll, lika mycket är en produkt av de egna handlingarna som ”extrem-vänstern”.”
Ibland känns det nästan som om man kan urskilja motsvarigheter när man läser texter ifrån två olika håll.
Om Gud vill - ja, då återkommer jag i morgon.
Anna
Naturligtvis får Roy förklara sin post.
Jag ville bara utveckla min kommentar.
Rörande de politiska aspekterna, så är det ju inte så konstigt att man ser skapandet av staten som en katastrof, eftersom det ju är samma stat som förhindrar att den palestinka staten skapas, genom sin ockupation.
Om Israel istället följt res 242 så hade naturligtvis synen på Nakba varit annorlunda idag.
Javisst. Guardian har noll koll på historien. Nakbasyndromet bygger på en enda stor arabisk lögn.
De araber som fram till 1948 sålde mark till ockerpriser och sedan lämnade mandatet är inga offer.
De araber som dagen efter FN´s delningsbeslut, anföll judiska samhällen,senare understödda av “frivilliga” från Irak och Syrien och fördrevs för att de inte skulle utgöra en femtekolonn i Israel i det kommande försvarskriget är minst av allt några offer. De araber som sympatiserat och samarabetat med Amin al-Husseinii, nazisten, är inga offer och de araber som gick på den arabiska propagandan att lämna mandatet för att efter att arabstaterna kastat judarna i havet, få återkomma, är heller inga offer.
Offren är de som pga krigshandlingar, från båda sidor, tvingades fly,. men det rör sig ingalunda om om några 700 000.
Guardian inser tydligen inte förintelsens särställning i historien vilket gränsar till förintelseförnekande.
“Sakligt och korrekt om Israel och Palestina (som inte finns) utifrån en liberal grundsyn”. Jo, jag tackar.
Guardian borde dra något gammalt över sig.
Palestinier har ett självhat som inte går att jämföra med någonting tidigare känt. Palestinier använder lögner som sitt starkaste redskap i sin “kamp”. Palestinier tar aldrig ansvar för sina egna handlingar, utan skyller alltid alla sina problem på andra. Palestinska föräldrar lär sina barn att hata och anamma våld i mycket tidig ålder. Palestinier röstar med vilja och glädje in terroristorganisationer i sitt “parlament”. Palestinier använder regelbundet barn och gamla som mänskliga sköldar då de anfaller Israeler. Palestinska skolor lär ut en förljugen historia om deras bakgrund samt om Israel.
Det finns självklart undantag ifrån denna beskrivning, och säkert finns det många palestinier som inte tar del i hatet mot andra nationer, så som Europe, USA och Israel.
Men den samlade bilden av palestinier är entydigt sådan att dom endast har sig själva att skylla på alla deras problem. De “fredsakrivister” ifrån Europa, varav många ifrån Sverige som tar tillk sig alla dessa palestinska lögner och deras hat är om möjligt ännu mera tragiska. Dessa aktivister är en stor orsak till att palestinierna sitter fast i sin egenhändigt skapade avgrund.
Palestinierna är utan tvekan ett förlorat arabiskt “folk”.
Johnny, om någon hade skrivit “judar” eller “israeler” på samma sätt som du använder ordet “palestinier” så hade du förmodligen reagerat själv. Inser du vilka totala generaliseringar du gör dig skyldig till? Det finns inte bara undantag från din beskrivning, jag skulle vilja säga att verkligheten är extremt mycket mer nyanserad och komplex än så (precis som på den israeliska sidan).
Jag undrar hur mycket markkontakt du haft med palestinier, hur många du talat med och lyssnat på? Eller har du nöjt dig med att kolla in Youtubeklipp från Hamas TV-sändningar i Gaza? Well….då är det inte så konstigt om du tycker som du gör. Men då är det kanske dags att lyssna på lite vanligt folk också. Därmed inte sagt att du kommer att gilla allt de säger.
Det måste vars en stor tragedi också att araber kallar sig “palestinier” när det namnet gavs åt grekiska brottslingar som deporterades för några tusen år sedan till södra Libanon och bildade ett folk. Arabet bör inte anta EU’s propaganda. Palestinierna utrotades i ett stort krig. Det folket bestod inte mer än av 2000 pers och var alltså greker som på något sätt vid en viss tidpunkt betraktas som brottslingar. Kanske fanns det en tidig häxbrännarprocess redan då i det grekiska samhället på den tiden, men belutet blev att istället för död så räddade man dessa “brottslingars” liv genom att deportera ut dem från Grekland.
Stämpeln (från framförallt EUROPA) är ändock att de var brottslingar.
Ingen borde anta detta namn. Inte bra för självkänslan och inte bra att bli betraktad som lägre stående.
Roy
Naturligtvis har fördrivningen av palestina-araberna, Nakba, blivit en politisk symbol, i takt med att samma stat även förhindrar bildandet av en palestinsk stat.
Och givet i takt med glömskans slöja – så förändras även bilden, hos en del.
Men samtidigt kan man ju även notera att det är precis detta som Finkelstein beskrivit i sin bok ”Förintelseindustrin”.
Hur Förintelsen har förändrats och istället blivit en politisk symbol för framförallt Israel. Detta påpekande har då genererat honom kopiösa mängder skit från olika håll.
Sedan är och förblir det ett oskick, att i efterhand med historien och facit i hand, sätta sig till doms över människors val och agerande.
Om palestinierna kunnat se in i framtiden och fått veta att allt skulle bli mycket värre hade man naturligtvis agerat annorlunda.
Samtidigt kunde man även fälla dräpande omdömen om judenhetens val och förmåga att hamna i ständiga olyckor….
För upplysnings skull så är Gahrtons, Kampen om Palestina – en kritisk analys av sionism och arabnationalism (1970) precis lika aktuell idag, som när den skrevs.
Och innan Roy även sätter sig till doms över Gahrton – så är det på sin plats att läsa den!
Felet är att människor inte försöker lära sig historien i nutid o dåtid om Israels o Palestinernas historia. Jag tror att t.ex judehatet bl.a. beror på okunnighet om historien i dess helhet och gamla fördomar o förvrängningar! De som är okunniga ser vilket håll det blåser åt och följer med popoulisternas förvrängningar! Så tycker jag!
Anna: “om någon hade skrivit “judar” eller “israeler”…
Det används varje dag, överallt. På talkbacks, i tidningsartiklar i TV-program på bloggar, av arabiska politiker osv. Jag har hört, sett, läst, upplevt till leda hela mitt liv.
Jag generaliserar inte, jag beskriver hur det är. Är det inte uppenbart för dig som bor i Israel? Jag beskriver inte en uppdiktad verklighet - jag beskriver verkligheten. Jag förstår att många politiskt korrekta ser min beskrivning som problematisk, men det som man bör göra i ett sådan läge är att undersöka verkligheten, och den är mer eller mindre “!spot on” så som jag beskriver den.
Jag läser och lyssnar på “vanligt” folk varje dag, och därför har jag en så klar bild av hur den palestinska mentaliteten fungerar och ser ut. Jag är säker på att du ser saker jag inte ser då jag inte bor i Israel, men det ändrar inte på realiteterna. Jag skrev tydligt att det säkert finns många palestinier som inte är hatiska och våldsälskare.
Du bidrar inte till en lösning genom att kritisera mig. Kritisera palestinierna istället, särskilt runt de beteenden jag beskrev.
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1210668648258&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull
Tzipi Livni: “The Palestinians will be able to celebrate [their own] Independence Day on the same day they delete the word Nakba from their lexicon,”
Annas Gnetiga Språkhörna - “al” på arabiska fungerar precis som hebreiskans “ha”. Antingen skriver man Al Nakba (al är bestämd artikel) på arabiska, eller så skriver man Nakban på svenska (bestämd form). Al Nakban är som att skriva HaShoan eller liknande.
Sedan gillar jag verkligen Adlers kommentarer #13 och #14. Skillnaden mellan vad svenska Palestlnavänner skriver på sina bloggar och vad alla möjliga palestinska ungdomar som jag träffat verkligen drömmer om (utbildning, arbetsmöjligheter, kunna åka utomlands, mer personlig frihet) är enorm och jag tror att det har åtminstone något att göra med att de föregående faktiskt ofta inte är palestinier. Men det är klart att palestinierna här anser att det är ockupationen som hindrar dem från att förverkliga sina drömmar (och i många fall har de också rätt), men samtidigt är de helt medvetna om hur den palestinska ledningen konsekvent misslyckas med att uppfylla folkets krav. Jag har aldrig hört så skoningslös kritik mot palestinska politiker som från palestinier i Jerusalem och på andra håll på Västbanken, och skulle jag publicera den kritiken så skulle folk säga att jag ljuger och kommer med sionistisk propaganda. Precis som ingen kritiserar israeliska politiker som israelerna själva.
Jan Ekblom!
Nej judehatet beror på religionen.
Folk går i kyrkan och lyssnar på katekeser på predikningar och uppläsningar ur Bibeln.
Bibeln är fylld med berättelser om hat. Berättelserna upprepas och cementeras varje år i folks medvetande genom
de 6 religiösa helgdagarna.
De börjar med Julberättelsen (Guds födelse) och avslutas med PÅSKberättelsen (”judarna dödade gud”…) en smaskens hatfest. VAD TÄNKTE DU PÅ Jan Ekblom!?
Anna:
Du skrev:
“Skillnaden mellan vad svenska Palestlnavänner skriver på sina bloggar och vad alla möjliga palestinska ungdomar som jag träffat verkligen drömmer om (utbildning, arbetsmöjligheter, kunna åka utomlands, mer personlig frihet) är enorm och jag tror att det har åtminstone något att göra med att de föregående faktiskt ofta inte är palestinier”
Jag skrev:
“De “fredsakrivister” ifrån Europa, varav många ifrån Sverige som tar tillk sig alla dessa palestinska lögner och deras hat är om möjligt ännu mera tragiska. Dessa aktivister är en stor orsak till att palestinierna sitter fast i sin egenhändigt skapade avgrund”
Sedan din sköna kommentar: “Eller har du nöjt dig med att kolla in Youtubeklipp från Hamas TV-sändningar i Gaza”.
Att vara bra på det engelska språket är inte alltid samma sak som att bo i England.
Johnny, våra verkligheter är då tydligen väldigt olika. Men jag bor här och jag samtalar med palestinier, och framför allt lyssnar jag på dem. Vikten av att lyssna är totalt underskattad. Och jag lyssnar på israeler och palestinier och mindre på folk som bor i Sverige och vet bättre än jag. Så är det. Jag är en stolt arrogant israel (blev kallad så hos Ida, så det är säkert sant).
#29 Johnny, det du citerar från min kommentar var en respons på Adler 13 och 14. Som jag gillade.
Anna: “Och jag lyssnar på israeler och palestinier och mindre på folk som bor i Sverige och vet bättre än jag”.
Tack för din ärlighet.
Anna: #31: Ja, men kontentan är den samma - fredsaktivister och palestinavänner är sällan till gagn för palestinier.
33# det ligger onekligen något i det.
För att vara tydlig och inte missuppfattas ska jag tillägga att jag är helt “pro-palestina” på så sätt att jag önskar palestinierna fred, och ett eget land. Jag har ingen konstig agenda, eller hat mot palestinier i sig.
Jag accepterar dock inte deras sätt att försöka uppnå det, enligt min kommentar #21.
Visst Guardian. Förintelsen var judarnas eget fel. apropå judenhetens val och förmåga att hamna i olyckor! Denföreställningen delar du med de 2% som i FFLH´s undersökning 2007 över antisemitism, ansåg att judarna hade sig själva att skylla för antisemitism..
Finkelstein är en rabiat Israelhatare som inte kan tas på allvar. Det är Guardian och nazister som refererar till den charlatanen.
http://www.den-svenske.com/txt/EpykyAklEZQMTAtxJI.shtml
Att öht föra fram tesen att förintelsen blivit en industri är ytterligt enfaldigt. Förintelsen blev den drivkraft som accelererade den judiska immigrationen till mandatet Palestina och varken blev eller är en “industri”.
“Fördrivningen” av Palestianaraberna har mycket lite med extraktion av oskyldiga människor att göra, vilket myten om Al Nakba bygger på. Många araber som lämnade mandatet Palestina hade antingen sympatiserat med det arabiska samarbetsnätet med Hitlertyskland, anfallit judarna i November 1947, eller helt enkelt sålt av mark till judarna och sedan skuddat stoftet av fötterna. De som flydde gjorde det pga kriget, på precis samma sätt som alla krig genererat flyktingar.
När araberna och deras apologeter bland kommunister och kryptodito, som kallar sig liberaler, nu samlas i gråtmöten över “Katastrofen”, skall man ha i minnet att katastrofen inte delas av de araber som stannade kvar i Israel och antingen förhöll sig neutrala eller hjälpte Israel vid arabstaternas angrepp 1948.
Det är de senare och deras ättlingar som nu är israeliska medborgare med en levnadsstandard och demokratiska fri och rättigheter utan motstycke i arabvärlden.
Man kan sammanfatta gråten över Al Nakba som en elegi över arabernas, i det brittiska manadatet Palestina,förlorade möjligheter. Dessa förlorade möjligheter delar de själva skuldbördan för, ihop med de arabstater som aldrig aktualiserade bildandet av en palestinsk stat på WBGS, eller visade minsta vilja att ta emot och integrera immigranterna från mandatet Palestina. på det sätt som Israel välkomnade de omkring 1 miljon judar som verkligen tvingades att lämna sina hem i arabstaterna 1947-1948.
“Idag, på Sergels Torg, frossar demonstranter i Nakba-eländet.”
Visst , jag säger bara Yad vashem…
Dessutom besökte Guardian också Auschwitz och såg det ena och det andra. Ändå räcker en enda rad för att visa hans moraliska bankrutt. Han troligen tror att denna typ av ipostningar gynnar förståelsen för palestinierna eller ökar folks kunskap om konflikten.
Från segervisa uttalande till katastrof. Nu återstår det svåraste, rätt analys varför palestiniernas historia har varit en katastrof. Jag tror inte att Muslimska Broderskapets senaste filmstjärna Gahrton hjälper till. Annars brukar självkännedom vara bra utgångspunkt till tillfrisknande.
Förresten, ni som är lite mera insatta i palestinsk-israelisk historia. När dök uttrycket ”al-Nakba” ut första gången? Jag har en känsla att det är ganska ny konstruktion. Någon som vet?
#28 Nouuw Shiow Hassanioshaq M’cAllah
Judehat och kristen tro är oförenligt. Jesus var Jude och de kristna är “inympade på judarnas stamträd”. Vi får välsignelsen genom det judiska folket, inte istället för eller trots. Jag har svårt att läsa in judehat där.
(Och nej, bibeln predikar inget hat…och jag har aldrig varit på en gudstjänst -varken till “vardags” eller under någon högtid där misstänksamhet eller missunnsamhet mot folk(slag) har predikats eller uppmuntrats.)
Därmed inte sagt att kristna företrädare i alla tider hatat judar, tom. Martin Luther blev en riktig antisemit på äldre dagar och kyrkorna var smaklöst tysta när Hitler satte igång sitt vidriga projekt.
I dagarna hyllas Martin Luther något enormt av vänsterkristna som Helle Klein som inte kan skriva nog om honom. :).
Något jag tycker är intressant är att Jinge, trots alla inlägg om Nakban och palestiniernas situation, inte verkar ha lyssnat på sig själv och besökt demonstrationen i går. För det första ligger det en post plus kommentarer uppe från klockan sex och framåt, för det andra har han inte postat några bilder. Karln är pressfotograf och älskar att fotografera och blogga - om han hade varit där hade han rimligtvis bloggat om det.
Det är alltså alltid lättare generellt (gäller oss alla) att sitta i soffan hemma och klaga på vad andra gör och inte gör, eller säga åt andra vad de borde göra och inte göra. Att gå ut och göra något är alltid mer ansträngande. Men någon sade att “ditt hjärta är där dina fötter är”…så mycket för det engagemanget alltså.
Kul att debattviljan finns kvar…bra jobbat allihopa.
Låt mig bara tillägga: att palestinier flydde sina hem var en katastrof. Sedan kan man ju som bekant tvista om orsakerna till detta trauma.
Problemet är att nakban (och inte Al Nakban…tack för den Anna..:)) tar plats i den palestinska nationalmytologin (det finns en israelisk dito, by the way) med en direkt och oomkullrunkelig koppling till det man uppfattar som Israels avskyvärda “brott”. Här syns tydligt en förträngning av egna tillkortakommanden och som kompensation för denna bekväma hållning - all skuld förskjuts till den sionistiska sidan.
Detta förvandlar Nakba-konceptet till en kontraproduktiv retorik.
Det blir ju skevt och t o m lite komiskt när man under gårdagen fick höra flera debattörer som uppriktigt och med allvarlig min deklarerade att nakban skedde den 14.e maj 1948! Dessförinnan fanns ingenting och så - pang!.
Jag vill också betona att jag i inlägget i första hand berör den palestinska splittringen. Inte för att ifrågasätta och inte för att undergräva palestiniernas anspråk på en egen stat, utan för att peka på det som nog, trots allt, utgör det palestinska folkets egentliga nakba. Med ett samlat och starkt ledarskap under 30-talet, och med ett fokus på att bygga upp samhällets bärande institutioner, så hade man kunnat om inte undvika så åtminstone lindra effekterna av nakba-fortsättningen 1947-49.
Sen vill jag klargöra att mitt inlägg måste ses som en respons på att det under gårdagen var just nakban som dominerade Mellanöstern-debatten. Och jag har noterat hur nakba-retoriken syftar till att på ett inte alltför subtilt sätt demonisera den judiska staten. Ingen tjänar på detta.
Har jag telepatisk kontakt med Tzipi Livni (ironi, my friends…)? Hon har också talat nakba-språket… Del av Livnis premiärminister-strategi
“Om Israel istället följt res 242 så hade naturligtvis synen på Nakba varit annorlunda idag.”
Om Hamas, Hizballah,PLO m.m(listan kan tyvärr göras lång) inte tagit efter Hitlers syn på judar idag, bedrivit propaganda som en industri och följt moraliska normer någorlunda skulle “vi” iallafall inte behövt försvara oss i 60 år.