Något om Irans militära kapacitet
Av Roy B. Alterman • 2009-12-07 • Kategoriserat under: Iran- Över 523 000 trupper. Generalmajor Ataollah Salehi är högste befälhavare.
Missiler
Shahab 3. Räckvidd 2000 km.
Ghadr 1. 1800 km.
Sejjil. 2000 km.
(Oklart hur många man har av respektive typ.)
Armén
350 000, varav 220 000 värnpliktiga.
Revolutionsgardet – 125 000.
Infanteriet har sex divisioner.
1600 tanks, varav 100 egenproducerade (Zulfiqar). Många tanks är av äldre datum, som brittiska Chieftains samt amerikanska M-60 (utvecklad från M48 Patton).
Vidare: Sovjetiska T54, T55, T59, T62, T72. De har antingen stulits från Irak eller inhandlats från NordKorea och Kina. Många lär knappt vara kördugliga.
640 APC:s.
Flottan
18 000 man. Högkvarter: Bandar e-Abbas.
3 ubåtar (ryska Kilo).
3 fregatter.
2 korvetter (40 år gamla).
(Troligtvis dåligt utrustade. Omoderna. Den operationella förmågan – tveksam).
2007 lanserades en ny, egenproducerad ubåt, samt en likaledes egenproducerad fregatt (Jamaran).
Iran sägs också bygga nya fregatter med kapacitet att avfyra missiler. Denna båt utgår från 275-tonnaren Kaman som man köpte från Frankrike i slutet av 70-talet.
Flygvapnet
30 000 man.
319 stridsflygplan. Men 60% av de amerikanska planen och 80% av de ryska riskerar att bli kvar på marken, pga reservdelsbrist och fallerande service- och underhållsförmåga.
Det rör sig om F14 samt MIG29.
Man har också tagit ryska Sukhoi Su-24 från Irak.
Transportplan plus helikoptrar.
2007 meddelade Teheran att man har producerat egna stridsflygpplan. Det nya kallas Saegheh, och utgår från den gamla Azarakhsh (“Blixt”). Man talar om industriell produktion.
Det ska också nämnas att Iran har tecknat en intresseförklaring om att köpa det avancerade luftvärnssystemet S-300 från Ryssland. Men Moskva säger än så länge nej, med hänvisning till en klausul som gör det möjligt att skjuta upp affären. Detta är av stor betydelse, inte minst för Israel.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Iran väpnade styrko
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Ganska intetsägande siffror till större delen är jag rädd.
Irans vagnpark är t ex fullständigt irrelevant för en framtida konflikt.
Skulle en attack ske mot Iran och Iran bestämmer sig för att svara så kan följande scenarion (eller kombinationer av scenarion) inträffa:
1: Iran skickar raketer mot Israel
2: Iran skickar in revolutionsgardister och andra irreguljära förband i Irak och Afghanistan för att understödja shiamiliser respektive talibaner i kriget mot USA
3: Iran minerar Hormuz-sundet
4: Irans lydhundar i Gaza och Libanon ombeds angripa Israel
Alla övriga militära projekt är fullständigt utsiktslösa, det vet alla. Om Iran skulle gå in i öppet krig mot USA så skulle landets militära kapacitet omintetgöras på 2 veckor max.
Du glömde för övrigt att det pågår en affär mellan Iran och Ryssland om att sälja SU-30, om den har gått igenom eller inte än vet jag inte. Räknade du in Basij under revolutionsgardet?
Ja, på sista frågan.
Det var ett medvetet val att utelämna SU-30. Klart är att Iran vill köpa 250 st, men dealen är, såvitt jag har kunnat se, inte i hamn. Frågan om S-300 är dock “hetare”.
Jag har i inlägget inte talat om krigsscenarier, men tack för dina funderingar i ämnet.
Jag vill bara tillägga att IRG möjligen planerar för en ny sjökrigsdoktrin vid Hormuz, den s.k. Alavimodellen där man, väl vetande hur underlägsen man är USA sjömiltärt, planerar att utnyttja s.k. FPB´s (Fast Propelled Boats).
Små båtar lastade med sprängämnen och förda av suicidala islamister skulle i ett stort antal kunna överrumpla stora krigsfartyg genom s.k. swarming och spränga dem.
Att detta kan vara möjligt t visar exemplet USS Cole
http://vanderheeg.blogspot.com/2008/01/iransk-marindoktrin.html
/BR
Det räcker med en bomb, USA har den (Israel också troligtvis), Iran har den inte, i alla fall inte än.