Något om islamofobi och antisemitism
Av Magnus Lindberg • 2005-11-28 • Kategoriserat under: Antisemitism, Bloggreplik, IslamofobiJag stötte alldeles nyligen på en text på bloggen “Olydig”, en blogg jag läser men sällan håller med i sakfrågorna. Inte desto mindre utgör Olydig ett välkommet undantag på den vänstra sidan av bloggosfären i det han uttrycker sig elegant och tänker självständigt. Olydig talar i sin post Korståg i Malmö? om bloggen Jihad i Malmö och problematiserar kring begreppet “islamofobi”. Just problematiseringen är relevant och jag hoppas att Olydig med detta sitt inlägg satt igång en diskussion som når utanför vänsterbloggarna.
“Fobi är ett helt missvisande ord. Visst skulle man kunna hävda att personer som hatar muslimer är rädda för dem, men jag tror snarare det handlar om okunskap och rent hat, det vill säga rasism. “Islamofobernas” standardförsvar brukar då vara att muslimer inte utgör en “ras” eller ett “folk”, och därför kan det inte klassificeras som “rasism”.
Är det en för snäv syn på begreppet “rasism”? Går det att expandera utan att det förlorar sitt innehåll?”
… skriver Olydig och sätter fingret precis på problemet för visst är islamofobi en fullständigt bisarr term. Muslimhatare torde vara mer passande, eller kanske arabhatare för jag undrar om det inte är just hat mot araber det i allmänhet handlar om. Min egen erfarenhet är i varje fall den att det i allmänhet handlar om “de där araberna”, till vilka man då också räknar kurder, turkar och perser utan att skämmas det allra minsta.
Jag har sällan stött på något vidare islambaserat hat när det gäller bosnier, albaner, indier eller malaysier t ex. Liksom antisemitismen synes mig islamofobin grundand i den klassiska nidbilden. I detta fall av den keffiyabeklädde, kamelridande hustrumisshandlaren som närsomhelst kan spränga vanligt kristet folk i luften.
Jag frågar mig om islamofobin är förhållandevis ny och åtminstone delvis sprungen ur mellanösternkonflikten? Självmordsbombare och sjuttiotalets flygkapare liksom de spektakulära terrordåden i USA för 4 år sedan torde rimligen ha bidragit till bilden av den stereotypa muslimen.
Detta skiljer sig i så fall drastiskt från den klassiska antisemitismen som praktiskt taget är lika gammal som judendomen men som genom åren förnyat sig själv i samtida kultur och begreppsvärld.
Särskilt intressant är att de båda begreppen antisemitism och islamofobi stigmatiserats, åtminstone i mellanösterndebatten, så till den grad att beskyllningar om missbrukandet av endera begreppet slängs med full kraft mot motståndaren alldeles oavsett om han har gjort sig förtjänt av det. Begreppet “antisemitism” kan sedan länge tyckas tämligen urvattnat och används numer av Israels belackare som för att redan på förhand parera de anklagelser som möjligen kan följa. “Jag är inte antisemit men…” eller den ännu mer sedda “Idag får man tydligen inte kritisera Israel utan att kallas antisemit.” Att påvisa faktisk antisemitism, är idag praktiskt taget omöjligt eftersom begreppet missbrukats så till den grad att den mist sin betydelse alldeles.
Förmodligen kommer termer som söker påvisa fördomar mot muslimer, om man väljer att kalla det islamofobi, muslimhat eller något annat, också att gå samma dystra öde till mötes.
Saken är bara den att vare sig antisemitismen eller islamofobin är vad folk tycks tro. Man behöver inte vara antisemit för att argumentera enligt en antisemitisk linje och man behöver inte känna agg mot muslimer för att uttrycka sig islamofobiskt. Termerna påvisar endast förekomsten av klassiska fördomar och dessa går få människor fria från. Alldeles säkert har jag mer än en gång gjort mig skyldig till islamofobi och säkerligen även till antisemitism. Det är inte ett dugg underligt eftersom jag är uppvuxen i den västerländska kristna kulturen som trots allt råder i Sverige. I Sverige har vi hetsat mot judar sedan början på medeltiden och det vore ytterst naivt att tro att detta som genom ett trollslag nu upphört. Detsamma gäller med islamofobin som visserligen inte funnits lika länge i Sverige men som idag är betydligt synligare och i allmänhet ganska accepterad. Muslimer är idag en betydligt mer utsatt grupp i Sverige än judarna men relevansen i att påpeka det antisemitiska i en given argumentationslinje är inte mindre än att påpeka det islamofobiska.
Den riktiga faran är egentligen inte att begreppen urvattnas, utan att folk slutar att påtala det antisemitiska eller islamofobiska i den offentliga debatten. För det finns där, både det islamofobiska och det antisemitiska, ofta utan att författaren eller talaren menade det men varje författare och varje talare är en produkt av sin samtid och finns fördomarna i omgivningen är det naturligtvis svårt att inte färgas av dem.
Det är naturligtvis viktigt att kritisera den Israeliska staten eller de galna bosättarna i Hebron men det måste göras på ett sakligt sätt, vilket faktiskt sker mer sällan än man kunde önska. Idag, när det sedan hundra år tillbaka inte är vidare politiskt korrekt eller slagfärdigt att krisera judarna från en religiös ståndpunkt och “rasvetenskapen” sedan femtio år tillbaka har spelat ut sin roll är det naturligt att Israelfrågan och talet om “antisionsim” utgör den stora spelplanen för de antisemitiska föreställningar som ligger latent i den västeuropeiska, kristna tanketraditionen. Någonstans måste man vara uppmärksam på detta därför att det vore ett demokratiskt nederlag att inte vara det. Är man mer Israelfiende än Palestinavän är det nog dags att börja fundera på vilken sorts fördomar man hyser. Om man dessutom alldeles saknar intresse för orättvisor i allmänhet och araber i synnerhet vore nog detta en väckarklocka.
På samma vis är det naturligtvis med islamofobin. Islamismen, den politiska islamska rörelsen som på alla ledder är strikt antidemokratisk skall naturligtvis kritiseras. När Islam används för att upprätta diktaturer måste detta belysas men det måste ske på ett korrekt och sakligt vis. Så sker sällan idag. Alltför mycket av kritiken mot Islamismen är färgad av vårt västerländska, kristna tänkande och därför är det högst relevant att påvisa islamofobiska tendenser i argument mot Islamismen.
Det viktiga är dock, oavsett om det gäller islamofobi eller antisemitism, att man är beredd att försvara sina anklaganden när man väl har gjort dem. Har man inte torrt på fötterna är det bättre att hålla tyst, för att inte urvattna begreppen ytterligare.
No related posts.
Magnus Lindberg grundande bloggen al-hamatzav.org 2004 men är inte längre en del av den.
Alla texter av Magnus Lindberg
Darn, satt och snickrade på ett liknande inlägg =)
Sen är det viktigt att visa att det finns tydliga gradskillnader inom rasism, antisemitism och islamofobi. Det finns de som i sin egen ensamhet sitter och hatar judar men som aldrig skulle komma på tanken att misshandla eller döda någon jude och i andra änden har vi Hitler som kokade ihop en galen plan att mörda varenda jude på jorden. Där är det väldigt viktigt att tydligöra gradskillnaderna.
Och precis som du skriver så är begreppen stigmatiserade vilket leder till att resonemangen spårar ur. Om någon drar ett nedsättande skämt om svarta och om någon påpekar att det var rasistisk så blir det lätt överdramatiserat som om skämtaren vill se alla svarta människor döda. Istället för att se det rasistiska och fundera över det och inse fördomen så hamnar samtalet istället i skyttegraven. Det är ett allvarligt problem.
“Fobi” innebär en ogrundad irationell rädsla för något som inte är farligt. Att känna fruktan för något som faktiskt är farligt kan inte kallas för “fobi” om ordet skall ha någon mening. “Dödsfobi”?
Uppenbarligen vet du inget om islam eftersom du obekymrat förutsätter att islam inte är ett hot mot icke-muslimer. Det är således du som dömer i förtid, och alltså har fördomar.
Islam är en farlig och våldsam religion, eller snarare en totalitär politisk rörelse.
Dess anhängare instrueras att om det är genomförbart och nödvändigt för att uppnå dominans ta till våld, vilket ger icke muslimer tre alternativ:
- konvertering
- att bli dhimmi
- död eller slaveri, vilket nu herrefolket finner lämpligast.
Inget i dessa instruktioner har eller kan förändras, det är guds ord och kan inte ifrågasättas av människor, detta skulle göra islam, den “perfekta”, “okorrumperade” religion till en religion skapad av människor. Islam kan således inte reformeras.
Allt detta har över huvud taget inget med rasism att göra, lika lite som motstånd mot andra totalitära ideologier har det.
Runnymede1215,
Jag tänkte först inte släppa igenom din kommentar men bestämde mig sedan för att göra det ändå, bara för att kunna svara på den.
Jag har skumläst din blogg en del och kan konstatera att du agerar precis som nazisterna när de redogör för vilken ondskefull religion Judendomen är.
För det första är islamofobi en passande term därför att precis som du konstaterar, är en fobi en irrationell rädsla för något ofarligt. Islam är en ofarlig religion. Håller du inte med mig är du okunnig eller rasist. Förmodligen är du både och.
I övrigt kan kritiken du anför mot Islam också anföras mot Kristendom och Judendom på exakt samma vis. Det kan naturligtvis alltid argumenteras att alla monoteistiska religioner är totalitära.
Jag har genom åren sett alltför många påhopp på Judendomen av just det slag du visar prov på när det gäller Islam för att inte kunna reagera med annat än avsky inför din kommentar. Jag tänker därför inte göra annat än att avfärda dig som okunnig, rasistisk och inskränkt.
Hade du något som helst seriöst intresse av att studera Islam genom annat än propaganda från Nationaldemokraterna har du för länge sedan tagit kontakt med någon av alla de muslimska föreningar vi har i landet och lärt känna lite muslimer. Dina fördomar om Islam skvallrar emellertid om att du inte har gjort så.
Därmed har jag sagt mitt och jag kommer inte att släppa igenom fler islamkritiska inlägg.
“Muslimer är idag en betydligt mer utsatt grupp i Sverige än judarna…”
Magnus, nu vet jag inte var i Sverige du bor, men det du påstår ovan gäller definitivt inte i Malmö. Synagogan här står under ständig bevakning och jag vet att judar i Malmö inte kan – utan stora risker – visa sig offentligt iförda sin lilla mössa (kommer inte på vad den heter). På Malmös skolor vittnar judar, elever som lärare, om omöjligheten och rädslan för att råka exponera sin religiösa identitet och slutligen, jag hör ofta invandrarungdomar i Malmö skrikandes “jävla jude” om allt och alla de inte gillar…
Jag är själv inte jude men kan verkligen förstå den resignation och oro som många judar måste känna och när du då beskriver muslimernas verklighet i Sverige -trots det stöd islam har från hela det politiska och mediala etablissemanget samt (jämfört med judendom), det svenska folket – som värre än den för judarna, kan jag inte uppleva ett sådant påstående som annat än missvisande.
bra skrivet. fast kan inte islamism också vara demokratiskt, på samma sätt som kristdemokraterna är det? Var går gränsen mellan där man säger att muslimska värderingar påverkar utformningen av staten i ett samhälle där majoriteten är muslimer, och att det är islamism, om islamism definieras som politiserad islam?
Islamofobin är gammal kolonial tradition ju..
Sidekick:
Nej, islamism är inte förenligt med demokrati. Kristdemokraterna förordar religösa värderingar, inte religös lag. Islamism bygger på intolerans, teokrati och en religös lagstiftning med ganska tråkig människosyn.
Runnymede1215 ar korrekt. Det finns ingen annan “religion” som halshugger oskyldiga, anvander sjalvmordsbombare, stenar till dods kvinnor, eller terroriserar varlden. Vilka var det som kapade fyra civila trafikflygplan i USA och kraschade dem i World Trade Center och Pentagon.
En som vet,
Det finns ingen “religion” som utför de hemskheter du beskriver ovan. Handlingarna har utförts av människor som bekänner sig till islam. Det gör inte religionen islam skuldbelagd, precis som den kristna religionen inte är ansvarig för korsriddarnas hemskheter.
Var det någon som lyssnade på Sahlins 1 maj tal? Hon sade iaf att om hon varit statminister så hade hon sagt åt sin utrikesminister att inleda dialog och samtal med HELA den palestinska regeringen “därför de behöver vårt stöd”. Restan av talet höll en extremt pinsamt låg nivå och jag tror tyvärr att vi framöver kommer få se en massa absurd enkelspårig Israelkritik från Sahlin kombinerat med noll kritik av islamism, terrorism och diktatur.
dialog är alltid bra. hur illa det än verkar. men ska man ha dialog med fascister på bortaplan bör man först ha den på hemmaplan. likaså med nazister. det har hon inte gjort än. men det kommer väl
How to End ‘Islamophobia’
Artikel av Tawfik Hamid publicerad i OpinionJournal.
http://www.opinionjournal.com/editorial/feature.html?id=110010123
VIA Sugiero respektive LGF(Little Green Footballs
http://sugiero.blogspot.com/2007/05/how-to-end-islamophobia.html
http://littlegreenfootballs.com/weblog/?entry=25624_How_to_End_Islamophobia&only
Inte helt orelaterad (tråkig) nyhet;
Tashbih Sayyed R.I.P.
http://www.frontpagemag.com/Articles/ReadArticle.asp?ID=28470
VIA LGF
http://littlegreenfootballs.com/weblog/?entry=25642_RIP_Tashbih_Sayyed&only
Zev