Ingen logik, ingen logik.

Palestinska kvinnor och barn utsätts fortfarande för misshandel m.m. emedan Israeliska soldater väljer att blunda för en HEL DEL. Det är utom all logik när sådant här sker och ingen förutom du på denna bloggen skriver, reflekterar över detta i sina texter. De flesta judiska skribenter (vill inte nämna exakt vilka smeknamn/namn) är så kåta på en Israelisk invasion mot Iran att palestinierna har hamnat i bakgrunden och STORA grundproblem/orättvisor/fel förblir olösta emedan Mellanöstern eskalerar ännu mer. Vad är detta för värld man vill skapa/uppnå? Säkerhet? Vad ska jag som palestinier tycka när Israeler/judar i Sverige inte ens kan reflektera över något sådant enkelt, som mänskliga rättigheter för alla i ett område och inte bara för en del. För visst jag kan förstå att där alltid kommer finnas extrema fundamentalister hos alla parter på denna jord etc, men dessa människor som står utanför krigets förtryck, krigets effekt, krigets gränser. De har utbildning. De har oftast haft ett bra liv. De lever i ett samhälle som inte utsätts för förtryck eller förbrytelser. Fortfarande ser jag att vissa blundar för orättvisor som faktiskt sker/görs utav den judiska staten Israel. Fortfarande ser jag att dessa skribenter är först att försvara Israel i samma avseenden vad gäller: mänskliga rättigheter och rättvis fred m.m. m.m. Dessa skribenters mål verkar vara ENDAST att försvara Israeler i de avseendena. Dessa människor kan jag tyvärr inte förstå!

Iran är man duktig att driva om, skriva om och diskutera om på alla möjligt negativa sätt som kan beskriva det aktuella. Men Israels negativa sidor vill man inte prata om öppet och ärligt!

Igenomresande i området beskriver och aftonbladet lyssnar:

“Under de dagar som följde besökte vi Hebron, Betlehem, Jenin och Ramallah. Vi gick i bergen en dag tillsammans med den palestinske författaren Raja Shehadeh som visade oss hur israeliska bosättningar sprider ut sig, konfiskerar palestinskt land, förstör vägar, bygger nya som bara bosättarna får använda. Trakasserierna låg nära till hands vid de olika gränsövergångarna. Det gick naturligtvis lättare för min fru Eva och mig att ta oss igenom. Men de i delegationen som hade syriska pass eller var palestinier i ursprunget, utsattes desto mer. Ta ut väskan ur bussen, packa upp den, ställa in den igen, ta ut den på nytt …

Men det finns grader även i helvetet. Hebron var värst. I mitten av en stad med 40 000 palestinier har 400 judiska bosättare beslagtagit en del av centrala staden. De är brutala, tvekar inte att när som helst angripa sina palestinska grannar. Varför inte pissa dom i huvudet från högt belägna fönster? Vi såg en dokumentation där bland annat bosättarkvinnor, inklusive deras barn, sparkar och slår på palestinska kvinnor, utan att militären ingriper. Det är därför det i Hebron finns människor som i solidaritetens namn frivilligt följer palestinska barn fram och tillbaka till skolan. Dessa 400 bosättare bevakas dygnet runt av 1 500 israeliska soldater! Varje bosättare har ständig livvakt av 4–5 personer. Bosättarna har dessutom rätt att bära vapen. När vi besökte en av de värsta övergångarna inne i Hebron fanns där en bosättare, oerhört aggressiv, som filmade oss. Såg han det minsta tecken på något palestinskt, ett armband, en nål, så sprang han till soldaterna och rapporterade.

Men naturligtvis var ingenting av det vi upplevde något som kan jämföras med palestiniernas situation. Vi mötte dom i taxibilar och på gatan, vid uppläsningsaftnar, på universitet och teatrar. Vi förde samtal och kunde lyssna till vad dom utsätts för. ”

Lång artikelt om det som börja som en kulturell resa men förvandlades till en upplevelse av förtryck och såkallad “apartheidsystem” (läs själva här! se länk)
http://www.aftonbladet.se/kultur/article5283239.ab