Något om antisemitism
Av Magnus Lindberg • 2005-10-20 • Kategoriserat under: Antisemitism, IslamofobiMed anledning av Jinges senaste utspel, men framför allt de svar jag fick när jag kommenterade den vidriga bilden han valde att illustrera sitt tidigare inlägg med, känner jag att någonting behöver sägas om det här med antisemitism.
Det är onekligen en ilsket infekterad fråga där folk kallar varandra för både det ena och det andra. Ovanpå detta har vi idag någonting nytt och fruktansvärt obehagligt att tampas med; Nämligen det att alla försök att påvisa en antisemitisk linje eller tendens i en argumentation ovillkorligen resulterar i ett ironiserande över, eller ett förminskande av, påpekandet som sådant.
Är det idag omöjligt att faktiskt påvisa antisemitiska tendenser även när de är så uppenbara som i Jinges karikatyrer från Al-Jazeera?
Har den den svenska judenheten och Israel-vännerna skjutit sig själv i foten genom att ropa varg för ofta eller har avtrubbningen andra skäl?
Hur skall man reagera nu, när vargen allt oftare kommer?
Det pågår idag en hetsig debatt om kritiken mot islamism och islamistisk terror jämte islamofobi. Varför är den här debatten så giltig och varför upptar den så stort utrymme? På vilket sätt är den viktigare, mer relevant än debatten om Israel-kritik jämte antisemitism?
Sanningen är den att både muslimer och judar idag far illa i Sverige. Skillanden är att i muslimernas fall talar man om det. För inte så länge sedan diskuterades frågan t o m med inbjuda muslimska gäster i en debatt i Stockholms judiska församling. Åtskilliga debattartiklar har skrivits i frågan och långa TV-program har visats.
Ofta tangerar kritiken mot islamismen eller mot islamstisk terrorism främlingshat och islamofobi. I de allra flesta fall kommer de islamofobiska dragen i retoriken ur dåliga kunskaper om islam eller gängse och ständigt ytterligare befästa fördomar. Sällan är de sprugna ur ett faktiskt hat och därför är de svåra att upptäcka.
- “Men jag tycker ju inte illa om muslimer, varför kallar de mig islamofob?”
Situationen är exakt densamma när det gäller antisemitismen. Möjligen är den svårare att upptäcka eftersom den är så ingrodd i västvärlden. Här har vi förföljt judar sedan 1200-talet och att tycka illa om dem blev inte fult förrän efter andra världskriget. Att tro att detta inte har påverkats folk uppfattning om judar eller att tro att det inte finns drag av antisemitism i mycket av det som sägs om judendom eller mellanösternkonflikten är befängt. Idag ser vi inte skogen för alla träden.
Ovanpå detta tillkommer även det dåliga samvetet från andra världskriget. Förintelsen är ett trauma som västeuropa ännu inte bearbetat och det här blir så tydligt när pekandet på antisemitism bemöts som det gör. Med ironiserande eller tystnad. Emellanåt kan man också få beskyllas för att vara “martyr” eller få höra hur det “tjatas om förintelsen” eller hur “judarna alltid skall tycka så synd om sig själva”.
Varför är det i den offenltiga debatten så tyst i frågan? Islamofobin debatteras ju äntligen, varför inte ta tag i antisemitismen också? Kan det vara så att det inte ligger i vänsterns (som ju ändå har styrt landet mer eller mindre oavbrutet de senaste 20 åren) intresse att diskutera frågan? Att man inte vill, eftersom man har en sådan del i problemet?
De antisemitiska karikatyrer som började synas efter 6-dagarskriget, då Sveriges hållning till Israel förändrades radikalt, syntes nästan uteslutande i vänsterpressen.
Det var vänstern som tog Ahmed Rami i försvar.
Det var dåvarande integrationsminister Mona Sahlin som buntade ihop antisemitism med islamofobi, homofobi och annan intolerans. Oförmögen att hantera varje enskilt problem som just ett eget problem.
Det är den radikala vänstern som idag är svenska judars största problem. Inte nazisterna och inte islamisterna utan den radikala vänstern.
När saken gäller hur judar i gemen får betala för olika radikala palestinavänners inställning till Israels agerande i mellanösternfrågan då är det alldeles tyst.
När radikala vänsterorganisationer bränner en docka insvept i den israeliska flaggan utanför Malmös synagoga, eller bombhotar Göteborgs judiska församling och talar om att slutföra “Hitlers arbete” då är det tyst.
När Cecilia Wikström på DN Debatt belyser problemet då möts det med fullständig tystnad.
Jag säger inte att den svenska judenheten och Israel-vännerna står utan ansvar - Det har alltför vidlyftigt ropats om “antisemitism” när så inte har varit påkallat genom åren. Termen har onekligen vattnats ur avsevärt men vid sidan av detta har toleransen för antisemitismen också ökat. Idag är det ok att vara antisemit så länge man gillar Ali Esbati eller läser Noam Chomsky och det är vänstern som står ensamt skyldiga till den attitydförskjutning som har skett.
Vad som är ok idag borde inte vara ok och det skall inte kunna maskeras som “Israel-kritik” när kritiken så uppenbart bygger på klassiskt antisemitiska föreställningar.
Jag undrar om tystnaden i frågan inte är ganska målande för ett maktfullkomligt vänsterblock som helst inte skulle vilja ta itu med problemet, för att det först och främst skulle innebära ett ingripande i de egna leden.
Magnus Lindberg är Emmanuel Levinas Fellow vid Paideia - The European Institute for Jewish Studies in Sweden. Han sitter i styrelsen för svenska sionistiska federationen - Zionit, och är ordförande för organisationen Israelgruppen.
Alla texter av Magnus Lindberg
“Är det idag omöjligt att faktiskt påvisa antisemitiska tendenser även när de är så uppenbara som i Jinges karikatyrer från arabiska tidningar?… … Har den den svenska judenheten och Israel-vännerna skjutit sig själv i foten genom att ropa varg för ofta eller har avtrubbningen andra skäl?”
Jag använder inte bilder från arabiska tidningar. Du ska inte använda lögner i din kritik. Ja, israelvännerna har skjjutit sig i foten med en kanon. Läs min senaste postning:
http://www.jinge.se/index.php/allmnt/vet-de-egentligen-vad-antisemitism-ar.htm
Ni har uppenbarligen inte ens slagit upp ordet så att ni vet vad det betyder..
Nej, Jinge förlåt mig. Jag fick för mig att Al-Jazeera även gav ut en dagstidning men de pysslar tydligen bara med webb och TV. Texten är ändrad nu.
Tänk vad klädsamt det skulle vara om du och andra “israelkramare” för en gångs skull bemötte den kritik som israels regering får i alla sammanhang.
Det börjar bli tröttsamt att se att den enda responsen som blir är att du och andra ropar A-ordet..
Finns det ingenting att diskutera kanske?
“Tänk vad klädsamt det skulle vara om du och andra “israelkramare” för en gångs skull bemötte den kritik som israels regering får i alla sammanhang.”
När den är saklig så bemöts den, men det är mycket sällan som den är det. Särskilt på din blogg. Du tar inte in fakta som går emot din världsbild.
“Det börjar bli tröttsamt att se att den enda responsen som blir är att du och andra ropar A-ordet.”
Det finns många som kommer med bra och viktig kritik mot Israel resp. mot palestinierna. Då är det ingen som kallas för “A-ordet”. Däremot brukar väl du kalla alla som kritiserar palestinsk politik, terror och fanatism för islamofober, israelkramare och judebloggare som du sedan hänger ut så att nazisterna kan ta över? [Formuleringen något friserad eftersom den implicerade nazistsympatier hos Jinge. -Mankan]
Kallar du det respekt för andra debattörer?
Därmed visar det ju att du inte är ute efter seriös politisk debatt. Sedan kan alla dra sina slutsatser om varför du agerar så.
Kan väl bara säga att jag inte tror du är nazist men däremot att du har problem att spela schysst mot folk som har andra åsikter än du. Plus att jag inte gillar ditt sätt att skriva och använda vidriga nidbilder.
“Lenin” lyckades formulera vad jag tänkte skriva så mycket bättre än vad jag själv skulle ha gjort så jag håller bara med.
Upplever det du skriver som ganska sansat och korrekt, till skillnad fån mycket annat som framförts. Debatten/grälet/förolämpningarna tycks f ö kännetecknas av överkänslighet och överdrifter på den judiska sidan (t ex den israeliske ambassadörens sabotage mot ett konstverk där en självmordbombare seglar på ett hav av blod, vilket för en utomstående är svårt att uppfatta som antisemitiskt eller ens antiisraeliskt - hur hade reaktionen blivit med en bild av Ariel Sharon på ett hav av blod istället?) och okunnighet och okänslighet på den icke-judiska sidan (t ex karikatyrer med stora krokiga näsor - som iofs mer liknar Yassir Arafat än någon annan!). Håller också med om att både judar och muslimer får kämpa mot fördomar i Sverige, men jag får säga att om jag någon gång hör anti-judiska kommentarer bland “vanligt folk” så hör jag det minst tio gånger så ofta om muslimer, och detta utan att någon tycks reagera. Det är liksom rumsrent att öppet ge uttryck för islamofobi, vilket inte alls är fallet när det gäller antisemitism.
Alioth:
Visst är det så. Muslimer är utan tvekan betydligt mer utsatta än judar idag.
Jag kan inte heller hålla med om att Dror Feilers konstverk skulle vara antisemitiskt eller ens antiisraelisk men det var likväl fruktansvärt okänsligt och smaklöst. Jag har stött på Feiler under diverse olika paneldebatter och liknande och jag kan inte låta bli att tycka att karln är en riktig idiot.
Det är precis tvärtom.
om man någon gång hör anti-muslimska kommentarer så hör man det minst tjugo gånger så ofta om judar , och detta utan att någon tycks reagera.
Som det ser ut idag heter det ‘yttrandetfrihet’ när judar demoniseras (tex på Dramaten i ‘Köpmannen i Venedig’ eller i Magnus Betners ’skämtar’)
medan det om homosexuella. araber/muslimer demoniseras kallas ‘hets mot folkgrupp’ och det finns många som protesterar och gör anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, rättegång mm.
Kan man överhuvudtaget inte nämna ordet ‘muslimer’ i en diskussion utan att folk börjar dra paraleller till ’rasism’/’islamofobi’? Skall vi tabubelägga själva ordet ’muslim’?
Muslimer är ingen ras eller folkslag. Det är en RELIGION. . Medan judar är ett kulturell/etnisk grupp. Det här ligger skillnad.
International coalition against political islam (ICAPI)
http://www.icapi.org
ICAPI promotes the ideals and objectives of its member groups and assists them in achieving political influence.
Membership of the Coalition is open to Muslim groups and groups from a Muslim background opposed to political Islam, and that subscribe to the following Guiding Principles: Democracy; Human Rights; Separation of religion and state; Equality and freedom of the sexes; Freedom of expression and belief; and Non-violence.
Democracy
We define democracy as a system of government in which ultimate power is in the hands of the people, and in which every adult person is entitled to an equal say. This is seen as in opposition to dictatorship, where power resides in the hands of an un-elected person or group maintained in power by force, or theocracy – which we define as a system of government in which ultimate power in society rests with the representatives of God. According to these definitions, the government of Iran, for example, is a theocracy rather than a democracy, even though people vote for their members of parliament.
Human Rights
These are defined in the Universal Declaration of Human Rights of 1948. We do not recognise attempts to redefine these rights as, for example, in the Universal Islamic Declaration of Human Rights, which are merely political attempts to limit human freedom. The priority is to attack the most outrageous Human Rights abuses before attacking the (equally real but relatively minor) injustices of the developed world.
Separation of Religion and State
We will promote separation of religion and state by exposing the chilling impact of political Islam wherever it has power. By drawing the distinction between Islam as a religion and political Islam we shall reach the masses most under threat from the latter.
As well as separation of religion and state – i.e. executive power – we must strive for separation of religion from the judiciary. Both politics and religion can influence the judiciary not only through the selection of judges but in the administration of justice. Some of the greatest injustices in the world today are being perpetrated in the name of God. Only democracy and true separation can bring justice to the people.
Equality and freedom of the sexes
In the part of the globe that interests us this remains extremely sensitive; women’s enemy number one is not, as we tend to believe, men, but those women who are not disposed to offer to future generations what they themselves have never had. The key to this is to teach women and girls about their worth as individuals and their right to dignity and autonomy.
This being the case, we cannot deny that we live in a man’s world that has always feared the empowerment of women. Religions made by men have never favoured the rights of women.
Freedom of expression and belief
Right now it is the religious who benefit from an absolute monopoly of this freedom - to the detriment of others in society. The state must become the guarantor of this freedom for all, believers and non-believers alike. Freedom of expression does have its limits; we may not exhort others to violence, for example. But we must have the right to openly criticize irrational beliefs, historical myths and the malign practices of religion. We must regain the ground now heavily occupied exclusively by the religious.
Non-violence
We reject violence in any form as a means to obtaining our objectives. We oppose all violence and inhuman punishment perpetrated in the name of religion or family honour.